Munshi Premchand

av Tomas Lšfstršm

 

 

Munshi Premchand Šr realismens oomstridde pionjŠr i den indiska litteraturen i bšrjan av 1900-talet.

Premchand, vars fšrnamn sŠllan anvŠnds (egentligen hette han Dhanpat Rai Shrivastav), fšddes 1880 i en fattig tjŠnstesmannafamilj i Lamahi i trakten av Benares i Uttar Pradesh i norra Indien; fadern var anstŠlld pŒ posten. Han fick sin utbildning fšrst vid lokala muslimska skolor. Efter moderns dšd uppfostrades han av sin mormor. Sedan Šven fadern dštt fick han šverta det ekonomiska ansvaret fšr sina syskon och sin styvmor. Han gifte sig nŠr han var femton, ett misslyckat arrangerat Šktenskap som upplšstes efter nŒgra Œr. r 1906 gifte han om sig med en ung Šnka, Shivrani Devi.

Fšr att kunna fšrsšrja hustru, familj och slŠktingar tog han arbete som lŠrare. Under Œren som byskollŠrare, och sŒ smŒningom skolinspektšr, i olika delar av norra Indien lŠrde han kŠnna jordbrukarnas och hantverkarnas vardagstillvaro. Han bšrjade skriva pŒ urdu i tidningar och tidskrifter strax efter sekelskiftet 1900, alltmer regelbundet sedan han bosatt sig i Kanpur omkring 1905. Hans fšrsta berŠttelse publicerades i tidskriften Awaz-e-Khalq i Allahabad och han medarbetade sedan regelbundet med kršnikor i tidskriften Zamana. r 1919 avlade han universitetsexamen i engelska, persiska och historia. I bšrjan av 1920-talet sa han upp sig frŒn sitt arbete som lŠrare och anslšt sig till Mahatma Gandhis nationella sjŠlvstŠndighetsršrelse.

Han avled 1936.

PŒverkad av tankegŒngar frŒn Gandhi och Tagore och senare (efter 1932) frŒn marxismen skildrade Premchand i en stor mŠngd noveller och romaner pŒ urdu och hindi – han lŠr ha skrivit šver trehundra – den fattiga landsbygdsbefolkningens nšd, kastsystemets orŠttvisor och kampen fšr šverlevnad. Han vŠnde sig mot zamindarernas (jordŠgarnas) utsugning och mot den brittiska kolonialmaktens fšrtryck av den indiska nationen. BŒde genom sina Šmnesval och sitt realistiska sŠtt att berŠtta kom han att fŒ mŒnga efterfšljare bland senare fšrfattare. Han var en av grundarna av ÓProgressive WritersÕ AssociationÓ, den radikala litterŠra fšrfattarršrelsen pŒ 1930-talet.

En del av hans tidiga verk har ansetts vara pedagogiskt tillrŠttalagda i syfte att stšdja Gandhi och frŠmja kampen fšr samhŠllsfšrŠndring och oberoende. Men perspektivet, realismen och det sociala engagemanget kombineras med satir och humor, och i de senare romanerna blir sjŠlva berŠttelsen och personteckningen minst lika viktiga element som samhŠllskritiken, verklighetsbeskrivningen och det politiska budskapet.

Bortsett frŒn noveller i tidningar och tidskrifter debuterade Premchand som fšrfattare, under pseudonymen Nawabrai, med novellsamlingen Soz-e-Watan (1907), som brŠndes av de engelska myndigheterna pŒ grund av sitt ÓuppviglandeÓ antibrittiska innehŒll.

Kring 1914 švergick Premchand till att skriva pŒ hindi. (Urdu och hindi Šr i sjŠlva verket mycket nŠrbeslŠktade sprŒk. Urdu har mer inslag av persiska och arabiska ord, medan hindi har fler sanskritord.)

I romanen Sevasadan, publicerad pŒ hindi 1919 och pŒ urdu 1924 (under titeln Bazaar-e-Husn), kritiserar han det moraliska fšrfallet i samhŠllet. Sunam, en vacker och sjŠlvstŠndig kvinna av hšg kast Šr gift med en Šldre man som fšrtrycker henne. Hon kommer sŒ smŒningom fram till insikten att ett kŠrlekslšst Šktenskap Šr vŠrre Šn prostitution, i det att den gifta kvinnan Šr fŒnge. Hon gšr sig fri och lever en tid som ÓsŠllskapsdamÓ men faller offer fšr mŠnnens intriger.

Romanen Premashram (1918) Šr kanske den roman dŠr Premchands pŒverkan av Gandhi Šr tydligast. LŠngre fram, i romaner som Nirmala (1928) och Karmabhumi (1932), blir inflytandet frŒn socialismen och ryska realistiska fšrfattare som Gorkij efterhand tydligare. Det gŠller ocksŒ novellerna, av vilka ÓKafanÓ (Manteln) anses vara den bŠsta. En annan vŠlkŠnd novell Šr ÓShatranj Ke KhilariÓ (Schackspelarna), som handlar om hur britterna tar šver ett av de mindre furstendšmena i Indien. Ett omfattande urval av Premchands noveller pŒ hindi finns i samlingsvolymen Manasarovar.

Premchands mest beršmda roman, Godan (KogŒvan), blev ocksŒ den sista. Den kom ut samma Œr som han dog, 1936. Samtidigt som det marxistiska inflytandet hŠr Šr tydligare Šn i de tidigare romanerna, har ocksŒ Premchands litterŠra medvetenhet mognat. I Godan skildrar han med djup inlevelse och sympati den fattiga jordbrukarbefolkningens svŒra tillvaro och fšrtrycket frŒn hinduprŠster och ockrare. Det Šr en kollektivroman, men smŒbrukaren Hori och hans familj framtrŠder som levande, individualiserade centralgestalter. Hori sŠtter sig i skuld fšr att kunna kšpa en ko; nŠr han dšr tvingas han hustru betala tillbaka skulden. (Godan šverattes 1968 till engelska: Gift of a Cow.)

Flera av Premchands romaner har blivit film, dŠribland Sevasadan redan pŒ 1930-talet och Godan 1963. Den vŠlkŠnde indiske filmregissšren Satyajit Ray filmatiserade tvŒ noveller: ÓShatranj Ke KhilariÓ 1977 och ÓSadgatiÓ 1981.

PŒ svenska finns tvŒ noveller, ÓBarnetÓ och ÓGodsŠgarens brunnÓ, i antologin Moderna indiska berŠttare (1964).

 

 

© TOMAS L…FSTR…M 2010

 

 

 

Indiska bokrecensioner | Indiska Biblioteket | Indiensidan | Transit/Tomas Lšfstršm