TIBET
EN RESA TILL VÄRLDENS TAK





TASHI LHAMO, ZHANGMU-LHASA

Tashi Lhamo: svart mascara, mandelögon, röda läppar, hästsvans, långa nikotingula fingrar, mager, livlig, full av glädje. Röker Marlboro och munhuggs med militärer och tullpersonal på kinesiska och nepali … En grupp västerländska resenärer, en kvinnlig tibetansk guide och en kinesisk övervakare på väg i en Toyota minibuss över de höga passen från Kathmandu till Lhasa. (Texten publiceras här för första gången.)

DET NÄRMASTE HIMLEN MAN KOMMER PÅ JORDEN (1995)

Enstaka gårdar och folkkommuner. Män och kvinnor arbetar på kornfälten, gräver med spadar, plöjer efter jakar. Allt grått och brunt: jorden, bergen, husen. Människor med svart och rött i kläderna, kvinnorna med silver, men inte mycket. Svarta jakar med vajande röda tofsar. I detta det öppnaste av landskap, det vildaste, det ödsligaste. Och samtidigt det heligaste, det närmaste himlen man kommer på jorden … Tibet och Lhasa 1995.

TIBET I VÄSTERLANDETS FANTASI

Från 1600-talets jesuitmissionärer till Agent Cooper i TV-serien Twin Peaks. Alla har vi fantiserat om det mystiska, ouppnåeliga Tibet där Dalai Lama och de buddhistiska munkarna övervann naturlagarna med sina esoteriska mantras. Maos utsända försökte göra kulturrevolution på världens tak och numera har Folkets Befrielsearmé ersatts av Marknaden men myterna fortsätter prägla vår bild av Tibet.

DALAI LAMA FÅR NOBELS FREDSPRIS (1989)

 

Världen över har den norska nobelkommitténs val av fredspristagare hälsats med applåder. Många bedömare anser visserligen i likhet med den indiska tidskriften India Today att Dalai Lamas fredspolitik borde ha belönats för länge sedan. Men de bortser då ifrån att det först nu blivit politiskt möjligt. Ty Dalai Lama har fått priset inte bara för sin egen kamp utan också som symbol för ett större skeende, en pågående ideologisk förskjutning och paradigmförändring, en frigörelseprocess som berör oss alla.

 

MECCANOPOJKEN FRÅN TIBET

 

Han berättar än en gång om hur han som barn identifierades som Dalai Lama (den fjortonde inkarnationen av Chenresig, barmhärtighetens bodhisattva), växte upp i Potala-palatset i Lhasa och steg för steg frigjorde sig från sin institutionella fångenskap: en glasögonprydd meccanopojke (han hade alla lådorna) som lärde sig förstå verkligheten genom att betrakta den genom kikare, lyssna till tjänstefolkets vittnesmål om livets realiteter och spionera på regenten genom ett hål i väggen.

 


 

 

Förstasidan/tr@nsit | Biblioteket | Arkivet | Skrivbordet | Författaren | Österlen | Indien | Tibet | Café Kosmopolit | Butiken | Kontoret