Gamlingar
|
Tyvärr är varken ett hund- eller kattliv särskilt långt. Denna sida är därför tillägnad de av mina hundar och katter som inte längre finns bland oss men som gett inspiration till fortsatt djurägande. |
|
|
Det här blir nog Lovas
sista sommar har jag sagt de två senaste åren och även i år upprepade
jag de orden. Tyvärr hade jag rätt den här gången. Lova fick
inte mer än nosa på sommaren-08 innan den var över för hennes del. Lovas meriter
Bilder på Lova............................ |
|
|
|
|
Hanhundarnas och valparnas skräcktant nr 1
|
Det är dags att
ta adjö. Efter ett långt och förhoppningsvis lyckligt hundliv har
Freja fått somna in, alert och glad in i det sista. Men vad göra när
benen inte hänger med längre.......................?Frejas meriter
|
|
Vikt:
ca 30 kg
|
Det var med honom det
började, en svart labradorhane med det föga glamorösa namnet Tango,
Leo. Efter honom var rasvalet tämligen
enkelt, en retriever så klart! Leo kom att bli mycket av min pappas hund. De två gjorde många jaktturer tillsammans under årens lopp. Förutom att Leo var en duktig apportör deltog han också vid harjakt. Som den retriever han var drev han utan skall. Det krävdes därför god hörsel hos skytten för att vara skottberedd då skuttande hare och flåsande hund närmade sig. Ända fram till sitt nionde år ägnade sig Leo också åt att på egen hand jaga älg, en inte allt för uppskattad sysselsättning bland oss människor. "Hobbyn" tog ett hastigt slut efter att jakten en gång vänt och istället utvecklat sig till älg jagar hund och Leo själv undkommit sin färd till "ovan där" med blotta förskräckelsen. |
|
[Bild kommer]
|
Till
gamlingarna värda att nämna hör också katten Vimla. Hon var född i
Kattöstan/Svartöstan med en stamtavla så kantad av stridbara bondkatter
att deras blotta namn fick de mest förhärdade siameser och
skogskatter att rymma fältet. Vimla vansläktades inte utan
var själv en tuff rackare. Hon bangade inte ens för att kasta sig upp på
och bita sig fast i grannlabradorens nackskinn då hon uppfattade leken
mellan honom och husets larbrador Leo som rena råkurret. Jag behöver väl inte påpeka att
grannlabben efter det alltid höll sig på behörigt avstånd från
tomtgränsen då han passerad med sin husse. Vid tomtgränsen stod nämligen
Vimla och "morrade". Hon var kanske inte alltid att lita på, men en stor personlighet det var hon, Vimlan. |
1 Nkl jakt 970809.
