Ett sista jaktprovsryck............

......innan vintern tar sitt stadiga grepp över norrbottens kustland hann vid med idag då Fuska och matte gick kkl på fasan.
Fuska skötte sig kanonbra trots att det var hennes första kontakt med varmvilt. Hon plockade skammade fasaner som inkentinken och fixade dessutom en löpa som om det var vardagsmat för hennes del. Det är bara att konstatera att vissa saker kan man träna sin hund till och annat bara finns där.
Samtliga tre hundar som deltog på provet blev godkända och just det gjorde förstås sitt till för att höja den allmänna stämningen.
Nu väntar snö och kyla runt hörnet och det blir ett par månaders tilltvingat uppehåll i den direkta jaktträningen. Mattes ambition är att hålla igång både lydnads- och teckenträningen under vintern för att alla tre hundarna (Zoya, Elda och Fuska) ska vara väl rustade när jaktprovssäsongen kör igång igen.
 

 
(Fuska, Ila och Zetus (Zoyas brorsa) samtliga godkända kkl på fasan)

Med blixtens hastighet.....

Nu är jag imponerad, djupt imponerad. Sent i fredags röntgades Elda och i morse (torsdag) fanns resultatet utlagt på SKK:s hunddata och inte nog med det när jag kom hem från jobbet idag fanns brevet från SKK med resultatet redan i postlådan. Att resultatet dessutom visade sig vara det allra bästa tänkbara gör mig inte mindre imponerad:-)

Blir lite trött......

Fick ett samtal på mobilen idag. Det var från veterinärstationen där jag röntgade Elda i torsdags förra veckan. De hade i sin tur fått ett samtal från SKK och beskedet löd att Eldas plåtar inte skulle läsas av eftersom det inte gick att utläsa om hunden (alltså Elda) var född år 2000 eller 2008. Den sista siffran i årtalet var nämligen otydligt skriven. Suck!! Jag förstår mkt väl att det är viktigt att vara noggrann både vid själva röntgen av hunden samt vid märkningen av plåtarna och slutligen vid proceduren då avläsningen sker men kan man inte (läs SKK) konstatera att hundens födelsedag och födelsemånad liksom hundens namn stämmer in på en existerande hund som är född 2008 och INTE 2000. Nä, saker och ting ska väl inte vara för enkla? Istället blir det jag som tvingas ta ledigt ett par timmar från jobbet, köra bilen de 10 milen tur och retur till veterinärkliniken och röntga om den rödhåriga. Allt detta för en slarvigt skriven åttas skull, fram för införande av gamla tiders välskrivning i skolorna igen.

Uj, uj vad har hänt sedan sist? Inte mycket skulle jag spontant säga men efter en stunds tankearbete inser jag att det inte är riktigt med sanningen överensstämmande. Det har varit minst sagt full rulle, åtminstone på hundfronten.
"Småttisarna", dvs Elda och Fuska, har gått från att vara två noviser som testar på det här med jaktträning till unghundar som undan för undan blir allt säkrare på alla de moment som ingår i jaktträning för retrievers.
De börjar också allt mer utveckla sina respektive personligheter. Fuska har utvecklats från anonym labbevalp till en jycke som syns allt mer och lyser allt klarare. Elda är precis som tidigare - STÖRST, BÄST och VACKRAST ;-D -  åtminstone om hon får säga det själv och det vill hon.
De har bägge två kursat friskt under våren och försommaren. Kennelträffar hos både Masterkey's och Peruddens har avverkats liksom en jaktträningskurs på åtta ggr hos Fuskas uppfödare. Elda har deltagit på ett jaktträningsinternat i goldenklubbens regi och Fuska har därför (i rättvisans namn) gått på kurs med Kerstin Andersson kennel Ringlets som instruktör samt varit på en jaktträningsdag i Skellefteå för Sören Norén och Lasse Hedman.
KM för SSRK/Luleå har  avgjorts och det blev veni-vidi-vici för smådamernas del. Tre ynka poäng skilde dem åt i resultatlistan och den här gången var det den lilla svarta som drog det längsta strået av de två. Den rödhåriga ler i mjugg och ruvar på en gruvlig hämnd.
Zoya då? Ja, hon har fått stå tillbaka rejält men förhoppningsvis ska matte spotta upp sig under semestern som för övrigt väntar runt hörnet, bara fem arbetsdagar kvar nu:-)

I ett huj har den anlänt, den så efterlängtade barmarken. Med ens startar aktivitet efter aktivitet och vinterns långa "halvdvala" är ett minne blott. Nu stundar tider med förvisso ilskna myggor men även lååååååånga ljusa sommarnätter som lämpar sig för hundträning, hundträning och åter hundträning. Kan det bli bättre???

Upp kl. 03.15 - rastning av husets hundar - lycklig Zoya får följa med på resan österut - hämta upp Anna kl. 04.30 - lasta in hundar i bilen (Fixa och Yatzy) i Kalix 50 minuter senare - en sista tankning i gränsstaden Haparanda - full fart mot Uleåborg och väntande Terhi - fortsatt resa mot Pyhäsalmi och hundutställning - ranta runt i ringen max 5 minuter - bilen vänder åter mot fäderneslandet - hundarna sover i bilburen, Annika och Anna sover (nästan) vid ratten - åter i Kalix och urlastning av en nordisk jaktchampion med dotter samt ett snabbfika hos uppfödarna - hemma i Bälinge kl. 19.20 efter sammanlagt 85 mils resa.
Bara ännu en lugn och stillsam dag i ett utställningsfreaks liv är avverkad.

090413

Påsken 2009!

(Det kostar att ligga på topp)

Kennelträning i Kalix idag. 20 hundar från Uleåborg till Unbyn, Boden var på plats. På plats var också X antal skotrar samt skidåkande motionärer. Vågar inte ens tänka på hur många fler "medtrafikanter" isen skulle ha befolkats av om vädret hade visat sig från en soligare sida.
Ganska fantastiskt egentligen hur lite hundarna trots allt stördes av "trafiken" som passerade framför och vid sidan av deras linjetags-rutt. Med tanke på att söket på elitprovet i Luleå för några år sedan korsades av deltagare i Norrländska mästerskapen i orientering var dagens träningsupplägg helt rätt :-)Man kan aldrig vara nog förberedd :-)
Med 20 hundar som ska tränas på en relativt begränsad yta blir det mycket väntan och passivitet för de jyckar som inte körs för tillfället. JÄTTEBRA! Även om mina "smådamer" kanske inte har riktigt samma uppfattning som sin matte.

Snö så in i bängen men termometern höll sig kring nollstrecket och träningsgnistan vaknade till liv hos både matte och hundar. Inga täcken på hundarna eller plädar att sitta på under väntan skulle behövas - härligt.
Lite klurande, innan det bara iväg, om var någonstans det kunde tänkas finnas skoterspår att ta sig fram längs. Karlsviks skoterburna unga gjorde oss inte besvikna, självklart hade de tillbringat sportlovet med att köra upp dyra bensinlitrar i det stora sandtaget.

Nej, bilden ljuger inte. Så här lugnt och städat betedde sig faktiskt mina hundar för det mesta under dagens träning. Peppar, peppar månne ett och annat har gått in och bestämt sig för att stanna innanför pannbenet på de små?
 

(Den rödhåriga är fokuserad och Fuska ser med stor förundran på sin "syster")

Det råder sorg och förstämning i huset ikväll. Mattes nästan sprillans nya mobiltelefon har lämnat in. I morse var den pigg och glad som vanligt och väckte med sin piffiga lilla melodislinga. Den hängde också ledigt med på morgonpromenaden med hundarna. Låg där förnöjt och guppade upp och ner i mattes jackficka medan både tvåbening och fyrbeningar plumsade fram i nysnö upp till knäna. Även när matte varligt placerade den på köksbordet för att själv gå och borsta tänderna andades den bara frid och förnöjsamhet. Vad som sedan hände kan ingen med säkerhet svara på.

Extra känsliga personer bör avbryta sitt läsande här...............

När matte återvände från badrummet låg den där, lilla söta Nokia, och vred sig i plågor på köksgolvet. Det vackert utformade locket med sin själfulla lilla kameralins var demolerat till oigenkännlighet. Batteriet blödde från två ställen och det syntes tydliga märken av huggtänder. Där mitt på köksgolvet i mina armar drog Nokia sina sista skälvande andetag, in i det sista förtvivlat kämpande för att överleva - men förgäves.
Nokia hade gått en plågsam död till mötes, krossad av käftarna hos en av husets hundar.

Ingen har säkert kunnat bindas vid händelsen men matte har sina aningar, MYCKET starka aningar. En viss labradordam har nämligen vid två tidigare tillfällen setts spankulera omkring med nämnda telefon i sitt gap. Kärleksbett?? Nä, knappast.

(Nokia-pulveriserare?)

Suveränt väder hela helgen. Igår ett par minusgrader och idag runt 10 minus och strålande sol. Wow, känns redan som mars!! Skidorna plockades fram och ut i skogen och på isen bar det. Sällskap hade vi av Eva och Sally.
Jag älskar skidåkning i alla dess former (av födsel och ohejdad vana) och idag var det verkligen super! Detta är livet!

Jag har blivt utmanad av Bernt. Tyvärr har alla jag känner med hemsida redan blivit "tagna" så jag hittar ingen som jag kan skicka utmaningen vidare till :-/
Här kommer i alla fall bild nummer sex ur mapp nummer sex. Det är en ganska gammal bild, från -99 skulle jag tro. Bilden är tagen av min kompis Marie, som också är uppfödare till hunden på bilden, Huset Elliots Sunny "Malla".  Som den uppmärksamme kanske förstår är det en utställningsbild och bara det (jag och hund på en utställning) indikerar att det är läääääääänge sedan ;-)

Januari månad snart slut - jippie!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Sakta, mycket sakta, börjar ljuset återvända. Längtar så in i bängen tills dagsljuset tillåter träning med hundarna efter jobbet. Visst är det härligt med ledighet varje helg och varje röd dag men ibland saknar jag en lite annan puls i arbetet, mer oregelbundenhet och framförallt lediga dagar mitt i veckan. Eller varför inte minskad arbetstid? Fyra timmars arbetsdag med bibehållen lön skulle inte sitta helt fel - suck.
I helgen har det blivit en del jaktträning med främst smådamerna. (Är lite rädd att köra Zoya så mycket, pga hennes instabila knä, när underlaget är lurigt och lurigt är det just nu med skare som inte alltid bär hundarna. Dessutom är det lite knivigt att få till övningar som är tillräckligt utmanande för henne så här vintertid då snödjupet kraftigt begränsar träningsupplägget.)
Så stor variation på träningen går det som sagt inte att få till men är man 11 respektive 8 månader är det fullt tillräckligt med något motiverat linjetag och i bästa fall (om snöläget tillåter) ett par markeringar var.
Helt lätt att ha med sig tre hundar varav två valpar/unghundar och en nypåkommet olydig femårig jaktchampion på träning är det inte. Den slitna frasen "att ha ögon i nacken" passar ganska bra in på mitt agerande. Med ena armen vinklad bakåt som stoppsignal åt Elda, som var passiv, och den andra armen pekandes framåt skickade jag Fuska på linjetag idag. Hm, tack och lov har jag en vettig träningskompis som talar om när det börjar se alldeles för galet ut och idag var ett sånt tillfälle:-).
Dagens vilda koordinationsövning till trots börjar det så sakteliga fungera allt bättre att ha "småisarna" tillsammans med på träning och mot sommaren kommer det att gå som smort :-9 Alternativt kommer de Strömbergska hundarna att sprida skräck i skogarna längs norrbottenskusten.

Blivande huliganer kanske?

 

(Elda foto Karin Sköld)

År 2009 drog igång med ett akut veterinärbesök och det naturligtvis under jourtid. Vad annat att vänta?.
Det var Elda som helt plötsligt och utan synbar anledning svällde upp kring ögon och nosparti. (Matte misstänker att det är tuggande på raketrester efter nyårshelgens firande som är boven i dramat.) Lite svullen nos men inget att hetsa upp sig för tyckte till en början den luttrade matten som sett häftigare reaktioner hos unga hundar efter vanliga myggbett. Elda själv verkade inte heller särskilt besvärad av det hela utan var ovanligt lugn. DÄR skulle matte ha anat oråd på en gång!! En lugn och stillsam Elda kan nämligen inte innebära något annat än en MYCKET MYCKET sjuk Elda:-)
Tack och lov fick matten för sig att öppna munnen på Elda och då blev det annat ljud i skällan. Eldas tunga hade svällt upp flera gånger sin storlek. Den fyllde upp nästan hela munhålan och var stenhård till sin konsistens. Att försöka få i henne cortisontabletter var inte att tänka på, det fanns helt enkelt inte utrymme för någonting att passera ner i svalget. Efter samtal till jourhavande veterinär, som ovilligt avbröt sitt helgfirande, bar det iväg till Djursjukhuset för cortisondropp.

Endast en dryg timme efter avfärden hemifrån var vi åter hemma - en ganska pigg Elda och en fattigare matte. Tack och lov för närheten till en veterinärklinik med jourverksamhet!
Redan dagen efter skräckupplevelsen var Elda sitt gamla vanliga jag igen och matte önskade nästan att åtminstone något av Eldas lugna beteende hade stannat kvar..............

Oaktuellt -08