Rohinton Mistry: En ömtålig balans


Lysande litterärt lapptäcke
av Tomas Löfström

I juni 1975 proklamerade Indira Gandhi undantagstillstånd i Indien. Lagar upphävdes, presscensur infördes, oppositionspolitiker arresterades och i syfte att utrota fattigdomen - eller var det de fattiga? - genomfördes omfattande slumsanerings- och steriliseringsprojekt.

I början av denna svåra tid möts studenten Maneck och skräddarna Ishvar och Omprakash i Bombay. Egentligen borde de inte ens ha talat med varandra; Maneck kommer från en parsisk medelklassfamilj, skräddarna är hinduiska bybor av låg kast. Men de blir vänner, och så småningom flyttar de alla in hos Dina Dalal, en ung, barnlös änka, parser även hon, som anställer skräddarna i sin lilla "fabrik" (två Singer-symaskiner) och hyr ut sitt sovrum till Maneck. Så skapas här i en förort till Bombay, mitt i undantagstillståndets kaos, ett egenartat kollektiv, präglat av värdighet och vänskap, mot alla odds, över religions-, kast- och klassgränser.

Detta kollektiv är kärnan i Rohinton Mistrys stora roman "En ömtålig balans". Boken är den indiske författarens andra roman, efter "En sådan lång resa" (svensk översättning 1993). "En ömtålig balans" kom ut 1996 i Kanada, där Mistry är bosatt sedan 70-talet. Nu har den bookerprisnominerade romanen framgångsrikt översatts av Ulla Danielsson i en drygt 700-sidig volym.

Historien börjar egentligen med att Dukhi Mochi, kastlös läderarbetare, bryter mot alla regler genom att låta sina söner gå i lära hos en skräddare som till råga på allt är muslim. Narayan, en av sönerna, kritiserar dessutom jordägarens valfusk och får betala dyrt för sitt övermod; den sakliga skildringen av hur han torteras och mördas är ohygglig. Det är Narayans bror och son som flyttar in hos Dina. Under undantagstillståndet råkar de ut för den ena olyckan efter den andra: de kidnappas till valmöten, de förs bort till arbetsläger, de tvångssteriliseras och hamnar i rännstenen, som tiggare, den benlöse Ishvar dragen av Om på en hjulförsedd brädbit. Men de låter sig inte nedslås, de borstar av sig och kämpar vidare och symboliserar kanske i detta själva Indien, samtidigt som de ibland mest liknar Helan och Halvan i en sällsynt svart fars.

Kring skräddarna, Dina och Maneck skapar Mistry ett rikt galleri av birollsinnehavare: tiggaren Shankar och den inlytelserike Tiggarmästaren; Rajaram som lever på att stjäla och sälja folks hår; Apmannen som visar upp sina barn på en balanserande svajmast; den havererade advokaten Valmik; den dystre hyresindrivaren Ibrahim med sin spruckna plastmapp; politiker och byråkrater, zamindarer och kommissarier och diverse goondas (gangstrar) av varierande typ.

"En ömtålig balans" är ingen historisk dokumentär och ingen politisk roman. Ändå äger dess skildring av Indien från 40- till 80-talet både tidlöshet och aktualitet: nu under BJP-regeringen liksom då under Indiras undantagstillstånd frodas fanatisk nationalism och social cynism.

Mistrys realism är kanske mindre magisk än somliga andras bland de nya indisk-engelska författarna men den gnistrar av fantasi och humor också när han (i Balzacs och Dickens efterföljd) skildrar samhällets sämst lottade och som den förste i sin litterära generation vågar göra dem till hjältar.


Tomas Löfström 1998


Rohinton Mistry. En ömtålig balans. Sv övers Ulla Danielsson. Norstedts, 1998.




Indiska bokrecensioner | Indiska Biblioteket | Indiensidan | Transit/Tomas Löfström