Raj Kamal Jha: The Blue Bedspread


Stilleben från Calcutta
av Tomas Löfström

Massmediarapporteringen om modern indisk-engelsk litteratur handlar ofta mer om författarnas förskottshonorar än om böckernas litterära förtjänster. Det är kanske oundvikligt, förlagen har på senare år bjudit över varandra på ett absurt sätt av rädsla för att gå miste om "Nästa Arundhati Roy". Kunde det hända en gång kan det hända igen, tycks redaktörerna på Picador och Penguin resonera, i likhet med subkontinentens wannabe wonder writers.

Ta till exempel Raj Kamal Jha, född 1966 i Calcutta, universitetsutbildad i Los Angeles, redaktör på Indian Express i Delhi, vars debutroman The Blue Bedspread köptes av Picador för 160.000 pund (drygt två miljoner kronor) långt innan den var färdigskriven och i förhandsreklamen ständigt jämförts med Arundhati Roys De små tingens gud.

Jag har svårt att förstå varför. Inte så att Jhas roman saknar litterära förtjänster; den är begåvad, den är originell. Men Jhas och Roys böcker har föga gemensamt, bortsett från syskonrelationen som centralt emblem. Jhas uppknutna, sönderhackade och ansträngt konstfulla berättarstil befinner sig mil från Arundhati Roys avslappnade, lekfulla, flödande epik. Mil och åter mil skiljer också Roys Kerala med dess sensuella miljöskildringar från Jhas sparsmakat stiliserade Calcutta.

Det finns avsnitt i The Blue Bedspread som är lysande prosapoetiska miniatyrer. Och det finns en uppenbar hantverksskicklighet i själva konstruktionen av romanbygget. Men berättelsen lyfter aldrig från boksidorna; den förblir konstruktion, beskrivning: tablåer, stilleben.

Försöken att ursäkta misshandel och övergrepp med att det trots allt finns ömhet och kärlek på djupet är inte övertygande. Och ramberättelsen saknar trovärdighet.

En ensam man, bokens anonyma jag, blir uppringd av polisen: hans försvunna syster har dött i samband med att hon fött en dotter. Eftersom ingen annan kan ta hand om barnet får mannen göra det. Under natten som följer, deras enda tillsammans, berättar han för systerdottern sin och systerns historia; det är den som utgör romanen.

Den handlar om en klaustrofobisk tillvaro i ett hus vid Main Circular Road i Calcutta. Berättaren växer upp i nära gemenskap med sin fyra år äldre syster som våldtas av deras alkoholiserade far. Texten består av minnen, utsnitt i tid och rum som Jha bearbetar tills de avger information, genererar bilder, tankar, skeenden.

Det är fragment lagda intill varandra som pusselbitar, eller som syskonkroppar på ett blått sängtäcke.

Det är detta blåa sängtäcke som är syskonens fredade zon, deras tillflykt och universum, där de leker och sover sammanslingrade som tvillingfoster och så småningom älskar varandra, tills systern en dag ger sig av. Det är balkongen med järnräcket varifrån de betraktar gatan där spårvagnar gnisslar och långtradare på väg till Bihar passerar under tysta nätter i skenet från de stora halogenlamporna. Det är korta scener ur vardagen, laddade med innebörd, som omtolkas och återkommer i nya alternativa versioner.

Det starkaste stycket är det sista, en litterär slow motion-beskrivning utan motstycke. I en förlösande mardrömsvison framträder berättaren på ett högt podium inför hundratusentals åhörare på Eden Gardens och viskar i ekande högtalare ett efter ett fram de åtta ord som utgör nyckeln till hela storyn: I - am - the - father - of - my - sister's - child.


Tomas Löfström 2000


Raj Kamal Jha. The Blue Bedspread. Picador, 1999




Indiska bokrecensioner | Indiska Biblioteket | Indiensidan | Transit/Tomas Löfström