Myter, mŒngfald och magisk realism

Indisk litteratur, en šversiktlig betraktelse

 

av Tomas Lšfstršm

 

 

D

en indiska litteraturen strŠcker sig lŒngt tillbaka i tiden. De Šldsta Vedaskrifterna, dŠribland Rigveda med sin kŠnda skapelseberŠttelse, uppkom troligen redan kring Œr 1500 fšre vŒr tiderŠkning. Men till en bšrjan traderades dessa mestadels religišsa urkunder bara muntligt, och det dršjde mŒnga hundra Œr innan de bšrjade skrivas ner pŒ sanskrit.

Upanishaderna, som innehŒller filosofiska texter om livet och dšden, om den mŠnskliga tillvaron och fšrhŒllandet mellan atman (ÓjagetÓ) och brahman (ÓgudÓ), nedtecknades snarare efter Šn fšre Œr 1000 f Kr. (I svensk šversŠttning finns De tidiga upanishaderna, 2005).

Mahabharata och Ramayana, de stora episka diktverken, gavs skriftlig form av de mer eller mindre mytiska skalderna Vyasa respektive Valmiki fšrst kring vŒr tiderŠknings bšrjan. (Alla dessa tidsangivelser Šr mycket ungefŠrliga, och olika forskare kan ha ganska skiftande tidtabeller.)

Med sina hundratusen verspar utgšr Mahabharata fortfarande nŒgot av en grundval fšr det hinduiska Indiens kultur och moral, och dess centrala handling och viktigaste gestalter Šr vŠlkŠnda fšr alla. HuvudspŒret handlar om hur en bršdrakonflikt utvecklas till krig med en avgšrande slutstrid om vŠrldsordningen pŒ Kurukshetras slagfŠlt. I Bhagavadgita, som ingŒr i Mahabharata, berŠttas om hur Arjuna tvekar infšr slakten, men hans kšrsven Krishna, en inkarnation av guden Vishnu, undervisar honom om pliktens och hŠngivenhetens vŠg till befrielse. (Bhagavadgita utgavs 2001 i svensk šversŠttning frŒn sanskrit.)

OcksŒ Ramayana handlar om vŠrlden och dharma (religionen, filosofin, moralen). Prins Rama frŒn Ayodhya fšrvisas tillsammans med sin hustru Sita och brodern Lakshmana frŒn kungapalatset i Ayodhya och tar sin tillflykt till de djupa skogarna. Sita ršvas bort av demonkungen Ravana och hŒlls fŠngslad pŒ šn Lanka men Rama befriar henne med hjŠlp av apkungen Hanuman.

Buddhismen spelade stor roll i Indien Œrhundradena kring vŒr tiderŠknings bšrjan: det nordindiska mauryariket var buddhistiskt och kung Ashoka reste stenpelare med buddhistiska fredsbudskap pŒ strategiska punkter utmed grŠnserna till sitt vidstrŠckta imperium. Dhammapada, som rymmer Buddhas ofta aforistiskt utformade svar pŒ lŠrjungrnas frŒgor, traderades fšrst muntligt inom Theravada-buddhismen pŒ Sri Lanka och nedskrevs i Indien omkring Œr 100 f Kr pŒ pali och prakriti. Det Šr en av de mest spridda och šversatta buddhistiska texterna, och den finns ocksŒ pŒ svenska.

 

Det fšrsta urskiljbara enskilda fšrfattarnamnet i den indiska litteraturhistorien Šr Kalidasa. Han levde under Guptadynastin pŒ 400-talet och skrev poesi, sŒnger och dramer, till exempel Sakuntala, som handlar om en himmelsk nymfs vŠrldsliga kŠrlek, eller den poetiska diktsviten Meghaduta (Molnbudet), som berŠttar om hur himlens moln bŠr budskap mellan Šlskande tvŠrs šver subkontinenten. Flera verk av Kalidasa finns i Šldre svenska šversŠttningar.

Islam bšrjade influera den indiska kulturen fram emot slutet av fšrsta Œrtusendet. Indiska furstehov blev centra fšr sufisk mystik, och poesi pŒ persiska spreds av namnkunniga diktare som Amir Khusrau i Agra och Delhi pŒ 1200-talet. Under mogulperioden frŒn 1500-talet och framŒt blev den muslimskt prŠglade ÓpersiskaÓ kulturen en nationell angelŠgenhet fšr hŠrskarna vid hovet i Agra.

Samtidigt blomstrade tidvis fšrfattarskap pŒ de olika indiska sprŒken. Helgonpoeten Kabir (1440-1518) framtrŠdde i slutet av 1400-talet. Chaitanya, en from hinduisk mystiker, skrev pŒ bengali i bšrjan av 1500-talet. Tulsidas, filosof och kompositšr i norra Indien (1532-1623), fšrfattade ett diktverk till Ramas Šra, Ramacharitamanasa, pŒ ett av de nordindiska sprŒk som med tiden skulle inkorporeras i hindi.

 

Den brittiska koloniseringen av Indien bšrjade med att East Indian Company upprŠttade handelsstationer utmed kusten. Efter sepoysupproret, The Great Mutiny, 1857-1858 tog brittiska staten šver och Indien blev Ójuvelen i kronanÓ, den vŠrdefullaste av det vŠrldsomspŠnnande brittiska imperiets besittningar.

En utbildad tjŠnstemannaklass av engelsksprŒkiga indiska babus fungerade som fšrbindelselŠnk mellan kolonialherrarna och folket. Det var inom detta samhŠllsskikt som de fšrsta indiska romanerna skrevs och publicerades strax efter mitten av 1800-talet pŒ bengali, hindi och sŒ smŒningom engelska. Bengalen, med Calcutta (Kolkata) som centrum, utgjorde scenen fšr den fšrsta litterŠra guldŒldern i Indien i modern tid, Óden bengaliska renŠssansenÓ. Den fšrsta romanen pŒ engelska skrevs 1864 av Bankim Chandra Chatterjee/Chattopadhyaya (1838-1894): RajmohanÕs Wife. Vid ungefŠr samma tid framtrŠdde de fšrsta engelsksprŒkiga, romantiskt influerade poeterna Henry Derozio (1809-1831) och Michael Madhusudan Dutt (1824-1873).

OcksŒ den muslimska poesin blomstrade. Mirza Ghalibs (1797-1869) dikter pŒ urdu nŒdde miljontals mŠnniskor i norra Indien. Muhammed Iqbal (1876-1938) som skrev pŒ urdu, persiska och engelska blev sŒ smŒningom, efter Indiens delning 1947, Pakistans nationalskald.

Som en ojŠmfšrlig diktarfurste i den tidiga indiska 1900-talslitteraturen framstŒr Rabindranath Tagore (1861-1941), mŒlare, kompositšr, koreograf, poet och fšrfattare pŒ bengali och engelska, som 1913 belšnades med nobelpriset i litteratur. Tagore med sitt vita skŠgg och sina hšgstŠmda dikter, t ex Gitanjali frŒn 1910, uppfattas ofta som en vŠrldsfrŒnvŠnd dršmmare, men han stšdde Gandhi och skildrade vardagliga mŠnniskošden i realistisk romanform, till exempel i Gora (1908). (Flera romaner av Tagore finns šversatta till svenska.)

Den store realisten i Tagores samtid var emellertid Premchand (1880-1936), lŠrare, antbrittisk agitator och fšrfattare pŒ urdu och hindi. Han skildrade land och folk i en rad romaner och brukar kallas den moderna hindiromanens fader. Godan (1936), hans sista bok och mšjligen den frŠmsta, Šr en kollektivroman med smŒbrukaren Hori och hans familj i centrum, inklusive den ÓheligaÓ kon, symbolen fšr den indiska landsbygden.

Samtida med Tagore och Premchand var Sarojini Naidu (1879-1949), Indiens fšrsta stora kvinnliga poet, en utprŠglad nationalist som dock skrev pŒ engelska i romantisk stil.

Med sin karakteristiska framtoning av helig man i hšftskynke och spektakulŠra kampmetoder som passivt motstŒnd, hungerstrejker och protestmarscher ledde advokaten Mahatma Gandhi (1869-1948) Kongresspartiet och den indiska nationen i kampen fšr sjŠlvstŠndighet frŒn England. I augusti 1947 blev Indien oberoende.

SjŠlvstŠndigheten ledde emellertid ocksŒ till Partition, den šdesdigra uppdelningen av subkontinenten i det muslimska Pakistan och det hinduiska Indien, med traumatiska folkomflyttningar och blodiga massakrer som fšljd.

Hindifšrfattaren Bisham Sahni (1915-2003) beskrev i romanen Tamas (1974) hinduiska familjers flykt frŒn muslimska omrŒden kring Rawalpindi. Saadat Hasan Manto (1912-1955), efter delningen bosatt i Pakistan, skrev bland annat den vŠlkŠnda berŠttelsen Toba Tek Singh om utbytet av mentalpatienter mellan de tvŒ nybildade lŠnderna (pŒ svenska i novellantologin KŠrlek, uppror och kardemummakŠrnor, 2001). En av de stora romanerna om Partition, Train to Pakistan, utgavs 1956 av Khuswant Singh (1915-), engelsksprŒkig prosafšrfattare, historiker och tidningsman i Delhi.

 

 

R K Narayan (1906-2001) utgav med bšrjan 1936 ett dussintal romaner pŒ engelska om den fiktiva sydindiska smŒstaden Malgudi (med drag av Mysore). Det stora genombrottet kom med The English Teacher (1945) som finns pŒ svenska (LŠraren och hans hustru) liksom Guiden och SkyltmŒlaren. I lŠttsam ton berŠttar Narayan om udda original och andra medborgare vars liv skakas om av modernismens intrŠde i idyllen.

Narayan ingick liksom den socialt engagerade Raja Rao (1908-2006) i den handfull indisk-engelska fšrfattare som introducerades i Sverige i bšrjan av 1950-talet av Artur Lundkvist i Folket i Bilds fšrlags serie med utomeuropeiska fšrfattare. En annan av dessa fšrfattare var Mulk Raj Anand (1905-2004), som debuterat 1935, ett Œr fšre Narayan, med romanen Untouchable (Kastlšs). Debutboken skildrar fšrnedring och skam i en kastlšs pojkes liv men ocksŒ vŠxande medvetenhet och uppror i Tolstojs och Gandhis anda. Den fšljdes Œret dŠrpŒ av romanen Kuli, Šven den prŠglad av socialt engagemang och solidaritet.

Till samma generation som Narayan, Raja Rao och Anand hšrde Kamala Markandaya (1924-2004), som i en rad romaner skildrade den indiska landsbygdstillvaron, kulturella konflikter och, sŒ smŒningom, invandrarliv i England, dŠr hon bosatte sig. Flera av hennes bšcker finns pŒ svenska, till exempel Ris och regn (1954) och Sarojini, min Šlskade (1960).

€ven om den marxistiska eller i varje fall progressiva linje som Anand fšretrŠdde levt vidare (liksom ÓgandhiismenÓ) hos mŒnga indiska fšrfattare, i varje fall fram till den ekonomiska nyordningen i bšrjan av 1990-talet, har den allmŠnna litterŠra trenden i Indien alltmer kommit att handla om existentiella frŒgestŠllningar, samtidshistoriska skildringar och relationsdramer med medelklassperspektiv.

Samtidigt finns sedan ett par decennier en ny litterŠr genre med rštterna hos Anand, dŠr kastlšsa eller lŒgkastiga (daliter) skriver om kastsamhŠllets orŠttvisor och fšrtryck utifrŒn sina egna erfarenheter. PŒ svenska finns en rad sŒdana sjŠlvbiografiska texter samlade i antologin BerŠttelsen pŒ min rygg (2006). Dikter av dalitpoeter finns šversatta i antologin Detta land som aldrig var vŒr moder (2006).

 

Kongresspartiet och Nehru-dynastin – Jawaharlal Nehru, Indiens fšrste premiŠrminister, hans dotter Indira Gandhi och hennes son Rajiv Gandhi – har lett det sjŠlvstŠndiga Indien med blandekonomiska och demokratiska fšrtecken under merparten av tiden efter 1947. Problemen har varit stora med vŠxande fattigdom och utrikespolitiska konflikter (frŠmst med Pakistan). Demokratin har ocksŒ pršvats hŒrt, dels under ÓdiktaturenÓ vid mitten av 70-talet, dŒ Indira Gandhi styrde med hŒrda nypor, dels i samband med att fšrst Indira Gandhi och dŠrefter hennes son och eftertrŠdare som premiŠrminister Rajiv Gandhi mšrdades.

MŒnga indiska fšrfattare har beskrivit den indiska samtidshistorien och samhŠllsutvecklingen. En av de intressantare studierna – intrŠngande, kontinuerlig och personlig – har gjorts av V S Naipaul (1932-), en av de indisk-engelska fšrfattare som inte bor i Indien, som inte ens Šr fšdd dŠr, men som man i Indien ŠndŒ gŠrna inkluderar i den inhemska litteraturhistorien, i synnnerhet om de som i det hŠr fallet fŒtt nobelpriset i litteratur. Naipaul har skrivit tre essŠistiska reportagebšcker om Indien mellan 1973 och 1991: Ett land i mšrker, Indien: en sŒrad civilisation och Indien: raseri och revolt. De tre bšckerna representerar ocksŒ en utveckling i synen pŒ Indien frŒn det mšrka och pessimistiska till en alltmer hoppfull tolkning av nationens mšjligheter. OcksŒ den i viss utstrŠckning sjŠlvbiografiska romanen Ett halvt liv (2001), om Willie Somerset Chandrans livsšde i Indien, Afrika och Europa, har indiska fšrtecken.

I bšrjan av 1990-talet, i svallvŒgorna efter Sovjetblockets sammanbrott, slog den indiska regeringen in pŒ en ny ekonomisk vŠg med lŠttnader i det byrŒkratiska och rigida systemet med regler, fšrbud och tullmurar. Det ledde ganska snart till en blomstring fšr privata initiativ och utlŠndsk fšretagsetablering med škad levnadsstandard ocksŒ fšr de fattiga som fšljd.

Det Šr mot bakgrund av de stora omvandlingarna av det indiska samhŠllet frŒn 1947 och framŒt, ekonomiskt, socialt, kulturellt, som man mŒste se den framgŒngsrika och internationellt upphaussade nya generation av engelskskrivande fšrfattare i Indien som framtrŠdde pŒ 1980-talet.

Kanske hade VŠsterlandet inte tidigare sett den litterŠra kvalitet och kontinuitet som existerade i Indien eftersom det mesta skrevs och trycktes pŒ andra indiska sprŒk Šn engelska. Fšrmodligen var den nya ÓbastardlitteraturenÓ (som Salman Rushdie kallat den) hur som helst resultatet av ett vŠxelspel och en legering, ett fruktbart sammansmŠltande av indiska och vŠsterlŠndska element, som ÓplštsligtÓ resulterade i det Ótypiskt indiskaÓ romanberŠttande som bršt fram pŒ bred front.

De flesta fšrfattarna var akademiker som utbildats i England eller USA och en del av dem bosatte sig sedermera dŠr. De tillhšrde ofta den vŠxande medelklassen vars verklighet och visioner ocksŒ utgjorde ett centralt tema i deras berŠttande. Det var ett berŠttande som mŒnga gŒnger hade sjŠlvbiografisk grund, men slŠktkršnikorna vidgades inte sŠllan till en bredare samhŠllsskildring med inslag av politisk ironi och satir. tskilliga av romanerna kŠnnetecknades av djŠrv berŠttarglŠdje och fantasifullt bildsprŒk.

Redan i slutet av 1970-talet fick Anita Desai (1937-) sitt internationella genombrott med romanen Det brinner pŒ berget (1977). AlltifrŒn debuten med Cry, the Peacock 1963 har hon skrivit en rad finstŠmda, lyriskt kŠnsliga skildringar av medelklassmiljšer, ofta psykologiska relationsdramer med unga frustrerade kvinnor i fšrgrunden och Nordindiens natur och landskap i bakgrunden. Flera av hennes bšcker finns pŒ svenska, till exempel Dagens klara ljus (1980) och I skuggan av Taj Hotel (1988).

Annars Šr nog 1981 den givna utgŒngspunkten fšr den nya vŒgen av indisk litteratur pŒ engelska. Det var dŒ Salman Rushdies (1947-) roman Midnattsbarnen kom ut, berŠttelsen om Saleem Sinai och de andra barnen som fšddes i samma šgonblick som det sjŠlvstŠndiga Indien, vid midnatt den 15 augusti 1947. HŠr fanns stilistisk sŠkerhet, makalšsa fantasiskildringar och en underhŒllande humor, ingredienser som skulle komma att Œterfinnas ocksŒ hos mŒnga av Rushdies efterfšljare.

Romanen Satansverserna som kom ut 1988 blev beršmd fšr sitt sŠtt att skildra invandrarmiljšerna i London, historien, religionen, samhŠllet och kŠrleken, som en saga fylld av humor och satir dŠr dršmmarna tycks lika konkreta som verkligheten. Beršmd, eller beryktad, blev den ocksŒ fšr den hŠdiska skildringen av Mahund, det vill sŠga Muhammed. Det var den som fick ayatollah Khomeini i Iran att uttala dšdsdomen (fatwan) som gjorde Rushdie fredlšs och tvang honom att hŒlla sig gšmd i tio Œr.

Vilket inte hindrade honom frŒn att fortsŠtta skriva. 1995 kom Morens sista suck, en familjekršnika frŒn Bombay dŠr 1400-tal blandas med nutid. 1999 kom Marken  under hennes fštter, 2005 Clownen Shalimar, 2009 Fšrtrollerskan frŒn Florens, en hyllad berŠttelse om renŠssansens europeiska och indiska vŠrld.

 

Men Rushdie var bara en i raden av nya, spŠnnande fšrfattare.

I Allan Sealy (1951-) utgav 1988 The Trotter-Nama, en brett upplagd sjugenerationerskršnika om en anglo-indisk slŠkt med drag av hans egen. Tio Œr senare kom The Everest Hotel (1998), en intagande, ganska idyllisk berŠttelse frŒn en liten stad i Himalaya. The Brainfever Bird (2003) Šr en mšrkare, kantigare nutidsskildring om politik och kŠrlek som bšrjar i S:t Petersburg och slutar i Old Delhi. Den fšljdes 2006 av Red: an Alphabet.

Upamanyu Chatterjee (1959-), tjŠnsteman i Indian Administrative Service, gav 1988 ut den sjŠlvbiografiska romanen English, August och nŒgra Œr senare The Last Burden (1993), ett portrŠtt av en indisk familj vid 1900-talets slut. The Mammaries of the Welfare State kom 2000 och den svarta komedin Weight Loss 2006.

Shashi Tharoor (1956-) debuterade med The Great Indian Novel 1989, en parafras pŒ Mahabharata dŠr indiska politiker upptrŠder som nationalepostes gudar och hjŠltar. Han har fortsatt skriva bŒde prosa och essŠer men satsat alltmer pŒ sin karriŠr som politiker och FN-diplomat.

Shashi Deshpande gav 1988 ut sin roman That Long Silence. Hon har liksom Anita Desai och senare Githa Hariharan (1954-) ofta belyst kvinnans situation i Indien. Det har ocksŒ Anita Nair (1966-) som debuterade med den frisprŒkiga novellsamlingen Satyr of the Subway 1997 och slog igenom internationellt med sin roman Kvinnor pŒ ett tŒg 2001. Hon har skrivit flera andra romaner, dŠribland Mistress 2005.

Rohinton Mistry (1952-) kom 1991 med romanen En sŒdan lŒng resa, om banktjŠnstemannen Gustad Nobles upplevelser i Bombay (Mumbai) under undantagstillstŒndets Œr. I En šmtŒlig balans (1996) vidgas perspektivet till en bred panoramaskildring av den indiska nutidshistorien centrerad kring de fattiga skrŠddarna Ishvar och Omprakash och deras vŠnskap šver religions-, kast- och klassgrŠnser. En familjeangelŠgenhet (2002) Šr en intrŠngande skildring av mŠnniskor, miljšer och motsŠttningar i den stora vŠrldsmetropolen Bombay.

Amitav Ghosh (1956-), som debuterat 1986 med Fšrnuftets krets, en burlesk historia med drag av bŒde thriller och Tusen och en natt, gav 1988 ut The Shadow Lines, som handlar om nationalism och frihetskamp i 30-talets Tyskland och 40-talets Bengalen. Socialantropologen Ghosh baserar ofta sina fantasier pŒ dokumentŠr grund. SŒ till exempel i In an Antique Land (1992), en delvis fiktiv biografi om en arabisk resenŠr i Indien, The Calcutta Chromosome (1996), en thriller om malariaforskning pŒ 1890-talet och The Glass Palace (2000), en historisk roman om fšrbindelserna mellan Indien och Burma.

Amit Chaudhuris (1962-) novellsamling A Strange and Sublime Address (1991) skildrar liksom uppfšljaren Afternoon Raag (1993) och romanen Freedom Song (1997) barndomsmiljšer i Calcutta pŒ finstŠmd lyrisk prosa. Chaudhuri har ocksŒ utgivit essŠsamlingar och redigerat en omfattande antologi, The Picador Book of Modern Indian Literature (2001), som med sitt generšsa urval av fšrfattare frŒn olika indiska sprŒk utgjorde ett drŠpande svar pŒ Salman Rushdies antologi The Vintage Book of Indian Writing 1947–1997 (1997, redigerad tillsammans med Elisabeth West) i vilken den engelsksprŒkiga dominansen var total.

Vikram Seths (1952-) genombrottsroman En lŠmplig ung man (1993), med den modernt sjŠlvstŠndiga flickan Lata som centralgestalt, Šr sŒ rik och detaljerad i sin indiska vardagsskildring att den trots 1500 sidor bara omfattar knappt tvŒ Œr av huvudpersonens och nationens historia (nŠrmare bestŠmt 1951–52). Seth har senare skrivit en kŠrleksroman i brittisk miljš, KŠrlekens musik (1999), och en brett upplagd, delvis sjŠlvbiografisk slŠkthistoria om indiska immigranter i 30-talets Tyskland, Two Lives (2005).

 

Meera Syal (1963-), bosatt i England, gav 1996 ut Anita and Me, en finstŠmd och mycket rolig skildring av en tioŒrig flickas uppvŠxt i en punjabifamilj omgiven av brittisk arbetarklass i smŒstaden Tollington pŒ 1960-talet. Hon har publicerat ytterligare ett par romaner men annars mest skrivit, producerat och medverkat i brittiska TV-serier med invandrartema, till exempel ÓThe Kumars at No. 42Ó.

Arkitekten, filmaren och skŒdespelaren Arundhati Roy (1961-) gjorde 1997 en spektakulŠr litterŠr debut med den vŠrlden šver hyllade romanen The God of Small Things (De smŒ tingens gud), i vilken hon pŒ ett fŠrgrikt och kraftfullt sprŒk, med blixtrande infall, skarpa bilder och šmsint humor, skildrar ett tragiskt familješde i 1960-talets Kerala. Hittills Šr den hennes enda skšnlitterŠra verk, men hon har fortsatt skriva artiklar och debattinlŠgg med starkt socialt engagemang. Flera av hennes vasst kritiska och stilistiskt eleganta essŠer, bland annat om det indiska kŠrnvapenprogrammet, finns samlade i Priset fšr att leva (1999).

NŒgot yngre Šr Kiran Desai (1971-), Anita Desais dotter, som bor bŒde i Indien och USA. Hon debuterade 1998 med romanen Kalabalik bland guavatrŠden, vars farsartade scener utspelar sig mot en bakgrund av indiskt vardagsliv. Hennes andra roman, Bittert arv (2006), Šr en avsevŠrt tyngre litterŠr satsning i vilken hon med stor berŠttarauktoritet belyser frŒgor som globalisering, migration och nationella motsŠttningar. Historien handlar om Jemubhai, pensionerad domare i en stad i Himalaya, och hans fšrŠldralšsa barnbarn, tonŒrsflickan Sai, men ocksŒ om kocken och hans son Biju, illegal invandrare i USA som fšrsšrjer sig som diskare i New York.

Jhumpa Lahiri (1967-), bosatt i New York, gjorde uppmŠrksammad debut med novellsamlingen Den indiske tolken 1999 och har sedan utgivit ytterligare ett par bšcker, dŠribland FrŠmmande jord (2009). Hon skildrar ofta indier i USA och utnyttjar pŒ ett fruktbart sŠtt det dubbla perspektiv hennes bakgrund ger henne.

 

 

Vikram Chandra (1961-) debuterade 1995 med Red Earth and Pouring Rain, en mŠrklig historia om en apa som hamrar fram sin version av den indiska nutidshistorien pŒ skrivmaskin. Novellsamlingen Love and Longing in Bombay (1997) fšljdes flera Œr senare av Sacred Games (2006), en tusensidig kollektivthriller om korrupta poliser, gangsterkungar och terrorister i nuets turbulenta Bombay.

Med tidiga romaner som The Iron Bra (1993), om den kvinnliga detektiven Sheila Ray, gjorde sig Ashok Banker (1964-) ett namn som pionjŠr inom kriminalgenren i indisk populŠrlitteratur. Han har ocksŒ skrivit sjŠlvbiografiska romaner med stoff frŒn Bombay, till exempel Byculla Boy (1994), manus till TV-serier och en egen version av Ramayana.

Pankaj Mishras (1969-) roman The Romantics (2000) gestaltade filosofiskt och realistiskt mštet mellan indiska och europeiska sškare i nuets Benares. I Buddha i vŠrlden (2004) undersšker han buddhismens mšjligheter att influera dagens samhŠllen. 2006 kom Temptations of the West: How to be Modern in India, Pakistan and Beyond.

Matematikprofessorn Manil Suri (1959-) debuterade vid drygt fyrtio Œrs Œlder 2001 med romanen Vishnus dšd, om en uteliggare som hŒller pŒ att dš pŒ en trappavsats i ett bostadshus i Bombay och hyresgŠsternas olikartade sŠtt att fšrhŒlla sig till den uppkomna problematiken. Uppfšljaren The Age of Shiva kom 2007.

 

Hitintills har jag nŠstan helt och hŒllet koncentrerat mig pŒ den engelsksprŒkiga litteraturen. Men den indiska litteraturen bestŒr i sjŠlva verket av olika litteraturer som skrivs pŒ skilda sprŒk.

Det finns mer Šn tjugo officiella sprŒk i landet, engelska Šr bara ett av dem. Andra stšrre sprŒk med betydande litterŠr produktion Šr hindi, bengali, malayalam, kannada och tamil. Den allindiska fšrfattarorganisationen Sahitya Akademi driver sedan lŠnge ett omfattande šversŠttningsprojekt som gŒr ut pŒ att fšrmedla litterŠra texter mellan de olika indiska sprŒken.

Det Šr naturligtvis omšjligt att diskutera litteraturen pŒ de olika indiska sprŒken mer i detalj, av sŒvŠl kvantitativa som lingvistiska skŠl. Det Šr ocksŒ dŠrfšr jag hittills uppehŒllit mig mest vid litteraturen pŒ engelska. Men i skuggan av denna engelska litteratur har det Œtminstone under hela efterkrigstiden skrivits en mŠngd spŠnnande prosa och poesi, bšcker som sŠllan eller aldrig nŒr fram till en vŠsterlŠndsk publik; den šversŠtts bara i begrŠnsad omfattning till engelska, och till svenska šversŠtts vanligtvis bara de bestsellers som Šr skrivna pŒ engelska frŒn bšrjan.

NŒgra namn ska nŠmnas hŠr, och vad gŠller šversŠttningar till svenska hŠnvisar jag till de titlar som sedan Œr 2001 utkommit i bokserien Indiska Biblioteket, resultatet av ett unikt svensk-indiskt šversŠttningsprojekt.

 

En av de frŠmsta samtida berŠttarna pŒ hindi Šr Nirmal Verma (1929-2005), samhŠllskritiker och fšre detta kommunist (han lŠmnade partiet i och med Ungern-revolten 1956), som bšrjade skriva under en tioŒrig vistelse i Prag 1959-1968, dŒ han arbetade med att šversŠtta tjeckoslovakisk litteratur till hindi. Han var en av fšregŒngarna fšr den nya litterŠra riktningen Nai Kahani (ÓDet nya berŠttandetÓ). Hans debutroman Ve Din (De dŠr dagarna) (1964) har fšljts av en rad romaner, novellsamlingar, resereportage och essŠer. Den thrilleraktiga romanen Raat ka Reporter (Nattreporter) (1989) ger en kafkaliknande bild av Indira Gandhis undantagstillstŒnd med polisšvervakning och fšrfšljelse av kritiska intellektuella.

Krishna Sobti (1925-), hindilitteraturens grand old lady, har skrivit flera romaner och novellsamlingar influerade av gatans och basarens hindijargong med dess inslag av urdu och persiska. Temat har ofta varit Indiens delning. Hennes stora roman Zindaginama ansŒgs lŠnge omšjlig att šversŠtta, fšrst nyligen har den šversatts till engelska. PŒ svenska finns romanen Lyssna min dotter! (2001), en gripande dialog mellan en dšende kvinna och hennes dotter.

Viktiga hindiberŠttare Šr ocksŒ Paneshwar Nath ÓRenuÓ (1932-1977), som skrev socialrealistiska kollektivromaner om jordreformen i Bihar, och K B Vaid (1927-) som utgivit novellsamlingar och romaner med sjŠlvbiografiskt innehŒll pŒ ett experimentellt sprŒk. I den yngre generationen hindifšrfattare finns Alka Saraogi (1960-) som skrivit novellsamlingar och romaner om dagens Calcutta, bland annat Kalikatha via Bypass (1998).

En centralgestalt fšr litteraturen pŒ bengali Šr den drygt ŒttioŒriga, utomordentligt produktiva fšrfattarinnan Mahasveta Devi (1926-). Hon lŠr ha utgivit šver hundra bšcker. Ofta skriver hon om kolonialismen, samhŠllets orŠttvisor och stamfolkens problem. Hennes socialt agitatoriska, stramt utmejslade noveller och romaner uppskattas av breda lŠsarskaror inte bara i Bengalen utan i hela Indien. Hon Šr ocksŒ šversatt till flera europeiska sprŒk. Ett urval av Mahasveta Devis noveller finns pŒ svenska: Branden i hjŠrtat (2008).

Den folkkŠre berŠttaren Muhammad Vaikom Basheer (1998-1994) skrev en rad underhŒllande noveller och korta romaner med sjŠlvbiografiskt stoff pŒ malayalam, sprŒket som talas i Kerala i sydvŠstra Indien. Flera av hans berŠttelser Šr legendariska, till exempel Min morfar hade en elefant, pŒ svenska i berŠttelsesamlingen Under mangotrŠdet (2008).

Andra uppskattade fšrfattare pŒ malayalam Šr M T Vasudevan Nair (1933-) och O V Vijayan (1930-2005) som bŒda hŠmtar sitt stoff frŒn Keralas historia och mytologi. Vasudevan Nair har skrivit ett tiotal romaner och dubbelt sŒ mŒnga novellsamlingar sedan debuten 1958 med Nalukettu (Det gamla huset). Vijayans debutroman The Legends of Khasak (1969), om en byskollŠrares liv i backwateromrŒdet pŒ 50-talet, rŠknas som en milstolpe i malayalamlitteraturen.

Samma betydelse fšr litteraturen inte bara pŒ kannada (sydindiskt sprŒk, talas i Karnataka) utan i Indien šverhuvudtaget hade U R Anantha Murthys (1932-) roman Samskara – Rit fšr en dšd man (1965). Med skarp blick fšr detaljer, fŠrger och kŠnslor gestaltar Anantha Murthy motsŠttningar mellan individ och kollektiv, fundamentalism och modernitet i en traditionell, religišs brahminby. I centrum fšr skildringen stŒr den skriftlŠrde Praneshacharya som tvingas till svŒra beslut som fšrŠndrar hans liv.

€nnu en ÓmilstolpsfšrfattareÓ Šr Sundara Ramaswamy (1931-), poet och prosafšrfattare pŒ tamil, bosatt i Nagercoil nŠra Indiens sydspets. I hans roman Oru Puliya Marathin Kathai (BerŠttelsen om ett tamarindtrŠd, 1966) utspelas den indiska 1900-talshistorien som ett virvlande drama kring ett Œldrande tamarindtrŠd. OcksŒ Ambai, pseudonym fšr C S Lakshmi (1944-), skriver pŒ tamil, sparsmakade, fŠrgskimrande noveller och romaner med kvinnligt perspektiv. PŒ svenska finns hennes novellsamling Flod (2008).

LŒt mig nŠmna ytterligare nŒgra prosafšrfattare pŒ inhemska indiska sprŒk.

Ismat Chugtai (1915-1991) och Qurratulain Hyder (1926-2007) skriver pŒ urdu, Amrita Pritam (1919-2005) pŒ punjabi, Gopinath Mohanty (1914-1991) pŒ oriya, P S Rege (1910-1981) pŒ marathi, Indira Goswami (1942-) pŒ assamesiska. Dalitfšrfattarna skriver oftast pŒ marathi. Flera av de nŠmnda fšrfattarna finns pŒ svenska i novellantologin KŠrlek, uppror och kardemummakŠrnor (2001/2004).

 

Avslutningsvis nŒgra ord om poesin.

Nissim Ezekiel (1924-2004) var den indiska eller i varje fall indisk-engelska poesins vŠgršjare pŒ 1950-talet. Med diktsamlingen A Time to Change (1952) introducerade han den poetiska modernismen i Indien och fšrblev under nŠrmare ett halvsekel dess ledande namn. I dikter prŠglade av lŠtt ironi och stark kŠnsla fšr rytm och form speglade han det urbana efterkrigssamhŠllets sociala livsmšnster.

Kamala Das (1934-2009) skrev prosa pŒ malayalam och poesi pŒ engelska, ofta sjŠlvbiografiskt, med kvinnliga fšrtecken. Hennes debutsamling Summer in Calcutta (1965) innehŒller bland annat dikten ÓIntroductionÓ med dess ofta citerade beskrivning av hennes eget, poesins och det flersprŒkiga Indiens dilemma: ÓSprŒket jag talar / blir mitt, dess fšrvrŠngningar, dess konstigheter, / Šr mina, bara mina. Det Šr halvt engelskt, halvt / indiskt, lustigt kanske, men det Šr Šrligt, / det Šr lika mŠnskligt som jag Šr mŠnsklig, fattar / ni inte det ÉÓ

Till den engelsksprŒkiga poesins mellangeneration hšr Dilip Chitre (1938–2009), som ocksŒ skrev pŒ marathi, Meena Alexander (1951-), New York-baserad poet och essŠist med elegant stil och brett perspektiv, och Rukmini Bhaya Nair (1952-), lingvist i Delhi, vars poesi Šr sprŒkligt experimenterande, pŒ en gŒng lekfull och intellektuell. Den yngsta generationen fŒr representeras av Ranjit Hoskote (1969-) och Anjum Hasan (1972-), som bŒda, om Šn olikartat, skriver en narrativ poesi lite i Ezekiels anda; Hasan Šr ocksŒ prosafšrfattare.

Det finns mŒnga lysande poeter ocksŒ pŒ andra sprŒk. Subhas Mukhopadhyay (1919-2003) skriver dikter pŒ bengali, K Satchidanandan (1946) pŒ malayalam, Muktibodh (1917-1964), Kunwar Narain (1927-) och Teji Grover (1955-) pŒ hindi och dalitpoeten Namdeo Dhasal (1949-) pŒ marathi.

PŒ svenska finns en antologi med ett stort urval šversŠttningar av indisk poesi frŒn engelska, hindi och malayalam: Innan Ganges flyter in i natten (2009).

 

 

© TOMAS L…FSTR…M 2010