Tariq Ali: Redemption


Hejdlös karikatyr av handfallen vänster
av Tomas Löfström

Järnridån är raserad. Ett nytt Europa träder fram. Marxismen är "död" och vänstern står handfallen.

På en gång skakad och upplivad av nuets turbulens bestämmer sig den gamle trotskistledaren Ezra Einstein för att sammankalla en extraordinär världskongress i syfte att diskutera den berömda frågan "Vad bör göras?".

Det är i korta drag den lovande upptakten till Tariq Alis roman Redemption, en fräck satir som från första till sista sidan ägnar sig åt att å det mest groteska göra narr av vänstern, samtidigt som den mellan raderna envisas med att hysa en orubbad och ömsint tro på marxismen, enkannerligen i dess trotskistiska form.

Paradoxalt? Javisst, men Tariq Ali får nog antas veta vad han talar om. Född i Pakistan och utbildad i Oxford var han på 60-talet en av de ledande barrikadkämparna och spelade sedermera som redaktör för New Left Review också en mer teoretisk roll. På senare år har han framträtt som distingerad TV-kändis, skrivit böcker om Asien och utgivit självbiografin "Streetfighting Years". "Redemption" är hans debutroman.

Bitvis rymmer boken, den satiriska eggen till trots, diskurser där Ezra Einstein står för en analys som inte ter sig alltför parodierad, som till exempel när han pekar på vänsterns oförmåga att hantera etiska problemställningar eller religionens betydelse i den nya frigörelsen. Ändå är det naturligtvis så att analysen förlorar i trovärdighet genom att ingå som alibi i en för övrigt hejdlös karikatyr, en fabuleringsorgie som firar några av sina största triumfer i utdragen ur den fiktiva "Encyklopedia Trotskyana", i vilken KGB samlat allt som är (läs: var) värt att veta om trotskisternas perversioner.

Mycket är naturligtvis internt - för den initierade framstår "Redemption" sannolikt som en nyckelroman - men att man missar en eller annan poäng spelar inte så stor roll. Värre är kanske att man lika ofta som förgäves frågar sig var gränsen egentligen går mellan allvar och komik. Kanske finns det ingen gräns. Föga tycks hur som helst vara heligt för den gamle vänsteraktivisten Tariq Ali.

Sålunda låter han sin hjälte framlägga ett förslag vars kätterska djärvhet förstummar kongressmenigheten. I stället för att infiltrera arbetarrörelsen och fackförbunden borde man, föreslår Ezra, nästla sig in i kyrkor, moskéer, synagogor och tempel. Händelserna i bland annat Iran och Polen har nämligen övertygat honom om att religionen är framtidens revolutionära melodi.

Romanen saknar egentlig handling. Det som skildras är bakgrunder och biografier. Personerna förblir icke desto mindre pappfigurer i ett trotskistiskt Löjliga familjerna där bokstavskombinationer som MAB ("Marxism Ain't Bullshit") och grupperingar i stil med The Hoodlums representeras av 80-åriga veteraner som är lika virila i intellektuellt som sexuellt avseende, somliga av dem - som den balsamerade Frank Hood - rentav efter sin död!

Litterärt sett är "Redemption" ingen stor bok. Men den humor (och självironi) som Tariq Ali så generöst delar med sig av är välgörande. Den är för övrigt - eftersom alla inblandade får sin del av den satiriska sleven - raka motsatsen till all dogmatisk inskränkthet och sekterism. Vilket bör föras till bokens pluskonto.


© Tomas Löfström 1991


Tariq Ali, Redemption. Chatto & Windus, 1991.




Indiska bokrecensioner | Indiska Biblioteket | Indiensidan | Transit/Tomas Löfström