Arundhati Roy: De små tingens gud


De Små Tingens Gud
av Tomas Löfström

Ett år efter publiceringen toppar Arundhati Roys debutroman "The God of Small Things" fortfarande försäljningslistorna i Indien. Det är på sätt och vis mer anmärkningsvärt än att den belönats med Bookerpriset.

Indiska författare som skriver på engelska har hittills setts lite över axeln av det bokläsande Indien. Inte ens Salman Rushdie har sålt särskilt bra i Indien. Arundhati Roy är kanske den första angloindiska författare som Indien verkligen slutit i sin famn.

Och det gör Indien alldeles rätt i. Arundhati Roy är, som jag skrev här på kultursidan när jag introducerade hennes bok 25 maj i fjor, en lysande litterär begåvning, en sådan som det inte finns många av i varje generation, inte ens i 90-talets Indien.

Nu finns boken på svenska: "De Små Tingens Gud". Gunilla Lundborgs översättning flyter mycket fint, och för det mesta har hon åstadkommit finurliga svenska motsvarigheter till Roys halsbrytande ordlekar och nykonstruktioner. Invändningar kan man dock alltid ha. "In a viable, die-able age", skriver Roy i en av sina återkommande mantralika formuleringar. "I en behaglig begravlig ålder", översätter Gunilla Lundborg. Och visst kan man tänka sig det, men "behaglig" är lite för vagt och "begravlig" känns för konkret och definitivt. Kanske kunde man tänka sig "livskraftig, livsfarlig".

Romanen utspelar sig i trakten av Kottayam i Kerala i Sydindien, ett område präglat av syriansk kristendom och indisk kommunism. Den handlar om tvillingarna Rahel och Estha, sju år, om deras nära relation, om deras engelska kusin, om det vacklande familjeföretaget Paradise Pickles & Preserves. Och om hur "saker och ting kan förändras på bara en dag": kusinen drunknar; moderns älskare, en kastlös kommunistisk snickare, slås ihjäl av polisen; tvillingrelationen krossas.

Arundhati Roy skildrar dramat ur barnens vidöppna sjuårsperspektiv men samtidigt via ett vuxet, intellektuellt medvetande i en genomarbetad, formsäkert tyglad berättelse, på en gång flytande och fragmenterad, med åtskilliga omtagningar och en redan från början etablerad spänningsladdning, åstadkommen genom antydningar och förvarningar om vad som komma skall.

Språket är gnistrande, laddat med bilder, återkommande formler, mantras, emblem. Det är vackert och sinnligt och lekfullt. Och fyllt av en obändig, kvinnlig kraft. Jo, just kvinnlig; det går knappast att tänka sig denna roman skriven av en man.

Det som berättas är en ohygglig tragedi, upprörande, förfärlig. Men sällan har jag njutit så och sällan haft så roligt som när jag läst "De Små Tingens Gud".


Tomas Löfström 1998


Arundhati Roy. De Små Tingens Gud. Sv övers Gunilla Lundborg. Albert Bonniers Förlag, 1998.




Indiska bokrecensioner | Indiska Biblioteket | Indiensidan | Transit/Tomas Löfström