Palagummi Sainath: Alla älskar en rejäl torka


Reportage från de fattigas Indien
av Tomas Löfström

Mellan mars och juni 1995 dog nitton barn av svält i Dhule i den indiska delstaten Maharashtra; samtidigt var spannmålsmagasinen strax intill sprängfyllda. Hur kunde detta ske, frågar sig Palagummi Sainath i ett av sina undersökande reportage i boken "Alla älskar en rejäl torka", översatt av Hans O Sjöström, försedd med förord av Jan Myrdal.

Sainath valde ut de två fattigaste distrikten i de fem fattigaste delstaterna i Indien. Under två år, 1993-95, reste och bodde han i dessa eftersatta områden. Han mötte orättvisor, lidande och nöd, men också mänsklig värdighet och vilja till förändring. Det är om detta han skriver i sina reportage, ursprungligen publicerade i Times of India. De har väckt stor uppmärksamhet i Indien. De är viktig läsning för var och en som vill förstå världen.

Med ett sakligt underifrånperspektiv skildrar Sainath vardagsmekanismerna i det klassamhälle där de fattiga får bära den ekonomiska reformutvecklingens bördor i globaliseringens och medelklasstillväxtens tid.

Han berättar om mutor och fiffel i den statliga kreditgivningen, om "utvecklingsrelaterade omflyttningar" som innebär att 26 miljoner människor fördrivits från sina hem i samband med dammbyggen och andra projekt, huvudsakligen stamfolk och dalits (kastlösa) som aldrig själva får del av utvecklingens välsignelser.

Han granskar historien om flickan i Naupada i Orissa som 1985 såldes för att familjen skulle överleva torkkatastrofen - och visar att det aldrig var någon katastrof. Nederbörden var normal, skördarna var normala. Svälten var också normal, orsakad inte av någon naturkatastrof utan av en samhällsekonomisk process (bland annat samma bristande resursfördelning som orsakade de nitton barnens svältdöd i Dhule). Till och med katastrofrapporteringen, iscensatt för att utverka biståndspengar, var normal.

Boken rymmer inte bara inträngande, avslöjande och ofta ironiskt vinklade reportage. Här finns också resonerande essäer, väsentlig basinformation, relevanta fakta och ständigt ifrågasatt statistik. Därtill skarp kritik av myndigheterna från lägsta distriktsnivå till de regeringar som genomgående svikit sina utfästelser gentemot de fattiga.

Sainath talar om utvecklingspolitiken som en "undvikandepolitik" där varje "reform" betyder försämringar för de 400 miljoner som lever under "fattigdomsstrecket". Trots ett överskott på 37 miljoner ton spannmål.

Hur, frågar man sig, ska dessa oerhörda problem kunna lösas? Sainath sätter sin tro till de fattiga människorna själva. Det finns, skriver han, ingenting som dessa människor inte skulle klara av om de bara gavs samma förutsättningar som andra samhällen gett sina medborgare: jordreformer, utbildning, sjukvård, bostäder, arbetstillfällen.

"De har förmågan att förändra sin värld, och de kommer att göra det. Liksom vår värld."


Tomas Löfström 1999


Palagummi Sainath. Alla älskar en rejäl torka. Sv övers Hans O Sjöström. Förord av Jan Myrdal. Bokförlaget Tranan, 1999.




Indiska bokrecensioner | Indiska Biblioteket | Indiensidan | Transit/Tomas Löfström