Senaste Nytt 2007

 Viggo & gänget

Snabbuppdatering....

Idag startade Viggo & jag i ÖKL i Karlskrona och denna dag funkade allt! 1:A PRIS!!! Matte jätteglad!!

Tellan har repat sig väldigt bra efter sin skada på balansnerven. Hon går/travar själv nu, tuggar tuggben, morrar på valpen Ammy, vaktar när det kommer någon. Kort sagt, så är hon för tillfället precis som hon alltid varit. Ohejdbar! Visst hon är gammal, går lite halvvingligt nu och huvudet hålls fortfarande aningen snett. Jag är dock så tacksam för varje dag hon får må bra. Hon hängde med till jaktprovet idag och det första hon gjorde på morgonkvisten var att stoppa i sig en illaluktande bajskorv. Kände att jag blev tokig på henne, så vi är nog tillbaks i hyfsat gamla gängor igen. J

/Hej hopp från en numera glad & tacksam matte

Matte ledsen

Senaste veckan har varit eländig! Älskade "fnuppan" Tellan blev sjuk i början av veckan och kördes i ilfart till djursjukhuset. Jag var fullt övertygad om att det handlade om en hjärnblödning och att den där otäcka dagen som alla djurägare fasar över var kommen. Tellan är gammal tant nu, 14 år och 8 månader och varje dag då hon fått vara frisk har känts som en ynnest. I tisdags hittade jag Tellan i hallen med snedvridet huvud och oförmögen att resa sig själv. Då jag hjälpte henne upp, så trillade hon omgående omkull igen. Bilfärden in till veterinären var höljd i dis genom alla tårar. Varför, kan man inte vara stark i sådana stunder? Jag tycker att jag varit så väl förberedd på att något kan hända henne när som helst, eftersom hon faktiskt är så gammal. Men ack vad man bedrar sig.

På djursjukhuset togs det prover och undersöktes och det bestämdes att flickan skulle läggas in. Misstänkt diagnos var/är någon form av skada på balansnerven. Orsaken vet man inte, men symptomen är helt klart obehagliga. Tänk er själva att ha kraftig yrsel och vara ständigt illamående hela tiden. För varje dag som passerat, har Tellan gjort framsteg och nu kan hon gå utan att trilla omkull, men hon är fortfarande väldig yr och har också fått problem med magen eftersom hon behandlas med kortison. Det är ovisst hur det kommer att gå för henne, eftersom tillfrisknandet tar flera, flera veckor. Och givetvis så har hon sin ålder emot sig. Nu är hon hemma här hos oss igen. Alla prover som togs var helt ok. Hon beter sig precis som vanligt förutom att huvudet lutar snett åt vänster och balansen inte är den bästa. Nu återstår bara att vänta! Själv, går jag runt med en stor klump i halsen och tycker det är hemskt att inte veta utgången. Tellan är mitt hjärtebarn och jag önskar ju så att hon får vara med mig en stund i livet till!

Idag avslutades så veckan med en riktig megaflopp. Viggo och jag startade på jaktprov igen. Uppladdningen har varit lika med noll, speciellt som matte vallade runt Tellan mitt i natten, utomhus i bara nattlinne och kängor. Sömnlös, ledsen matte och jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva Viggo, men inte var han i form i alla fall. Antingen så är han en extrem  känslohund som pejlade av mattes stämning eller så är det något fel på honom också. Det var definitivt inte min hund som visade upp sig på provet idag. Det är inte ens någon mening med att försöka analysera vad som gick galet, för hunden var i princip oigenkännlig i samtliga avseenden. Matte stod som fallen från skyarna och fattade ingenting och efter provet var det mer än en klump som brände i bröstet...

Däremot så vill vi såklart gratulera Maire och Raja som på samma prov tog sin 1:a i ÖKL!!!!

Och tack till alla er snälla vänner som lyssnar, stöttar och tröstar när matte deppar!

Ammy och pappa Viggo

Ammy och mamma Raja

Premiären i ÖKL avklarad

Viggo lyckades fixa ett 3:e pris. Kanske inte så mycket att yvas över tänker ni, men faktum är att jag är väldigt nöjd! Jag måste sätta arbetet i relation till träningsmängd och då skötte Viggen sig helt ok! Han fick hem alla vilt förutom den ena vattenmarkeringen.

Provet, för vår del, började med passivitet då parhunden fick hämta en dubbelmarkering på land. Därefter var det dags för en landdirigering. Viggo liksom många hundar drog snett ner mot vattnet istället för att göra en tjusig rak linje. Jag fick blåsa och dirigera om honom några gånger och han har nu börjat lita lite mer på mina tecken, vilket känns bra. Däremot försvinner "stadgan" ju fler signaler som blåses. Helt plötsligt så tycker Viggo att det är helt ok att bara stanna till lite snabbt och kolla på matte för att sedan leta vidare. Något för oss att träna på!

Därefter följde transport ner till vattnet, där det föll en dubbelmarkering. Nummer 1 föll på blankvatten och nummer 2 i en vassrugg längre ut. Viggo hämtade blankvattensmarkeringen, men tappade sedan fokus. Jag gjorde tappra försök till dirigering, men alla försök slutade vid funktionärens båt som låg uppdragen på andra sidan vattnet. Där hittade nämligen Viggo vilt och hade följaktligen lite svårt att slita sig från båten. J Han hängde bekymrat med huvudet över relingen och fattade inte varför jag försökte styra bort honom därifrån hela tiden.

Vattendirigeringen var ett skick rakt över vattnet med en början av ca 10 m med vattensjuk mark. Viggo gav sig iväg med höga benlyft. Det ser ut som att han inte vill bli blöt om fötterna! Han stannade vi kanten och beslutade sig att simma över där det var minst vatten, vilket innebar att han helt kom ur kurs. Detta ledde såklart till en förtvivlad matte som blåste och försökte styra om. Till sist var vi tvungna att sansa oss både han och jag. Viggo sattes vid vattenkanten (i linjen) igen. Jag berömde och skickade sedan ut honom igen. Så, när då både mattes och Viggos hjärnceller var på plats igen, så simmade det lilla livet rakt ut, hämtade ankan och in igen. Tänk så lätt det kan vara!

Efter blötjobbet var det åter transport upp till land och parhunden fick sin landdirigering och Viggo sin dubbelmarkering på land. Viggo gav sig av i full fart i rätt riktning mot markering nummer 1, springer över fågeln och börjar söka ca 10 meter för långt ut. Där ligger han sedan kvar och kan inte riktigt släppa gamla vittringar. Till sist styr jag honom till markeringen. Markering nummer två spikar han, men vad hjälper det, när man vimsat runt på nummer ett?

Sökarbetet funkade fint! Publiken skrattade dock gott, när Viggo fick vittring av största truten och samtidigt insåg att den låg andra sidan ett vattendrag. Eländes, nu var han tvungen att doppa tassarna igen! Men, ska man föreställa jakthund måste man såklart leverera in allt man hittar och in kom truten....

Domaren, Birgitta Staflund Wiberg, gillade Viggo skarpt, men det hjälper ju inte när hundkraken markerade som en kratta. Ett 3:e pris som sagt och vi fick lov att köra släpspår. Matte var supernervös, då Viggo i princip bara fixat 10% av de släpspår vi dragit här hemma (virus och älgar, ni vet). Men, man ska ju vara bäst då det gäller! Viggos nos var som limmad i marken och in kom Kalle-kanin med stil och fart!

Jag har lagt in protokollet på Viggos sida, för er som känner er hågade att läsa. Kan också tillägga att Viggo och matte nu går i träning hos ovanstående domare, för att trimma upp Viggos markeringsförmåga....J

Ammy, svampexperten

Nacksving på pappa

Gamla tanter busar oxå

Veterinärbesök, virus & Viggo-dotter

Ni som tittar in på hemsidan här ibland och förväntar er regelbundna uppdateringar kan snabbt slå det ur hågen. Vännerna pikar mig om tråkig hemsida mm., men tiden räcker definitivt inte till nu. Hur gör alla andra människor? Kollar in morsorna i min närhet, vilka tycks hinna med allt. De till och med sticker iväg och gympar lite grann, för att fixa till figuren. Den dagen jag hinner börja gympa så blir det på Korpens pensionärsgympa.

Ammy har flyttat hem! Och med henne kom nysningarna. Det visade sig vara en liten käck virusinfektion. Ammy är nu pigg som en nötkärna, men pappa Viggo fick givetvis en släng av sjukan. Han nös hej vilt i en veckas tid och det där med att försöka träna var det bara att strunta i. Nu är han hyfsat kurant igen, men det är fortfarande lite fnys och pys när han anstränger näsan för att hitta något.

Ammy ja! Hmm, vet inte riktigt vad jag ska säga om den lilla spättan. Ljuvlig, hemsk, fantastiskt bedårande, otäck. Många är orden som blixtrar till i huvudet då jag tänker på henne. Vi kom lite på kant hon och jag till en början....

Valpar bör ju såklart miljötränas, så sagt och gjort drog matte ut den lilla valpen på alla möjliga äventyr. En dag var det "ut i djupa skogen"-träning. Ammy visade sig vara totalt orädd och tassade glatt runt i mossan. Men, vad skådar mitt vänstra öga? Valpen står i ett huj framför en megastor förruttnad svamp. Jag vrålar nej!!!!!!! Ammy kollar in mig och anser att den där tvåbeningen kommer inte att hinna fram i tid, ha ha. Snapp, svälj och så var katastrofen ett faktum! Givetvis inträffar detta på jourtid. Snabbt packas valpen in i bilen. Svampen läggs i en bajspåse och iväg till veterinären. I väntrummet sitter tilltufsade katter och hundar med sår och elände lite överallt. In kommer jag med sockersöt valp. -Jaha, vad har hänt här då? -Jo, jag tror hon har svalt en svamp. Absurt!

Ammy fick en kräkspruta och upp kom ca 3x3 cm av äckelsvampen (som veterinären kallade den). Notan slutade på ca 1000 kr, så tänk på det ni, nästa gång ni ska ut och miljöträna era valpar. Men, den lilla snäckan är ju såklart ljuvlig trots allt!!

Pappa Viggo är anmäld till några ökl-prov nu i höst, men jag ska ärligt säga att jag inte vet riktigt var vi står i träning. Ena dagen gör han strålande insatser och nästa dag floppar vi totalt. Visst, träningsmängden är inte den önskade, men det hade känts tryggare med lite jämnare prestationer. Häromdagen traskade matte iväg för att göra släpspår (ifall vi nu lyckas gå till pris i ökl). Lilla matte knatar rakt in i en älgflock!!! Gulp, då är man väldans liten vill jag lova. Nytt spår fick dras och Viggo fixade väl det lite sådär svajigt. Vet inte om vi ska skylla på viruskänning eller älgstörning

Annars sveper livet förbi i rasande fart. Jag och Isac har börjat gå på Babycafé och följaktligen träffar vi en massa ungar, vilket i sin tur leder till att vi nu sitter här hemma med väldans snoriga näsor.....

Har fixat och donat lite med hemsidan, plockat bort lite och lagt till annat. Har ingen aning om allt kommer att funka, men vi testar väl, så får vi fixa till allt efter som.....

Ha det nu gott tills nästa gång vi hörs (vilket med min uppdateringshastighet bör bli i oktober J)!

Släpp ut oss!

Nyss veterinärbesiktigade.

Några snabba rader medan lillkillen sussar....

Idag ska jag iväg och hämta lillflickan. Känner mig lätt nervös, men hoppas att allt ska gå bra. Jag tror att jag kommer att kalla henne för Ammie, men inte ens det har jag tänkt igenom riktigt. Namnet får ju inte påminna om de andra vovvarnas, för då kan det ju bli lite förvirrat i hemmet. Bebiskoppel, bebisdummy och valpfoder står redo. Frågan är om resten av hushållet är redo för en liten virvelvind??

Frasse är hemma för kurering. Världen läskigaste våteksem på halsen. Urklippning, tvättning och medikament och nu är han äntligen på väg att bli lite bättre. Varför har vissa golden så urbota jobbiga och täta pälsar? Bättre att raka hela hunden!

Viggo tränade linjetag igår på ängen här hemma. Han dånade fram som värsta elefanthjorden. Ett rött lågt streck, värsta racerbilen. Kan bero på att det varit en ganska inaktiv vecka (igen) eftersom husse legat däckad i feber.

5 veckor och väldans söt! Foto: Ninni Andersson,

Snabb som vinden, vattenblåsa till trots

Isac är ju numera 8 månader gammal (jisses vart tar tiden vägen???) och då är man ju stor grabb och bör skaffa sig lite häftigare intressen än att titta på små gosedjur som snurrar runt runt i en bebismobil.

Grabben har därför fått sitt alldeles egna vrålåk. Den svarta lacken blänker, mycket teknisk utrustning (läs: plingplongmusikknappar) och hästkrafterna beror på hur snabbt de trinda bebisbenen trummar fram.

Isac har fått en gåstol! Till en början var han övertygad om att gåstolen egentligen var en förklädd hoppgunga, så han hoppade schvungfullt i stolen, som knakade betänkligt. Nu har han dock full koll på hur man tar sig fram och allt går verkligen med vindens fart. Oftast har han kört runt barfota (ni vet, precis som travhästarna på tävlingar) för fästets skull. Golvet är halt och ungen blir arg om han slirar och inte kommer iväg tillräckligt snabbt! Men....

.....mycket barfotakörning resulterar ofta i skador. I det här fallet, en fet vattenblåsa under Isacs ena fot! Barnet är dock totalt obekymrad om detta och rallar glatt vidare, nu med halksockar på de små fossingarna.

Valparna är bedårande och imorgon ska jag försöka hälsa på igen och kanske lyckas jag tigga till mig en god lunch eller fika också. Usch, jag börjar verkligen känna mig som en parasit! Vännerna, de blir helt nervösa då jag hälsar på eftersom jag jämt är hungrig nu för tiden....förlåt!

Viggo höll på att bli ett fyrkantigt goldenchips härom dagen! Grabben greppade inte att hoppa över ett fårstängsel utan testade metoden att springa rakt igenom...

Valparnas faster, Jaffa, slappar på semestern i Halmstad.

Foto: Ninni Andersson, som även tagit bilderna från den 16/7 2007 nedan.

Jag har blivit kär i en helt underbar kille!

Jag trodde aldrig att jag skulle drabbas av kärlek vid första ögonkastet, men den här grabben fick mitt hjärta att smälta.

Nä, jag ska inte lämna husse/pappa J, utan här talar vi om valpkärlek. Igår var jag valpvakt och hade förmånen/nöjet att få studera de små 5 veckors-liven på nära håll. Jag och Maire ska ju behålla en tikvalp, så jag försökte spana in ett gott exemplar (de är så klart ljuvliga allesammans). En liten parvel utmärkte sig direkt och kom som ett skott när den såg mig, gosig och härlig. Så kikar man lite försiktig ner under magen och vad ser man? Jo, en snopp! Eländes! Vet inte hur jag ska förklara för Maire att jag vill ha en hanhund istället?? Det kan ju dessutom vara lite svårt att eventuellt ta en valpkull på en hanhund i framtiden eller? Jag får väl be Maire plocka undan gossarna nästa gång jag ska titta på valparna, för jag ska ju försöka välja en tik.

Men, den lille killen dröjer sig onekligen kvar på min näthinna....

Matte har jobbat

Tillbaks till verkligheten kan man lugnt säga! Efter att ha varit föräldraledig i ca 7 månader, så var det dags att göra lite nytta ute i den verkliga världen igen. Jag har ryckt in på jobbet i 3 veckor och ska även jobba några veckor till, nu i sommar. Det var en väldigt konstig känsla att packa ihop sina prylar på morgonen och lämna Isac och pappa hemma. Samtidigt, så var det jätteskönt att bara få vara "jag" i några timmar under dagen. Men, visst misstror man stackars pappan i början och oroar sig kanske lite väl mycket första dagarna innan man insåg att pappsen faktiskt hade full koll på det här med matning och blöjbyten. Det värsta var nog att försöka agera ingenjör igen. Inte lätt, med en luddig amningshjärna kan jag säga, men jag tror att jag lyckades lura någon i alla fall, genom att anlägga ett lagom intelligent uttryck, när knepiga frågeställningar kom på tal. Sen att jag inte hängde med för fem öre är ju en helt annan sak......

Valparna växer så det knakar. Nu har jag inte varit och hälsat på dem sedan förra helgen, så jag ser verkligen fram emot ett nytt besök nu i veckan. Jag och Maire kommer att behålla en tik ur kullen och jag kan ju säga att jag var tvungen att bearbeta stackars husse/pappa ganska hårt innan han muttrande gick med på ännu en hårig individ i vårt hem. Maire har lovat att hjälpa till om det skulle bli alltför tufft. Jag ser framför mig, en liten ullig ligist som käkar upp allt i vårt hem.....

I helgen var jag och Viggo och tränade i Karlstorp tillsammans med Viggos halvsyrra Jaffa. Jättekul att få se Jaffa in action. Hon har verkligen utvecklats till en härlig flicka och husse Jonas är väldigt nöjd med henne. Om allt vill sig väl, så kommer hon att ha en kull nästa år. Vi hade också besök av Lasse och Susanne från Halmstad och deras mysiga goldentik Lea. Roligt att träna med nya bekantskaper. Sedan att Ninnis föräldrar kom och servade oss med grillad korv gjorde ju inte träningspasset sämre.

Jag fick ett telefonsamtal nere från Skåne. Mannen undrade över en bortsprungen Måsvingen-hund. Jag fattade ingenting, för min lilla Tella låg lugn och sussade i sin korg här hemma i Småland. Det visade sig att mannen kollat ID-numret och sedan sökt på Internet och hittat min hemsida. Allt redde ut sig och uppfödaren kontaktades för att ta reda på var vovven hörde hemma. Rymlingen visade sig vara en kullbror till Tellan. Bara för att man är 14,5 år, så behöver inte det betyda att man inte kan ta egna initiativ och rymma.... sen att man inte hittar hem igen är kanske lite snopet.

Här bredvid/nedan ser ni lite träningsbilder från Karlstorp, samt bilder på Raja-Viggo-bebisarna. Ska försöka skärpa mig och uppdatera med nya valpbilder lite oftare. Jag har även satt in en ny bild på Isac, för han växer ju också så att det knakar.

Valpbilder från 1 juli 2007

Jaktträning

Äntligen så har jag och Viggo masat oss ut för ett träningspass. Både han och jag stod där lite villrådiga ute på ängen och funderade på vad vi skulle göra. Mina handleder har börjat bli lite starkare nu, så nu kan jag nyttja Chuckit-mojängen, så jag kastade lite tennisbollsmarkeringar i höga gräset, så att vi kunde träna dels markeringsförmåga och dels lägga på söksignalen. Jag körde också synliga linjetag med en 90°-störning (belöning). Markeringarna funkade jättefint och linjetaget fungerade gång två (första gången blev det en bananböj, innan Viggo hajade att han skulle rakt ut). Sedan traskade vi ut i skogen och jag la ut ett sök på 6 dummies. Valde lite varierande terräng, över en bäck, sumpmark, öppen granskog och sly. Viggo jobbade på jätteduktigt och matte var nöjd. Skönt att äntligen få till en seriös träning!

Isacs pappa beslöt sig tidigare ikväll för att han skulle sjunga Yellow Submarine (Beatles), med pompa och ståt, för vår son. Det hela resulterade i att barnet vrålade i ångest under 10 minuters tid, efter avslutad sång. Numera har pappan sångförbud, möjligtvis, så får han sjunga Bä, bä vita lamm med mjuk, pipig, bebisanpassad stämma.

Raja med valpar

Viggo har blivit pappa!

Igår så kom då de efterlängtade valparna. Raja kämpade i en lång förlossning med totalt 7 valpar. Tyvärr, så gick det inte att rädda två utav dem, utan valpningen resulterade i 5 livskraftiga valpar, (2 hanar och 3 tikar). Jag var idag i Bjärnaryd och tittade på underverken och man blir stum av andakt inför de små liven. Raja är en jätteduktig mamma, som tar väl hand om sina små bebisar.

Viggo själv har inte den blekaste aning om att han numera är 5-barns far, däremot har han de senaste dagarna jobbat hårt på att utöka barnaskaran. Vi har besök av en jättetrevlig tik, som heter Lucy och Viggo är så kär så kär. Tyvärr, så verkar det inte som att han får till det riktigt med parningen. Lucy står så snällt för honom och Viggo jobbar stenhårt från alla håll. Men, det kan ju vara svårt att skapa valpar när man försöker stoppa in den i bröstkorgen eller i örat....suck!

Jag är också lite orolig över Viggos hälsa eftersom att han ger järnet och samtidigt vägrar att äta. Idag fick vi dock i honom potatis, pannbiff och brunsås, men det var också det första han åt sedan i onsdags! Arme hund! Inte lätt när det kommer snygga brudar på besök!

Fler bilder på Raja och valparna kommer löpande under "Kennel AIM HIGH"-länken.....

Han har slutat hoppa jämfota............

och istället börjat "digga" med sitt högra ben! Ja, här ändras det beteende från en dag till en annan. Från att ha varit en liten gummiboll, Isac, så har han nu börjat hoppa med ett ben i taget istället. Ser ungefär ut som att han diggar värsta musiken. Himla gulligt!

Jag, ursprunglig skåning, har nu lärt mig ytterligare ett småländskt ord efter snart 20 år här i bygden. Första gången jag hörde det, så fattade jag som vanligt ingenting av ordets betydelse, men höll god min (man vill ju inte framstå som mer korkad än man är J). Men nu har jag listat ut det! Det kan ju bero på att ordet yttras var och varannan dag i samband med Isacs hysteriska sammanbrott, då han träffar nya människor. Han är nämligen "ty-känslig", för er som inte är smålänningar så innebär det att han är skraj för främmande människor. Jag var tvungen att ringa mamsen och fråga vad vi säger hemma i Skåne och där säger man att bebisen är "främmad". Undras vad man säger i andra delar av Sverige?

Hur som helst, så är Isac, nu, ty-känslig, främmad och typ livrädd för nya anleten. Vi var på föräldraträff härom dagen och då lägger alla mammorna sina små telningar på en tjock gosig madrass och så ligger de där och gurglar och fixar med lite leksaker och annat som bebisar gör. Bebisflickan Alice, 5 månader, sög på en leksak och sa förnöjt "UHH" med jämna mellanrum. Detta "UHH" skapade då ångest hos min bebis, som börjar panikskrika. Upp med ungen och trösta, trösta. Då vänder han på huvudet, får syn på Alice mamma, som säger: - Hej, lille vän! Detta i sin tur skapar ny ångestattack hos min bebis, vilket sedan ledde till att jag fick stå upp och fika (L ) medan alla andra mammor kunde sitta ner och njuta av läckra äppelkakan. Som en god vän sa på uppfödarutbildningen; - Du kanske ska tänka efter nästa gång du skaffar barn.

Ja, det är väl bara att erkänna att avelsresultatet, just nu i alla fall, inte är direkt lysande vad gäller mentaliteten.

Igår var vi i Bjärnaryd och Viggo fick träna vatten. Han var jätteduktig och jag var jättestolt och vi hade kunnat fortsätta i det oändliga...men man ska ju sluta när det går bra. Jag måste verkligen skärpa mig och försöka få till lite fler träningstillfällen. Det skulle ju var roligt om vi kunde komma till start i ökl till hösten. Men med vår träningskvot (läs; 2 ggr/mån), så lär det dröja.....

Raja har en gigantisk mage nu! Undras hur många valpar det blir? Kolla in Rajas mage här

Kika in på länksidan, för nu hittar ni lite nya länkar där......

Träning

Vittringsapportering

Igår testade jag och Viggo vittringsapportering och den lille vovven bara fattade direkt vad som skulle göras. Jag hade värsta farhågorna eftersom Frasse-brasse aldrig någonsin fattade att man skulle leta efter mattes pinne. Frasse blev helt enkelt galen av lycka över att hitta ett gäng "spårpinnar" på gräsmattan och snodde första bästa pinne. Vad ger det för odds på tävling? Jo, 5/6-dels chans att det blir fel! Jag kan ju berätta att vi bara lyckats få betyg på momentet en enda gång...J

Viggo snusade på hur fint som helst, sen att han "råkade" flisa itu pinnen på vägen hem till matte är ju en helt annan sak....no problem, eller?

Jag håller på att fixa till lite med hundarna sidor, men det går väldans sakta. Man hinner inte med ngr större projekt nu för tiden, suck!

I helgen var min gullige bror Nicke och hans familj här och hjälpte till med både det ena och det andra. Isac fick dessutom ett helt gäng med kläder och ett helt batteri med leksaker av dem. Jag skulle publicera en liten Dagens Blomma-annons i den lokala tidningen till dem, men det funkade inte L, så därför får ni en stor PUSS från mig till er här på hemsidan istället.

Viggo ska kanske bli pappa igen! Vi har fått förfrågan och jag återkommer med mer information, då jag vet om det blir definitivt igen.

Raja är supertjock! Undrar hur många valpar det blir? Vill ni sätta upp er på valplistan, maila mig

Viggo "päser"

Skogsmaskinernas framfart...

....innebar att vår telefon dog tvärt häromdagen. Suck! Men nu är den tillbaks igen, så nu är det bara att ge sig i kast med att betala räkningar :(

Visst är han snygg, min Viggo? Borde kanske inte publicera sådana här bilder? Hmm, kan kanske bli svårt att sälja valparna om de brås för mycket på honom J J J

Kissekatten Selma

En stor nyhet

Jag har under de senaste dagarna grunnat på lillkillen Isac, nu 6 månader gammal. Han är ett litet solskensbarn, men de senaste dagarna har det kinkats hit och dit och ingenting har varit riktigt bra. Mamma sätter barnet i hoppgungan, barnet gråter. Mamma gör favoritgröten, barnet bryter ihop. Mamma åker bil med barnet, barnet vrider sig som en ål i bilstolen. Mamma badar lilla älsklingen, barnet vrålar. Hmm, alla saker som Isac normalt gillar har ingen som helst effekt???

Svaret var ju dock så uppenbart! I morse såg jag ett pytte pyttelitet risgryn i bebisens mun. Jisses, han har fått en tand. Så himla gulligt! Eller, blir det problem nu? Kommer han att bita mamman? Ja, ni vet var... Huga!

Givetvis var jag tvungen att ringa runt på studs och förtälja den stora nyheten om tanden för hela släkten......

Kände att jag var tvungen att bryta hundmonopolet på den här sidan. Brodern har skaffat ytterligare en liten kissemiss (Somali korsat med ngt okänt) och hon är ju verkligen supersöt! Kolla in bilden.

Blivande föräldrar

Valpar väntas

Idag bekräftades det att Raja faktiskt ska bli mamma. Det var med spänning vi klev in hos veterinär Fälth i Ljungby. Han kunde snart bekräfta att det fanns små valpar i Rajas mage. Det är väldigt svårt att säkerställa det exakta antalet valpar, men han/vi kunde se 3 stycken små foster. Det kan ju såklart finnas fler, som inte syntes på ultraljudet, men vi nöjde oss med att konstatera att det kommer att bli en valpkull i slutet av juni. Antalet valpar får bli en överraskning!

Viggo tog det hela med ro och verkar inte bry sig ett dyft om att han ska bli far....

Fick mail från Tarja som har Viggos bror Morris och som vanligt har de varit duktiga och visat framtassarna:

"Morris and I went to blood tracking test last Sunday. We got 1st prize (46 points/50) in open class and Morris was THE BEST in the class! Not too bad... :) I was very proud of him! Many dogs failed because of warm and windy weather, but Morris had enough passion for tracking and he is also in good form."

Nu var det ett tag sedan

Jag har verkligen oflyt med datorn. För några veckor sedan hade vi världens åskknall här hemma och datorn kollapsade direkt. Nu efter diverse reparationer (ny strömenhet, nytt moderkort, nytt modem och en ny nätverkssladd), så är vi på banan igen. Nu spörjs det dock, att det ska bli risk för åskväder imorgon och gissa vem som kommer att ha datorn avslagen och samtliga sladdar utdragna J

Jaha, vad har hänt här under tiden då? Den 11/5 startade jag och Viggo i lydnadsklass 2 och vi fick då vårt andra 1:a pris, med 167,5 poäng. Stora fadäsen var fjärrdirigeringen där Viggo laddade för inkallning vid mitt andra sittkommando. Det blev ett stort grodhopp och 5,5 i betyg.

Tibea Gem och Jonas Mjärling gjorde också debut på tävlingsbanan i lydnadsklass 1. De knep enkelt ett 1:a pris (171,5 poäng) och vann dessutom klassen. Stort grattis!! Vad månde bliva?

Dagen efter var det dags för Gundog Seminar med Annie Wales och Hilary Smith i Bjärnaryd, Ljungby. Jag och Viggo gick med i Novice-gruppen och körde lite grundträning (välbehövligt). Han tyckte att det var jättekul att få komma ut och jaktträna igen. Ska se om det blir någon tid över för träning nu i sommar. Då kanske vi skulle kunna komma till start i ökl till hösten?? Jättekul var det att träffa alla gulliga deltagare på kursen!! Man lär så mycket genom att observera andra under träning.

I fredags var det åter dags för tävling i lydnadsklass 2 (Värnamo). Viggo skrapade återigen ihop till ett 1:a pris 177,5 poäng, vilket innebär att vi kan ansöka om LP2. Egentligen, så tycker jag att han gjorde en bättre lydnad i Alvesta, men det är ju som sagt domaren som bestämmer. Genomgående, så hade vi problem med sättandet. Eftersom vi är ganska urusla på fjärrdirigeringen, så har jag försökt fokusera på att få Viggo att utföra sättandet korrekt (utan att hoppa groda), vilket gjort att han blivit ngt osäker på kommandot "sitt". Man kan nästan säga att jag har lyckats avträna sittkommandot, men samtidigt så funkar det ju inte att ha en grodhund när man kommer upp i klasserna. Bättre att börja om och få det rätt!

Nu väntar vi med spänning på att det ska bli dags att ultraljuda Raja. Det vore så himla kul om det är en valpkull på gång. Helst hade jag ju velat ha en Viggo-bebis, men jag har insett att när jag inte hinner med Viggo själv, så hinns det definitivt inte med ngn valp.

Isac har vi numera placerat i en hoppgunga! Både mammsen och pappsens armar var sega som tuggummi, eftersom gossen bara ville hoppa i knäet hela tiden. Vårt djupaste tack till hoppgungans skapare!!!! Isac gummiboll, överlycklig och föräldrarnas övertränade biceps får välbehövlig vila.

Nu hoppas vi på valpar!

Viggo och Raja är parade 2 ggr, dock utan hängning, men vi hoppas så klart och håller tummarna för att det ska bli valpar. Jag tror att det blir en jättetrevlig kombination. Båda hundarna stammar från generationer av engelska field trial-hundar och dessutom kompletterar Viggo och Raja varandra väl som individer. Viggo är en ursocial kille, förig och arbetsvillig medan Raja är lite mindre social, förig och i alla avseenden en arbetsmaskin. Det finns inget som hindrar den tjejen! Gå in under AIM HIGH och läs mer om de planerade valparna.

Viggo fick ju hänga med på jaktkurs/parning en hel helg och det var en slagen hjälte som kom hem igen till Brännhult. Han hade inte ätit eller sovit på två dygn. Bara flåsat och uppvaktat Raja. Väl hemma rullade han ihop sig som en liten kanelbulle och sov sött i nästan ett dygn. Gulleponken!

Isac har en ny hobby! Att hoppa! Han ska hoppa hela tiden och jag kan lova att mina biceps växer så att det knakar. Ungen studsar som en lite boll i mitt knä, upp och ner, upp och ner, utan paus. Försöker man vänligt men bestämt sätta ned honom för en stund, illvrålar han och tystnar inte förrän han får stå upp igen och börja med sitt evinnerliga hoppande. Detta tillsammans med de ljusa falsettskriken börjar tära på hans mamma. Isac själv har blivit hes och dras med torrhosta (han skriker verkligen kristallklart och superofta). Men, men vad gör väl det när mammas muskler frodas och ungen är lycklig!

HJÄLP MED STORA BOKSTÄVER! Tittade nyss ut genom fönstret och vad ser man? En polisbil? I vår lilla by? Och en polismotorcykel också??? Pratade med grannen och poliserna är på tjuvjakt! Tjuven/tjuvarna har gjort inbrott i grannbyn. Fy, vad läskigt! Nu låser jag dörren och anlitar vaktvovven Viggo den förfärlige.

Morris, Viggos bror

Vi fick ett mail....

....från Morris matte Tarja. Morris är Viggos helbror som bor i Finland och vi får lite trevliga nyheter därifrån med jämna mellanrum. Morris har varit jätteduktig på jaktproven i Finland och ska nu ge sig i kast med blodspår. Han är dessutom redan pappa till en trevlig kull, där åtminstone ett av "barnen" redan är jaktmeriterat. Tarja skrev också att ytterligare en av Morris valpar röntgats med A/A respektive 0/0. Vi får hoppas att Viggo kan bli en lika god nedärvare. Morris har varit på mentaltest för brukshundar och fick där följande resultat:

Dådkraft +1: måttlig
Skärpa +3: måttlig utan kvarstående aggressivitet

Försvarslust +1: liten

Kamplust +2: måttlig

Nervkonstitution +2: relativt nervfast (= balanserad)

Temperament +3: livlig Hårdhet +1: något vek

Tillgänglighet +3: välvillig, tillgänglig, öppen
Skottprov: frimodig
 

På tal om valpar, så undrar jag just hur det går med parningen??? Min hund är nämligen kidnappad av Maire och de befinner sig just nu någonstans i Markarydstrakten, eftersom Maire lyckats med konststycket att hålla en helgkurs mitt i Rajas höglöp.... Ska bli spännande att se om det händer ngt nu i helgen.

Jag har uppdaterat Jaffas album, med bilder av en snygg badflicka! Har också lagt in en bild på mina "skogsmullar" i Tellans album och så har jag lagt in en ny bild på lillhusse (det händer ju lite där på några månader).

Mannen i huset rumsterar runt nere i köket och det sprider sig just nu en läcker doft av nybakta kanelbullar i hela huset. Visst är jag lyckligt lottad? J

Klicka här nedan för att se:

Jaffa & lilla bytet

Lots of stuff to do

Huga, vad tiden flyger fram. Snart är det en hel månad sedan jag var inne och skrev här på hemsidan. Jaha, vad har hänt sedan sist då? Ja, inte har det skett ngt på hundträningsfronten vill jag lova, suck!

Jag är kommissarie för Vislandaprovet som går den 1 maj. Matte har knåpat på PM, klistrat kuvert och satt på frimärken för glatta livet. Nu är det katalogskrivande som gäller. Provet tar 16 hundar till start och vi har fått 32 anmälningar..... Matte är ju också kassör för Alvesta Hundklubb och nu är det bråda tider med ansökning av föreningsbidrag och deklarationsinlämning. Allt detta ska försöka fixas medan lille Isac sussar sött....

Nu närmar det sig den 12-13 maj då Annie och Hilary kommer till Sverige för att hålla kurs. De är supergulliga båda två och jättepedagogiska. Ser fram emot att få gå åtminstone en dag för dem. Det enda tråkiga är ju att Viggo, typ, har stått och stampat på samma kunskapsnivå, sedan de såg honom förra året. Ja, ja jag får väl skämmas lite, men kanske kommer motivationen åter med kursen?

I helgen var vi och tittade på Jaffas MH. Det är verkligen intressant att följa olika raser och individer runt MH-banan. Jaffa visade i mitt tycke goda egenskaper. Hon tyckte dock att spökena var det värsta hon någonsin sett. Bäst att söka skydd bakom tävlingsledaren!! Klicka på länken här bredvid för att se hur hon betedde sig med "lilla bytet". Har aldrig lagt in ngn filmsnutt tidigare, så vi får se om det funkar..

Jag säger bara PARNING!!! Stackars Maire flänger som en skottspole mellan hemmet och Brännhult. Raja och Viggo leker och busar, men än är inget höglöp i sikte. Attans hundar! Tänk om det det inte blir ngn parning? Viggo kanske inte fattar vad han ska göra när det väl är dax?? Jag ska försöka hålla er uppdaterade på valpfronten också....

Isac käkar smakportioner av majspuré, tar in en dutt i munnen, stelnar till, grimaserar, ryser och spottar sedan ut igen. Pi attan, tacka vet jag mjölk!

foto: Ninni Andersson

Viggo, lydnadskungen!

Träningstävling

Sista torsdagen i varje månad har Alvesta Hundklubb träningstävling i lydnad. Det är verkligen superbra att få hjälp och bli dirigerad, men ändå kunna köra momenten träningsmässigt. Matte och Viggo startade i klass 2. Egentligen har vi ju redan lyckats ta ett 1:a pris i klassen, men eftersom lydnadsreglerna nu har ändrats och den lilla otäcka "rutan" lagts till, så kan vi lika gärna stanna kvar i klassen tills dess att vi är mogna för större utmaningar.

Matte var dödstrött (ingen sömn på natten) och Viggo var superpigg. Ingen bra kombination! Platsliggningen utom synhåll gick fint. Det är ett sådant moment som matte är urdålig på att träna, men det har funkat hittills ändå.....

Fritt följ med glad hund som varierade sin position vid mattes ben som han själv behagade. Läggande under gång = SUPERDUKTIG!!! Vet inte hur han gör, men benen liksom fäller ihop sig i luften??? Och så kom då den nedrans inkallningen med ställande. Ja, ingen kan i alla fall klaga på farten. Problemet är att när man når jetspeed, så är det lite svårt att stanna......

Apportering körde han med cigarrfattning som vanligt, vilket innebär att han dänger apportbocken i mattes knä (blåmärken) när han ska sätta sig vid sidan igen och apportbocken trillar i backen.... men det gör inget tycker Viggo, för han dyker snabbt på den och plockar upp den igen.. Hopp över hinder, no problem, Viggo kör känguruvarianten och medan han är i luften över hindret tittar han sökandes upp mot skyn. Hmm, kan det vara så att matte brukar träna genom att kasta boll??? Fjärrdirigering sitter som ett smäck, med det undantag att den lille glade vovven ligger ca 2 m framför utgångspunkten då momentet är klart. Suck!

Hur gick det då med rutan? Jo, matte siktade in vovven. Vovven får syn på de superkulig plastkonerna och galopperar schvungfullt i rätt riktning. Matte tjoar "stå" och vovven ställer sig lyckligt och väntar på att en tennisboll ska dimpa ner i från skyn. Himla bra träning!

Bebisen Isac showar för fullt idag. Han tränar aktivt och stenhårt på sina "upp i falsett och spräcka kristallglas"-skrik. Det susar numera lite lätt i mattes/mammas öron (tinnitus?). Viggo gäspar nervöst när skriken börjar och han tar sedan sin tillflykt in på toaletten. Det är bara Tella-tanten som oberörd ligger kvar, men så är hon ju också redan lomhörd.

Sol, krokusar och tunga humlor

Visst är det underbart att våren äntligen hittat hit? Jag har varit på upptäcktsfärd i vår "nya" trädgård och det finns så otroligt mycket vackra blommor. Känner viss oro över att jag kanske inte lyckas bibehålla en så prunkande växtmiljö, men jag får väl be svärmor om hjälp. Själv kan jag mycket väl spara på ogräs och sedan rycka upp någon annan fantastisk planta. Frasse har dessutom redan invigt gräsmattan (läs grävt ett hål). Vi har en hel massa krokusar som bländar i lila och gult och runt dem surrar vårtunga humlor.

Viggo har klivit runt sina domäner på styva ben hela dagen. Orsaken är att en kritvit strykarkatt har haft mage att beträda Viggos ägor. Snacka om avgrundsvrål från jycken. Den vite kissen spankulerar dock nonchalant förbi och lägger sig sedan vid poolkanten för att lapa sol, helt obekymrad om Viggos skenattacker. Måste vara coolt att vara katt!

Ikea-monteringen går faktiskt himla bra! Jag trodde att jag skulle skriva och beklaga mig, men jag måste säga att monteringsanvisningarna har varit hur bra som helst, eller så är det jag som har talang för det här med att montera möbler. Jag ska väl inte skryta för mycket ännu, för det återstår att montera en garderob modell större...

Försöker träna "rutan" med Viggo. Vet inte riktigt om jag ska skratta eller bara slita mitt hår. Vovsingen tycker att plastkonerna måste ju definitivt stå där för att man ska apportera dem. Han känner sig så extremt snygg och är så superstolt när han vaggar in mot matte med en röd kon i munnen!

Spårträning i Geramon

Idag spårade Viggo för första gången i år. Ninni var snäll och knatade ut ett litet spår och Viggo skötte sig jättebra. Han är barnsligt förtjust i de små träpinnarna!!

Badade Frasse idag. Snacka om skitig hund och snacka om att fälla hår...... Hårtussar vart hän man än såg! Men fin blev han.

Har lagt till en besöksräknare till hemsidan. Tänkte att det kunde vara kul att ha lite koll på er besökare också .....

Jaffa den sköna!

Tappra Maire

Igår var hela hushållet i Ljungby hos Maire. Jag har ju begåvats med vänner som bjuder mig på mat titt som tätt, så igår avnjöt jag köttfärslimpa och en smarrig kladdkaka. Tanken var att vi skulle försöka träna lite hund på dagen och sedan på kvällen skulle Viggo och Tellan till veterinären för vaccination. Som ni också vet, så tar det ju ganska lång tid att få på bebis och sig själv alla kläder och annat som tillhör utevistelse, så Maire beslöt sig för att gå ut lite i förväg och lägga ut lite sök och annat kul. Så äntligen, har matte och Isac tagit sig ut, men jag ser inte röken av min hund???? För er som inte vet det, så är Maire träningsnarkoman, så när jag väl hittar gänget sitter min lycklige hund med tungan hängande som en slips. Då har han redan hämtat typ 10 linjetag och gått ett rejält sök. Men jag då? Tanken var väl att jag skulle få träna min vovve lite, eller? Snacka om snopen matte. Jag kan tillägga att jag och Viggo tränade lite ändå och jag tycker att han skötte sig jättebra!! Det är kul att träna hund! Efter träningen gick vi på promenad i solskenet..........men sedan kom molnen.......

...för Isac fick magknip på eftermiddagen och bara skrek och skrek. Stackars lillsnutten! Maire bar och jag bar och sedan Maire igen......och till slut släppte det, men då var det dags att bege sig till veterinären. Tappra Maire var nu barnvakt åt Isac i 1,5 h (lång väntetid hos vet.). Vad gjorde man utan sina snälla vänner? Isac skickar många tackkramar till tant Maire (som jag misstänker är ganska trött på bebisen efter allt skrik och skrän) J

Idag blir det lugnt på hundfronten. Matte ska ge sig i kast med att montera ett antal IKEA-möbler, så nu kan ni nog ana vilket ämne jag kommer att behandla nästa gång jag skriver..........

Världsrekord i linjetag?

Maire har jämt klagat på att Viggo är lite mesig och inte vågar ta för sig. Ja, att han helt enkelt saknar lite jäkla anamma. Jag har alltid försvarat honom och sagt att han är ju fortfarande bebis och omogen J (dock lite svårt att hävda det nu när han fyllt 3 år). Hur som helst så har jag, under våra skogspromenader, droppat en liten dummy på skogsvägen och när vi sedan har kommit sådär en 70 m ifrån, så har jag skickat Viggo på ett linjetag, just för att han ska lära sig att ta för sig. Denna typ av träning funkar även med barnvagn J

Idag gjorde jag precis som jag brukade; droppade dummyn, gick iväg en bra bit och skickade sedan Viggo. Vad händer? Jo, hundkraken springer iväg som ett spjut, över och förbi dummyn. Matte visslar in och stannar honom. Kommenderar "UT" och Viggo hastar iväg utåt igen. Springer över dummyn igen och försvinner i fjärran. Nu blir matte så där splittrad igen! Man inser ju att man måste kalla in hunden, men nu är han så långt iväg att han troligen inte hör visselsignalen, vilket innebär att matte bör springa efter hunden och vissla för allt vad hon är värd. Men sedan har vi det där med bebis i vagnen.... Inte kan man springa ifrån sin bebis, eller? Matte gjorde en kompromiss, rusar efter hunden så långt hon kan, men har fortfarande vagnen inom synhåll.

Ingen hund, så långt ögat når. Visslar och visslar..... Till sist ser jag en liten roströd prick i fjärran. Viggo i full galopp tillbaks mot mig. Men? Men, vad har han i munnen? Ja, inte är det dummyn, för den ligger ju kvar på sin plats. När jag ser vad det är blir jag precis iskall.

I munnen har han ett stort vedträ! Vadå, vedträ tänker ni. Men om ni vetat var han varit och hämtat det där vedträet, så hade ni också fått hjärtsnörp. Det lilla gullegrynet har gjort ett "linjetag" på ca 350 m, ända bort till "stora" grusvägen och grannens vedhög. Usch, vad rädd jag blev, men samtidigt tacksam över att han kom tillbaks helskinnad. Så nu Maire, kan jag kontra och fråga dig hur långa linjetag dina hundar fixar? Och visst var han väl duktig som tog för sig och dessutom inte kom hem "tom" utan fixade med sig ett rejält vedträ.....

Ninnis vidunderliga älgstek

Idag vart det bestämt att jag skulle titta ut till Ninni för att träna lite lydnad igen och dessutom skulle hon bjuda på middag. Nu undrar jag bara hur i hela världen alla föräldrar lyckas bibehålla sitt lugn då de ska åka iväg någonstans? Jag tror att jag blir galen! Egentligen, så är jag en ansvarsfull och "redig" person som alltid (tidigare) kommit i god tid till alla aktiviteter och möten. Men nu???? Det kvittar när jag börjar packa in mig själv och mitt hushåll i bilen, vi kommer för sent ändå. Inser ni hur mycket merarbete en liten 3-månaders bebis innebär. Jag insåg det sannerligen inte......

Jag försökte ändå att vara lite taktiskt; packade Viggos "träningsväska" med godisar, apportbockar, vatten och annat redan på morgon. Jag såg också till att Isacs skötväska var påfylld med flera klädombyten (bebisar bajsar och kräks) och ett antal blöjor. Men det kvittar hur förberedd jag än är i tanken, så blir allting till ett ända stort kaos när det väl kommer till kritan. När det börjar närma sig avfärd har jag en rödhårig, flämtande och studsande individ (läs Viggo) vid min sida i hallen. Ja matte, äntligen, äntligen ska vi åka! JA, JA, JA! Suck, bara att släppa ut vildingen så att det blir lugnt inomhus. Sedan kommer tanten Tellan. Hon har genom att iaktta Viggo insett att det är något på gång. Stimmar han, så stimmar jag tänker hon. Sympatistim!! Till saken hör att hon är mer eller mindre döv och inte längre så smidig, så när jag snubblat över henne för andra gången åker även hon ut på gården.

Äntligen lugnt! Nu ska bara ungen in i overallen. Isac samarbetar bra, men sedan tycker han att det är så himla mysigt att få på sig mössen, så att han knyter armarna i en krampaktig ställning och jollrar vilt, vilket innebär ytterliga svårigheter att få på resten av kläderna. Nu börjar jag så smått att svettas eftersom jag varit förutseende nog att ta på mig mina egna ytterkläder och skor sedan tidigare. Sedan kommer vi till den fantastiska bilbarnstolen. Visst vill man att ens barn ska åka säkert, men jisses vad det tär på tålamodet att få fast alla remmar och tåtar samtidigt som Isac illvrålar. Mina nerver!

Allt nerpackat, inklusive ungen. Nu ska jag bara få ut allt i bilen. När jag öppnar ytterdörren har guttaperkan Viggo nått extas och studsar vilt mellan bilens baklucka och mig. Nu är jag totalt genomsvett, eftersom Isac även börjat yla och tycker att det är dötråkigt att sitta ensam och dessutom fastspänd i en hel minut.... In med vovvarna! Tilläggas kan, att 14-årig Tellan måste lyftas in och samtidigt som jag lyfter beslutar Viggo sig för att han inte längre kan vänta med att hoppa in. Ja, ja, båda vovvarna inne, nu är det bara barnvagnen och väskorna kvar. När väl allt är inpackat fick jag en lite otäck känsla?? Något är fel! Gulp, höll nästan på att glömma min sötebebis. Som tur är sitter han snäll och glad i stolen och betraktar ett mäkta intressant vindspel på verandan.

All packning samt restid tog en hel timme!!! Och vi kom för sent, givetvis....

Himla tur att man fick coola ner och äta Ninnis ljuvligt goda älgstek. Själv är jag ju urdålig på att laga mat, så nu grunnar jag på vad jag ska hitta på till Ninni när hon kommer till mig. Risken är väldigt stor att det blir snabbmakaroner.

Jag skriver ingenting om Viggos träning, för den passerade som i ett töcken. Matte blev helt dimmig i huvudet av all stress och det kändes som att jag precis lyckats ta mig ut när det var dags att packa in allt igen, för att hinna hem till Isacs kvällsmål.  Inte bra för nerverna!!!.............men imorgon ska jag och Viggo smita iväg själva till klubben och förhoppningsvis kunna köra ett lugnt och harmoniskt träningspass J

Lite jaktträning

Idag tittade Maire förbi och vi tränade lite markeringsarbete med tennisbollar. Maire var jättesnäll  och kastade och kastade, eftersom jag har fått jätteproblem med mina handleder efter allt kånkande på Isac. Inte för att jag var någon optimal dummy-kastare tidigare, men det har sannerligen inte blivit bättre nu.

Viggo skötte sig okej, med tanke på den träningsmängd han fått den senaste tiden. Raja var som vanligt superduktig. Jag har aldrig sett på maken till säker markör. Även då bollarna faller mitt ute på en äng, där man inte har någon referenspunkt, så springer hon rakt på. Imponerande!

Raja har nu börjat löpa och vi hoppas förstås att det ska bli en parning mellan henne och Viggo om ngn/ngr veckor. Tänk vad kul med små ulliga gulingar framåt sommaren!! Ska bli så himla spännande!

Gammeltanten Tellan har ju nyligen fyllt 14 år (och då hade vi förstås pannkakskalas som vanligt). Hon är fortfarande pigg och glad, men hon hör nästan ingenting och även synen är lite si så där. Häromdagen så gick jag upp på övervåningen i huset och hörde då hur Tellan skällde ngr gånger nere på bottenvåningen. Tänkte inte mer på det utan gick väl ner för trappan ngn timme senare. Då hittar jag den lilla "snuttan" liggandes på hallmatten, djupt sovandes med 7 gosedjur spridda runt sig. Hon trodde att hon blivit lämnad ensam hemma och hade ju inte fattat att resten av familjen befann sig på övervåning. Snacka om att tanten var glad, då jag väckte henne. Familjen var återfunnen! :)

Har lagt in lite nya bilder i Jaffas album!

Lille Isac tränar hårt i sitt fina Baby-Gym. Viggo tittar trånande på alla roliga mjukisdjur och grejor som hänger och dinglar. Kanske man skulle börja sälja Vovve-Gym också.....

6 mars

Stiliga halvsyskon

Viggo & Jaffa

Klicka på bilden!

Lydnadsträning

Ja, tro det eller ej, men idag lyckades jag och Viggo genomföra årets första lydnadsträning. Detta tack vare att Ninni med rottisen Loka tyckte att: - Nu måste vi verkligen börja träna och tävla. Jag, som inte tänkt annat än bebis, amning, kräk och blöjbyten återvände för en kort stund till mitt "gamla" hundliv och insåg att det här är ju superroligt!!! Jag behöver nog inte nämna att Viggo vart än gladare. Han kröp nästan ur pälsen och försökte göra alla moment lite innan matte ens bett om dem. Vi är definitivt ringrostiga, så målsättningen är att kunna starta i lydnadsklass 2 (igen), eftersom det har kommit nya lydnadsregler med bl.a. sändande till rutan i denna klass. Kan passa bra eftersom vi inte påbörjat "rutträning" ännu.

MEGASTORT tack till Ninni som fått fart på mig!! Nu ska vi bara vara duktiga och fortsätta med träningen varje vecka......

Länksidan är uppdaterad! Har försökt gå igenom min gästbok och lägga till besökarnas hemsidor. Har jag missat någon? Hör av er så lägger jag upp er länk!

5 mars

Gun Dog Seminar

12-13 maj så kommer Annie Wales och Hilary Smith till Bjärnaryd i Ljungby för att hålla ett Gundog Seminar. Seminariet hålls som en helgkurs för dels en nybörjargrupp och dels en öppen-/elitgrupp. Annie och Hilary var även i Sverige förra året och höll en uppskattad träningshelg samt dömde då även Smålandsmästerskapets working test. Det finns ett fåtal platser kvar och är ni intresserade och vill veta mer, så hör ni av er till mig (Catherine). Mina kontaktuppgifter finner ni under "AIM HIGH".

Har också uppdaterat "Hussar & Matte".

4 mars

Hundutställning i Moheda

Idag var jag, Ninni och Maire och tittade på hundutställningen i Moheda. Jättekul att komma ut lite ur "mammabubblan" och träffa hundfolk igen. Lille Isac var med och han låg chockad med vilt stirrande ögon då vi kom in i utställningshallen. Nyttig miljöträning även för bebisar :)

Träffade Viggos halvsyster Jaffa, som verkligen är söt som socker. Hon och Viggo är kanske inte så lika varandra till utseendet, men jag känner igen en hel del beteenden. Framförallt så är båda två supersociala. Det finns verkligen inget bättre än att mysa och gosa!!

Har uppdaterat Jaffas egen sida och även lagt in lite nya bilder på henne. Har även uppdaterat länksidan med länk till Tibea Gundogs.

1 mars

Mer uppdateringar

Nu hittar ni en ny knapp "AIM HIGH"

28 feb

Har börjat på med uppdateringarna

Under länken "2006" ovan har jag skrivit ner lite av de händelser som skedde under senare delen av 2006.

Uppdaterat Viggos resultat.

Isac fick sin första vaccination igår och har lite feber just nu. Ligger i sängen och sover medan mamma knapprar på datorn.

Vi har supergulliga grannar här i Brännhult, som går långa promenader och då tar de med sig energiske Viggo också. Jättetacksam matte, som inte får tiden att räcka till för vovvarna..... :(

27 feb

Äntligen så är den nya hemsidan på gång!

Nu äntligen har jag börjat på med den nya hemsidan och eftersom ni läser detta vet ni också att sidan bytt adress. Just nu har jag bara flyttat över tidigare information till det här forumet istället, men tanken är så klart att uppdateringarna ska börja dyka upp med jämna mellanrum igen. Jag kan ju kort säga att vi fått en härlig liten bebis (Isac, 3 mån) i huset, vilket innebär att hunderiet legat på is en tid, vilket i sin tur innebär att stackars Viggo klättrar på väggarna. Inte lätt att vara vovve här inte......