Phoolan Devi: Jag Phoolan Devi - banditdrottning


Banditdrottningens berättelse
av Tomas Löfström

De flesta av 70-talets indiska banditer, dacoits, var inte samvetslösa mördare. Ofta var det sociala orättvisor som drivit dem ut i fredlös gerillatillvaro. Många blev legendariska Robin Hood-gestalter. En av de mest ryktbara var Phoolan Devi.

Fruktad av de jordägande herrarna, hyllad av byarnas fattiga som en inkarnerad Durga, efterlyst över hela Indien och med tiden hjältinna i en massmediesaga av osedvanliga mått, drog hon tillsammans med sina män hämnande fram genom skogarna i Uttar Pradesh och Madhya Pradesh, kidnappade, rånade bussar, överföll byar, tog av de rika, gav åt de fattiga.

Men polisens järnring drogs åt allt hårdare. I februari 1983 kapitulerade hon tillsammans med sina närmaste män och sattes i fängelse. Hon var då föga mer än 20 år.

Hennes muntligt berättade självbiografi - hon kan varken läsa eller skriva - finns nu i svensk översättning. "Jag Phoolan Devi - banditdrottning" är en upprörande historia om den mänskliga förnedring, den tortyr och våldtäkt som drabbat henne och fortfarande dagligen drabbar hennes medsystrar.

Och Phoolan Devis hämnd är inte mindre fruktansvärd.

"Jag slog och slog på rovdjuret som hade gjort mig så mycket ont. Jag piskade det tills det dog. 'Tänker du göra om det där fler gånger?' skrek jag åt honom. Jag stack honom i skrevet med grenen på samma sätt som han tänkt skära mig med kniven och sedan stampade jag på hans rovdjur och krossade det."

Makten berusar henne. Som en osalig ande, väggledd av djungelns ormar, välsignad av den skräckinjagande Durga, slår hon ner i byarna varhelst hon hör talas om orättvisor och övergrepp. Hämnden ger henne människovärde, identitet, stolthet.

"Jag var kvinna och av lågkast och i kampen mot makten och pengarna tog jag till alla medel. (---) Jag säger inte att jag är en god människa, men jag är ingen brottsling heller. Jag lät bara människor lida samma kval som de själva tillfogat mig."

Phoolan Devi berättar utförligt om sin uppväxt i byn vid Yamuna-floden med dess låsta kaststruktur och klassmotsättningar, om familjens misär och lidanden, om hur hon gifts bort som 11-åring. Redogörelsen för åren som banditdrottning blir ofta mer rapsodisk, och det finns väsentliga förhållanden som aldrig blir ordentligt belysta. Hur kom det sig till exempel att banditgängen så till synes förbehållslöst accepterade hennes ledarskap?

Trots att berättelsen haft lång väg att gå innan den via bandspelare, franska spökskrivare och engelska översättare hamnat i Ann Björkhems svenska språkdräkt har den bibehållit en omedelbarhetens lyster, präglad som den är av berättarens friska naivitet, förundran inför tillvarons mysterier och okuvliga frihetslängtan.


Tomas Löfström 1996


Phoolan Devi, i samarbete med Marie-Thérèse Cuny och Paul Rambali. Jag, Phoolan Devi - banditdrottning. Sv övers Ann Björkhem. Forum, 1996.




Indiska bokrecensioner | Indiska Biblioteket | Indiensidan | Transit/Tomas Löfström