Ramayana

Liksom Mahabharata skapades Ramayana under perioden mellan tredje och andra århundradet f Kr. Ramayana är dock mycket kortare än Mahabharata, "bara" 24.000 slokas (verspar), fördelade på sju böcker.

Om man jämför Mahabharata med Iliaden (i centrum ett krig där gudarna griper in) kan man jämföra Ramayana med Odysséen: en hjältes strapatsrika färder och hans hustrus tålmodiga väntan. Men vad Ramayana skildrar är egentligen inget mindre än en kamp om världen, om dharma (religionen), om "kosmos fortbestånd".

I kungariket Koshala, med huvudstaden Ayodhya, i norra Indien, regerar kung Dasha-ratha. I grannskapet finns ett annat rike: Videha, med kungen Janaka.

En dag när Janaka plöjer dyker den sköna Sita fram ur marken. Janaka adopterar henne som sin dotter. När Sita så småningom ska gifta sig inbjuder kung Janaka till tävling: den som kan spänna hans stora krigsbåge ska få Sita som hustru. Bland de tävlande är Rama, kung Dasha-rathas äldste son. Endast Rama kan spänna bågen och Janaka ger honom sin dotter.

Sita och Rama slår sig ner i Ayodhya.

Men Dasha-rathas andra hustru Kaikeyi, vars alla önskningar kungen lovat uppfylla, är svartsjuk på sin styvson. Hon ber kungen landsförvisa Rama, Dasha-ratha håller sitt löfte och Rama förvisas till skogen i fjorton år.

Han accepterar, men Sita meddelar att hon vill följa honom; bara tillsammans med honom kan hon vara lycklig. Även brodern Lakshmana ber att få följa med.

Rama, Sita och Lakshmana lever sålunda i skogen utan ägodelar.

Men en prinsessa från söder, Surpa-nakha, möter under sina irrande skogsvandringar Rama, förälskar sig i honom och lurar sin bror, demonkungen Ravana, Lankas kung, att röva bort Sita.

Ravana kidnappar Sita, låser in henne i sitt palats på Lanka (Sri Lanka, Ceylon) och försöker förgäves förföra henne.

Rama uppbådar en väldig armé och anfaller Lanka. Med hjälp av den gode apkungen Hanuman och hans armé av apor besegrar Rama och hans män Ravana, befriar Sita ur fångenskapen på Lanka och flyr till Ayodhya, ty de fjorton åren är nu till ända. Ramas bror som blivit kung lämnar tronen.

I en enligt vissa uttolkare senare författad epilog (?) uppträder Rama som svartsjuk skeptiker och vägrar tro på Sitas försäkran om att hon varit honom trogen. För att bevisa sin oskuld tvingas hon genomgå eldprovet, det vill säga brännas på bål utan att dö, vilket hon lyckas med. Trots det förvisas hon av Rama och tvingas åter till exil i skogen.

I skogen träffar Sita skalden Valmiki och föder två söner. Flera år senare sjunger sönerna, som nu är kringvandrande sångare, för den olycklige Rama det epos Valmiki diktat på basis av Sitas berättelse. Sita försvinner sedan tillbaka ner i jorden.

Rama regerar vidare ensam och sorgsen, men återger staden Ayodhya dess storhet och gör dess människor lyckliga.


Tomas Löfström 1999





Indiska bokrecensioner | Indiska Biblioteket | Indiensidan | Transit/Tomas Löfström