Felix är en sann hundvän. Han hälsar alla hundar, såväl husets egna som besökande, på samma tillitsfulla sätt. Men när hund nummer tre införskaffades var det till en början kritiskt. Han hade fått mer än nog av jyckar. Detta demonstrerade han klart och tydligt genom att kissa i den nya lilla valpens säng och på alla hennes leksaker. Nu var goda råd dyra, en katt som kissar inne blir inte långlivad. Men efter att matte ägnat några extra stunder åt honom ändrade han sitt beteende och blev sitt vanliga gamla jag, dvs. en katt som likt innekatter kissar och bajsar på låda. (Det senare förövrigt till stor glädje och extra energikälla för husets hundar- urk).

Sommaren -99 utvecklades ett omfattande samarbete mellan Felix och den då yngsta labbetiken Malla. Han levererade allehanda döda fåglar, råttor och ekorrar som han placerade ut lagom svårtillgängligt på tomten. Hon väntade tills kadavren "legat till sig", fått tilltalande arom och tillräckligt kladdig konsistens innan hon njutningsfullt rullade sig i resterna. Det luktade verkligen den sommaren kan jag säga! Men efter att ha misstänkt att hennes odör berott på att hon hittat någon dåligt nergrävd latrinhink och däri "badat" kändes hennes kadaverrullande som en trevlig liten hobby, ett riktigt pikant inslag i hundägandet.

Nu har Malla blivit stora damen och växt i från sådana barnsligheter - hoppas i alla fall matte - och istället har Vilda intagit positionen som Felixs "bästa polare". Här handlar det om omvårdnad på högsta nivå och en omfattande tvättningscermoni som resulterar i en sjöblöt Felix ingår i de dagliga rutinerna. Felix finner sig i situationen och verkar som alltid trivas i tillvaron tillsammans med sina hundar.