| Hösten 2003. Nu är det dags igen. Jag har beslutat mig
för att bygga en lite större kanot som lämpar sig för
lite längre turer om man är två. Valet föll på en
15' Bob Special från Ted Moore. Den här gången tänker
jag spara tid och få bättre finish (hoppas jag).
Därför har jag köpt färdiga lister av Jan-Erik Bodin
i Arvika. Alltefter att arbetet fortskrider ska jag
försöka lägga ut bilder och kommentarer av mina tankar
och erfarenheter.
Hösten 2004.
Efter uppehåll för andra
aktiviteter så har jag dragit igång igen. Nu har jag
lagt på glasfiber inuti kanoten, och börjat med
snickeriet.
April 2005.
Äntligen, nu har min Bob Special
kommit ut i vårsolen. Det sista lagret fernissa är
påstruket, och nu fattas bara att isen går upp så kan
vi ta en tur.
Stävarna
går enklast att göra om man lägger listerna i en
låda, som man sätter över en pyts med kokande vatten,
i 20-30 minuter innan man böjer dem över stävmallen.
Det bästa är att ta både innerstävarna (gran) och
ytterstävarna (ask) samtidigt, då passar de varann
redan från början. Till min Sport gjorde jag inner- och
ytterstävar var för sig, och de fick inte riktigt samma
form, vilket gav rätt mycket merarbete.
När ytterstävarna skulle på
plats på skrovet fick jag ta till spännband igen, och
det var svårt att få dem att passa perfekt även om jag
gjort dem samtidigt som innerstävarna denna gång.
|upp|
Skrovet
Först skruvade jag ihop en stadig
arbetsplats, två bockar och några stadiga plankor får
duga. Byggjiggen är förresten gjord av askparkett som
en snickare jag känner fick över, praktiskt men kanske
lite väl flott om jag inte hade fått det gratis.
Sen är det bara på med alla
spantmallar på byggjiggen, jag spände en tråd från de
yttersta så jag kunde måtta in köllinjen rakt.
Jag lägger in några lister som
är mörkare (Lönn) i ett , som jag hoppas, snyggt
mönster.
För att få skarpa kanter när jag
kapar listerna använder jag en vanlig
trägårdssekatör. Det är behändigare, mer exakt och
mindre skräpigt än att såga.
Nu är listerna på ena sidan
fästa, det är lite trickigt att få dem snygga i
skarvarna när man går över från sida till botten
samtidigt som de ligger böjda. Till hjälp får man
tillgripa spännband extra häftklamrar och lite
specialverktyg. Dessa små klämmor, tillverkade av
några spillbitar, hjälpte till att hålla listerna på
plats och fungerade som extrahänder.
För att få en snygg rak mittlinje
tog jag till sytråd igen, spände lfrån köl till akter
och markerade med penna.
Sen klämde jag fast en tapetlinjal
och sågade med den som stöd med en sk
"japansåg". Japansågen har ett mycket tunt
blad, så man kan göra snygga och exakta snitt, om man
inte ser upp så är det lätt att göra ett snitt i
fingret också.
När mittlinjen är rakt sågad,
så är det dags för de krökta listerna på andra
sidan. Jag tycker att det är enklast att kapa dem på
plats med japansågen, att försöka mäta är ingen
idé. De två sista listerna närmast kölen krävde en
hel del kraft och finputsning innan de kom på plats. Ett
tips för den sista listen är att spänna den på en
planka mellan några skräpbitar och såga till den där.
Jag lyckades på andra försöket.
Knappt är den sista häftklammern
på plats förrän allihop ska dras ut igen. Därefter
är det dags att slipa och spackla i de ojämnheter som
trots allt blivit. Mycket slipdamm blir det, och det är
bra att ha för att blanda med epoxi och använda som
spackel. Till de mest motspänstiga listerna krävdes
många häftklammrar, ändå lyckades jag inte undvika
glipor. Det såg ganska hemskt ut, och jag var missmodig,
men efter lite spackel och slipande så blev det
acceptabelt.
 
En omgång epoxi över hela skrovet
och det är klart för glasfiber. En längd glasfiber på
varje sida som jag lägger omlott på köllinjen, så
blir den lite starkare.
 
Nu är det äntligen dags att
vända kanoten på rätt köl och ta loss spantmallarna.
Nu kan man faktiskt börja se att det liknar en kanot.
Men än återstår en hel del slipning och spackling.
Slipa, spackla och åter slipa för
att få insidan acceptabel. Sen är det dags att lägga
på glasfibern. Det är svårare på insidan då det är
väldigt lätt att väven släpper från skrovet och det
bildas luftblåsor om man drar för mycket i väven. Det
gäller att vara lätt på hand men samtidigt jobba
snabbt för epoxin härdar.
|upp|
Sitsarna....
Sitsarna är gjorda i ask, och här
sitter de provisoriskt på plats för att testa
fastsättningen. Att få tag på långa skruv är svårt,
så jag har tagit 6mm gängstång och kapat i lämpliga
längder och försett med ändskruv i mässing. Några
spillbitar från relingen får bli distanser.
 
I valet mellan att fläta
rottingsitsar eller den enklare varianten med sadelgjord,
så fick det bli sadelgjord. På förra kanoten gjorde
jag ramarna till sitsarna i mahogny, och det var lätt
att skjuta fast sadelgjorden med häftpistol. Här har
jag använt ask, och då biter det inte med häftpistol.
Det får bli gammaldags tabetserarnubb.
Och så var aktre sitsen på plats.
Nu återstår bara att fläta den andra sitsen, så kan
min kanot betraktas som klar.
|upp|
Däck
och reling
Bitarna till däcket är av
körsbär och med hjälp av lite skräpbitar lyckas jag
få tvingarna att sitta kvar trots den trekantiga formen.
Det går åt många tvingar för
att limma fast en rundad asklist vid däcket.
Den inre relingen ska ha distanser
till skrovet så att det bildas hål där man kan hällla
ut vatten, och knyta fast packning etc. För att dessa
hål ska bli rundade så har jag gjort en jigg och kapar
askstavarna med vertikalfräsen. På så sätt blir alla
distansbitar exakt lika stora med snyggt centrerade
rundningar.
Anslutning mot däcket.
För att limma fast distansbitarna
gick det åt många limklämmor, trots att det finns
billiga att köpa så går det alltid åt fler. En billig
variant är att såga av småbitar av vattenrör och
göra ett snitt i dem. De blir inte så kraftiga men
håller i alla fall bitarna på plats. En bra extrahand!
Som Synes gick det åt en hel del.
 
Ytterrelingen skruvades fast i
skrov och innerreling. Skruvhålen pluggades och
därefter spacklades eventuella glipor med epoxi blandat
med slipdamm. Efter slipning och några lager fernissa
så börjar det se snyggt ut.
 
|upp|
Dekorationer
Vad passar bättre på en kanot,
som ska glida fram på sjöar och älvar, än en bäver.
Om man, som jag, inte är så duktig att teckna tar man
en lämplig bild och kopierar över den på ett japanskt
rispapper. Rispappret limmas med epoxi på skrovet,
epoxin gör pappret genomskinligt och det hela kommer att
se ut som det är tecknat direkt på träet.
Akterdäcket pryds av en
Värmlandskarta inlagt i fura och mahogny. Som synes blev
det ingen list fastlimmad mot den svängda utsågningen i
däcket. Askbiten var för mospänstig och det blev flera
glipor.
|upp|
Diverse
Epoxi kräver noggrannhet, en liten
våg hjälper till att kolla att jag får rätt mängd
härdare i varje sats. Skyddshandskar går det åt i
mängder, likaså nerklippta mjölkpaket som är perfekta
att blanda epoxi i.
 
|upp|
|
