I Allan Sealy: The Everest Hotel


Avstånd och närhet i Himalaya
av Tomas Löfström

Med sin stilistiska skicklighet och mångsidighet framstod I Allan Sealy, född 1951, tidigt som en av de intressantaste representanterna för den nya anglo-indiska författargenerationen. Han debuterade 1987 med tegelstenseposet "Trotter Nama", en brett upplagd släktkrönika fullmatad med essäistiska utvikningar, rappa dialoger, sketcher, dikter och matrecept, allt präglat av lärdom, humor och outtröttlig berättarnit. Nästa bok, romanen "Hero", var i jämförelse härmed en lättviktig om än satirisk underhållningsprodukt, en indisk masala, det vill säga såpa, om megastjärnor och mediemoguler i Bollywoods famösa filmvärld. Opus nummer tre var en reseskildring från Amerika: "From Yukon to Yucatan: A Western Journey".

I romanen "The Everest Hotel" överraskar Sealy sina läsare med ett helt nytt berättaridiom, lyriskt, nertonat och påfallande avskalat från alltför fantasifulla infall och blinkningar till läsaren. Visst är det en originell historia, men - och det är det bästa betyg man kan ge en roman - som läsare accepterar man utan protester dess oförutsägbara förlopp och säregna gestalter. Den värld Sealy visar oss kunde helt enkelt inte vara annorlunda beskaffad.

I det förfallna Everest Hotel i Drummondganj på Himalayas sydsluttningar lever en samling excentriska åldringar, men även en del andra udda existenser, till exempel ett par efterblivna tvillingar, vårdade av kristna nunnor. Hit kommer den unga syster Ritu från söder, oerfaren men bildad och botaniskt intresserad, för att ta hand om Mr Jed, hotellets nittioårige före detta ägare. Dement och döende, men periodvis uppvaknande med närmast skamlös livsaptit, tyranniserar han Everest från sitt rum på taket med utsikt mot de berg han en gång bestigit.

Här möter Ritu också Brij, en ung man från en närbelägen bilverkstad som hjälper Mr Jed i dennes sporadiska arbete med sitt litterära livsverk, "The Drummondganj Book of the Dead". Brij är engagerad i det lokala kommunistpartiet, agiterar mot ett stort dammbygge i bergen och kämpar för regionalt självstyre i ett fritt Akashkhand.

Den spröda kärlek som spirar mellan Ritu och Brij krossas dock, delvis på grund av Inge Planckes entré på scenen. Hon är en tysk punkare med orange tuppkam och militärkängor som är på jakt efter sin morbror som var nazist och poet, internerades i Indien under kriget och vid sin död begravdes på ortens kyrkogård. Inge sätter igång med att hugga en gravsten åt sin morbror. Brij anskaffar sten och verktyg och blir så småningom Inges yogalärare och älskare.

Men mystiska händelser börjar inträffa. En mungo och en get slaktas på kyrkogården. Inge hittas död i Mr Jeds gamla Packard i garaget. Brij återvänder djupt besviken till politiken och spränger dammen, och tyvärr också sig själv, i luften. Och Ritu ger sig av som hon kom, fast inte riktigt. Tillsammans med hittebarnet Masha som en dag dök upp från ingenstans tar hon tåget ner mot låglandet och Delhi.

Det är sitt eget landskap Sealy beskriver, bosatt som han numera är, efter litteraturstudier i USA och Nya Zealand, i Dehradun i nordvästra Indien. Det är med insikt och kärlek han skildrar landskapet och staden, livet och vardagen, och den bitvis absurda och dramatiska handlingen är hela tiden tryggt förankrad i natur och flora och inramad av årstidernas växlingar från sommar till nästa sommar. På ett elaborerat språk, balanserat och bildrikt, gör han miljön i Everest Hotel tydlig och dess inhysningar trovärdiga. Doften av kryddor och senapskorn sjudande i olja sprider sig genom rummen före lunchdags. Kylskåpet darrar till och tystnar när strömmen går varje dag. I sparsmakade repliker, blickar och gester ryms svindlande avstånd och brännande närhet.


Tomas Löfström 1999


I Allan Sealy. The Everest Hotel. Doubleday, 1999.




Indiska bokrecensioner | Indiska Biblioteket | Indiensidan | Transit/Tomas Löfström