Bästa kompisarna Oliver och Charlie i deras favoritlåda.
Lådan har en överdel som är bortplockad på denna bild.
Det är deras "hus" och illrar älskar att ha något mörkt och mysigt att krypa in i. Hus kan man bygga i kartong eller i trä.

Båda dog tyvärr i cancer. Goa och mysiga Oliver blev bara 11 månader gammal.

Lilla Lisa sover i vår säng. Att krypa in i sängkläderna är nämligen en riktig hit (för illrar, mindre hippt för oss andra).

Lisa var en riktig goseiller och vägrade totalt att bita, även när hon borde! Andra illrar gillar nämligen att bita i nackskinnet i den andra illern för att släpa bort kompisen, men inte Lisa inte!

Lilla Lisa fick ett så svårt hjärtfel (som är ett vanligt fel hos äldre illrar) att vi var tvugna att avliva henne. Kära lilla Lisa är mycket saknad av husse och matte.

Pluto som valp och enligt matte och husse världen sötaste illervalp dessutom.

Nu för tiden är han en halvlånghårig iller som tack vare sin söthet som liten har blivit riktigt ruggigt bortskämd!
Ack å ve, ve å fasa.
Hans favorithyss är att släpa bort saker, allt från mattor till matskålar...
Att jaga dammsugaren eller att stoppa huvudet i skurhinken är också skoj!

Mamma Leonet med sina valpar (och bland dem någonstans finns min Oliver) hos uppfödaren.

Valparna är endast 3 veckor gamla och har ännu inte öppnat ögonen.

Leonet passar dem och vill gärna inte släppa dem ur sikte. Precis som mammor ska vara alltså.

Tittut 1: Astrid!

Min första iller. Astrid var verkligen liten och söt, men en bitsk liten sak! Hon bet allt och alla (utom mig) och alla var livrädda för henne.

Jag räddade henne från en zoo-butik där illervalparna trängdes i en liten bur, tagna alldeles för tidigt från sin mor. Resterande syskon avlivades sedan och zoo-butiken lades ned efter det att hälsomyndigheterna hade gjort ett besök. Nu för tiden ser man allt mer sällan illrar på svenska zoobutiker. Tack och lov!

Tittut 2: Vesper!

Ännu en av mina illrar som fick en allvarlig sjukdom som dessvärre ledde till döden.

Veterinären trodde att han var drabbad av en tumör i lungan och avlivades eftersom han hade svårt att andas, men det visade sig vara en infektion med stor varbildning inne i kroppen som tryckte illa mot lungorna. Det var svårt!

Vesper var hela familjens favorit. En snäll och vänlig iller som alla tyckte om. Och är för alltid älskad, saknad och ihågkommen.

Pluto som vuxen och efter att fullständigt ha rensat ut kläderna ur garderoben med sina kompisar så somnade han helt sonika på själva klädhögen.

Snacka om att bli tagen på bar gärning! Men det ser bra mysigt ut.

Casper som valp, bara några månader gammal. Redan som liten var han mycket busig vilket även TV-tittare kunde se i Rapport Godmorgon sommaren -99. Då busade han och illerkompisar med hela TV-studion och vände naturligtvis allt upp och ned. Succé med andra ord. ;-)

Annars var 1999 ett tråkigt år för Charlie. På våren det året konstaterades att han hade fått den för illrar mycket vanliga tumörsjukdomen Lymfosarkom (en variant av blodcancer). Mer om den sjukdomen finns att läsa på min sjukdomssida.

Men efter ett drygt år efter operationen och kortisonbehandling gick det inte längre utan vi blev tvugna att ta bort Charlie.

En sömnig och fullvuxen Casper vilar i Stefans famn. Han är riktigt mysig faktiskt, när han inte busar vill säga.

Han klänger annars vilt omkring. Casper är den enda iller som jag haft som lyckas hoppa rätt upp i sängen från golvet, utan att klättra (som illrar gör i vanliga fall). Han har lärt sig att det mesta går att forcera genom hopp rätt upp i luften.

Man vet ju aldrig ... Det skadar ju aldrig att försöka, verkar han tänka.

Pluto ser ganska grotesk ut, storleksmässigt, i jämförelse med lilla valpen Casper. De ligger i husses knä och mys-pysar förskräckligt gott.

Illrar gillar att krypa ihop tillsammans i en stor hög när de skall sova.

Men vad nu då??? Får man inte ligga här i lugn och ro! Rota runt i örat så där! (hittar du något intressant förresten?)

Charlie tittar plötsligt upp och slickar Pluto kärleksfullt i örat. Att fnysa och slicka varandra i öronen är ett vanligt sätt för illrar att visa kamratskap och tillgivenhet för varandra.

Hela gänget samlat! Charlie, Casper och Pluto.

De har krafsat ut alla handdukar från sitt hem (de bor numera i nedersta hyllorna i badrumsskåpet) och lagt sig i en stor härlig hög på golvet.

Bra jobbat!

När man inte vill sova i sitt hus kan man ju förstås krypa ihop tillsammans i en liten balja, verkar Pluto och Casper tänka. Tänk så skönt även om det verkar lite trångt. Finns det hjärterum, finns det stjärterum. Ja minsann!

Blir ni inte avundsjuka och också vill krypa ner till dem? Jag vill.

Pluto gick bort 2003, 5 år gammal. Puss på dig, snälla å mysiga iller - tänker på dig jämt!

Juni 2003. Valpen till vänster är Caspers nya kompis (Casper bor numera hos nya ägare). Valparna är bara 6 veckor gamla och riktiga busfrön (fast det ser man ju inte här!) hemma hos uppfödaren Linda. Efter att ha busat med mina fingrar och fötter och med varandra så tvärsomnade de helt plötsligt. Sötare än så här kan man bara inte vara!