Anita Desai: Fasting, Feasting
Chitra Banerjee Divakaruni: Sister of my Heart


Kvinnor på gränsen till sammanbrott
av Tomas Löfström

Anita Desai, den indisk-engelska litteraturens grand old lady, har alltid varit en familjerelationernas uttolkare. Bättre än de flesta har hon urskiljt och beskrivit de subtila psykologiska nyanserna i den indiska storfamiljens sammanvävda relationer. Ofta har det varit unga kvinnor som stått i berättelsens centrum, frustrerade kvinnor vars utveckling och öde kringskurits av familjen, både den de vuxit upp i och den de genom ett påtvingat äktenskap tvingats in i. Så är det också i den nya romanen Fasting, Feasting.

Som vanligt är det också en utmärkt miljöskildring. Med lätt hand skissar Desai bilden av ett hus och en trädgård i långsamt förfall, en stämning som känns igen med en rysning av både välbehag och obehag av varje desailäsare och som kännetecknar också den medelklassfamilj i Calcutta, med traditionella men alltmer nedslitna ideal, inom vars domäner romanen utspelar sig.

I centrum står Uma, ännu en av dessa desaikvinnor på gränsen till sammanbrott. Glad och vänlig men klumpig, närsynt och med konstant usla skolbetyg växer hon upp präglad av föräldrarnas kritik och missriktade omsorg. Hon är den som får bära hundhuvudet och göra skitjobbet, medan systern Aruna, attraktiv och utåtriktad, snabbt blir bortgift i en fin familj i Bombays moderna överklass. Lillebror Arun, sladdbarnet, den efterlängtade sonen, är arvingen som oavsett egna önskemål ska utbildas och uppfödas för att göra akademisk karriär och förverkliga faderns drömmar.

Uma framstår efterhand rentav som en smula efterbliven, i dubbel bemärkelse. Hon lämnas kvar, med sina tjocka glasögon, sin epilepsi och sin naiva oskuld, en fyrtioårig hemmadotter kuvad av MamaPapa, den sammanväxta, evigt dominanta föräldrahydran. Den dragning till religionen - klosterskolans kristendom, Mira Masis (en avlägsen äldre släktings) hinduism - som kunde ha blivit hennes räddning tillåts aldrig få möjlighet att utvecklas.

Hon stannar på verandan, i utkanten, i skuggan av MamaPapa i den gamla hammocken: ännu ett tjänstehjon vid sidan av ayahn, kocken, malin (trädgårdsmästaren) och chauffören som åldras och vittrar bort i periferin. Dock, förstår vi, kunde det varit värre, vilket historien om kusin Anamika vittnar om, ingift som hon blev mot sin vilja i en familj som misshandlade och slutligen mördade henne i ett fingerat självmord: bränd till döds i köket.

Det är genom Uma historien emanerar, i varje fall i den del 1 som utgör merparten av boken. I del 2 förflyttas vi abrupt till Masschusetts i USA dit Arun viljelöst låtit sig sändas för att studera. Skildringen ändrar karaktär, också stilistiskt, och blir en lika etnografiskt detaljerad som motbjudande karikatyr av amerikanskt förortsliv, ett helvete av konsumism och bulemi, swimmingpooler, barbecues och bloddrypande stekar, betraktat ur den ensamme förloraren (och vegetarianen) Aruns dystra perspektiv.

Det är en skildring utan slut, utan upplösning: psykologiskt skarpsinnig, miljömässigt lysande men tragiskt vingbruten och liksom uppgiven. Ofta när man läser Desai har man en känsla av att hon låter berättelsen utstaka sin egen väg utifrån ett givet människo- eller familjeöde. Så är det också här. Men även om porträttet av Uma är levande och trovärdigt är Fasting, Feasting långtifrån så helgjuten som Desais bästa romaner, exempelvisCry the Peacock, Voices in the City eller Baumgartner's Bombay. Det är som om hon den här gången inte lyckats knyta samman helheten. Resultatet blir två, eller kanske snarare en och en halv, oavslutade romaner.

Temat med familjeförtryck, äktenskapsproblem, uppbrottsförsök och, inte sällan, exil i USA är inte typiskt bara för Anita Desais författarskap. Det är tvärtom ganska vanligt, och självklart, hos många författare i dagens indiskengelska litteratur. Liksom, förstås, i verkligheten.

Ta till exempel Chitra Bannerjee Divakaruni. Bosatt i likhet med Desai både i Indien och USA har hon imponerat stort först med novellsamlingen Arranged Marriage och sedan med romanen The Mistress of Spices. I den nya romanen Sister of my Heart berättar hon med stor åskådlighet och värme om två systrars uppväxt i en bedagad Calcutta-familj, egentligen lika traditionell till sina ideal som Umas men i avsaknad av manliga överhuvuden styrd av en trojka av änkor.

Systrarna är egentligen bara kusiner (fast i själva verket inte ens det, ett mysterium som jag emellertid inte går närmare in på eftersom det sedermera får stor betydelse i romanen). Anju är självsäker och duktig i skolan, Sudha är den vackra drömmaren och sagoberättaren.

Anju blir så småningom bortgift med Sunil, dataforskare i Kalifornien, Sudha med Ramesh, järnvägsingenjör på den bengaliska landsbygden. När fosterdiagnosen visar att Sudhas barn är en flicka söker svärmodern tvinga henne till abort. Sudha flyr tillbaka till "mödrarna" i Calcutta, föder sin dotter och återförenas sedan i Los Angeles med Anju, vars son dött vid födseln. Sudhas sagor återger Anju livskraften; tillsammans återknyter de den syskonrelation som gått förlorad.

Berättarrösten och perspektivet är omväxlande Anjus och Sudhas, ett grepp som först kan tyckas störande och förvirrande men efterhand visar sig vara ett finurligt litterärt redskap varigenom Divakaruni lyckas åstadkomma en dramatiskt uppskruvad hur-ska-det-gå-nu-förväntan hos läsaren.

Chitra Banerjee Divakaruni har kanske inte Anita Desais begåvning för psykologisk djupskildring, kanske inte heller hennes till synes instinktiva litterära gestaltningsförmåga. Det är möjligt att hon är "ytligare" i sitt sätt att skriva, men hennes hantverksskicklighet är stor, liksom hennes fantasi och inlevelse. Resultatet blir en tät, inträngande och engagerande prosa som - precis som Desais, fast med en annan typ av realism - har mycket att berätta om dagens indiska samhälle.


Tomas Löfström 2000


Anita Desai. Fasting, Feasting. Chatto & Windus, 1999
Chitra Banerjee Divakaruni. Sister of my Heart. Doubleday/Black Swan, 1999




Indiska bokrecensioner | Indiska Biblioteket | Indiensidan | Transit/Tomas Löfström