| 1999
stiftade jag bekantskap med en unghund
som hette Frasse. Jag visste då att
Tellan aldrig skulle kunna fortsätta
träna och tävla. Samtidigt fanns det då
ingen möjlighet att skaffa en ny valp
utan istället köpte jag Frasse, en
omplaceringshund.
När Frasse flyttade
hem till oss, så var det en väldigt rädd
hund som inte socialiserats tillräckligt
under uppväxttiden. Han vågade inte åka
bil, gå i trappor och allt som i hans
ögon avvek från det normala var
definitivt livsfarligt.
Under åren som gått
så har Frasse fått lära sig att allt
faktiskt inte är så farligt som han
tror. Han är fortfarande en stor "mes",
men nuförtiden vågar han, med lite stöd,
testa på nya grejor. Det som matte är
mest stolt över, är att ha lärt Frasse
att våga simma. Det tog två somrar!
Därför, vilket alla ni som startar på
jaktprov nog förstår, så värderas hans
2:a pris i ökl på jaktprov extremt
högt. I Frasses fall så har det varit
som att bestiga Mount Everest.
Frasse är en
kärleksfull gosse, lyhörd och han har
visat stor spontanitet på alla viltslag.
Hans negativa sidor har just varit alla
rädslor, men framförallt hans lathet.
Jag som varit van vid turbon Tellan,
fick nu en sofflockshund att jobba med.
Finns det en möjlighet, oavsett plats,
så lägger sig Frasse alltid ner!
Frasse är den av
mina hundar som jag lärt mig absolut
mest av vad gäller att hundträning. Det
finns inget som är så svårt som att
träna en hund, som saknar motor och
motivation. Man utvecklar sin fantasi
något kollosalt.
Frasse är numera
pensionär efter att ha fått problem med
dels ögonen och dels med artros i tårna. |