U R Anantha Murthy (intervju 2001)


U. R Anantha Murthy: kritisk insider på språkets bakgård
av Tomas Löfström

"Språket har alltid både en välputsad fasad och en kaotisk bakgård", säger U. R. Anantha Murthy. "Som författare måste man hämta sitt stoff från bakgården. Det är där verkligheten finns: livet, skvallret, mustigheten."

Han är en av det postkoloniala Indiens stora författare, en kontroversiell berättare och samhällsdebattör som blivit bakgården trogen.

"Jag har valt att skriva på kannada, mitt eget språk. Jag skriver om Indien, för Indien. Jag har ingen lust att skriva för export", säger han med tydlig adress till de kollegor som skriver på engelska.

Vi träffades första gången Indien, i Bangalore 1996. Nu möts vi i Sverige, på bokmässan i Göteborg och senare i Stockholm. Han talar engagerat om den språkliga pluralismen, alfabetiseringen och litteraturens förnyelse i dagens Indien:

"När folk började tala med Gud på sitt eget språk i stället för på sanskrit hände något som fick återverkningar långt utanför språket. Den växande läskunnigheten idag är en tickande bomb. Fyrtio miljoner människor talar kannada. Vad händer när de kan läsa, när de börjar skriva? De som erövrar skriftspråket nu är de mest eftersatta, dalits (kastlösa), adivasi (stamfolk). Nya spännande författarskap föds hela tiden. Hos de utestängda finns en explosiv litterär kraft."

Anantha Murthy föddes som brahmin (den högsta kasten) i en by i den sydindiska delstaten Karnataka 1932 och fick sin första utbildning i en lokal sanskrit-skola. Via universitetet i Mysore kom han till England och Birmingham, där han vid mitten av 60-talet doktorerade på en avhandling om Orwell och andra brittiska 30-talsförfattare. Samtidigt slog han igenom som författare hemma i Indien med Samskara, en roman om två brahminer, den skriftlärde Praneshacharya och fritänkaren Naranappa, representanter för vitt skilda sätt att se på religionen, livet och världen.

Nu utges denna moderna indiska klassiker i Sverige, som en av titlarna i den nya bokserien Indiska Biblioteket. Det är första gången en bok översätts från kannada till svenska. Men det lustiga är att den på sätt och vis har en svensk bakgrund. Anantha Murthy berättar:

"På filmklubben i Birmingham såg jag Ingmar Bergmans Sjunde inseglet, utan textremsor. Miljöskildringen berörde mig starkt och jag inspirerades att skriva vidare på en historia hemifrån byn om kastmotsättningar, religiösa konflikter, pestsmitta och kärlek. Gycklaren Jof i Bergmans film blev förebild för Putta i Samskara, den sorglöse pratmakaren som tar med sig Praneshacharya till marknaden och tuppfäktningen och presenterar honom för de prostituerade. Nu kommer han tillbaka till Sverige!"

Har inte Praneshacharya en hel del gemensamt med Harry Haller i Hermann Hesses roman Stäppvargen: en lärd intellektuell som blir omvänd till "livet"?

Anantha Murthy säger att han inte läst Hesse. Men han förstår vad jag menar.

"Praneshacharya är, skulle man kunna säga, en hämmad viktorian. Han blir förförd av Chandri, Naranappas oberörbara älskarinna, och dörren öppnas till en ny värld där han själv som individ utgör centrum. När jag skrev boken stod jag nog närmast provokatören Naranappa. Jag bröt som han mot reglerna och det förgångnas krav. Idag kanske jag förstår Praneshacharya bättre."

På en gång mystiker och marxist, influerad av Gandhi och Sartre, har Anantha Murthy fortsatt behandla existentiella frågeställningar i romaner som Bharatipura och Awasthe, liksom i noveller, poesi, dramatik och essäer. Han har undervisat i USA, varit universitetsrektor i Kottayam och ordförande för författarorganisationen Sahitya Akademi. 1995 fick han Jnanpith-priset, den främsta litterära utmärkelsen i Indien.

Han är europeiskt klädd, verserad och världsvan, men det är den indiska provinsen som är hans hemmaplan. Han talar om "tillhörighet i dialekternas värld", om att "lokalisera Gud i det egna landskapet". Men han lämnade hembygden, religionen och i viss mån modersmålet för att studera och bli författare. Idag är han bosatt i Bangalore, även om han ofta återvänder till hemtrakterna i västra Karnataka där han deltar i en kampanj för att rädda floderna som hotas av dammbyggen och gruvdrift.

Var det inte svårt att bryta upp, ge sig av från bymiljön, ta avstånd från religionen?

"Egentligen inte. Det fanns en öppenhet i min familj. Far följde med sin tid, läste högt ur Gandhis tidning Harijan och såg till att jag lärde mig engelska - utantill, på samma sätt som jag lärde mig sanskrit. Det enda han opponerade sig mot var när jag längre fram gifte mig med en kristen kvinna."

När Samskara kom ut väckte den stort rabalder och Anantha Murthy klandrades för att ha angripit hinduismen. Själv betraktar han sig som "kritisk insider": "Jag anklagade brahminerna för att inte leva upp till sina ideal, på samma sätt som jag senare kritiserat hycklare inom vänstern." Han är fortfarande brahmin. Och socialist.

Under flera decennier var han medlem i det indiska socialistpartiet och deltog aktivt i valkampanjerna. Han berättar om R M Lohia, en av partiets legandariska grundare på 30-talet, som ville förena marxismens krav på ekonomisk samhällsförändring med Gandhis "anarkistiska" självförsörjningsvisioner. Det är tankar som fortfarande har stor relevans, menar Anantha Murthy: "Kanske är det i själva verket Gandhi och en mer utopisk Marx vi måste lyfta fram som ideologisk bas för en ny värld."

På senare år har han känt sig politiskt desillusionerad: han har sett alltför många vänner korrumperas av makten. Ändå menar han att den indiska demokratin är stark. "Den lyfter fram människor underifrån, den ger de maktlösa makt. Det är den som håller samman Indien."

Men hur var det med "Emergency", Indira Gandhis diktatoriska undantagstillstånd på 70-talet? Var det inte ett nederlag för demokratin?

"Jo, det är sant", säger Anantha Murthy. "Men det var en parentes. Situationen var ohållbar. Det behövdes ingripanden från centralregeringen som inte kunde genomföras på annat sätt. Men sedan gick det ju snett: korruption, övergrepp mot fattiga, steriliseringskampanjer."

Då gick han in i motståndsrörelsen, liksom många andra intellektuella. Folk arresterades och torterades, däribland Paneshwar Nath Renu, en av de stora socialrealistiska författarna. Nehalata, som spelat den kvinnliga huvudrollen i filmatiseringen av Samskara 1971, fängslades och dog strax efter att hon släppts ur häktet. Anantha Murthy gav ut hennes dagbok från fängelset.

"Hon var med i samma lokala underjordiska grupp som jag. Vi kallade den Bamita Dynamite Group." Han ler lite generat, men också med pojkaktig stolthet. "Vi samlade ihop sprängämnen och utförde sabotage mot järnvägsbroar."

En del författare med socialistiska sympatier har ju slutit upp bakom BJP (Bharatiya Janata Party, det hindu-fundamentalistiska regeringspartiet). Hur ser du på den politiska utvecklingen idag?

"Hindutva, den hinduiska fundamentalismen, försöker förankra mytologin i tid och rum. Det är dumheter, man kan inte använda gudarna för egna politiska syften. Men BJP liberaliseras i och med att de har regeringsansvar och tvingas ta hänsyn till koalitionens andra partier. Vajpayee, premiärministern, skulle rentav kunna komma överens med det muslimska Pakistan, de talar så att säga samma språk. Fast nu efter terrorattacken i New York vet jag inte... Indien riskerar att dras in i skeendet. Så mycket är oklart, kanske måste kartorna snart ritas om."

Anantha Murthys senaste romaner har handlat om Indien efter 1947, om ett samhälle i omvandling, om vänsterns misslyckanden. "Jag arbetar långsamt", säger han. "Det tar flera år för en ny roman att växa fram."

Men i våras satt han ett par månader hos dottern Anuradha i London och skrev på en ny roman, Diviya, som kom ut i Indien strax innan han reste till Sverige. Den handlar, berättar han, om starka kvinnor, om hans farmor som alltid berättade sagor - och om guden Vishnu återfödd som gris.

Efter flera decennier har han återvänt till samma landskap, miljöer och problemställningar som i Samskara, och han antyder att Diviya kanske är en fortsättning på den roman som blev hans stora genombrott 1965 och nu ligger på bokhandelsdiskarna i Sverige.


Tomas Löfström 2001

Texten ursprungligen publicerad i Ordfront Magasin.


U R Anantha Murthys roman Samskara - Rit för en död man är översatt från kannada till svenska av Vanamala Viswanatha och Hans O Sjöström (Ordfront, 2001).




Indiska bokrecensioner | Indiska Biblioteket | Indiensidan | Transit/Tomas Löfström