File written by Adobe Photoshop® 4.0 Kärlek, uppror och kardemummakärnor

 

Berättelser från Indien. En antologi med noveller av arton samtida indiska författare, flertalet kvinnor, som representerar en rad olika delstater och ett tiotal olika språk. Boken är utgiven av förlaget Tranan 2001 och ingår i Indiska Biblioteket (Svensk-indiska översättningsprojektets bokserie med indisk litteratur på svenska). Urval, redigering, förord och författarbiografier av Birgitta Wallin och Tomas Löfström. Omslag och typografi: Jenny Franke Wikberg. 335 sidor.

Kärlek, uppror och kardemummakärnor utgavs 2004 i en pocketupplaga med omslagsbild av Liselotte Watkins (bilden t v).

 

 

INNEHÅLL

Ginu Kamani: Hemligheter (Tomas Löfström)
Meena Alexander: Mormors brev (Roy Isaksson)
Bhisham Sahni: Vi är framme i Amritsar (Örjan Sjögren)
Saadat Hasan Manto: Toba Tek Singh (Örjan Sjögren)
Githa Hariharan: Återstoden av festen (Meta Ottosson)
Ismat Chugtai: Täcket (Marianne Eyre)
Vishwapriya L Iyengar: Biblioteksflickan (Marianne öjerskog)
M T Vasudevan Nair: Oppol (Tomas Löfström)
Binapani Mohanty: Lata (Hanna Axén)
Mrinal Pande: En sorts kärlekshistoria (Hanna Axén)
Manjula Padmanabhan: Mrs Ganapathys blygsamma triumf (Boel Unnerstad)
Bharati Mukherjee: Den inneboende (Hanna Axén)
Indira Goswami: Yatra (Roy Isaksson)
Paneshwar Nath "Renu": Drottningen (Jimmy Hofsö)
Mogalli Ganesh: Risskörden (Hans O Sjöström)
Mahasweta Devi: Jakten (Birgitta Wallin)
Ambai: Gul fisk (Birgitta Wallin)
P S Rege: Savitri (Meta Ottosson)


UTDRAG UR TEXTEN
 

Ginu Kamani

HEMLIGHETER

Kvinnan som lade beslag på britsen mitt emot måste ha varit i min ålder, men hon såg äldre ut, mer självmedveten. Hon hade de gifta kvinnornas röda färg i benan i sitt hår och tre små barn som bevis på sin fruktsamhet. Hon hindrade barnen från att sätta sig på det långa hårda sätet och gav dem tecken att vänta.

"Det är smutsigt", bannade hon på gujarati och pekade på den trista gröna vinylen som spruckit i sömmarna så att den grova stoppningen stack fram på flera ställen. Hon öppnade sin överdimensionerade shoppingväska av plast och tog fram ett bomullsöverkast med tryckt mönster som hon skakade ut med en kvick snärt med handen. Hon täckte britsen med tyget och vek in kanterna. Sedan nickade hon belåtet, plattade till håret, satte sig och lyfte upp barnen bredvd sig så att de fick ryggen mot ryggstödet. Alla fyra satt tätt tryckta intill varandra mitt på britsen med gott om plats på sidorna.

Tåget visslade, och te- och snacksförsäljarna som gick fram och tillbaka medan de entonigt bjöd ut sina varor utanför fönstren lade plötsligt in en högre växel och började springa från fönster till fönster och ropa: "Köp te! Hett te...! Färska puri-bhaji...! Varma samosas!". Magra bärare med röda skjortor rusade förbi med vacklande bagagehögar på huvudet. Jag befan mig på ett indiskt tåg för första gången på tio år men scenen var precis som jag mindes den från min barndom. Den stora skillnaden var att jag reste ensam nu

Långsamt rullade tåget ut från stationen. Inte förrän då tittade kvinnan mitt emot på mig för första gången. Med en snabb blick registrerade hon mitt klippta hår, min knäkorta kjol och avsaknaden av ring på tredje fingret. När hon väl var klar med sin utvärdering undvek hon min blick. Hon tittade ovanför mitt huvud, genom mina fötter, mot dörren och fönstret men inte i ina ögon. Och även om hennes barn stirrade på mig hade de genom diskreta vinkar från sin mamma fått klart för sig att jag var en som skulle behandlas med tystnad.
 

Översättning från engelska originalet Tomas Löfström

 


CITAT UR RECENSIONER

Till revoltörerna i denna litteratur hör många författarinnor som berättar om kvinnor som inte längre finner sig i sin underordnade roll.
  Det märks i den samling berättelser från Indien som Birgitta Wallin och Tomas Löfström ställt samman under titeln "Kärlek, uppror och kardemummakärnor". Bengaliförfattarinnan Mahasweta Devi skildrar i "Jakten" en trotsig och vacker ung kvinna som ställs utanför gemenskapen eftersom hon är följden av en utomäktenskaplig förbindelse med en europeisk man. Men detta utanförskap ger henne också en möjlig frihet...
  Om "Jakten" utspelas långt ute på landsbygden så skildrar Manjula Padmanabhan ett liknande trots i borgerlig storstadsmiljö. En mottagning ordnas av en mor som vill hitta möjliga hustrur åt sina giftasvuxna söner. Stadens döttrar paraderar i sina sarier, men mrs Ganapathys yngsta dotter som klippt håret och stökar runt i jeans är totalt ointresserad. Hon vill leva ett självständigt liv.
  Det är bara två av många exempel på kvinnors revolt mot sina traditionella roller...

Lars-Olof Franzén, Dagens Nyheter 2002-01-10

"Kärlek, uppror och kardemummakärnor" är en av frukterna av det svensk-indiska översättningsprojektet som initierades genom ett författarutbyte länderna emellan i mitten av 90-talet. Det är en tacknämlig satsning. Att översätta texter från urdu och malayalam, om än via engelskan, ger inte bara röst åt en tidigare okänd litteratur utan öppnar också dörren till osedda världar. (---)
  Githa Hariharans "återstoden av festen" hör till samlingens höjdpunkter: en ung kvinnas berättelse om sin gammelfarmor; brahminänkan som när hon ligger för döden plötsligt hemsöks av våldsamma och förbjudna begär (gräddbakelser, sprit och Coca-Cola). En annan är Vasudevan Nairs mer lågmälda och känsloladdade historia om oäktingen Appu, som inte förstår att hans älskade storasyster är hans mamma...
  Jag skulle kunna räkna upp fler noveller som berört mig. Men den verkligt stora behållningen med att läsa denna indiska antologi har varit att kliva in i och lära känna en okänd kontinent.

Oline Stig, Sydsvenska Dagbladet 2002-01-05

Att läsa "Kärlek, uppror och kardemummakärnor" är att få en färgstark, sinnlig, underhållande, ibland upprörande, kaleidoskopisk bild av det moderna Indien. (---) Reges "Savitri" är bara den ett tillräckligt skäl för att rekommendera den här antologin, men den innehåller en rad andra högklassiga berättelser.

Peter Ortman, Helsingborgs Dagblad 2002-02-20


Tillbaka till biblioteket!

Tillbaka till första sidan!