Salman Rushdie

av Tomas Lšfstršm

 

 

Salman Rushdie Šr den pionjŠren och mentorn fšr den indisk-engelska litterŠra generation som slog igenom pŒ 1980-talet. Han fšddes 1947 i Bombay som son till en Cambridge-utbildad affŠrsman. Hans farfar var en urdusprŒkig poet. I den muslimska familjen talade man bŒde engelska och urdu. SŒ smŒningom deltog familjen i den muslimska utvandringen till Pakistan och bosatte sig i Karachi.

Sin utbildning pŒbšrjade Salman vid Cathedral School i Bombay. Fjorton Œr gammal sŠndes han till Storbritannien dŠr han gick i den prestigefyllda Rugbyskolan. Under Œren 1965-68 bedrev han studier vid King's College i Cambridge dŠr han avlade examen motsvarande doktorsexamen i historia. Under studietiden hade han tillhšrt en teatergrupp och Œret efter sin examen arbetade han som skŒdespelare vid Oval House i Kensington, London. Innan fšrfattarkarriŠren tog fart arbetade han ocksŒ pŒ frilansbasis som reklamtextfšrfattare. En tid sysslade han med television i Pakistan.

Rushdie har varit bosatt och verksam i England fram till 2002 dŒ han flyttade till New York. PŒ senare Œr har han ocksŒ tidvis vistats i Indien, och 2004 gifte han sig med den indiska Bollywood-stjŠrnan Padma Lakshmi, som blev hans fjŠrde hustru. r 2007 dubbades han till riddare (Knight Bachelor) av den brittiska drottningen och kan sŒledes titulera sig Sir Salman.

Med sin mŒngkulturella bakgrund rŠknas Salman Rushdie som den kanske mest typiske representanten fšr den generation postkoloniala fšrfattare frŒn det brittiska samvŠldet som fšrnyat den engelsksprŒkiga litteraturen.

Han debuterade 1975 med romanen "Grimus" (ej pŒ svenska) och fick sitt internationella genombrott nŒgra Œr senare med "Midnattsbarnen" (1981, Midnight's Children), en bred och mustig skildring av Indiens utveckling efter sjŠlvstŠndigheten. Romanens huvudperson, Saleem Sinai, Šr fšdd den 15 augusti 1947, samma dag som sjŠlvstŠndighetsfšrklaringen, och hans och en rad jŠmnŒriga kamraters šden och Šventyr fŒr spegla hela den indiska nutidshistorien. Fšr romanen tilldelades Rushdie Booker-priset 1981.

KaraktŠristiskt fšr Rushdie's prosakonst Šr hans starka realism och smittande berŠttarglŠdje men ocksŒ den satiriska samhŠllskritiken och det flšdande, fantasifulla bildsprŒket. Med ett myller av mŠnniskošden fšrenar han berŠttartraditioner frŒn šst och vŠst. Han Šr Šven pŒverkad av den latinamerikanska "magiska realismen". I hans fšrfattarskap sammansmŠlts olika ingredienser till en ÓorenÓ blandning som han sjŠlv betecknat som Óhybrid-Ó eller ÓbastardlitteraturÓ.

Rushdie Šr ocksŒ en orŠdd och provokativ fšrfattare. SŒvŠl Indira Gandhi som Ali Bhutto (premiŠrminister i Pakistan), Margaret Thatcher (premiŠrminister i England) och profeten Muhammed har varit mŒltavla fšr hans satir. I februari 1989 utfŠrdade Irans ayatolla Khomeini en fatwa mot honom, det vill sŠga ett religišst dekret liktydigt med dšdsstraff. Detta fšr att Rushdie i sin bok "Satansverserna" (1988, The Satanic Verses) skulle ha smŠdat profeten Muhammed och islam. "Satansverserna" Šr annars frŠmst en mŒngfacetterad berŠttelse om indiska invandrares mšten med vŠrdeupplšsningen i den senkapitalistiska storstaden London. Det som kanske frŠmst retat de religišsa fundamentalisterna Šr Rushdies antydan om att profeten, som i boken kallas Mahound, skulle ha haft ett sexliv.

Fšrst i september 1998 fšrsŠkrade Irans president att man frŒn regeringshŒll inte kommer att gšra nŒgot fšr att verkstŠlla den snart tio Šr gamla dšdsdomen. En lŠttad Rushdie trŠdde dŒ fram infšr medierna och sade att han Šntligen kŠnde sig fri. Irans prŠsterskap, men Šven de konservativa krafterna inom det politiska etablissemanget, har emellertid fortsatt att markera att dšdsdomen pŒ intet sŠtt Šr upphŠvd eller ens kan upphŠvas. Den ende som mšjligen skulle kunna gšra det Šr den som utfŠrdade den, ayatolla Khomeini, och han dog 1989. €ven den iranska stiftelse som utlovat nŠrmare 20 miljoner kronor till Rushdies mšrdare har meddelat att man stŒr fast vid sin belšning.

€ven om Rushdie till fšljd av mordhotet levt isolerad pŒ hemlig ort och under stŠndigt polisskydd har han fortsatt skriva.

Romanen "Morens sista suck" (1995, The Moor's Last Sigh) Šr en fantastisk skršna om en mŒngkulturell kryddhandlarfamiljs uppgŒng och fall och arvtagaren Zogoibys šden i Indien, England och Spanien. Men romanen rymmer ocksŒ skildringar av den hinduiska fundamentalismen i Bombay. HŠr kommer Rushdies lŠrdom, kvickhet och sprŒkliga uppfinningsrikedom till sin rŠtt. 1996 tilldelades romanen Aristeion-priset, EU:s litteraturpris.

ÓMarken under hennes fštterÓ (1999, The Ground Beneath her Feet) Šr en bearbetning av Orfeus-myten. Historien om hur Orfeus fšljer sin Šlskade Eurydike ner i dšdsriket har av Rushdie omplanterats i modern vŠsterlŠndsk musikmiljš. Ormus Cama och Vina Apsara Šr vŠrldsberšmda rockstjŠrnor. Vina fšrsvinner i en jordbŠvning och Ormus fšrsšker Œterfinna och ŒteruppvŠcka henne i musiken och sŒngtexterna. BerŠttelsen skildrar de Šlskandes vŠg frŒn Bombay till London och New York, frŒn indiskt familjekaos till musikindustrins exploatering och beršmmelsens avigsidor. Djupare sett handlar romanen om konstnŠrsskapets fšrutsŠttningar och begrŠnsningar, om mŠnniskans tillvaro, om livet och dšden.

Romanerna under det nya milleniets fšrsta decennium prŠglas av en alltmer pessimistisk grundsyn.

ÓUrsinneÓ (2001, Fury) handlar om Malik Solanka, indisk idŽhistoriker och dockmakare som flyr sin familj, sin vardagstillvaro och kanske sig sjŠlv och reser till New York fylld av ett ursinne som ocksŒ tycks genomsyra den amerikanska metropolen vid tiden fšr den vŠsterlŠndska vŠlfŠrdens klimax.

I ÓClownen ShalimarÓ (2005, Shalimar the clown) berŠttas historien om ambassadšren Max, som mšrdas i USA, hans vackra dotter och den osympatiske chauffšren Shalimar som utvecklas till islamistisk terrorist. Romanen utspelar sig i Kalifornien, England, Frankrike och inte minst Kashmir, det fšrlorade, av krig och konflikter krossade paradiset i Himalayas skugga.

ÓFšrtrollerskan frŒn FlorensÓ (2008, The enchantress of Florence) Šr en storartad berŠttelse om mštet mellan mogulkejsaren Akbar, filosof och frŠmjare av religionsfrihet, och en mystisk budbŠrare frŒn Europa, Agostino Vespucci, som pŒstŒr sig vara son till den fšrsvunna mogulprinsessan Qara Kšz som pŒ vindlande vŠgar via Uzbekistan, Persien och Osmanska riket hamnat i Florens som Šlskarinna Œt krigaren Argalia, en av Machiavellis kompisar. I en skimrande Tusen och en natt-saga binder Rushdie samman šst och vŠst, den indiska huvudstaden Sikri och den italienska renŠssansens Florens, i en tid dŒ vŠrlden Šnnu inte fallit offer fšr den europeiska imperialismens fšrstšrelseverk.

Rushdie har ocksŒ skrivit essŠer, reportage och litteraturkritik som samlats i tvŒ volymer, ÓImaginary Homelands: Essays and Criticism 1981–1991Ó (1991, ej pŒ svenska) och Ӆverskrid denna grŠnsÓ (2002, Step Across this Line).

Den senare boken inkluderar Rushdies hŒrt kritiserade fšrord till den indiska litteraturantologin ÓThe Vintage Book of Indian WritingÓ (1997), i vilket han dšmer ut hela den inhemska indiska litteraturen och hŠvdar att endast det som skrivs pŒ engelska har betydelse. HŠr finns vidare texter om fotografen Richard Avedon, sŒngaren Bono och Lady Di, representanter fšr den globala kŠndisvŠrld i vilken Rushdie kommit att ršra sig alltmer hemtamt, men ocksŒ rapporter frŒn fatwans ÓpestŒrÓ, en reseskildring frŒn Indien och sura pŒhopp pŒ V S Naipaul som knep det ÓindiskaÓ nobelpris Rushdie mšjligen hoppats pŒ.

Tyngst vŠger titelessŠn, en fšrelŠsning vid Yale-universitetet 2002 som i mycket sammanfattar Rushdies mŒngsidiga och mŠrkliga fšrfattarskap. Med utgŒngspunkt i egna erfarenheter och referenser till fšrfattare som Kerouac, Coetzee och Kavafi talar han om konflikter och kulturmšten, om exilen och hemfŠrden (till Itaka eller Indien), om fantasins och litteraturens grŠnslšshet och om vikten av att švervinna rŠdslan och riva murarna.

 

 

© TOMAS L…FSTR…M 2010

 

 

 

Indiska bokrecensioner | Indiska Biblioteket | Indiensidan | Transit/Tomas Lšfstršm