Manil Suri: Vishnus död


Guden på trappavsatsen
av Tomas Löfström

På en trappavsats i ett hyreshus i Mumbai (Bombay) ligger den döende Vishnu, ett sorgligt socialfall, en skamfläck för fastigheten. Han befinner sig på den sociala hierarkins lägsta trappsteg. Han har kräkts under natten, tekoppen som Mrs Asrani ställt bredvid honom blir inte urdrucken, kanske är han redan död. En ambulans skickas efter men eftersom Asranis och Pathaks inte kan komma överens om vem som ska betala får den återvända med oförrättat ärende, och Vishnu ligger kvar och fortsätter dö.

Så inleds Manul Suris debutroman "Vishnus död", som nu finns på svenska i utmärkt översättning av Thomas Preis. Suri, som är född i Mumbai och verksam som matematikprofessor i USA, har höjts till skyarna som en ny stor indisk-engelsk författare. Han är en utmärkt berättare, på en gång realistisk och fantasifull. Olik Rushdie och Roy, men med åtskilliga anknytningspunkter till genrens nestor R K Narayan.

"Om vi inte kan leva i harmoni i det här huset, vad finns det då för hopp för nationen?" undrar Mrs Asrani i ett ögonblick av högstämd vidsyn som snart förbyts i grälsjukt gnabbande med grannfrun och beskyllningar mot den muslimska Jalal-familjen på våningen ovanför vars kackerlacka till son är förälskad i hennes dotter Kavita, som emellertid är ålagd att gifta sig med den menlöse ingenjören Pran anställd på dammsugarföretaget Volta.

Men om hyresgästerna inte kan leva i harmoni, vilket är tveksamt, så beror det mindre på religiösa eller politiska motsättningar än på banala vardagskonflikter. Ändå är "Vishnus död" i hög grad en roman med religiösa förtecken. Den handlar, bland annat, om hur det metafysiska bryter in i det moderna och tar de agerande i besittning. Som till exempel Mr Jalal, muslimen på två trappor, som i själva verket är skeptiker, väl bevandrad i marxismens och fruedianismens urkunder.

När Mr Jalal, samma dag som sonen Salim försvunnit tillsammans med Kavita, drabbas av en oväntad religiös uppenbarelse som går ut på att socialfallet Vishnu faktiskt är guden Vishnu i mänsklig gestalt, förorsakar han ett lokalt upplopp som slutar med att han hänger utanför balkongen och väntar på att mobben ledd av den lokale tobaksförsäljaren och elektrikern ska slå ihjäl honom.

Samtidigt har den döende, möjligen redan döde Vishnu lämnat sin kropp och är mödosamt på väg uppför trapporna i huset mot takterrassen där han hoppas möta gudarna vars krets han numera tror sig tillhöra. Under vandringen spelar han upp retrospektiva minnessekvenser från barndomen och senare i livet, bland annat från den oförglömliga kväll då han tog med sig sin älskade, den prostituerade Padmini (i bilen han "lånat" från Mr Jalal) till Chowpatty Beach.

Och på tredje våningen bor Mr Taneja, pensionerad f d bankkassör och änkeman, som levt isolerad i sjutton år sedan hans hustru dog i cancer. Han har försökt engagera sig i välgörenhet och religiöst sökande men återvänt till tomheten, den slitna grammofonskivan med sångerna från den sista film de såg tillsammans och de fruktlösa försöken att realisera hustruns önskan: att komma med i Guinness rekordbok i den nya kategorin "Memorerande av dialogen i en hel indisk film".

Överhuvudtaget spelar indiska filmer stor roll i berättelsen: det är de som tillhandahåller referensramarna i minst lika hög grad som Bhagavad Gita, medan det moderna Indien, samhället bortom hyreshusets väggar egentligen aldrig konkretiseras.

Manil Suri lyfter vardagsskildringen från trapphuset i Mumbai till ett högre, bitvis metafysiskt plan. Huset blir ett mikrokosmos, en bild av Indien och världen, där de små människorna ställer frågor om meningen med livet, om samhället, om Gud.

Vad är tro? Frågan får, naturligtvis, inget entydigt svar. Manil Suri erbjuder flera alternativ, som alla tycks handla mer om individen än om gemenskapen, mer om det personliga än det politiska, mer om uppenbarelsen än om den sociala verkligheten.

Han gör det på en prosa som ibland kan bli poetiskt överarbetad men för det mesta är klar och underhållande: ett bildmässigt berättande fyllt av humor, värme och filosofisk skärpa.


Tomas Löfström 2001


Manil Suri. Vishnus död. Sv övers Thomas Preis. Albert Bonniers Förlag, 2001.




Indiska bokrecensioner | Indiska Biblioteket | Indiensidan | Transit/Tomas Löfström