Hindi 2000:1


Ny tidskrift om hindi som världsspråk och litteratur
av Tomas Löfström

Hindi är ett av de stora världsspråken. Det talas inte bara i Indien, där det är huvudspråk i åtta delstater, utan också i åtskilliga andra länder från Trinidad till Singapore, England och USA icke att förglömma. Det har en litteratur som går tillbaka till medeltiden, och under de senaste decennierna, efter den indiska självständigheten, har hindi som litterärt språk utvecklats och förnyats. Varje år publiceras 16.000 böcker på hindi. Med Indiens växande roll i världssamfundet kommer hindi ofrånkomligen att få allt större internationell betydelse.

Reaktionära nationalistiska krafter har på senare tid velat använda hindi som redskap i hinduiseringen av det indiska samhället: hindi ska spridas som Indiens inter lingua och rensas från låneord och annan förorening för att kunna upprätthålla landets hinduiska traditioner.

När nu den nya, statligt etablerade institutionen Mahatma Gandhi International University i New Delhi startar en engelskspråkig tidskrift, Hindi: Language, Discourse, Writing, med syftet att främja och utveckla förståelsen för hindi som internationellt språk, skulle man därför kunna befara att sjösättningen ackompanjeras av en del nationalistiska fanfarer. Och visst är det möjligt att politiska/religiösa bevekelsegrunder dväljs i skuggorna bakom projektet.

Men lyckligtvis märks föga eller intet av detta i den första årgångens första nummer, en diger lunta på 322 sidor, i vilken redaktören Rustam Singh, välkänd poet och skribent, snarare ansträngt sig för att åstadkomma motsatsen till det hindu-nationalisterna eftersträvar, nämligen pluralism och öppenhet.

Också de inledande sidorna av universitetsrektorn och tidskriftens "general editor" Asok Vajpeyi, före detta chef för Bharat Bhavan, kulturcentret i Bhopal, är i stort sett fria från nationalistiska brösttoner. Vajpeyi propagerar i stället för en avideologiserad, sekulär litteratur och talar om språkets ekologi och ethos, om hindi som en frihetens och mångfaldens röst: ett språk och en litteratur "som inte vill utestänga någon men som inte heller låter sig koloniseras av de till synes gigantiska och överväldigande krafter som går under namnet politik, religion, underhållning, etc".

I linje med denna attityd är tidskriftsnumret rikt på internationella referenser. Långtifrån alla medverkande indiska författare har hindi som sitt modersmål, och en rad av bidragsgivarna är akademiker från Europa och USA.

Också Sverige är representerat. Den (ännu) icke hindi-talande Lars Andersson medverkar med en bitvis nästan ginsbergsk betraktelse i vilken han, efter att ha avsuttit ett antal inhemska författarseminarier, inklusive en tre dagars poesiuppläsning, menar sig kunna se språket. "Jag kunde inte förstå deras poesi men jag kunde förstå poesin i deras närvaro."

Anderssons egen närvaro anas för övrigt i utdraget ur den numera nästan halvsvenska hindipoetissan Teji Grovers roman "Neela", en poetiskt abstraherad road movie pendlande mellan Karlstad och Kovalam.

Bland numrets litterära texter märks annars noveller av Shekar Joshi, Vinod Kumar Shukla och Vijay Chauhan och poesi av Agyeya, Shamsher Bahadur Singh och Gajanan Madhav Muktibodh. Mariola Offredi, hindiprofessor i Venedig, bidrar med en lång essä om kvinnlig marginalitet i hindilitteraturen i vilken hon tar upp såväl Premchands romangestalter som Krishna Sobti, uppburen förnyare av hindiprosan, och mer obskyra författare som den av amerikansk beatpoesi påverkade poeten Dhumil.

I ett drygt femtiosidigt block med analytiska och polemiska, traditionella och postmoderna uppsatser, däribland en av William L Smith, indologidocent i Stockholm, diskuteras 1400-talsmystikern Kabir, ett utmärkt val i det pluralistiska sammanhanget eftersom Kabir i sitt liv och skrivande ständigt överskred sociala och religiösa gränser, på en gång hindu och muslim, brahmin och shudra. Ett mindre block med bland annat en lång essä av Annie Montaut, fransk lingvist och semiotiker, ägnas roman- och novellförfattaren Nirmal Verma, den moderna hindiprosans manlige mästare.

Översättandets problematik blir ofrånkomligen ett centralt tema i en tidskrift där i varje fall de litterära originaltexterna måste översättas och tolkas. I flera kritiska essäer diskuteras översättandets möjligheter och begränsningar. Så också i de avslutande recensionerna, bland annat i Raji Narasimhans recension av Saatti Khannas översättning av Vinod Kumar Shuklas Naukar Ki Kameez (The Servant's Shirt). Det gäller, skriver hon,"att söka bortom orden, att vända på mattan för att kunna beröra golvet undertill".

Det finns mycket annat läsvärt också i detta imponerande förstanummer av tidskriften Hindi. Bland annat intervjuar Udayan Vajpeyi filmregissören Kumar Shahani, och Krishna Baldev Vaid målar ett personligt porträtt av konstnären J Swaminathan.


Tomas Löfström 2000


Hindi: Language, Discourse, Writing. Mahatma Gandhi International Hindi University, 16, Second Floor, Siri Fort Road, New Delhi-110049: fax 0091-11-6254830; epost hindildr@yahoo.co.uk.




Indiska bokrecensioner | Indiska Biblioteket | Indiensidan | Transit/Tomas Löfström