En sammanfattning av hösten/vintern 2006

Nedan följer en summering av vad som hänt i våra liv från juli månad och fram till årets slut. När ni läser förstår ni nog varför det varit ont om tid för uppdatering av hemsidan.... J

Sommarstugan, havet och den ljuva Candela

Semestern tillbringades till stor del i sommarstugan vid havet. Vovvarna blev helt solblekta i pälsen och roade sig mest med att sniffa efter kaniner och tiggde helt fräckt grillad karré och annat gott av alla sommargäster. Viggo fann också sitt livs stora kärlek, Candela. Candela är en bastant dam i sina bästa år av rasen Leonberger. Viggo och Candela gick runt som två parhästar och släppte inte varandra med blicken för en sekund. Snacka om äkta kärlek! Stort trauma då Candela åkte hem och Viggo blev lämnad ensam kvar… Snyft!

Viggos eländiga hals

Under sommaren var vi hos veterinären igen och kollade upp Viggon, för han ville inte äta mat, men åt däremot gräs som värsta kossan. Testade honom för en massa fästingsjukdomar mm och han visade sig vara frisk som en nötkärna. Han har dock en lite halsmandelrest kvar som matte trodde var orsaken till problemen, men veterinären menar att den inte påverkar honom?? Ja, ja, matte blev 2000 kr fattigare, men fortfarande inte klokare. Vi vet i alla fall att han är frisk för övrigt J

Träning

Det har varit lite skralt med träningen under sommaren. Körde en lite viltträning hos Maire och då var Viggo jätteduktig. Sedan gjorde vi några tappra försök med viltspår i värmen, men det är bara att inse att detta inte är Viggos grej. Mina andra vovvar har varit rena naturbegåvningar vad gäller spårning, men Viggo tycker att den där himla klöven är måttligt intressant, så ska vi få ökl-spåren att funka, får vi nog köra massor av motivationsspår, så att killen inser att det faktiskt är ganska käckt att spåra blod. Däremot tycker han att bruksspår och de där små miniträpinnarna är sanslöst roliga….

Kurs med Karina Sellén och Håkan Johanzon

31/8-2/9 hade vi förmånen att få gå jaktkurs för ovanstående instruktörer. Jätteintressant och inspirerande att få lyssna till och att praktisera deras träningsfilosofi. Det låter ju alltid så enkelt och självklart när man pratar om att grundträningen måste vara helt stabil och befäst innan man börjar bygga på med nya moment och svårigheter. Men jag antar att det är vi människors svaghet här i världen att stressa på och försöka hitta genvägar för att se snabba resultat. Men som vi alla vet straffar det sig oftast och man tvingas backa tillbaks till just grundträningen. Jag gillade Karina och Håkans inställning, att skapa en god grund utan stress och förväntningar hos hunden. Så himla enkelt och sunt!

Matte sjuk, sjuk, sjuk

Vi hann inte mer än hem från ovanstående kurs förrän matte fick jättefeber och blev superdålig. I en vecka låg hon med över 39 graders feber och megahostan. Kroppen kändes totalt urlakad! Efter en vecka uppsöktes vårdcentralen och det togs prover hit och dit. Hög snabbsänka och allmänt elände! Man misstänkte lunginflammation och matte åkte hem med penicillin och hostmedicin.

Ytterligare en vecka gick utan att matte blev frisk och nu blev det remiss till Infektionskliniken på lasarettet. Mer prover togs och nu röntgades även lungorna. Läkarna var nu också lite bekymrade eftersom matte ju väntar en bebis i november. Nu blev lunginflammationen konstaterad och det skrevs ut en annan sorts antibiotika och matte fick åka hem mot att hon lovade att komma in efter helgen och ta nya prover.

Åter på infektionsavdelningen på måndagen….nya prover togs och nu fick matte inte åka hem, eftersom blodet inte blev tillräckligt syresatt. Nu fick hon istället stanna på sjukhuset med syrgas i några dagar. Kan lova att hon vid det här laget var lagom mör i kroppen! Efter några dagar med syrgas blev det hemgång igen. Fortfarande darrig i kroppen och inte nämnvärt piggare (dock utan feber) försökte matte kurera sig hemma, men inget funkade. Läkaren ringde efter ytterligare någon vecka och meddelade att matte hade en lunginflammation orsakad av någon himla mycoplasmabakterie, vilket innebar att all den medicin hon knaprat tidigare varit overksam. Ny antibiotika igen och äntligen, äntligen började det vända….

Efter 5 veckors sjukskrivning var hon åter på benen och kunde börja jobba. Behöver jag säga att det var en stackars hund vid namn Viggo, som var totalt understimulerad under den här tiden? Tur att husse hjälpte till så mycket och gick långa promenader.

Skedhult

Vi hade ju anmält oss till diverse lydnadsprov, Goldenspecialen och några jaktprov i augusti, men eftersom matte blev så sjuk fick vi ju stryka oss på samtliga prov. Matte beslutade sig dock för att göra ett försök att starta på Skedhultsprovet i slutet av augusti. Kan tillägga att detta inte varit möjligt om inte husse (som är måttligt intresserad av det här med hunderiet) hade agerat coach och allmän hjälpreda. Han servade med nyrastad Viggo, så att matte bara kunde kliva rakt in och starta hunden……och äntligen, äntligen resulterade det i ett 1:a pris. Jätteglad matte!

Viggo sjuk, sjuk, sjuk

Först var det som sagt matte och sedan blev också Viggen sjuk, en kraftig mag- och tarmkatarr. Viggo kräktes blod i hela huset och matte fick åka in akut till djursjukhuset. Eländes, eländes…….men med lite antibiotika fick vi tillbaks vår pigge vovve igen.

Frasse med tandvärk

Nästa djursjukhusbesök gällde utdragning av ful tand på Frasse. Aj, aj! Allt gick bra och tanden rök ut. Mattes plånbok blev 2 500 kr fattigare L

Växjöprov och funktionsbeskrivning

Sedan var det dags för det årligen återkommande Växjöprovet, dä r matte kom ganska lindrigt undan för en gång skull. Jag hjälpte bara till lite med pappersarbetet och kunde sedan ta det lugnt och kolla på startande vovvar. Kul!

GRK Småland anordnade en funktionsbeskrivning i samarbete med Kennel Andhämtningen och matte var här förste kastare. Kul att se så många vovvar testas (även om det inte var så många golden).

Vi har köpt hus

Matte och husse har köpt en liten gård utanför Moheda och ska försöka med konststycket att föda barn och flytta ungefär samtidigt?? Hmm, väldans bra planering eller vad tycker ni?

Lydnadstävling på Alvesta Hundklubb

Viggo lyckades knipa ett 1:a pris i lydnadsklass 2. Matte nöjd, glad och lite förvånad eftersom flertalet moment ännu inte är riktigt befästa. Viggo var superglad och laddad (gravid matte tränar inte så ofta). Han bjöd verkligen på sig själv och varvade jätteflotta betyg med riktiga bottennapp. Mattes största problem var att få stopp på det lilla djuret på inkallandet med ställande. Man anade redan från början att det skulle bli vissa svårigheter då Viggo laddade järnet på inkallningen. Snacka om dubbelkommando J, men stannade gjorde han till slut.

Viggo operation

Ja ha, och så rök de där dumma halsmandelresterna till sist ändå. Kände att vi var tvungna att försöka få bukt med halsproblemen en gång för alla, så att vovven kan få må lite bra också. Nu hoppas vi att detta var sista operationen. Viggo var lite deppig, men matte serverade en massa glass som kylde ner halseländet.

Bebis och flytt

22 november kl. 00.45 tittade så vår älskade kille Isac ut. En jättegosig gosse som vägde 3870 g och var 52 cm lång. Viggo bröt ihop fullständigt då matte kom hem med bebisen. Han visade inga som helst aggressioner mot Isac, men däremot mot matte. Gick matte in i ett rum där Viggo var, gick han genast ut, tittade demonstrativt åt andra hållet och smackade sig om munnen. Behöver jag säga att matte blev superledsen :(

Det tog ca 2-3 veckor innan Viggo självmant kom fram till sin matte igen och ungefär samtidigt flyttade hela familjen till Brännhult i Moheda. En liten rekommendation: Föd aldrig barn och flytta samtidigt = SUPERJOBBIGT!!

Viggo vann!

Igår startade Viggo och jag på SSRK:s Working Test i Karlskrona. Viggo-pojken skötte sig jättebra och jag var helnöjd! Han var till och med så duktig, så att han vann hela provet (ukl/nkl). Det var en lång dag i solen och när vi kom till den sista stationen tyckte Viggo att man gott kunde ligga kvar i skuggan vid ryggsäcken och "päsa". Helt onödigt att ta ut sig på ett ansträngande sök......

Testet bestod av 5 stationer. Den första var ganska klurig, eftersom skytten stod placerad ca 30 m snett ut till vänster (från hunden sett) och kastaren stod sedan lite dold ca 60 m rakt ut från hunden. Följden blev att hundarna (i alla fall de orutinerade) illglodde på skytten och sedan bara hörde en duns, då dummyn föll ned. Här fick Viggo 15 poäng, eftersom han inte såg nedslagsplatsen körde han ett litet minisök i området. Station nr. 2 erbjöd ytterligare en lång enkelmarkering + ett närsök, där 3 st. dummies skulle bärgas. Här fick vi 18 poäng. Station nr. 3 innebar en rak dirigering ut till ett stenparti, även här fick vi 18 poäng. På station nr. 4 kördes det sök. Detta var, för Viggo, dagens sista station och han kändes aningen seg, men han jobbade på hela tiden och skrapade ihop ytterligare 18 poäng. Vattnet,  på station nr. 5, tedde sig extremt lockande för vovvsingarna i värmen. Här vankades det en dubbelmarkering på vatten. Viggo var duktig och fick här 19 poäng. Totalpoängen blev alltså 88 poäng.

Jag grunnade lite på om det faktiskt inte hänger väldigt mycket på hur matte känner sig inför provstarterna. Igår var jag helt cool-lugn och kände att det här tar vi som en träning. Inga krav där inte och vips så funkade allt! Man borde nog försöka vara litet mer avslappnad även när det gäller de officiella proven. Det är ju faktiskt inte hela världen att misslyckas, eller?  Det kommer ju alltid fler tillfällen...... Lätt att säga, men oj, så svårt att genomföra :)

Avslutning på jaktkursen

I söndags var jag och Viggo på kursavslutning i Bjärnaryd. Alla kursdeltagare fick då möjlighet att göra en B-provsstart med vilt. Det märktes verkligen att det var längesedan man tränade med vilt. Jag var ändå nöjd med Viggo! Han plockade allt och hade snygga avlämningar. Det allra bästa var att han stannade på min visselsignal, vilket ju inte alltid varit fallet :)

Jag har uppdaterat Viggos fotoalbum, Tellan har numera också fått ett fotoalbum, där hennes snygge halvbror Lufsen tillsvidare ståtar ensam. Jaffas album har också fått sig en liten uppfräschning. Har också fixat till några av länkarna som inte fungerade.

Till helgen åker jag och Viggo till Karlskrona för att starta på Working Test och sedan ser vi fram emot den 31 juli, då vi ska gå på kurs för Karina Sellén och Håkan Jonzon. Imorgon ska vi till veterinären igen. Jag misstänker att Viggo har fått problem med halsen igen. Han blir fort trött när vi tränar, käkar mängder med gräs och tycker att det där med att äta är något helt onödigt, suck!!

Sommar, fotboll, myggor & knott

Midsommarhelgen blev intensiv! Husse asade iväg matte genom hela södra Sverige, vidare genom nästan hela Tyskland och vi hamnade slutligen i München. Där skulle det såklart tittas på fotboll, Sverige-Tyskland och alla som följer VM vet ju hur den matchen slutade :) Tänk att kasa runt halva Europa bara för att få se en match som i princip var över på 12 minuter.......

Åh ja, jag ska inte klaga. Vi hade det trevligt och det är ändå något speciellt  att sitta på en stor arena tillsammans med 66 000 åskådare. Snacka om stämning!

Det har inte varit speciellt mycket hundträning på sistone. Har kört lite lydnad med Viggo, men vi har varit ganska oambitiösa. Nu har jag anmält till lite jaktprov igen, så då kanske träningen tar sig. Vi planerar bl.a. att åka till Goldenspecialen i augusti. Sedan ska vi också försöka klämma in en liten jaktkurs i månadsskiftet juli/augusti.

Frasse haltar vidare och nu har han också varit hos hundpratare. Det som kom fram var att han menar att han blivit påkörd som valp, men att detta inte har åtgärdats. Därför har han smärtor i bogområdet och ryggen. Han har också lite ledproblem p.g.a. en tidig fästinginfektion. Matte kände att det inte finns ngt att förlora, så nu går han på antibiotika och sedan är det dags för en kiropraktor att titta igenom honom. Vill ju så gärna att han ska få bli frisk!!

Tellan mår fint och spenderar (som alltid) sommaren mitt i hetaste solen och mumsar så många jordgubbar hon bara kan få.

Jag har gjort en allmän uppsnyggning av hemsidan, lagt in nya foton av Jaffa och Viggo samt ökat på utbudet av länkar. GLAD SOMMAR ÖNSKAR VI ER ALLA!!!

5 juni

.......men grabben är ju skendräktig????

Den senaste veckan har Frasse jobbat ihärdigt i våra rabatter. Han har grävt meterdjupa kratrar som han sedan har försökt placera sin lekamen i på ett bekvämt sätt. De stora groparna har inte alltid varit till belåtenhet och då måste man förstås gräva en ny grop någon annanstans. Matte & husse har förbryllat tittat på hunden och har nu till sist varit tvungna att hägna in rabatterna för att rädda de stackars buskar som råkat överleva Frasse framfart. Frasse har ju bott hos oss i ca 8 år och aldrig tidigare har han uppvisat denna grävfrenesi. Vi fattade nada!

Men så, härom dagen, gick Frasse helt sonika fram till leksakskorgen hämtade en pipleksak och började gå runt med olycklig min och ömkligt pipande. Matte trodde inte sina ögon. Har han fått en hjärnblödning? Beteendet fortsatte under hela kvällen och så fort man bad honom att släppa lilla pipleksaken, så blev han totalolycklig och flåsade som en besatt. Man har ju sett detta beteende tidigare under åren, men då hos Tellan när hon varit skendräktig. Men killar kan väl inte bli skendräktiga, eller?

 Nu har Frasse varit "pappa" i ca 1 vecka. Han vårdar samma pipleksak ömt och bäddar ner både sig och leksaken i kratrarna utomhus. Ibland kommer Viggo förbi och norpar  , helt okänsligt, lilla bebisen och Frasse får då ett himla sjå med att lokalisera sitt barn igen.  Nuvarande teorin för detta beteende är att Frasse för ngr månader sedan fick en hormonspruta eftersom han hade problem med kisseriet. Kanske har hormonerna verkligen fått spelet efter detta? Har någon upplevt samma beteende får ni jättegärna höra av er för matte oroar sig en aning för Frasses mentala status just nu :)

Förra helgen var så himla intensiv, så jag har inte ens hunnit uppdatera hemsidan. Jag och Viggo var på Gundog Seminar med Annie Wales och Hillary Smith på fredagen och fick då en massa tips och idéer om jaktträning. Kände att jag blev inspirerad och kanske att man borde satsa lite mer på jaktträning ändå? På söndagen hjälpte vi till på Smålandsmästerskapet (Working Test) och startade även. Viggo skötte sig bra tycker jag. Vi nollade en station eftersom jag valde att skicka om honom istället för att dirigera honom på avstånd (vi är ju inte så duktiga på det ännu).  På vattenstationen valde Viggo att springa landvägen ut till dummyn och sedan ta vattenvägen tillbaks till matte igen. Snacka om att vara bakvänd! Vill ni läsa mer om helgen hittar ni ett fint reportage på familjen Eklundhs hemsida (se gästboken). Maire har också en del bilder i sin blogg och jag förmodar att SSRK Småland snart också har lite info på sin hemsida.

Jaffan växer och frodas. Hon och husse Jonas går nu på valpkurs, så nu blir det ordning i huset. Har hört vissa rykten om att Jaffa (alias pirayan) snott ett antal biffar och annat mumsigt från köksbänken. Visst är det härligt med bebisar!

Pappan (Frasse) har nyss börjat få akupunktur. Vi ska nu gå 4 gånger och se om det kan hjälpa honom ngt. Frasse är jätteduktig och ligger där som ett piggsvin med alla nålar i sig. Men det där med att ligga stilla och koppla av har ju i och för sig alltid varit Frasses starkaste sida.

Kan också berätta att Kennel Il Sano's har fått tillökning häromdagen. Ilsa fick då 4 små flattepojkar och 4 små flatteflickor. Misstänker att det snart kommer att finnas lite nyheter om dem på kennelns hemsida (se länkar).

20 maj

Rakade tår

I tisdags var Frasse hos veterinär Katarina igen. Hon kände återigen igenom honom och den här gången markerade han ingenting när hon kände kring bogpartiet. Mystiskt! Däremot pep han till när hon tryckte på tå nr. 2. Sedan tidigare vet vi att han har artros i tå nr. 4. In på röntgen för lite nya bilder och mycket riktigt kan artros konstateras på båda dessa tår. Stackars Frassen! Dessutom röntgades bogleden, vilken var fin. Däremot kunde de se att ett muskelfäste som fäster mot bogbladet såg ut att vara deformerat (tidigare skada?). Frasse var jättetapper under hela undersökningen. Ni som läst om honom tidigare vet ju att han är en riktigt mes. Han fick inget lugnande när de röntgade honom och jag säger bara skakande hund. Fattar inte hur de kunde på skarpa bilder där inte.

Det hela slutade med att han fick två rakade tår och att det sedan i båda tålederna sprutades in kortison. Nu ska vi avvakta i 14 dagar och se om det hjälper och så får vi gå vidare efter det. Kan berätta att hundars tår inte är speciellt vackra :) I det här fallet, mycket längre än man tror och alldeles rosa......

Idag ska Viggo få gå ett blodspår som jag var ute och lade igår kväll. Givetvis har det regnat hela natten, så det är väl inte mycket till spår kvar. Förra gången vi var ute så var det stekande sol och supertorrt i markerna.......Det blir nog aldrig någon spårhund av honom...

Har uppdaterat Blogg Aim High-länken. Lagt in en bild på Jaffa (som jag glömde förra gången)

Poängjakt

Igår startade vi på Goldenklubbens poängjakt. Matte hjälpte även till som sekreterare i sökrutan, så Viggo kom till start först i slutet på dagen och då var det en laddad vovve som svepte ut på söket. Vi har ju tidigare haft problem med att Viggo kommer hem tom ifall han inte hittar ngt när han jobbat en stund, men igår tog han verkligen för sig och försvann som en liten gul prick långt bort i sökområdet. Kanske litet för långt egentligen, men jag lät honom hållas, nu när han äntligen jobbade på självständigt.

Vi valde den lätta landdirigeringen och fick där full pott. Sedan valde vi dubbelmarkeringen, som visade sig vara ganska svår eftersom det blev två stycken ljudmarkeringar (en på land och en på vatten). Viggen löste det på ett bra sätt ändå och fick hem båda två. Det har verkligen gett honom mkt att starta på jaktproven, för han har blivit lite tuffare överlag. Smäller det, så vet han att det har hänt ngt och jobbar då tills han hittar ngt. Tidigare var han som sagt litet mammig och sprang hem om han inte hittade ngt inom rimlig tid. Vi slutade i alla fall på en 3:e plats och matte var himmelens nöjd.

Har lagt in nya bilder på Jaffa också (Jaffas fotoalbum)

Ännu en 3:a

Nu har vi varit på jaktprov igen, jag och Viggo. Härlig sommarvärme, huggorm (urk!) och jättetorrt i markerna. Provet började med en enkelmarkering. Viggo spikade den. Därefter skickades hundarna ut på söket och skulle hämta in en dummy. Viggo letade och letade och jobbade jätteduktigt, men fick ingen vittring på någonting. Skickade ut honom igen och efter en stunds letande kom det in en dummy. Vovvens tunga hängde som en slips! Sedan var det ytterligare en landmarkering. Viggo spikade den också. Därefter var det dags för sökarbete igen. Jag visste sedan tidigare att det var ett extremt svårt sök, eftersom hundarna som varit inne tidigare fått med sig allt ifrån 0-4 stycken dummies. Viggo jobbade fint i början, men fick ingen vittring av någonting. Jag ville få upp honom över ett backkrön, men resultatet blev hela tiden att vovven sprang nästan upp för backen för att sedan springa ner för backen mot vattnet och skuggan igen. Snacka om velodrom. Viggo fick in 3 stycken dummies och jag var väldigt nöjd med honom eftersom han jobbade hela tiden. Han fick även vittring på dummies som låg i båten och stod länge och tittade ner på dem över båtrelingen och grunnade på hur i hela fridens dar man tog sig i en sådan farkost. Avslutningsvis blev det en dubbelmarkering på vatten, kastad från tidigare nämnda båt. Viggo spikade första. Simmade ut i rätt riktning mot den andra, vilken hade drivit iväg snett in mot land. Hittade inget, gick i land och plumsade sedan i lite längre bort och fick hem dummyn. Som vanligt fick han fint betyg på följsamhet, stadga, passivitet, apportgrepp mm., men det resulterade i ett 3:e pris p.g.a. för dåligt resultat på söket.. Matte gråter inte blod för det, eftersom alla hundar (förutom Cilla Bendz duktige flat, som knep ett 1:a pris) fick 0:or eller 3:e pris. Dagen innan fick ingen hund i rutan något 1:a pris. Där ser man vad värme, sol och avsaknad av vind kan ställa till med för vovsingarna. Goldenkompisen Raja slutade även hon på ett 3:e pris p.g.a. svårigheterna på söket. Rikards labbe (Tuff) fick även han ett 3:e pris, fast i Ökl.

Vi tar nya tag och siktar närmast på apporteringskurs med Annie & Hillary från England och sedan är det Working Test den 28 maj i Ljungby. Anmäl gärna dit (till Maire Pyrrö) för det finns platser kvar.

Ni hittar nu nya bilder på sötingen Jaffa i hennes fotoalbum. Har även lagt in en ny länk på länksidan (Kennel Il Sano's). Viggo har fått ett fotoalbum och hans senaste jaktprovsprotokoll är inlagt.

Jobbig vecka!

Veckan som gått har inte varit någon höjdare! I tisdags var vi nere i Helsingborg på djursjukhuset för att magnetröntga Frasse. Han skulle vara kvar över dagen, vilket innebar att matte och husse spankulerade runt i Helsingborg hela dagen och käkade god skånsk äggakaka. Vi var tillbaks på djursjukhuset ca 17.30 för att hämta vovven. Han lyckades ta ca 10 steg, sedan dråsade han ihop i dörröppningen in till receptionen och ingen kunde få upp honom igen. Det visade sig att han varit sövd i över 2 timmar + att han är en väldigt sömnig hund även i normalt tillstånd, så narkosen tog hårt på honom. Frasse bars på bår in till ett undersökningsrum och fick ligga där tillsammans med matte och husse, som ruskade om honom med jämna mellanrum, så att han inte fick sova ifred. Lite läskigt tyckte nog matte att det var (jag är ju ganska "sjåpig"), eftersom han var väldigt kall i kroppen och allmänt borta. Klockan 19.30 fick vi äntligen upp honom på benen och kunde stappla ut mot bilen. Matte satt i baksätet hela vägen hem till Småland och tjoade med jämna mellanrum på Frasse, så att han inte skulle sova för alltför hårt. Jag kan berätta att stackars Frasse inte var sig själv förrän på torsdagen. Han var verkligen skitdålig och matte var superorolig, men som tur var så gick det bra.

Veterinären från Helsingborg ringde i onsdags och meddelade att de inte hittat någon tumör under bogbladet. Underbart! Däremot, så visade det sig att de hade glömt hälften av den behandling vi kommit överens om. Jag hade i och för sig misstänkt detta, eftersom inget fanns noterat och veterinären hade dessutom gått hem för dagen när vi kom för att hämta Frasse. Det skulle ha gjorts en vanlig bogledsröntgen och Frasse skulle även fått en injektion med kortison i sin "onda" tå. Ibland blir man bara så trött! Vi är inte jättesugna på att upprepa resan till Helsingborg, så vi försöker få resterande undersökningar gjorda här uppe i Småland istället. Det jobbiga just nu är att vi faktiskt ännu inte fått någon diagnos på hältan och under tiden haltar Frasse vidare och knaprar smärtstillande.

I torsdags lät jag min 19-årige kissemiss Ottis få somna in efter att ha levt ett långt och händelserikt liv. Usch, vad fruktansvärt jobbigt det är att skiljas från en vän! Han har funnits i mitt liv sedan tonåren och huset bara känns konstigt tomt efter honom. Hjärtat brister på mig, då jag tittar på Ottis bäste kompis, katten Misse-Måns som är 18 år gammal nu. Han går nu runt och jamar och letar efter sin vän i varenda rum. De har verkligen hängt ihop som ler och långhalm under alla dessa år och man förstår nu att också djur känner sorg och saknad.

Till lite roligare händelser...

Viggo och jag startade återigen på jaktprov i helgen (nkl, dummies). Ni som läste om den förra starten kan nog förstå min oro över att han inte skulle sköta sig. Det här provet började med en dubbelmarkering på land. Det första intrycket var att den inte var speciellt svår, men allteftersom dagen gick insåg man att hundarna hade stora svårigheter med att fixa den. Viggo betedde sig ungefär som större delen av startfältet. Han sprang ut i riktning mot den sist kastade, letade i området, hittade inget, gick över till området där den först kastade låg, hittade inte den heller utan slog då på ett jättesök och hittade till slut nr 2 av en slump. Skickade sedan ut honom mot nr 1. Han var duktig och gick rakt ut i rätt område, sökte en god stund, hittade den inte och gick då över i ytterligare ett jättesök och då kallade vi in och avbröt. Konstigt att något som ser så lätt ut kan vara så svårt.

Sedan kom vi till söket. Det startade uppe på en höjd och var relativt djupt. Gles bokskog, lite gran, stenrösen, vattenpussar och lövtäckt mark. Även här hade de flesta hundar problem (vittringen?, dummies?, dålig vind?). Därför är jag så himla stolt över Viggo, eftersom han gjorde ett kanonsök. Han jobbade stenhårt hela tiden, inte en tanke på att gå och kissa. Han plockade in alla utom en och matte kände sig så otroligt nöjd över att få visa att vovven faktiskt inte är så eländig som han visade förra helgen. Provet fortsatte sedan med en lång sträcka fotgående ner mot vattnet (ca 100 m), vilket Viggo gjorde bra. Sedan var det dags för två stycken enkelmarkeringar på vatten, vilka kastades från båt. Hundarna skulle först ta sig igenom ett litet sumpigt och vassbevuxet område innan de simmade ut på öppet vatten. Vi hade väl lite otur, för dummy nr 1 hamnade bakom den yttre av två flytbojar (täckta av granruskor), vilket innebar att när Viggo kom ut på öppet vatten såg han ingen dummy. Han simmade runt en stund, men tog sig aldrig så långt ut som behövdes. Vi struntade sedan i den, eftersom jag kände att han ändå gjorde sitt bästa utifrån hur mycket tränad han är. Enkelmarkering nr 2 på vatten hamnad synlig och den fixade han sedan hem snyggt och lämnade i hand. Vi slutade på ett 2:a pris och med tanke på sökarbetet och att det bara delades ut ett 1:a pris (enligt hörsägen) under dagen så är jag jättenöjd.

Maire startade sin lilla rappa tik Raja också och de slutade också på ett 2:a pris. Jag kan tillägga att i det här fallet var inte Maire speciellt nöjd, eftersom Raja verkligen gjorde ett superarbete på alla punkter. Det enda "misstaget" var att Raja helt enkelt är alltför snabb och därför missade hon att få hem dummyn som lågt närmast på söket. Domaren tyckte att hon var en snabbt liten "vessla" och han menade att hans hjärta sa en sak om prisvalören, men hans hjärna tvingade honom att sätta en annan. Men, den lilla damen är ju bara 1,5 år, så de har ju tiden framför sig.

Vill ni läsa Viggos jaktprovsprotokoll, så hittar ni dem nu på Viggos egen sida, under länken "protokoll". Vill ni titta på bilder från Viggos (startnr. 12) start i Höör klickar ni på http://druttendesign.se/bildsidor/ och klickar sedan på "Jaktprov Skåne syd, Misseröd 060422". Har även lagt in en ny länk på länksidan, "Blogg Aim High".

Men, vad hände? Allt gick ju så himla bra....

Idag var det jaktprovspremiär i Höör. Startade Viggo i nybörjarklass (dummies). Innan starten, gick jag och våndades en massa  över att vi ännu inte tränat något vattenarbete i år, men det visade sig gå galant ändå. Provet startade med en lång enkelmarkering på vatten. Hunden satt placerad högt uppe på en ås och fick springa 20-30 på land för att sedan ta sig ut i vattnet. Här trodde jag som sagt att Viggo skulle få problem, men oj vad duktig han var. Inga problem och avlämnade dummyn i hand. Stolt matte! Sedan följde en enkelmarkering på land, även den helt problemfri. Vi gick vidare till ett riktat sök och här kunde man nu börja ana att allt inte stod rätt till med den lille vovven. Handtecken rakt ut, hundkraken svajar med blicken, nytt handtecken, hunden tittar halvhjärtat åt rätt håll och då passar jag på att skicka honom. Resultatet, en banansväng och full fart ut i stora sökområdet varifrån han kommer tillbaks med en dummy. Ännu ett försök resulterar i att han slutligen hamnar i rätt område och hittar sin dummy.

Fortsatt arbete i stora sökområdet (halvö, med vatten på båda sidor). Viggo flummar iväg i "gungstolsgalopp", luktar, tvärnitar vid en stubbe och sedan blir han som tjuren Ferdinand och bara luktar och luktar för han har hittat en spännande kissfläck. Jag hoar nej och vovven lufsar iväg mot nya spännande dofter. Ny kissfläck, Viggo kissar, matte sliter sitt hår. Om eländet bara slutat här, så hade jag väl sluppit skämmas alltför mycket, men jag tror att Viggo lyckade kissa 15 ggr och dessutom sprätte han med bakbenen så att boklöven flög i hela skogen. Pinsamme vovve. Dags för den sista vattenmarkeringen och också här fick man skicka en bit uppifrån land. Viggo gjorde en supermarkering och lämnade återigen i hand. Sedan kördes ytterligare en runda i sökområdet och nu slutade vovven skvätta överallt. Istället var han nu helt övertygad om att alla dummies måste finnas ute i vattnet, eftersom han nyss hämtat en skojig dummy där. Jag skickar hunden rakt ut i sökområdet, efter 20 m viker han 90 grader rakt ut i vattnet och börjar simma. Detta upprepas sedan ca 5 gånger och vid det laget är det en mycket pressad och missmodig matte, som förgäves försöker få ut hunden åt rätt håll i sökområdet. Viggo hämtar väl in någon dummy till, men i det stora hela framstår han som allmänt virrig och osammanhängande.

Domarens kritik var ju så himla bra, då det handlade om markeringsförmåga, stadga, följsamhet, passivitet, simförmåga, apportgrepp och avlämningar. Sedan kan man lugn säga att vi fick urusel kritik på sökarbetet....suck! Det hela resulterade i ett 3:e pris.

Det mest obehagliga är att jag aldrig sett det här beteende under träning (snacka om snopen matte), men det beror ju säkerligen på att, när vi tränat sök, så är det oftast på mark där det tidigare inte gått några andra hundar. Jag har nog inte riktigt hunnit inse att min kille verkligen är på väg in i vuxenvärlden och verkligen inte att det vår så illa ställt med koncentrationssvårigheterna. Världen är minsann fylld av överraskningar. :)

Vi tränar vidare och hoppas att tonårsfasonerna någon gång ska ge med sig. Vi ska ju starta på jaktprov nästa helg också och då lär ni få nya spännande redogörelser av testosteronstinne Viggos bravader.

Oj, vad vi tränar

Igår var vi inne på brukshundklubben och tränade lydnad tillsammans med Malin och Tina. Jättekul eftersom det var en hel evighet sedan jag var där sist. Kul att träffa kända ansikten som man inte sett på länge. Till och med matte kände sig lite inspirerad av att träna, annars brukar det ju vara lite si och så med det. Viggo skötte sig bra. Det var framförallt nyttigt för honom att vistas i en ny miljö med mycket främmande hundar. Det blev platsliggning med skott och sedan var Ingemar snäll och agerade motförare på en budföring.

Idag kom Maire ut till mig och vi tränade sök. Viggos och mitt stor dilemma är just uthålligheten i söket. Han sticker glatt ut och hämtar ca 4 dummies och sedan tycker han att han är klar. Maire coachade och Viggo hämtade rekordmånga, 8 stycken. Jätteglad matte! Kram till Maire för att hon satte sig i bilen och körde hela vägen till oss för att hjälpa till!!

Sitter här och skriver och käkar samtidigt Djungelvrål (bäst jag slutar snart, så att jag inte får magknip). Nedanför mina fötter ligger en styck Viggo, som luktar kobajs (åkrarna hemma är nygödslade).

Tyvärr, så är inte allt solsken. Frasse och jag var på djursjukhuset igår för att han skulle få akupunktur. En allmän undersökning gjordes och veterinär Katarina hittade hans ömma punkt till slut. Frasse högg och talade om att nu får du lägga av (veterinären klarade sig dock oskadd ;))

En trolig diagnos är att han under bogbladet har antingen en muskelknuta eller en tumör. Nu väntar vi på besked om försäkringsbolaget ersätter en magnetröntgen och under tiden får Frasse äta smärtstillande. Superjobbigt att inte veta. Känns ändå som att jag har lite onda aningar eftersom hältan bara blir värre och värre trots vila och medicinering. Tiden får utvisa.

Blodspårspremiär

Har nyss varit ute och gått det första blodspåret för året med Viggo. Det gick väl som det mesta går med Viggo nu för tiden, sådär! Det är lite problem med koncentrationen och fokus, men när han efter 3/4-sträcka av spåret insåg att det kanske går enklare om man stoppar ner näsan i backen istället för att fara runt som en flamsig turbo i spåret, så gick det ju riktigt bra. Det är bara att träna vidare. Någon gång måste han ju komma ur sin tonårskris :)

Nya Jaffa-bilder finns nu också inlagda. Jaffatuttan verkar börjar få växtvärk och det är ju inget kul, aj aj :(

Idag har vi tränat hos Maire och fixat lite påskris.

Träningen gick väl sådär. Viggo är fortsatt orutinerad och lite "mesig" när det är träning med flera andra ekipage. Han har då lite problem med att hålla koncentrationen uppe och missar således markeringar och annat som kan vara bra att hålla ögonen på. På hemmaplan, så funkar det bättre för då finns det ju inget annat som stör hans fokus ;)

Var ute en sväng och fixade till ett litet påskris. Det är återigen dags för Tellans absolut värsta årstid, Påsken. Hon är, som ni kanske har läst, vettförskrämd för gula påskfjädrar. Fråga mig inte varför detta trauma uppstått, men så är det och har alltid varit. En medfödd defekt? I dagens ris så satte jag ju både gula och röda fjädrar, men som vanligt var det de gula som orsakade vilt stirrande ögon hos hundtanten. Rädslan går snabbt över i aggression och fjädern anfalls med kraft och tas då i munnen. Alla som haft en gul påskfjäder i munnen, vet att den snart klibbar fast i saliven och då är kaoset ett faktum. Fjädern har fastnat och hunden klapprar hysteriskt med käftarna. En mycket underhållande syn vill jag lova.

På tisdag ska Frasse till Djursjukhuset i Växjö och få akupunktur. Veterinär Eva Gustavsson, Ljungby hittade en öm punkt i muskeln ovanför hans armbåge. Det gjorde jätteont och han blev verkligen jättehalt då hon tryckte där och vi blev så himla förvånade för vi har ju hela tiden trott att det är artrostån som spökat för honom. Igår var vi hos Lotta Gadd och hon kände igenom hela Frasse och då visade han förstås ingen smärta alls????? Mystiskt! Däremot kände hon att hans muskler runt bogen var ganska korta och stumma.....Vi får väl se vad Akupunktören säger.....

Jag har lagt in lite nya Jaffa-bilder och ytterligare en "upp och ner på"-bild på Viggo. Anledningen till att Jaffan ser så otroligt koncentrerad ut är att hon för första gången ser barnen Ebbas och Tovas kaniner. Spännande saker, när man är hundvalp!!

Jag säger bara Jaffa! 

Jösses, vilken söt och bedårande liten sak. Igår var Maire och jag och hämtade henne på Landvetter. I minnet hade jag då en annan liten valp vid namn Viggo, som landade, kraftigt försenad i värsta stormbyarna. Det var då en ganska spak kille som försiktigt klev ur sin bur. Igår fick vi se motsatsen. Så fort burdörren öppnades kastade sig en kompakt, lurvig liten vovve ut och hälsade glatt på allt och alla. Jagade svansen, bet i klappande händer och busade alldeles sådär allmänt som valpar gör. Snacka om opåverkad. Utomhus blev det ännu mer fart och jag kände mig som navet i ett hjul när Jaffa "galloppade" allt vad hon kunde, runt runt med mig som mittpunkt. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva henne....? Hon tog nog både mig och Maire med storm. En stabil, kavat och kärvänlig tös! Efter en lång bilresa hem landade vi äntligen hos Jonas och Ninni. Jaffa var givetvis lika pigg och glad som tidigare, medan jag kände mig allmänt mosig efter allt resande. Allt funkade fint och hon hann också bekanta sig med nya hundkompisarna Zingo och Loka.

Idag var det dags för veterinärbesiktning och allt var bara bra, vilket ju är skönt. Det allmänna omdömet från veterinären var; "Pigg som en lärka!"

J Jag ska försöka vara duktig och uppdatera Jaffasidan med fler bilder och senaste nytt allteftersom hon växer. Det största problemet i dagsläget är att få Jaffa att fastna på bild. Hon är sällan stilla.......

Nu närmar sig dagen med stort D då vi ska hämta Jaffa. Hoppas nu att allt går bra!

Igår tränade Viggo och jag tennisbollsök. Jätteskoj, sa Viggo och tryckte in två bollar i munnen. Snacka om stortrutad. Vi körde också linjetag genom olika typer av terrängavsnitt. Linjen gick från äng upp över en liten skogsväg och sedan upp i en lövskogsbacke. Jag trodde aldrig att V skulle fixa det, men visst gjorde han det. Stolt matte! Vi har även kommit med på tävlingslydnad 2-kurs inne i Växjö, men jag vet inte om vi har möjlighet att gå. Datumen stämde väl sådär med min almanacka. Matte har dessutom varit helt vild och anmält sig till ett gäng jaktprov nu i vår, så vi lär ha det fullt upp.

23 april ska jag och någon av mina hundar till en "djurpratare". Har ännu inte bestämt om det blir Frasse eller Tellan som ska få snacka av sig. Det ska i alla fall bli en mycket intressant upplevelse eftersom matte tillhör tvivlarna. Dock har hon flera tvivlande vänner som numera är omvända, så vi får väl se. Det man fasar mest över är väl att få höra vilken eländig och tråkig matte man är. Jag lovar att rapportera!

Har varit ute och plåtat T & V, så det finns lite nya bilder på deras sidor nu.

Idag var det dags för apporteringskurs hos Maire igen. Vi fortsatte med mycket linjetagsträning. Viggo är jätteduktig då han med säkerhet vet var dummyn ligger. Däremot är han fortfarande orutinerad vad gäller avståndet. Har han själv inte varit med ute när jag lagt dummyn, så börjar han gärna söka lite för tidigt och på ett kortare avstånd än var dummyn finns. Men, men man måste ju vara nybörjare och orutinerad någon gång......

Äntligen, äntligen lite Jaffa-nyheter. Det senaste beskedet jag fått är att hon kommer till Sverige 1:a veckan i april. Det har verkligen varit segdraget, men nu känns det ändå som att saker och ting börjar lossna.

Husse, matte & alla vovvar var och åt supergoda våfflor hos svärmor igår. Frasse stannade kvar hos henne och matte fick genast lite Frasseabstinens, men jag vet ju att han har det hur bra som helst hos henne!!!!

Viggo fick sin sista rabiesspruta och nu får vi vänta i 120 dagar innan vi tar blodprovet. Tanken är att vi kanske tar en tur till Danmark till hösten och startar på prov där.

Ikväll tränade vi (Viggo & jag) "klockan" (höger & vänster). Fungerade fint! Körde även lite tennisboll och stoppsignal. Funkade också fint, men det är svårt att lura iväg honom, för att träna signalen på längre avstånd. Han genomskådar lätt mina finter. Imorgon får Tellan & Viggo hänga med till mattes jobb, för på eftermiddagen är det dags för hundmassage hos Lotta. Uppskattat vill jag lova!

I dagsläget så har nog Viggo ett antal hormoner som ballat ur för honom......Suck! Skickade honom på ett linjetag, där vi mycket pedagogiskt la ut en dummy väl synlig. Vad händer? Jo, Viggo skuttar glatt ut i ca 2 galoppsprång, stannar ser förvirrad ut, får vittring på en mysig kissfläck och beslutar sig för att undersöka den närmre. Suck igen! Jag vet ju att han är i en besvärlig ålder, men visst blir man lite deppig när det inte funkar. Vet av erfarenhet att denna typ av mystiska och okoncentrerade beteenden försvinner med tiden och under tiden får man vackert träna på det som fungerar och lägga in mycket motivation i övningarna.

Solen sken så varm på oss hela dagen. Fåglarna kvittrade och Viggo blev kär i Maires skrangliga "Coonhound" Fia. Man kan ju undra vad han ser hos henne???

Nya bilder på Jaffa-sidan!!

Har precis kommit hem ifrån klubben och lydnadsträningen. Viggo funkade fint! Tränade fritt följ och jag tycker att han blir bättre och bättre på att hålla en stabil position vid min sida. Det är fortfarande bitvis lite fladdrigt, framförallt vid språngmarschen. Men det är ju oftast lättare att lära in en korrekt position ju saktare du går. Ibland har man helt enkelt lite för bråttom och avancerar lite för snabbt. Körde släta inkallningar och nu har tempot kommit tillbaks. Gjorde ju misstaget att köra stannande sist jag tränade inkallning och heter man Viggo så minns man sådant, vilket leder till att den lilla hunden tror att han ska stanna halvvägs....

Viggo är väldigt duktig på att lyssna, vilket inte alltid är positivt. Idag var det många andra som tränade och då haglar ju kommandona tätt. Plötsligt hörs det ett "ligg" och vips, så lägger sig Viggo trots att vi körde fritt följ. Fortsatte också med inlärning av "stå". Funkar bättre och bättre. Det kommer fortfarande ngt extrasteg, men det ska vi slipa bort med tiden. Har även börjat med "kryp", vilket leder till många härliga skratt. Viggo anstränger sig hej vilt att förstå vad hans kryptiska matte menar och det hela slutar med att han provar alla möjliga egna lösningar på problemet. Duktig vovve är han i alla fall!!

Hundarna tycker för tillfället att jag är urtrist . Just nu händer det  inget intressant, sett ur en hunds synvinkel,  eftersom matte är sjuk och har feber..........