Meera Syal: Life Isn't All Ha Ha Hee Hee


Masalasåpa om brittiska brownies
av Tomas Löfström

Meera Syal, indisk-engelsk författare, skådespelerska och mediapersonlighet, har blivit något av en galjonsfigur för Storbritanniens unga asiatiska invandrargeneration. Som manusförfattare till TV-serier som "Tandoori Nights" och filmer som "Bhaji on the Beach" och "My Sister's Wife", där hon själv spelade huvudrollen, har hon skildrat mötet mellan indiskt och brittiskt, ofta ur ett kvinnligt perspektiv, med stor humor och värme, utan att skygga för svåra ämnen som rasmotsättningarna eller det sexistiska förtrycket inom invandrarkulturen.

I sin första roman, Anita and Me, 1996. berättade hon med stoff från sin egen barndom på 60-talet om den nioåriga Meena som växer upp i en punjabifamilj i småstaden Tollington och till sina föräldrars fasa börjar umgås med den brådmogna Anita, en vit grannflicka som lär henne säga fula ord, använda smink och lyssna på Rolling Stones.

Meera Syals nya roman, Life Isn't All Ha Ha Hee Hee, handlar, skulle man kunna säga, om Meena som vuxen.

Huvudrollerna spelas av tre kvinnor som stått varandra nära sedan de var små, trots att de är ganska olika och trots att ödet lett dem åt skilda håll. Det som förenar dem är den indiska bakgrunden, men även om deras föräldrar har sina rötter i det gamla landet är de själva inte mer indiska än att de får tillgripa Madhur Jaffreys "Flavours of India" när de ska laga mat.

Det är den naivt troskyldiga Chila, som sent omsider lyckas bli bortgift och då till allmän häpnad med Londons södra förorters mest eftertraktade ungkarl, fastighetsmäklaren Deepak. Det är den begåvade Sunita, en gång juridikstuderande vänsteraktivist, nu deltidsjobbande socialarbetare gift med psykoanalytikern Akash och mor till två barn. Och det är den vackra och självsäkra Tania, framgångsrik TV-filmare i skinnjacka och jeans, sambo med engelsman i trendig våning i norra London och kanske den av de tre som mest liknar både lilla Meena i Anita and Me och Meera Syal själv.

Tania gör en TV-dokumentär om indiska invandrare där hon utnyttjar Chila och Sunita i närgångna intervjuer som avslöjar deras privatliv, med äktenskaplig turbulens, ansträngda vänskapsrelationer och allmän livskris som följd. Chila blir med barn, Deepak blir Tanias älskare och Sunita lämnar barn och make och börjar gå på protestmöten för förtryckta kvinnor klädd i alltför korta kjolar.

Meera Syals berättelse om vänskap och svek i den indisk-engelska brownie-kulturen är laddad med detaljerade miljöskildringar, punjabikryddade dialoger och en aldrig sinande humor. Det är insiktsfullt och gnistrande välgjort men i längden blir det kanske lite väl lättsamt: en talangfull masalasåpa som flyter på utan litterär bottenkänning.


Tomas Löfström


Meera Syal. Life Isn't All Ha Ha Hee Hee. Doubleday, 1999.




Indiska bokrecensioner | Indiska Biblioteket | Indiensidan | Transit/Tomas Löfström