Måsvingens Atella

Start Bloggen Aim High Grand Slam Drutten Gospelash Viggo Måsvingens Atella Tvåbeningar Länkar

 

"TELLAN"

 

 

LPI LPII MÅSVINGENS ATELLA

 


Född: 1993-01-20

e: AUCH Sandusky Klammer

u: Måsvingens Fairy

Uppfödare: Ann-Kristin Svensson

HD: 1/1 AD: UA

ÖGON: UA


 

RASDATA

 

 

Officiella meriter

  • Svenskt Lydnadschampionat, 1996
  • 2 x CERT i bruksspår
  • 2 x  Certpoäng i bruksspår
  • Gdk lägreklass SÖK
  • 2:a pris ÖKL, B-jaktprov
  • Godkänt BOK-prov
  • 2:a pris ÖKL, utställning

 

Annat att vara stolt över

  • Årets Lydnadshund 1995, Alvesta Hundklubb
  • Årets Lydnadshund 1996, Alvesta Hundklubb
  • Klubbmästare, Lydnad 1996, Växjö Brukshundklubb
  • Smålands Mest Allroundmeriterade Golden 1997
  • Årets Lydnadshund 1997, Alvesta Hundklubb
  • Klubbmästare, Lydnad 1998, Växjö Brukshundklubb
  • Bästa special veteran, HP, GRK Open Show 2003

 


 

Kuriosa

  • Tellan älskar clementiner och bajs av alla de slag.
  • Hon är fullkomligt livrädd för gula påskfjädrar. Alla andra färger går bra, bara inte gula??
  • Tellan går regelbundet och får massage hos Lotta på HundDepån
  • Hon gillar att rulla sig i förruttnade svampar på hösten
  • Tellan avgudar sin "nanekorg"
  • Hon pratar jämnt. Det är ett himla knorrande och knarrande!
Tellan, den tappraste, tuffaste och mest livsglada tös jag någonsin stött på. Hon kom till mig 1993 och har, sedan dess, på alla sätt varit min läromästare och bästa vän. Jag hade turen att få en otroligt arbetsvillig, men samtidigt tålig hund, som stod ut med alla misstag och tokerier jag hittade på som ambitiös förstahundsägare.

Tellan kännetecknas av en enorm motor och stor integritet (läs envishet). Det där som jag läste i böcker och tidningar om "will to please" existerar inte hos Tellan. Hon kan bäst själv!

Tellan var aktiv på tävlingsbanan från 1994 till 1998, då hon fick gå i förtidspension. Då hade hon bokstavligen sprungit av sig båda korsbanden (stark motor innebar i det här fallet också total avsaknad av självbevarelsedrift) och efter flera operationer fick hon till slut dra sig tillbaka (mot sin egen vilja).

Sedan dess njuter hon livets glada dagar som hemmahund och hennes viktigaste uppgift idag är att inte missa maten.