Markandaya (biografi)


Kamala Markandaya
av Tomas Löfström

Kamala Markandaya (född 1924) är den första betydande kvinnliga romanförfattaren från det moderna Indien. Uppvuxen i Sydindien där hon också fick sin utbildning arbetade Kamala Markandaya under 50-talet som journalist. På 60-talet gifte hon sig med en engelsman och flyttade till England. (Hon heter numera Taylor i efternamn men har behållit namnet Markandaya som författarnamn.)

Hon skriver på engelska och hör till de socialt engagerade författare som framträdde på 50-talet i Mulk Raj Anands och Raja Raos efterföljd. Hon har berättat om fattiga människors tillvaro på den indiska landsbygden, ofta med ett markerat kvinnoperspektiv, men också om de nya ekonomiska och politiska idealens effekter på den traditionella indiska kulturen.

Hon debuterade 1954 med romanen "Ris och regn" (Nectar in a Sieve, på svenska 1956) som handlar om en lantbrukarhustru som kämpar för sin familjs överlevnad, om missväxt och svält och om motsättningar i samband med samhällets modernisering. År 1955 kom "Vrede på djupet" (Some Inner Fury, på svenska 1957), en lidelsefull skildring av kärleken mellan en ung indisk kvinna och en engelsman under självständighetskampen på 40-talet.

"Sarojini, min älskade" (A Silence of Desire), som kom 1960 - två år senare översatt till svenska av Barbro Johansson - handlar om en lägre tjänsteman och hans hustru, om kärlek och svek och svårigheterna att förena olika kulturella bakgrunder, i äktenskapet och samhället i stort.

Sarojini gick långsammare nu. I den relativa tystnaden kunde han höra klapprandet från hennes sandaler. Hon stannade framför ett litet vitrappat hus, böjde sig ned för att ta av sandalerna och gick in. Dandekar hade stannat på samma gång som Sarojini, men nu sprang han med feber i blodet tills han nådde huset. Där tvärstannade han. Han hade väntat sig en låst dörr, reglad för honom, hennes make, och han skulle ha hamrat mot den tills hans raseri framkallat något slags svar. Men där fanns ingen dörr, bara en täckt gång med ett slags förhänge som lätt böljade in, ut, in, ut med varje vindpust. Det tycktes gäckas med honom, det där draperiet, som ideligen rörde sig men aldrig så mycket att han kunde se förbi det. Han grep tag i det med båda händerna för att dra det åt sidan men ändrade sig. Skulle han gå in efter sin hustru nu? Följa efter henne och dra henne från hennes älskare? Följa efter henne ända till deras mötesplats, deras bädd? Han slöt ögonen och kroppen stegrade sig inför synen. Det var groteskt, outhärdligt, en grov och oerhörd oanständighet att den kropp han kände så väl naken skulle öppna sig för en annan; ändå visste han att hur hemska fantasierna än var skulle verkligheten vara ännu värre.

Ingen av Kamala Markandayas senare böcker har översatts till svenska, men hennes författarskap har inte upphört. Hon har bland annat skildrat storstadens sociala problem ("A Handful of Rice", 1966) och invandrarmiljöer i England. Romanen "The Golden Honeycombe" (1977) utspelar sig i en liten indisk furstestat åren kring självständigheten 1947. I "Pleasure City" (1982) gestaltas postkoloniala konflikter i Indien: en fiskeby exploateras som turistparadis.


Tomas Löfström 1999





Indiska bokrecensioner | Indiska Biblioteket | Indiensidan | Transit/Tomas Löfström