This web information will be taken down shortly.
You will find it on the TUB-university server in the future.
Academie du Saluté


Mining Symposium 2009
Stjernsund Slott
Stålsymposium sedan 1780
Europe
Mining Academy


miningacademy .eu
Etb: 2000

(DE-ÖS)

---
Svenska
BruksAkademien


bruksakademien.com
Etb: 1775
(SE vilande)


SVENSKA
BRUKSAKADEMIEN

Svenska BruksAkademien är en akademie för rikets jernbruk som
speglar brukens sociala, historiska, kulturella och industriella värden.
Startade som ett nätverk för järn och skogshantering i Östergötland och Närke.

Svenska BruksAkademien grundades 1775 av
Brukspatron Carl Daniel Burén, Grytgöl och Boxholms Bruk
Brukspatron Jean De Geer, Finspångs Bruk
Brukspatron Claes Grill, Godegård

Brukspatron Per Adolf Tamm

Presidie 1950
Preses: Brukspatron Baltzar Grill, GodeGård
1:e vice preses: Brukspatron Ivan Svensson, Skyllbergs Bruk
2: vice prerses: Bergsingenjör Olov Burén, Grytgöls Bruk
Ständig sekreterare Blanche Hagstedt, Grytgöls Bruk
Ättsektion: Ingengör Jan Carl de Geer, Linköping
Ekonomisektion
: Bruksdisponent Olle Westerberg, Degerfors Bruk
BruksRåd: Prof. Staffan Burenstam Linder

Kansli
BruksAkademien
Box 26226
SE 100 40 Stockholm
E-post: direktion @ akademien.se

BruksAkademiens emblem.

Bergslussen klubbis@b.kth.se

Bruk & Ätter
(sidan är under uppdatering)

A1
JärnBruk
Östergötland
Boxholm
Borggård
Finspång
Folkström
Godegård
Grytgöl
Skönnarbo
Stjerntorp
Sonstorp

Närke

Aspa

Skyllberg
Stjernsund
Tjälvesta
Tvårtorp
Vedevåg
Vissboda
Årberg
Västmanland
Skulltuna MässingsBruk

A2
BRUKSÄTTERNA

Althin, Burén-Burenstam, De Geer, Grill, Sparre, Tamm

A2-103
ALTIJN (Althin)
Släkten Altinius senare kallad Altijin och senare Althin
Hollänsk adelssläkt

Ericus Altinus, capellan i Floda f. 1655.
Peter Altijn (Althin), provinsialinspektor i Bohuslän senare brukspatron på Grytgöl,
båda söner till en bonde i Högsjö vid namn Pehr." Högsjö ligger i Vingåkers socken,
Södermanland.
Enligt traditionen kommer släkten från den skotska ätten Stuart varav
en släkting kommit till Sverige och förlänades Hedenlunda gård i Oppunda, samma härad
som Högsjö, där ovannämnda Pher var arrendator.
När Peter Altijn (Ahltin) gick i
Strängnäs gymnasium hade han ett sonnamn, men skrev sig efter gårdsnamnet Högsjö,
Altinus, från latinet Altus dvs hög.
Peter Altijn (Althin) kom att sätta en adlig krona av
utlänsk ursprung på sin bruksstämpel.
Han hade en bror, Erik, som också gick i
Strängnäs gymnasium därifrån härstammar Torsten Althins
gren (känd för bl.a. sin
brukslitteratur och insamlingsarbetet av gruv- järn- och stålföremål för Tekniska Museet.

Peter Altijn (Althin) studerade juridik vid Uppsala universitet 1736 och under nio år
var han tullman på Marstrand, anhöll senare om att bli förflyttad till Norrköping.
Peter Altijn (Ahltin) gifte sig med borgardottern från Norrköping Maria Clasdotter,
dotter till Clas Johansson och Maria Eriksdotter Rockman från Nyköping, de hade
9 barn varav 5 uppnådde vuxen ålder. Peter Altijn
(Althin) då tingsnotarie gifte sig
1744 med Catherina Treffenhielm f 1699
. 1798 dör Peter Altijn (Althin).
Efter Gomses änkas Elisabeth Lambinon död på Grytgöl inköpte provonsialinspektör
Peter Altijn (Althin) bruket 1710. Fortfarande ägde dock bergsmän från Göl andelar
i hammaren. Peter
Altijn (Althin) hade köpt Folkström, Simonhult och Lyrsboholm
och vid köpet av Grytgöl blev alla dessa en enhet.
1715 fick han lagfart på hela bruket.
Peter Ahltin (Altinj) var mäkta
stolt över Grytgöls bruk.
En ättling till honnom är advokaten och riksdagsmannen Peter Althin.

Från uttdrag ur hembygds skrift:
"I Grytgöl fanns hytta redan på 1400-talet. Den var en bergsmanshytta.
"Grytgiöhls hammare belägen uti Hellestads socken och bergslag, på skattehemmanet
Giöhls ägor, bestående av två härdar, fick sina första privilegier år 1630."
Man bedrev tackjärnstillverkning och hammarsmide. Malmen togs från gruvor på Göls ägor
Från denna tid finns den gamla järnboden kvar vid den än idag existerande bruksgatan.
1649 nybyggdes hammaren. Den ägdes av bergsfogden Lars Månsson från Vagelö och
två bergsmän från Göl. År 1652 såldes hammaren till Peter Lambinon och dennes maka
Susanna Fineman. Efter Lambinons död gick hammaren till mågen Tobias de Gomse,
genom arv och lösen. År 1709 brann anläggningen ned till grunden, men återuppbyggdes snabbt.
Efter Gomses änkas Elisabeth Lambinon död inköptes Grytgöl av Peter Altijin (Althin) provonsialinspektör.
Fortfarande ägde dock bergsmän från Göl andelar i hammaren. Peter Althin hade 1710 köpt
Folkström, Simonhult och Lyrsboholm och vid köpet av Grytgöl blev alla dessa en enhet.
En manufaktur med knippsmide uppfördes 1718 på nuvarande kraftstationens plats.
Här tillverkades bl.a. spik och mälor.
Daniel Burén kom till Grytgöl på 1730-talet. Genom giftermål med Althins dotter blev han ägare till bruket.
Efter att ha blivit änkoman blev han genom nytt ingifte ägare till Bogetorp.
Han dog 1791 på Sonstorp, som innehades av hans son Olof Burenstam.
Under Carl Daniel Buréns chefskap vid Grytgöl 1772-1803 skedde sambruk med Folkström
1773-1797 samt vidtogs stora förbättringar. Hyttan blåstes ned 1811.
Under Adolf Buréns tid i Grytgöl 1803 -1848 uppfördes Herrgården 1818-1820.
Det gamla tysksmidet ersattes 1840 med Franche-comtésmide.
Bruket ägdes 1848-1870 av Axel Wilhelm Burén som bl.a. lät iståndsätta
det gamla lusthuset från 1750. Under Adolf Buréns ledning (1870-1917) infördes
Lancashiresmide med vallugn och räckverk. C:a 800 ton stångjärn tillverkades.
Efter 1870-talets svåra lågkonjunktur lades dock smidet ned och ett tråddrageri uppfördes
1882-84. Ett helt nytt dammsystem iordningställdes. År 1893 ombildades bruket till aktiebolag.
1904 uppfördes den s.k. patenten som förutom patentering, förzinkning och förtenning,
innehöll tråddragerimaskiner för neddragning till 0,3 mm:s tråd. Häfttråd, spik, stängselnät och
cykelekrar var stora produkter bland de c:a 2000 ton som tillverkades.
Tråddrageriet ödelades av brand 1917 och nytt tråddrageri uppfördes varvid elkraft
utifrån kunde användas. En lokalisering 300 meter ifrån den tidigare använda vattenkraften
möjliggjordes därmed. Under 1920-talet var vävtråd samt de s.k. Grytgölsstolarna tillsammans
med spik, nät och häfttråd ledande produkter. Spikverket brann ned 1949.
Nättillverkningen ersattes 1968 av häftklammertillverkning. Vid Grytgöl, som vid andra bruk
i socknen har man haft en gammal god arbetarstam, som stannat vid bruket släktled efter släktled.
Senare ledare vid Grytgöls Bruk: 1917-47 Arvid Burén, 1947-58 Torsten Hagstedt, 1958-64
Blanche Hagstedt, 1964-72 Jan Hagstedt och från 1972 Bengt Hagstedt.
Idag är huvudproduktionen automatsvetstråd, häfttråd, kartongtråd och manufakturtråd.
65% av de c:a 9000 ton som tillverkas exporteras till ett 25-tal länder"


A3-104
ÖRNEFOT ....... . af BURÉN ............. . BURENSTAM

Riddar- och bruksätt från Svealand verksam i Östergötland, Södermanland, Närke och Uppland.
Gemensamma ätten Stybbes, Örnefot, Borijn, senare Buren och Burenstam har sitt
ursprung från
Skärkind soken där Stybbes son Gautr och dennes son Måns och hans son korsriddaren
Carl Örnefot
Månsson
ägnade sig åt hästavel, smide och siverbrytning. Stybbe begravdes 1009 i Skärkind,
Östergötland. Den av hans söner resta minnesstenen vid eksborgs slagfält, mellan Skärkind och Västerby,
den togs bort under 1200-talet och murades in i Skärkinds kyrka av Carl Örnefot vilkepå 1100-talet tagit
initiativet till att uppföra kyrkan i Skarkind.

Soknen var under medeltiden ett starkt katolskt fäste. Under 1800-talet revs kyrkan och de gamla gravarna
togs bort, koret behölls vilket nu tjänstgör som gravkappel där Miles Academias symboll avteknar sig på två ställen
Sedan mitten av 1800-talet tjänstgör platsen åter som en begravningsplatts.
Ätlingarna till Sybbe då Örnefot kom att brytning av silver och järn i Östergötland, Södermanland och Uppland och inta
riksrådsställning i landet senare Ärkebiskop under 1400-talet.
Ätten som var unionsförespråkare och utbildade genom RiddarAkademien i Alvastra kloster och i Börgum kloster
de Nordiska Riddarna och Kunigas Riddarna vilka deltog i kriget mot Sten Sture d.ä. i dennes rig mot Danmark 1471
samt i avsättningskriget 1497 och i Sten Sture d.y. krig. Av bl.a. det skälet fick släkten gå under gjorden vid flera
tillfällen, senast under Hertig Karl tid (Karl IX).
Vissa fann sin hemvist i Danmark och Tyskland (senare Frankrike) där släktingen riddaren
Peter Engelbrekt Örnefot Örn ätt fanns. Han som deltagit tillsammans med Fredrik III vid
Riddarslaget i Liege 1278 och blivit dödligt sårad i ena ögat av en lans. Runt 1580 gick
en Örnefot under jorden vid ett nybygge i norra Östergötland, hans son blev senare känd
som Måns i Engia. Dennes sonson Joen Daniels Örn Borijn (som använde sig av namnet
efter sjön Bårens medeltidanamn Borjin) född 1708, kom senare att skriva sig Burén.
Dennes ättlingar blev senare genom tvång "bruksadlade" Burenstam och af Burén.
(Under Kung Gustaf II Adolf, son till Karl IX fick unionsförträdare och deras familjer amnesti)
---
Buréns anfader, Örnefot, var riddare och riksråd och efter ättens diverse olika konflikter och
ambition att skapa union med Danmark och motståndet mot religionsomvandlingen i Sverige,
kom deras namn och hemvist så småningom att ändras. Riddare och riksrådet Örnefot Månsson
hade varit korsriddare och stridit vid Jerusalems portar på uppdrag av påven varför det inte föll
sig naturligt för ätten att växla religion hur som helst och
Jakob Ulvson Örnefot född 1432 var
kända för sin kamp mot enfald och okunnighet och var av Påven utsedd till ärkebiskopen.
Han dog på Pax Mariae i april 1521 (Mariefred) och var initiativtagare till att Uppsala universitet
grundades 1477 och införde boktryckarkonstens i Sverige 1480, han begravdes i Uppsala Domkyrka.
Pax Mariae i Mariefred var ett
kartusiankloster som anlades 1493 och som beslagtogs 1526
av Gustav Vasa vilken rev det och använde byggmatrialet till Gripsholms Slott. Olof Örnefot
gift med Karin Hansdotter Tott 1530 gjorde dock reformisterna och Gustaf I (Vasa) glad
som efter dennes undertryckandet av västgötaherrarnas uppror, utnämndes till ståthållare
på Leckö och lagman över en del av Västergötland av konung Gustaf I (Vasa) och 1541
erhöll han av samme världsliga konung frälse- och sköldbrev samt rättighet att under frälsefrihet
behålla de talrika gods han bekommit genom sitt gifte med Karin Hansdotter Tott.
Av tacksamhet härför skänkte han konungen några av sina gods.
1543 ledde han en avdelning av västgötahären mot Nils Dacke!
Örnefotsigill
Släkten Örnefot var verksam i Uppland, Södermanland och Östergötland.
Fientligheten mellan kyrkans främsta företrädare och det nationella Sveriges främste
styrande kung och riksföreståndare fanns. Karl Knutsson dör 1470 och Sten Sture d.ä.
efterträder och utnämns till riksföreståndare. Till ny ärkebiskop, vigde påven i
april 1569 Jakob Ulvson
Örnefot till ärkebiskop (t.o.m. 1515), han vistades i den påvliga
kurian i Rom mellan åren 1465-1470
. Jakob Ulvsson hade gods och ägor kring bl.a. Stäket.
Han krävde Sten Stures den äldres avgång efter dennes mislyckade krig mot rysslan.
1496 samlade Arvid Trolle och ärkebiskopen i Uppsala, Jakob Örnefot Ulfsson,
adeln mot Sten Sture d.ä. bl.a. på grund av kriget mot Ryssland som gick så dåligt
Sten Sture svarade med att belägra Jakob Ulvssons Örnefots borg Almarestäket i juni 1497,
han svarade med att banlysa Sten Sture, Stäckeborg kom senare att förstöras.
Efter Danska flottans entré vid Djurgården juli 1471 inser Sten Sture att han måste lösa
problemet med vapen och ställer upp en här utifrån landet. Christian rekryterar den
som vanligt danskvänliga allmogen i Uppland. Efter Christian I:e strövtåg i landet 1471
tvingar Jakob Ulfsson Örnefot danskarna och Christian, efter att de hyllas av allmogen i
Uppsala, att passera Almarestäket som då innehades av Jakob Ulfsson
Örnefot varvid
Christian var tvungen att välja landvägen tillbaka till Stockholm.
Den 10 oktober 1471 står slaget vid Brunkeberg mellan den Svenska hären och den Danska.
Kl 11.00 inleder Sten Sture stormanfall med sin huvudstyrka upp mot Brunkebergsåsen mot
dansken som avfyrar sina 200 kanoner. Efter svåra strider lyckas Sten Sture få dansken att fly
i vild panik mot sin flotta bl.a. med hjälp av Knut Posse (genom två heroiska utfall),
Nils Bosson Sture (genom sitt östliga anfall), stockholmare (genom att tända eld på danskens
befästningsverk och såga sönder deras bro till Käpplingeholmen. Bron försvagas så Knut Posse
kan driva ut de flyende danskarna på bron som brister och deras flyktväg är borta),
bönder (genom ovanlig tapperhet och stridsmoral), den Svenska adeln (genom beslutsamhet och mod).
2000 danskar dog och 600 togs till fånga, ett stort antal drunknade.
Efter det att Christian kommit tillbaka till Dannmark började han rusta för ett nytt krig mot Sverige
men återkommer aldrig utan dör 1481 med sitt hat mot svensk adel och dalkarlar.

Under 1496 hårdnar motståndet mot riksföreståndare Sten Sture d.ä. Ärkebiskopen Jacob Örnefot Ulfsson
är två av ledarna för motståndet och är kritiska mot Sten Stures sätt att sköta kriget mot Ryssland.
Även brodern Svante är i konflikt med Sten Sture. Oppositionens syfte är att återskapa unionen med
en dansk kung. Den 7 mars 1497 förklarar riksrådet att Sten Sture är avsatt vilket han vägrar att acceptera.
Han menar att han är vald i samråd med "rikets meniga inbyggare" och anser att han endast kan avsättas
av en församling i vilken allmogen är representerad. Den 13 mars 1497 lämnar Kung Hans av Danmark,
son till Christian den I:e, Sverige sin krigsförklaring, villig att utnyttja motsättningarna.
Sten Sture får som vanligt stöd av masarna som förklarar att de är villiga att offra sitt liv för honom
och även Västmanlänningarna och Upplänningarna ställer upp varpå de går till angrepp mot upprorsmakarna.
Sten Sture och allmoge mot herremän och utbildade i riket. Sveriges Avsättningskrig har börjat. Rönö,
Almarestäket, Örebo och Stäckehom belägras av Sten Stures soldater. Sommaren 1497 börjar
Hans sin marsch mot Sverige med 30.000 man. Var tionde bonde i Danmark hade skrivits ut för krigstjänst,
även Tyska brutala legoknektar finns bland soldaterna. Riddaren Nils Klausson Sparre försvarade
Älvsborg tappert mot den Danska hären men måste kapitulera den 29 september,
Vinge kom en dag för sent med sin förstärkning för att rädda Älvsborg.
Trolle överlämnar Borgholms slott till Hans Gyllenstierna lika så med Stegeborg varpå den danske kungen
tar båten till Stockholm. Den 10 augusti är dansken framme vid Stockholm och förskansar sig på Brunkebergsåsen.
Sten Sture tvingas av danskarna att upphäva belägringen av Almarestäket. Den 28 september är masarna vid
Rotebro där de möter en dansk styrka som förlorar 1000 man efter ett blodigt slag och måste fly.
Rådsaristokratin i Sverige är i konflikt med Sten Sture och han har förlorat viktiga slag mot
dansken och inser att förhandlingar är enda sättet. Den 6 oktober är de klara. Hans blir kung över Sverige
och Sten Sture får rika förläningar. 20 februari 1513 dör Hans och Christian II blir kung.
Danskarna börjar åter rusta 1516. Sten Sture inleder 1516 åter belägring av Almarestäket slott
efter att Gustaf Trolle tagit sin tillflykt dit. Ärkebiskopens farbror Joakim Trolle seglar upp med den
Danska flottan och 4000 man, med är riddaren Karl Knutsson och riddaren Tre Rosor och Sören Norrby.
Söderköping och Östergötlands och Södermanland kuster härjades på väg upp till Stockholm.
Den 3 augusti 1517 ankommer danskarna till Stockholm, den danska hären går i land på Ladugårdsgärde.
Sten Sture sänder sitt rytteri mot dem och slaget står vid nuvarande radiohuset i Stockholm där Sten Sture segrar.
Danskarna drar sig tillbaka. Gustaf Trolle vägrar dock kapitulera på Almarestäket.
Den 1 november 1517 beslutas att Hans ska avsättas och att Almarestäket ska rivas. Linköpings biskop
Brask satte in sin lapp under sigillet. I december faller Allmarestäket och förstörs till grunden.
1518 är Christian II tillbaka i Stockholm med flottan och en ny här och upprättar läger på Brunkebergsåsen.
Kavalleristrider vid Duvnäs förekommer och Stockholm utsätts för kraftig artilleribeskjutning.
Vid Brännkyrka, den 28 juli, går Svenskarna till anfall mot Danska ställningar där väpnaren
Gustav Eriksson Vasa deltar. Efter tre anfall segrar till slut svenskarna deras förluster blev dock
1600 riddare, väpnare och bönder som stupade vid Brännkyrka. Christian ankrar upp vid Lidingö och plundrar
runt innåt landet i brist på förnödenheter. Sten Stures soldater gör slut på danska trupper som försöker
skaffa mat vid Järvafältet och Brunlkebergsåsen. Christian II vill ha förhandlingar med Sten Sture vid
Öster-Haninges kyrka och gisslan utväxlas. Samtalet äger aldrig rum utan Dansken tar med sig gisslan
till Danmark, därefter "lita aldrig på Dansken", 1519 startar dansken genom Christian II nytt krig mot
Sverige då mot de södra delarna Johan Månsson Natt och Dag lyckas försvara Kalmar från den franska
belägringshären som senare i september kom at skingras av Sten Sture som dock misslyckades att återta
Borgholm och Älvsborg. I januari 1520 gör danskarna ett brett anfall in mot Småland och Östergötland
med bl.a. legoknektar från Skottland, Frankrike och Tyskland. Vid sjön Åsundens norra ände i VäsyterGötland
den 19 januari 1520 mötte den Danska hären Sten Sture's ställningar. Sten Sture skadas svårt i låret redan
tidigt i slaget och faller av sin häst varvid den Svenska hären upplöses. I Tiveden försöker Svenskarna
dock hejda danskarna genom att hugga bråtar. Genom Erik Abrahamsson Leijonhuvud anvisas danskarna
vägen runt bråtarna. för att gå mot Örebro, Västerås, Uppsala och Stockholm.
Den 3 februari dör Sten Sture av sina skador på Åsundens is. Det Svenska rådet i Uppsala kom
att svära Christian II trohet den 6 mars 1520. Sten Stures änka Kristina Nilsdotter Gyllenstierna
försvarar Stockholm mot dansken. I maj kommer Christian II till Stockholm och dansken inleder
en belägring av staden och slottet. Under tiden pågår motståndet inne i landet mot dansken.
Hemming Gadh lyckas för danskarnas räkning övertala Kristina att kapitulera efter särskilda villkor.
Den 7 september tågar Christian II in i Stockholm, höll inte sina avtal utan avrättade ett stort antal "motståndare".
efter några månader. Den sista av "Stureborgarna" som överlämnades till dansken var Raseborg i Finland.

Ärkebiskoppen Jacob Ulfsson Örnefot 80 år gammal bodde nu i klostret Pax Mariae,
Mariefred där han dragit sig tillbaka i det oroliga Sverige.1520/21 besökte Gustav Eriksson (Vasa) denne patriark,
han ville vid få råd i sin svåra belägenhet.
Kung Christians knektar var honnom på spåren och han hade tvingats
i all hast lämnat sin syster på Tärnö och nu bodde på sin gård Räfnäs. JÖU gav honnom efter Danska fribrev,
råddet att giva sig till kung Christian. Gustav kände dock ingen tillit till kung Christians och de danska loven
om fredsbrev efter Dankarnas svek vid Dalarö då han blev som underhandlare fängslad av kung Christian 1518.
Bud kom genom en räfnäsbonde om att ett blodbad i Stockholm ägt rum och det blev uppenbart
vad dankens leijd var värd och han lämnade Räfnäs vid St: Catherine tiden mot Dalarna över Kolesund
(Selaön) där han av sin egen dräng blev rånad. 6 juni 1523 valdes han till Kung i Strängnäs.
Riket gick in i enfaldsperioden (reformationstiden), universitet, kyrkor och kloster stängdeds och konfiskerades.
Klosterdöd och kunglig byggenskap på Gripsholm, Tynnelsö, Nyköpingshus och Eskilstunahus började.
Den av Jacob Örnefot Ulfsson grundade Uppsala Universitet stängdes och förlorade sin betydelse och
gick in i unuversitetvila. 4 okt.1550 föddes hans GE I son på Stockholms slott, Hertig Karl senare Karl IX.
som lät fängsla sin bror, mörda riksråd och riddareätter i riket och gjorde sig känd för att hylla
Vasaättens magnefika ursprung, vilket med all rätt betvivlades av hans samtid.
-----------------------------------------------------------------------------
Efter1600- talet kom
Örnefot Månssons ätlingar nu kallad Burén efter det att de fått
amnesti av Gustf II Adolf varvid de kom att bedriva skogskötsel, järnhantering och
inneha höga ämbetsbefattningar. Två bröder Buren hade under 16-1700-talet flyttat till
Holland och Frankrike. Ätlingarna blev i Frankrike adlad de Seniac i Holland van Buren 1770,
som senmare emigrerade till USA där sonen Martin blev president 1834.
I Sverige kom Burenarnas bruk och egendomar att omfatta stora delar av Östergötland, och södra Närke.
Genom sina bruk Boxholm, Grytgöl och Folkströmen, Stjärnsund, Skyllbergs och Aspa bruk m.f.l.
erhöll släkten tidigt erkännande som järn- och stålförädlare samt som skogsmän. Igenkännande för
Burénarna och Burenstammarna har varit det stora intresset för modern teknik- och resursutveckling,
vilket påverkade deras sätt att finna sin tillvaro i tiden genom att utveckla malmen och järnet, exporten,
skogsprodukterna, vattenenergin och teknikförsörjningen. Burénarnas intresse och fallenhet för musik,
teknik, juridik, konst, jakt, hästar och flyg är välkänt. Två av tre grenar av släkten Burén kom senare att adlas.
1788 Olof Burén (Stjernsund och Skyllbergs bruk) som fick namnet Burenstam (utslocknad i Sverige 1997).
Hans bror Carl Daniel Burén hade vägrat adelskap för sig och sina söner men hans son
Peter Carl Burén (Boxholms bruk) adlades "genom tvång" 1814. Han lyckades dock till slut att få behålla
sitt efternamn med tillägget "af" istället för det föreslagna namnet Burenfelt. Kvar som ofrälse del av ätten Burén
finns nu bara Burén på Grytgöls bruk som hela tiden motsatte sig adelskap, utsloknad på svärdsidan.
Det var vid tiden vanligt bland bruksägare- och vetenskapsmän att betrakta adlandet som något mindre lämpligt.
Makt och politik styrde kunskap, tillverkning och export, det ansågs att det var något mycket negativt att
bli adlad och bli styrd av kronan. Att bli adlad i riket eftertraktades bara hos militärer och den invandrande adel från kontinenten.
Det är därför lätt att förstå varför Peter Carl Burén kämpade för att behålla sitt ursprungliga namn vid adlandet.
Burénarna kom inte att använda sitt "af" förrän så sent som under mitten av 1900-talet. Anledningen var främst att
Claes Fredrick Burén på Falkenå säteri i Örebro län hade en ladugårdskarl som tog sin husbondes namn, Burén.
Det omnämns att han hade 14 barn som senare spred sig över riket vilket medförde att ätten födda på slutet av
1900-talet började använda sig av sitt "af " i skrift famför namnet Burén för att undvika förväxling.
Sedan 1970-talet har det blivit allt vanligare att, till släkten relaterade personer vilka inte tillhör
ättens svärdsida, tagit sig namnet af Burén, vilket har utgjort viss förvirring i ättforkningen.
(Ättforskningsutdrag från "Örnefot till Burén" av Henric Rosenstierna och Leontine Polignac)
©
Family reserch project
Les Odres du Roi et Saint Michel ORSM, Philip IV/A II de Flandern
/OA Stake/ Burén
by Henric von Rosenstierna, Leontine Polignac, Francesca di Capodilista,
Ottavia Piccolomini, Maria Arconti. ORSM:
Piazza Borgeese. Roma.

Örnefot / Borijn / Buren / van Buren
de Seniac / Burén / Burenstam

Daniel Burén f 1708, d 1791
Norrköping. Riddare, Juris, Brukspatron (son till Häraradsdomare Joen Danielsson och
sonson sonson till Månsson i Tjällmo, fösta gången omnämnd 1587) Ägde Grytgöls bruk
och Sonstorp i Östergötland.
Ged.Ch: Loche, Frankrike.Gift fyra gånger och hade 14 barn
varav, 5 barn, 3 söner från 2.a äktenskapet och 2 döttrar från 4.e äktenskapet uppnådde
mogen ålder. Sönerna Carl Daniel född 1744 och Olof född 1752, senare adlad Burenstam,
uppnådde aktningsvärda åldrar medan sonen Johan dog endast 39 år gammal..
Riddare MaltO,ThRo Fra. Gift 1.a gången 1730 med Anna Bornelia, död 1734.
2: gången 1740 med Hedvig Altijn. (föräldrar brukspatronen Peter Altijn och Margareta Claesdotter),
död 1754. 3:e gången 1755 med Katarina Margareta Adlerklo död 1770 ,
4:e gången 1771 med Fredrika Elisabeth Adlerhjelm.
---
Johan Daniel Burén f 1741, d 1791
Linköping. Son till Daniel Daniel Burén
Jurist, ägde Broby i Strå socken
. Gift med Margareta Zetterling
---
Carl Månsson Örnefot Brosa Buren adlad i Frankrike, de Seniac
född Östergötland 1718, död Loches 1787
---
(John Cornelius)
född 1587 i Östergöltand
flyttade till Nederländerna adlad 1614 fyttade sedan till US 1631.
(Johan van Buren)
född 1687
(Abraham van Buren)
född 1737 d 1817
gift med Maria van Allen Kinderhook f 1743 d 1817
Barn
(Erick van Buren)
(John van Buren)


(Martin van Buren)
född 1782 i Kinderhook, New York, död 1862
US:s åttonde president 1837-1841 och den första född i US
gift med Hanna van Buren d 1819.
Utbildade sig i Kinderhook Academy, jusrist, polotiker sedan 17-års ålder.
(Caroliona van Buren)
(Carl van Buren
)
---


Carl Daniel Buren
f 1744, d 1838
hade 11 barn. Linköping. Son till Daniel Burén. "försiktig hushållning och munter drift".
Avböjde svenskt adelskap för egen del och för sina barn. Jurist från Uppsala,
Hovrättsdommare, riksdagsman, Riddare ORSM, Auskultant i Svea hovrätt,
Brukspatron och ägare av Grytgöls bruk, Folkaströmsbruk Gabriels-, Beate- och Rudehamrar,
Arrebo, Norra Kvisserhult, Laggarps och Srålsnäs säterier samt Boxholms järnverk och säteri
och Mossebo säteri vidare Långtorp, Mellansjö och Jallingfall i Malexander socken och
Grytsfall Somviks säteri, Enshult, Arnäs, Broby i Stråsocken. Förbättrade nyodlingstekniken
och
kolningskonsten
i Sverige samt skogsvårds- och skogsbesparingsteckniken.
Erbjöds "adlig upphöjelse" av konungen vilket han med värdighet avslog.
Grundare av Svenska Bruksakademien 1775.
Gift med: Didrika Elisabeth Zetterling dotter till kunlig hovpredikanten Petter Zetterling


Brukspatron Carl Daniel med fru Didrika Elisabeth Zetterling, 1790
---

Olof Buren / Burenstam f 1752, d 1821
Bror till Carl Daniel Burén
Stjernsund, Askersund. Jurist, BergsRåd, Brukspatron.
Han kom i hushållspension efter moderns död 1754 till bruksprästen Wistenius.
Umgicks med överkammareherren baron de Geers senare fru, grevinan Taube och ägnade sig åt
nöjen och förströelse. 17 år gammal kom han till sin bror Carl Daniel Burén och sitt födelseställe
Grytgöl där han vistades, med undantag för lustresor till bekanta och vänner i orten och i Södermanland,
ofta tillsammans med bröderna Drake till dess han köpte Skyllbergs Bruk, därtill övertalad av sin far.
Hans bekanskap med exellensen Armfelt, kammarrådet af Segerström och baron Stäel under senare tid
grundlade hans politiska liv och åsikter. Ägde Skyllbergs Bruk, Wisboda Bruk, Aspa Bruk,
Stjernsunds egendom och Sonstorps Bruk. Grundare av Wetternakademien. Gift med Carolina Camitz.
Adlades 1791 med namnet namnet Burenstam. Bortgifte sin dotter med ryttmästare greve G. Mörner
af Morlanda varmed Sonstorp övergickt till denna släkt.
---

Peter Carl af Buren f 1773, död på Medevi 12/7 1828
(son till Carl Daniel Burén)

Linköping. Riddare, Brukspatron, Juridiska och ekonomiska stud i Uppsala,
Auskultant i Bergskollegium.
MaltO, Värderingsman och revisor vid Göta kanal.
Ägare av Boxholms- och Grytgölsbruk mf.l bruk
. Preses i ÖstgötaAkademien.
Adlades mot sin vilja 1814. Enligt faderns nedtecknad skrivelse "Han blev mot sin vilja adlad".
Han lyckades dock efter enträgna förhandlingar slippa det föreslagna namnet Burenfelt och i ställe
enligt egen önskan få behålla sitt gamla namn med af som tilllägg, vilket han aldrig använde sig av.

utkast på vapensköld, "gillas" efter ändring av kung Oscar
Ägar längd Boxholms Säteri: kallad Flemminge fram till 1500-talet
senare Bocksholm.
1100-talet riddare TreRosor
1200-talet riddare Örnefot
1300-talet Biskop ämb. Link.
1300-talet riddare Bjelke
1400-talet höv.m.Tott
1400-talet riddare Natt och Dag
1400-talet Sture
1400-talet Gera

1500-talet Oxenstijerna

1500-talet Ribbing
1600-talet Stenbock, indrogs till kronan.
1600-talet Ribbing, genom donation av G II A
1700-talet Falkenberg
1700-talet Ribbing
1700-talet Rudbeck
1778 af Burén t.o.m. 1905
(då 2.400 ha varav 1.800 ha prod skogsmark + från 1782, järn-och stålförädling)

---
Adolf Burén f 1777, d 1848
(bror till Peter Carl Burén)
Norrköping. Ägare av: Grytgöl, Backa Algustorp Bölnorp Perrstorp, Braberg, Rotnebergs
Ägde ett flertal kvarnar varav staten ville köpa en men han ville dock ej sälja då kvarnen
lämnade god avkastning.Vederbörande ställde emellertid i utsikt för honom erhållandet av
Vasaorden, om han ville sälja sin kvarn. Till svar därpå meddelade han, att ett sådant anbud
i ännu högre grad bestämde honom för att vägra försäljningen. Han donerade till
Uppsala academien stipendier. Uppförde corps de logiet på Grytgöls Bruk 1820.
Han var ivrig jägare och ryttare, förkylde sig på en jakt och dog därav.
---


Gustaf Örnefot Burén f 1778 d, 1848
Riddare, Jurist och Brukspatron
Ägde: Götvik, Sätra och Laggarp, Ekeby och Åsbo
Förlovad med sin kusin Fedrika Tisell. Ovanligt bildad och beläst.
Bodde i olika perioder i Stockholm, reste mycket, vistades i Frankrike
och England under längre tider.
Riddare av MaltO, ORSM. Dog på Götvik, testamenterade sin brorson
Axel på Grytgöl (där han var född) hela sin förmögenhet.
---

Axel
Örnefot Burén f 1807, d 1870
Norrköping. Juris utriusque doctor i Uppsala, Brukspatron
Riddare av MaltO. Ägde: Grytgöls bruk,Götvik, Sätra och
Laggarp, Ekeby och Åsbo.
Grundare av Barockakademien.
Vistades mycket i Italien och Frankrike.
Mycket musikaliskt begåvad.
---


Grytgöls Bruk 1918
Brukspatron Adolf Burén 1847-1930, fru Axelina Burén Burén 1840-1920,
Fru Alma Burén , f Molander 1851-1922, Patron Gustaf Burén 1843-1920
.

Arvid Burén. Blanche Burén , historiker och författare.
(gift Hagstedt)

Buréns privata järnvägen Grytgöl-Ljulsfallhammar 1913-1954
Lok skrotat, motordressinen skänkt till museijärnvägen Mariefred Läggesta

---
P. Kraffts porträtt 1828
Didrik Pontus Burén f 24 juli 1802 i Karlsby, d 20 mars 1878 på Boxholm
(son till brukspatron Peter Carl Burén)
Linköping. Bergsråd, Riddare, Jurist från Uppsala, Brukspatron, Häradshövding,
Postmästare och ledamot av Riksdagens 1:a kammare.
KVO 1st kl.1865.
Ägde: bl.a Boxholms säteri och Bruk i Östergötland Gift med: Carolina Mariana Ehrenkrona
fader; Carl Ehrernkrona, Hulterstad, moder; Henrika Sparre af Söfdeborg.
f Bonde, Torpa
Burén-Ehrenkrona- Sparre skåpet från Boxholm

Hedvig Carolina Lovisa af Burén f 17 okt. 1833, d 23 mars 1882 i Linköping
Bruksägare. Gift med: Sekreteraren i Östergötlands Läns Hulshållningssällska,
godsägare Carl Henrik Adolf Blüm, f 1828, d 1901. Startade Statens Frökontrollanstalt.



Carl Pontus af Burén f 26 mars 1835 i Boxholm, d 11 april 1905 i Stockholm
(son till riddaren Didrik Pontus Burén)
Linköping. Jurist, Riksdagsman 1a Kammaren för Blekinge län, Bergsråd,
Bildade Södermanlands-Östergötlands Skogsmannaförbund.
Postmästare och Ledamot av Tullstyrelsen.

Ägde: Boxholms Bruk. Riddare.VO, NO
Gift med: Lovisa Ulrika Amalia Key.
Barn:
Carl Hjalmar Pontus Burén f 14/2 1861.
(son till riddaren Carl Pontus af Burén)
Verkst. dir. vid Svenska stenkolsimportörernas förening
Gift 1886 med Hedvig Sofia Sjögreen, d 1921
Barn:
Peter-Carl Burén f 11/10 1892.
(son till Carl Hjalmar Ponus af Burén)
Kamrer vid Schwedische Saarbabk Saarbrucken Ty.
Gift 1922 med Josepha Ruppert
Ivar af Burén f 12/71864
(son till riddaren Didrik Pontus Burén)
Gift 21/9 1896 med Mathilda Sofia Ulrika Mörner af Morlanda
Barn:
Claës Pontus Ivar Uno Burén f 1/6 1897

(son till Ivar af Burén)

Ryttnästare vid Smålands hussarregementets reserv
Barn
Didrik Pontus Burén f 1955 8/2
Ekonom, Kapten i Livgardets reserv.
Gift med jur.kand univ-adjunkt Anna Christina Wallenborg f 1953 13/10.
Äger tillsammans med sin fru Säters Gård i Västmanland
Barn:
Claes Pontus Erik 1987 6/7
Erik Carl Pontus 1990 20/9
---

Harald Burén f 5/11 1904
Carl Didrik Burén f 6/2 1915
Matilda Lovisa Margaretha Burén f 13/5 1899
Gift med bankir Olof Thiel
Madeleine Margareta
g m Per Allan Magnus Uggla
Karin Sofia Burén f 23/4 1901

Gerda Burén f 6/5 1874
(dotter till riddaren Didrik Pontus Burén)
Gift med chefen för dalaregementet Överste Axel Gustaf Axelsson Sjögréen
---


Claës Fredrik Buren
f 11 sep.1836 i Ekeberg,
d 11 feb. 1892
på Falkenå.
(son till riddaren Didrik Pontus Burén)
Riddare. Godsägare. Ryttmästare vid Kungl. Livregementets Husarer.
Hubertus av FalkenOrden. Riddare, SO, KMO.
Ägde: Falkenå säteri samt Torp egendom i Närke.
Gift med: Emma Ulrika Hallberg, Stockholm, f. 1837 d 1928.
(dotter till med.doktor Johan G Hallberg) De hade 10 barn tillsammans.

CFB,s hästar och Pointer på K3
///////// Husarer vid officersmässen på Sannahed
målade av Arsenius 1867 //////////////// CFB vid bildens högra pelare, 1880

-- -

Axel
Otto Gotthard Burén

f 1842, d 1923, son till Carl Pontus bror till Claes Fredrick
Boxholms Bruk senare Stockholm.
Student vid Uppsala 1863,
1887 ordförande vid Filharmoniska sällskapet, Överintendent,
Kammarskrivare
i hovförvaltningen, Kammarherre vid Kngl Maj:ts hov. Satsrevisor,
1892
Direktör och operachef vid Kungliga Operan. Initierade, finansierade och
byggde operan samt ledde dess uppsättningar.
Grundade 1901 OperaAkademien.
Gift med: Hedvig Catarina Åkerhielm af Blombacka, f 1847, d 1925 .
Sonson:
Jan Christer Fale Danielsson Bure Burén f 1942 10/4,
fil dr. 1:e intendent Nationalmuseet
Gift med fil. Kand. Kerstin Carolina Öster.
Matilda Sophie Burén f 27 juni 1838 i Ekeberg, d 18 jan 1909 i Stockholm

Gift med: godsägare, kansliråd och notarie i Kungl. Notarie i Vetenskapsakademien och
Sekreterare i OperaAkademien, Otto August Sjögréen f 1834, d 1906. Ägde Stålnäs,
Ryssebo och Marielunds ekendommar.
Gustaf Filip Burén f 25 sep. 1847, d 25 sep. 25sep. 1847
Mariana Christina Burén f 20 okt. i Ekeberg Boxholm, d 23 nov. 1923 i Stockholm.
Överintendent.
Hilda Augusta Elisabeth Burén f 28 juni. d 7 nov. 1896 i Boarp Ekeby.
Gift med: Ryttmästare Axel Pontus Sjögréen, f 1836, d 1910


Sven på ripjakt med Pointern Majong 1938
Sven Carsimir Claës Burén d 1945
Ingenjör, ledamot i Kungliga Jaktklubben, Kennelman: Pointer
Barn:
Claës Pontus Sven d 1992

direktör i Bonierkoncernen
Gift med Elisif Maria Raaschou
Barn:
Claës Theodor (Teddie) f 1942 14/3
Fil.kand. Direktöd, Kapten i kustatilleliets reserv.
Barn:
Marie Elisabeth f 1970 23/3
Jur.kand. LLM.
Claës Theodor 1972 14/3
Civ.ek. Verkställende Direktör DS / MM
---

Nils Henric Claës Burén f 1873, d 1920
(bror Claes Fredrik)
Nils Henric Claës Örnefot af Burén f 1873, d 1920 sv.officer, gruvtjänsteman i sydafrikanska gruvindustrin,
löjtnant i brittiska 3rd Regt, South African Infantry.
Vid ett akademimöte 1967 berättade brodern överste Bertil af Burén om Nils äventyr för brorsonen
Orvar P:son af Burén, Claes Peter af Burén, Staffan Burenstam Linder, Batzar Grill,
Jan Carl de Geer,
dottern Märta Norberg,
historikern Blance Hagstedt (f Burén) Grytgös Bruk författare till boken
"Buren för och nu" och Britta Bielke vilka erindrade Burenarnas släktskapet med ätterna Tre Rosor och Örnefot.

- En mörk höstag 1895 hämtades i Stockholm Nils Burén av tre män hos sin farbror "Operachefen",
för att snabbt och osedd eskorteras till Stockholms Central och med tåg transpoteras till Göteborg
för att med väntande båt förvisas till Sydafrika där några gruvvänner skulle möta upp och ta hand om 22 åringen.
Vid hans ankomst till Syd Afrika var dessa bergsvänner satta i fängelse av boerna. N ansågs ha en kärleksaffär
med rikets blivande kronjuvel. Han bodde då hos sin farbror Axel af Burén i Stockholm, överintendent och kammarherre
vid Kngl. Maj:ts hov samt Statsrevisor, senare chef för Kungliga Operan och hans fru Hedvig Åkerhielm af Blombacka.
Så sent den kvällen eskorterades han till Centralstationen för att med eskort resa till Göterborg där han ensam gick
ombord på ett fartyg för avgång mot Sydafrika med garantier om att bergsvänerna skulle möta upp när han var framme.
Under stort hemlighetsmakeri och utan kännedom för N hade man under hösten 1895 med hjälp av farbrodern Axel och
fadern m.fl. arrangerat resan och de personer som skulle ta hand om Nils i England, Franrike och Sydafrika.
Den 20 dec 1895 skrev Nils en fullmakt i London för sin bror Pontus af Buren att föra hans talan och rätt bevaka
och underskriva handlingar vid arvsskiftet efter sin fader Claes Fredrik, Falkenå. När N kom till Johannesburg visade det sig
att bergsvänerna försatts fängsligt förvar av boerna och att han fick klara sig på egen hand.
Han tog sig fram genom sina kunskaper juridik, gruvteknik och senare som officer.
Nils gifte sig 1902 i Johanesburg med Anna Maria Wickström. N deltog i Boerkriget och fick officersfullmakt
i den brittiska sydafrikaarmén han deltog i striderna under hela kriget. Två gånger blev han tillfångatagen.
Första gången släpptes han ut i öknen för att dö men lyckades ta sig tillbaka och fortsatte sin tjänstgöring.
Andra gången lyckades han fly tillsammans med sin medfånge Winston Churchill.
Efter kriget arbetade han som gruvtjänsteman i sydafrikanska gruvindustrin.
Under första världskriget blev N åter inkallad och fick tjänstgöra som löjtnant i 3rd Regt, South African Infantry.
Förbandet skeppades till Europa och insattes på västfronten där det bl.a. deltog i Sommeoffensiven 1916.
I kriget slutskede sårades N en morgon svårt av gas och granat splitter han vårdades länge på krigssjukhus i Lyong.
Avled senare av de av gas starkt uppfräta lungor den 7 maj 1920. Hans bror Pontus af Burén besökte 1919 i närvaro av
hans fru N på Academie de Chevaliers sanatorium. N ligger begraven på Thaba Tshwane Military Cemetery, South Africa,
grav H 6. Graven vårdas av " The Commonwealth War Graves Commision"
Under kriget förlade han sina permissioner till Academie de Chivaliers slott och till sin broders gård, Nasta gård i Örebro,
som han besökte fyra gånger. Vid sitt sista besök förlorade han sin lyckoamulett som han fått av sin fru,
på gräsmattan under lek med sina brorsbarn Gunhild, Elsie och Orvar. De letade förgäves efter den och hans tur
kom att vända vilket han själv förutspått, och han återkom aldrig mer till Nasta.
Orvar P:son berättade att de alla letade efter sin farbrors amulett i dagar men återfann den inte.
(1967 hittad Claes Peter af Burén och hans far Orvar af Burén den med metalldetektor,
Claes Peter förvarar den tillsammans med handlingar rörande Nils) Det blev stor sorg och saknad efter den lugna,
vänliga och stiliga Nils efter hans bortgång.
ORSM memorandum och Riddarkors hos Miles Academia Baden -WI-
Överfalkenerare av FalkenOrden. Riddare av L-RSMaltO,AdCH,
FrNfo. StbMC, StbVO, Kronorden, HuOBad, Segermedaljen, Malt O Fra, Wilhelm I MM, FrHLO.
Gift med: Anna Maria Wickström, Johannesburg,
Barn: Anna Greta Ulrika f 1904.

Nils af Burén med sin fru Anna Maria Wickström och dottern Anna Greta Ulrika,
Johannesburg, 1907
Hans bror Överste Bertil Burén, nedan, kom att ta över Nils fokus i Stockholm och
var nu den som satt i farbroderns loge på Operan (Operachefen) Han negligerade
sin bror framför sin sociala och teoretiska officers ambition.
Nils öde och kariär låg långt från rikets viktiga baler och officersmässar.
Bertil Burén upptogs inte i Miles Academia men väl i riket.

Nils Sydafrikamedalj från Boerkriget 1901-1902, Queen´s South Africa Medal, mfl.
---


B
ertil Filip Claës Burén f 1875, d 1977
(son till Claes Fredrik Burén, född på Falkenå, Kräcklinge)
Stridsvagnsbataljonschef, Överste vid Generalstaben, Hovadjutant,
Försvarsområdesbefälhavare för Nyköpings försvarsområde,
Ordförande
i Svenska Kennelklubben. Vice ordförande i Jägarförbundet,
ledamot i Kunliga Jaktklubbe. Fågelhundsdomare
.
Ordförande
i Svenska brevduveförbundet.
Grundare av Södermlands Akademien,
Idrottsinstruktör,
Ställföreträdande farfar
för Claes Burén
då hans riktiga farfar gick bort samma år som han föddes.
Konstnär och Författare
. VO, GV:sMt, SO, KMO, SvJägfbGM, FriGM
Ägde: Tuvekärr i Södermanland.
Gift med: Elsa Francke. Stäringe, Flen.

Märta Montgomery född af Buren, dotter till Bertil aBurén och Elsa Francke,
Solferino, vid Fågelbacken (Djurgåden) 1930


Bertil Burén och brorsonen Orvar P:son Burén
med det som intresserade dem mest.

Bertil Burén 99 år flankerad av brorson Orvar P:son Burén
och dotterson Richard Montgomery, 1974
Sörmland 1971

Tre generationer Burén: Bertil, Orvar, Claes P.
---

Pontus Johan Claës Burén f 1867, d 1943
Örebro.(son till riddaren, ryttmästaren och
godsägaren Claes Fredrik af Burén)
Patron, Jurist, Riddare. Frimurare. Disponent. Premieringsordförande i III
Premieringsdistriktet och Sekreterare för Svenska ArdernnerHästen
1867-1927. Hästuppfödare
av Svensk Varmblod och Ardenner. Hästimportör.
Ägde: Nasta Egendom och Stuteri samt droskerirörelsen Örebro Taxameter.
President
i Marstrands Simsällskap.
Riddare av VO. FM, Hush. Hh st. GM.
SKGM. BleopO. Gudfäder: Key och
Don Alberto del Almara.
Gift med: Hildur Ulfsparre, Göteborg
Barn:
Gunhild; sjuksköterska, ogift, Örebro
Elsie; stabsmajor Fo, gift med bankkamrer Gösta Scneider, barn Bengt Schneider
Orvar; forstmästare, godsägare, gift (nedan), barn Maud och Claes P Burén


---


Claes Orvar P:son Burén f 1903, d 1988
son till Pontus af Burén, Barn: Maud och Claes Peter.

Orvar och Harriet Burén
Forstmästare, Godsägare, Off. M.tj
vid: K3, UCK, FinFk. Fm-Ks.
Hemvärnschef.
Inspektor vid Hasselfors Bruk, Boo Egendom.
Ägde: Nasta Egendom, Örebro.
Ordförande: Örebro Fältrittklubb
Örebro Jaktvårdförening och Gyllenbockens jaktklubb. President:
Marstrands Simsällskap. Hästuppfödare: Svenska Varmblodshästar vid

Nasta Stuteri
. Kennelman: Pointer och Smålandsstövare,
Hubertus av FalkenOrden:
jaktfalk, tornfalk, rapphöns.

Utm:
SvM, Finl.VRO, Finl FrK, SfFK, Fil MM, VimM, LapM, FlygMk,
Finl.BlåKmSv, SRRKGM, MkI, FVR KI, HvGM, ProPGM, PatrSstGM,
SMSr, FMMmsvosp, FLO, Sv RfGM. Gudfäder: Åkerhielm af Blomback
och Mörner af Morlanda.
Gift med: Harriet Westerberg/Bonde/Staake, Djursholm
Ättling genom modern till Baldw I af Flandern och Philip I France.
Barn: Maud och Claes Peter

Orvar P:son af Burén med sonen Claes Peter, Marstrand

---
Maud Harriet Buren
f 25 maj 1937
Lidingö
Barn: Johan och Therese
---


Claes P Burén (Ottavio)
Bern, Sch. (son till Orvar P:son Burén)
Off - Civ.ing, Professor ENUni.
Vorsitzende: FalkenOrden GmbH, Magister Generalis: Miles Illuminati.
Dirécterur Genéral: European Strategic Bureau AS, Paris.
Prévost Maistre de Cérémonies: Chevaliers de l´Ordre du Roi et Saint Michael Il.
Cancelliere del Ordine: Ordine di Falcone. St HubertusOrden. CEO: TCI Ltd London,
Castello Almaso di Lupa Siena.
MAGLEV GmbH, EES AS, Security Engeneering GmbH.
Utm:
RAstGO, RMgk, PåvS:tGO, Fr/MaltO/Saint-Siége, ItFO, ORSm, GrR, ROdEspri,
CRsMO, FrNFO, FrPAcad, StbVO, Finl.VRO, ItRfo, Vt.ho.C,RFVR, TyRFO. MaltOHH.
Ledamot (SE): Sörmland Östergötlands Skogsmannaförbund, Bergshanteringensvänner,

St. Knuts Gille, The Royal Swedish Automobile Club
, HM AirF Club, MSällskapet,
Academie de Chevalier
. RitterAkademie, Société Pilote d´Hydravion, 1000 Knight Lions.
Gudfäder: Baltzar Grill, Godegård och Hugo Hamilton, Boo, Hjortkvarn.
Barn:
Louis
Ebba Madeleine Burén, Dalarö, ekonom. Helena Harriet Marie Burén, New York, geobiolog.

---


Harald och Claes Burén som flygelever vid Flygvapnets första flygutbildning 1927. Bilderna är tagena 1928 på Ljungbyhed

Harald Burén störtade 1929 med sin Phönix på F5 (Ljunbyhed)..


Sista Burénska spiken 300mm

---
Örnefot / Burén gravar
1100-tals kyrkan KRÄCKLINGE.

Pontus Johan Claest, Claes Orvar P:son, Claes Peter Örnefot , Claes Fredick
- SKÄRKIND Kyrkogård
Stybbe/Örnefot gravplats t.o.m 1480.
- Uppsala Domkyrka 1521, JU.Örnefot
- EKEBY Kyrkogård
Boxholms Burénarna gravplats
(släktens store man Carl Daniel Burén saknar gravsten på grund av att pastorsämbetet
lät ta bort gravar under den protestanstiska folkhemsreformationen på 1950-talet dvs
ta bort de galmla och lägga dit nya)
- GRYTGÖL: Bruks-Burénarnas gravplats
- TJÄLMO: Örnefot-Burén gravplats
- ÅRDALA:
Bertil Claes Filip Burén med fru Elsa född France,
Märta Burén gift 1:a Montgomery 2:a Norberg
- STRÅÅ: Johannes Burén 1741
gravsten krossad i samband med reperation av kyrkan på 1960-talet
- HELLESTAD: stora Burénska familjegraven
©
Family reserch project
Les ORSM of Philip IV/A II de Flandern// Stake/ Burén
by Henric von Rosenstierna, Leontine Polignac
, Contessa Francesca del Almara,
Ottavia Piccolomini, Maria (Kicki) Arconti. ORSM:
Piazza Borgeese. Roma.


A2-105
DE GEER

Bruksätt från Holland*

Hovfröken, friherrinnan Charlotta Aurora De Geer af Finspång, född 1779-09-19, † 1834-05-14 i
Stockholm, dotter av överkammarherren, friherre Johan Jakob De Geer af Finspång och grevinnan
Fredrika Aurora Taube. Barn: Gustava Charlotta Jacquette Aurora Gyldenstolpe, född 1797-07-04,
† 1839-01-07 i Konstantinopel. Hovfröken hos drottningen. (Förhållande med Oscar I med vilken hon
fick dottern Oscara Meyergeer). Gift 1:o 1817-09-18 med generallöjtnanten greve Carl Gustaf Löwenhielm
(skild 1829-09-01). Gift 2:o 1838-08-21 i Kimstads socken med ministerresidenten
Uno von Troil. Adolf Fredrik Nils Gyldenstolpe, född 1799; Riksmarskalk och en av rikets herrar;
† 1864. Se Tab 5. Carl August Gyldenstolpe, född 1800. Kammarherre. † 1872.
(Släktingar till kademieRådent Ledif Taube)
Vid sekelskiftet 1500- 1600 koncentrerade kronan hela sin drift i Östergötland till Finspångs bruk
och produktionen sexdubblades. 1618 fick holländaren Wellam DeBesche arrendet på bruket.
Bruket var nu ganska nedslitet och i behov av upprustning.
DeBesche i samarbete med den holländske bankiren Louis DeGeer

Louis De Geer d.ä.
lät nu bygga upp nya bruksbyggnader, vallonsmidet infördes och ny teknik vid kanonborrning.
Efter DeBesche arrende 1618, med DeGeer bakom sig, var Finspångs brukshistoria bestämd
för ett par århundraden framåt. 1641 köpte Louis DeGeer bruket för 50.000 Rd. Bruket kom nu
att drivas av släkten DeGeer ända fram till 1848. Vallonhistorik Brukets konjunkturer har följt
den internationella krigsutvecklingen på så vis att vid fredstider har det varit lågkonjunktur i
Finspång och tvärtom. Detta berodde på att Finspång sedan 1641 hade monopol på tillverkningen
av kanoner i Sverige. Dessa exporterades till de olika krigsskådeplatserna i världen. Finspångs
bruk stod på den absoluta toppen 1785 vad gällde tillverkning av skeppund kanoner.
Den stora marknaden var då det amerikanska frihetskriget. Men iom krigsslutet började
slutet för den gamla bruksepoken skymta. Lagren med kanoner låg osålda och bruksledningen
gjorde förluster på "många miljoner tusende daler". 1802 begärde brukspatron Jean Jaques DeGeer
att få låna pengar för att täcka de enorma förlusterna. Men slutet var oåterkalleligt och 1841 gick
Finspång definitivt ur händerna på släkten DeGeer. Industrialismens intåg skulle nu börja på Finspång.
Som förvaltare på bruket kom 1848 Carl Ekman. Denne köpte detsamma 1856.
Detta fick greve Nils Gyldenstolpe att utropa "Rokokon är slut. Borgerligheten och
liberalismen har gjort entré". Ny teknik infördes nu vid bruket, lancashiresmidet och
kanontillverkningen reformerades och järnvägsräls började tillverkas. 1893 skrev
Alfred Nobel kontrakt med Bofors bruk om tillverkning av kanoner då han ansåg att
utrustningen i verkstäderna och tillverkningen var omodern i Finspång.
Carl Ekman överlät bruket till sin son Axel som 1902 lät ombilda bruket och ändra produktionsinriktning.
1912 tillverkades den sista kanonen vid Finspång och därmed var brukets roll som vapenproducent utspelad.
1913 gjorde den moderna industrialismen sitt intåg i Finspång. Detta år grundlade de båda Stockholmsbröderna
och uppfinnarna Birger och Fredrik Ljungström Svenska Turbinaktiebolaget Ljungström (STAL).
Finspångs Metallverk bildades även detta år och övertog de gamla brukslokalerna.
Hela denna industriella epok har på flera vis bidragit till att Finspångs centralort vad gäller
byggnadsmiljöerna fått en struktur som går att avläsa likt trädens årsringar.
Här finns bebyggelsemiljöer från sent 1600-tal fram till miljöer tillkomna under 1900-talets första årtionden.
Några av de intressantare byggnadsmiljöerna i Finspångs centralort skall presenteras nedan. Bruksgatan
Som på alla gamla bruksorter med anor från det tidiga 1600-talet ligger bruksarbetarnas bostadsmiljö i
direkt anslutning till slottet och bruket. Den bevarade bebyggelsen utmed Bruksgatan består av sju f.d.
bruksarbetarbostadshus byggda mellan åren 1764 1815. Tidigare har här funnits fler byggnader av
vilka kan nämnas hospitalsbyggnaden "Spettaln" från 1768, gamla krogen och arbetarbostäderna
Kapernaum och Sion. Dessa är sedan länge rivna. Bostadshusen var främst avsedda för den
sk bruksarbetararistokratin. Förutom arbetarbostäder byggdes hus för brukets chefer och tjänstemän
utmed Bruksgatan. Direkt öster om arbetarbebyggelsen ligger f.d. chefsbostaden, byggd under 1800- talets
första hälft. Den har bl.a. varit bostad åt Carl Ekman. På höjden direkt söder om denna byggnad ligger den
sk Villan, byggd 1888 som bostad till brukets kamrer och Carl Ekmans sekreterare Reinhold Boström.
Denna vackra byggnad i det sena 1800-talets romantiska arkitektur kom också att fungera som bostad
till kontrollofficerarna vid bruket. Intill den gamla chefsbostaden ligger en byggnad från 1800- talets
tidiga hälft som bl.a. fungerat som bostad till brukets förvaltare. Idag finns här Finspångs Messingskammare.
Till bruket var knutet en brukspredikant som ansvarade för gudstjänstverksamheten i Slottskapellet.
Granne med förvaltarbostaden ligger det gamla 1700-tals huset som bl.a. fungerade som bostad åt brukspredikanten.
Bakom huset finns en trappa som leder upp till klockstapeln och det var närheten till denna som bidrog till
att brukets predikant fick sin bostad i huset. Det sista huset utmed Bruksgatan byggdes 1755 som dagsverkstuga.
Här bodde bl.a. de från Dalarna hitkomna sten- och träarbetarna som bl.a. 1776 byggde Hällestadsbron
och 1824-26 byggde en ny masugn med två pipor. Centrumbebyggelsen Utmed Vallonvägens norra sida,
på höjden direkt söder om bruksmiljön, ligger den tidigare omnämnda "Villan" från 1888.
Därefter följer på rad tre stor ljusmålade träbyggnader från 1920-talet byggda som bostäder till brukets tjänstemän.
På bergknallen, väster om dessa hus, ligger den på 1880-talet byggda klockstapeln.
Utmed Vallonvägens södra sida ligger från öster till väster sett det vackra f.d. kommunalhuset från 1920- talet.
Därefter följer f.d. Högbyskolan och den gamla lärarbosta den, liggande som flygel till skolbyggnaden,
från 1911-12. Sedan följer två mycket vackra byggnader från 1920- talets början byggda i den typiska
20-talsklassicismens anda med mjukt svängda valmade tak och kolonnförsedda entréer.
Vi har nu nått det egentliga Högby med sina kvarvarande f.d. bruksarbetarbostäder från 1750-1783.
Området har, innan Högby servicehus tillkomst, bestått av ett flertal gamla arbetarbostäder från sent 1700-tal.
Fortsätter man sedan till Bergslagsvägen ligger, på dess norra sida, Centrumhuset med sina två fasta flygelbyggnader.
Huset byggdes 1909-10 som ett samlingshus bl.a. innehållande en större sal med 500 sittplatser.
Byggnaden bekostades av bruket. Sitt nuvarande utseende, med de fasta flyglarna, är tillkommet senare under 1900-talet.
Fortsätter man så Bergslagsvägen fram till den korsar Kalkugnsvägen syns det vackra bokhandelshuset med sitt brutna tak,
byggt under 1920-talet. Vad som är kvar att nämna av den äldre centrumbyggnationen är de båda,
för Finspångs gamla centrum så typiska byggnation, f.d. posthuset och telegrafhuset.
Byggnaderna ligger vid Bergslagstorget och stod klara för invigning på hösten 1921.
Om husen sägs bl.a. för att citera Östergötlands Dagblad den 28 september 1921:
"De båda husen äro uppförda efter ritning av professor E. Lallerstedt, som här tillämpat gammal Finspångsstil.
Denna utmärker sig för enkel exteriör i rena och raka linjer med öppna portaler.
" Byggmästare för husen var byggnadsingenjör N. Carlberg. Framför byggnaderna fanns tidigare en liten
parkanläggning varifrån de stora träden framför husen minner. Gränges industriområde Utmed Slottsvägen,
mittemot slottet, syns idag en del äldre industribyggnader från 1700-1800-talet. Det gamla bruket anlades
utmed finspångsån, mellan Slottsbron och den uppströms liggande Hällestadsbron. Här låg på åns norra
sida hammarsmedjan, hyttan, formhus, filhus, borrhus och klensmedja. De äldre industribyggnader man
idag kan se utmed Slottsvägen är först på åns södra sida ett brunrött hus byggt 1755, Skrotförrådet,
som tidigare bl.a. innehållet det gamla apoteket. Med gaveln mot Slottsvägen, på åns norra sida ligger
ett stort gulputsat hus i tre våningar. Detta är den gamla kanonverkstaden, byggd på 1840-50-talet.
Vägg i vägg med denna byggnad ligger en 1-vånings 1700-tals byggnad med långsidan mot Slottsvägen.
Detta var förr den gamla klensmedjan. Mellan dessa byggnader hänger en vacker lykta.
Denna är ett minne sedan den tid då brukets gamla huvudport låg här. På den gamla klensmedjans
NÖ hörn kan man också notera det inmurade kanonröret. Byggnaden bildar tillsammans med det brunröda
tvåvåningshuset huvudingång till Gränges industriområde. Denna byggnad fick sitt nuvarande utseende
1885 men hade troligen redan 1705 byggts om. Ursprungligen, berättas det, fungerade huset
bl.a. som Corps-de-logi till Louis DeGeer d.ä. då han besökte Finspång. Huset var då endast i en våning.
Efter att Slottet stod färdigt kom byggnaden att vara bostad åt olika högre tjänstemän vid bruket.
I huset har bl.a. konstgjutaren J.F. Mertens bott under 1800-talets mitt. Byggnaden inhyser idag kontor.
Vid industrientrén har den gamla Norra gatan, "Norlavärsgata", börjat och sedan gått rätt NV upp genom industriområdet.
Utmed denna gatan har flera byggnader legat vilka fungerat som bostäder åt arbetare och tjänstemän vid bruket.
Mitt emot den gamla corps-de-logi byggnaden ligger, mellan slottet och Slottsvägen, en stor två och en halv vånings
byggnad med en putsad ljusgrå fasad. På byggnadens västra gavel står följande att läsa i svarta bokstäver:
JJDG 1773 AFT. Detta betyder att huset byggdes 1773 när Jean Jacques DeGeer och Aurora Fredrika Taube
residerade på bruket. Byggnaden är ursprungligen den gamla Finspångs kvarn men används idag som kontor.
Mittemot den gamla kvarnbyggnaden, på Slottsvägens norra sida, ligger två sammanbyggda industribyggnader
från 1920-talet i gul respektive röd putsfasad. Dessa innehåller idag bl.a. kontor, garage och smedja.
Om man sedan fortsätter förbi Gränges huvudkontor och svänger av Kanalgatan norrut ligger
då några 100 meter upp på gatans östra sida den gamla vackra kraftstationen från 1903 med
sin tidstypiska trappstegsformade gavel. På det området där idag Gränges huvudkontor ligger
låg tidigare den mycket stora Finspångs lantgård med sina omfattande odlingar och vackra
mangårds- och ekonomibyggnader. Den stora och mycket vackra slaggstensmur som löper
utmed Slottsvägen tillkom mellan åren 1880-1885. Historien förtäljer att den byggdes på initiativ
av fru Augusta Ekman, maka till brukspatron Carl Ekman, för att hon skulle slippa att se när
kolkörarna stod och uträttade sina behov i väntan på att få lasta av kol i det stora kolhuset som
låg på Slottsvägens norra sida. Linan som förbinder stenpelarna utmed muren kommer från den
linbana som gick från Skutbosjön förbi byggnaden där Bruksmuseet ligger och vidare över strömmen
till den sk Malmbacken. Linbana byggdes 1869-1870.
Bruksmuseet och Biblioteket. Slottet och slottsparken Den nuvarande slottsbyggnaden är uppförd mellan
åren 1668-1685 efter ritningar av den holländske arkitekten Adriaan Dortsman.
Slottet är ett av landets största barockslott och är enastående i svensk arkitektur.
"Nöjet att pryda ett kärt fosterland har varit orsaken till denna byggnad" har brukspatron Jean Jacques DeGeer

Jean De Geer & Sara De Geer
De fristående slottsflyglarna är tillkomna på 1740-talet och på 1790-talet byggdes de två mindre flyglarna.
I slottet inryms också ett kapell i den södra fasta flygeln. Mot slutet av 1700-talet anlades den stora engelska
parken i dåtidens romantiska anda, under ledning av bruksherrskapet Jean Jacques och hans legendomsusade
hustru Aurora DeGeer. I mittaxel till slottet uppfördes 1791 det sk Auroras tempel efter ritningar av JT Sergel.
Orangeriet byggdes 1832, efter en ritning av Lars von Röök, på platsen för ett tidigare nedbrunnet orangeri.

Louis De Geer d.ä.
Finspång - Louis DeGeers skapelse Kom till Finspång och känn industrihistoriens vingslag.
Här stod den svenska industrins vagga, tack vare den berömde holländske affärsmannen
Louis De Geer. De första spåren av Finspångs märkliga industrihistoria kan härledas redan till
Vasakungarnas tid. År 1580 betecknas dock som det egentliga födelseåret för finspångsindustrin.
Då gav kung Johan III holländaren de Wijk uppdraget att utveckla järnhanteringen och främst
då vapentillverkningen. 1641 köpte Louis De Geer Finspångs bruk från Kronan.
Invandrade vallonska mästersmeder bidrog till att kanoner av hög kvalitet exporterades till stora delar av världen.
Sin verkliga storhetstid som vapentillverkare upplevde Finspång under 1600- och 1700-talen.
Under denna tid hade Finspång ensamrätt på kanontillverkningen i landet.
På 1880-talet flyttades den tunga vapentillverkningen till Bofors. Slutet på Finspångs 300-åriga epok som
Europas vapensmedja kom 1912, då den sista kanonen provsköts. 1913 gjorde den moderna
industrialismen sitt intåg och Svenska Turbinfabriks Aktiebolaget Ljungström (STAL) bildas.
Bruket ombildades till Finspongs Metallverk och Nordiska Artillerifabrikerna. "Bruksmiljöernas Drottningholm"
Finspångs slott är på holländskt sätt anlagt på en holme i Finspångsån. Louis De Geer d.y. uppförde
det mellan åren 1668-1685. Det är ett av landets intressantaste slott; ett typiskt lantslott från karolinsk tid.
Flyglarna uppfördes 1742. Parken ansågs på 1700-talet som landets "mest känslosamma och romatiska".
Området är av nationellt kulturhistorisk riksintresse. Häfla hammarsmedja - ett unikt industriarv
Häfla Hammarsmedja anlades 1682 vid Häfla ström. Smedjan var i bruk fram till 1924
då verksamheten lades ned. Idag är smedjan byggnadsminnesförklarad som en mycket intressant
och välbevarad industrimiljö. Här finns en av landets få bevarade tyskhärdar, en stångjärnshammare
från 1829, smälthammare och Bagges blåsmaskin. Här finns också ett sågverk och en spånhyvel.
I smedbostaden Grålus finns en rekonstruktioner av smedernas boendemiljöer.
Varje år arrangeras i Häfla Smedjans Dag, där besökarna bjuds på en rad aktiviteter, bl.a. är det
gamla sågverket igång. Hällestad Storgruva - här bröts malmen till det DeGeerska imperiet
Detta område var redan under medeltiden centrum för den Östgötska bergslagens gruvbrytning.
Storgruvan upptäcktes 1646 och av järnmalmen härifrån göts den svenska segermaktens kanoner i Finspång.
1703 lades gruvan ned, men historien runt gruvdriften i Hällestad kan besökaren uppleva än idag.
I Gruvstugan, byggd i slutet av 1600-talet finns en permanent utställning och modell om gruvdriften.
I området finns vandringsleder tar dig genom skogen till några av de mest intressanta lämningarna från gruvepoken.

A2-106
GRILL


Handels- och borgarätt från Augsburg.
Guldsmeden Anthoni Grill inflyttade
från Holland till Sverige 1660. Ätten kom senare att
uppdelas i Garphytte- och Godegårdsgrenen.
Har gemensamt ursprung med Italienska ätten Grillo, 1300-talet.

Handelshuset Grill i Stockholm var sedan länge uppköpare av brukets varor och när så
Claes Grill 1750 blev ensam ägare till Söderfors, inleddes en lysande epok för bruket. Söderfors bruk,
Öregrund, OMVANDLING Claes Grill satte omedelbart igång med omvandlingen av bruket och
Söderfors fick nu en strikt välordnad miljö. Från omkring år 1750 finns en storslagen plan för Söderfors,
möjligen utförd av arkitekten Carl Hårleman. Planen förverkligades emellertid inte i alla avseenden.
Herrgårdens huvudbyggnad hade uppförts omkring år 1690, men byggdes nu om och försågs med
kvadratiska flyglar, eventuellt med Hårleman som arkitekt. Huset är uppfört i två våningar, byggt i timmer
med panelklädd fasad, som nyligen återfått sin tidigare gula färg. Taket är brutet och valmat.
I bottenvåningen finns takmålningar från omkring år 1700 i två rum. Vinkelrätt förbi herrgården går
Storgatan och åt norr sträcker sig Nygatan, Strömgatan och Skolgatan, alla kantade av smedsbostäder.
Från 1700-talets mitt finns 30 bevarade envånings timmerhus, från början rödfärgade, men sedan
mitten av 1800-talet vitputsade. Industriområdet ligger i öster med exempelvis en ankarsmedja
från 1876, byggd i slaggsten. KULTUR OCH VETENSKAP Under familjen Grills dryga 150 år
som ägare var Söderfors inte bara ett blomstrande järnbruk, utan också, trots det perifera läget,
ett kulturellt och vetenskapligt centrum. Framför allt Adolf Ulric Grill var en stor kulturpersonlighet,
som samlade konst och naturalier och komponerade musik. Det var även han som lät anlägga
den engelska parken i brukets utkant med det grekiska templet. Andra hälften av 1800-talet var kärva
tider för många järnbruk. Söderfors var dock ett undantag och expanderade med fortsatt utbyggnad.
Än idag är Söderfors helt präglat av järnhanteringen, nu genom stålframställning i moderna industribyggnader
i direkt anslutning till den ursprungliga bruksmiljön. Söderfors bruk har genom åren varit en viktig del
av landets industri, och är det alltjämt som en av få kvarvarande levande bruksmiljöer.
Söderfors är starkt präglat av familjen Grill och speglar hur ett större järnbruk blev utformat
under 1700-talet. Söderfors bruk är mycket välbevarat, och var vid byggnadsminnesförklaringen
den 20 december 1985 det då hittills största sammanhängade byggnadsminnet i landet.
I slutet av 1700-talet fick Västra Ny sockens skogar en ny och betydande användning tillsammans med
den rika vattentillgången. Detta skedde genom direktören för Ostindiska kompaniet Abraham Grill Abrahamsson,
som å 1775 inköpte Bona Frälsehemman och där anlade ett stångjärnsbruk. Vattnet som före manufakturverkets
och stångjärnsbrukets tid endast utnyttjats för skvaltorna, togs u i anspråk för att driva stångjärnshammare.

År 1792 avled Abraham Grill under mystiska omständigheter. Han hade varit på resa med häst och droska till
Norrköping där han skulle uträtta en del affärer. När han kom hem och lakejen öppnade dörren i droskan,
fick denne till sin förskräckelse se att hans husbonde var död. Det visade sig att hans plånbok var borta.
Om det förekommit något brott fick man aldrig någon klarhet i. Abraham Grill efter lämnade hustru och
åtta omyndiga barn. Makan Ulrika Lovisa Grill lär ha skött de omfattande affärerna efter makens död
fram till det att sönerna kunde överta de olika Järnbruken. De båda sönerna Gustaf och Claus övertog i början av 1800-talet
Bona med underlydande gårdar. De flyttade först till Åsandby, som också hörde till Bona Järnbruk.
Claus avled strax efter det de övertagit Bona, och Gustaf Grill löste ut hans del med 27000 riksdaler.
Sonen Gustaf Grill, som år 1814 blev ensam ägare av bruket ansåg att driften borde kunna utvidgas
ytterligare och skrev därför till bergsmästaren A. Palm 1832. "Genom privilegier och och andra avhandlingar
har Bona bruk blivit av min käre fader, brukspatronen och direktören etc. J. A. Grill anlagt 1782 och sedermera
vunnit rättigheter att därstädes anlägga en ämnesstångjärnshammare och tvenne härdar med 315 skeppund smide.
Med dessa erhållna rättigheter, stor skogstillgång och vissa år överflöd på vatten, skulle en utvidgad smidesrättighet
vara av verklig nytta., men i saknad av rättigheter att smida och vågföra mera än 315 skeppund stånjärn årligen,
har jag i måna år måst låta ena stångjärnselden beständigt vil och även den andra, sedan det tillåtna stångjärnet blivit utsmitt".
Abraham Grill hade inte skaffat sig rätt att vågföra det utsmidda ämnesjärnet. Närmaste våg var Norrköping,
och stångjärnsfororna skulle därför komma att ta alltför stor andel av omkostnaderna.
Gustaf Grill sökte emellertid sådan rätt, vilken beviljades genom Bergskollegiets utslag i sept.
1826. Från 1821 och fram till nämnda år vågfördes åtminstone något stångjärn i Norrköping,
medan största delen såldes till enskilda personer i trakterna kring Västra Ny och Motala.
Sedan kanalen färdigbyggts tog stångjärnsleveranserna en annan riktning. De gick över Motala våg för vidare
befordran kanalvägen till Göteborg. Omkostnaderna uppgick till 2 daler per skeppund eller 1/6 av stångjärnspriset.
Någon gång omedelbart efter kanalen öppnats gjorde en skeppare från Göteborg an sin båt vid vågen i Motala,
hoppade i land med sina gastar och flyttade stångjärnet över vågen till båten, medan han då oh då kisade
ned mot odalkvarnarna eller i tankarna prövade den lastade båtens färd genom slssarna och ute på
öppna havet. Ibland vände han sig kanske till någon av forbönderna och frågade om den där
Grillen på Bona var lika stursk som de flesta andra patroner. När järnet lastats, skrev han följande mottagningsbevis,
som han lämnade till bruksinspektoren Ribbert: "Jag J. Jansson, skeppare på Däck Båten Två Bröder,
hemma i Göteborg, nu i Motala, erkännes mig hava emottagit uti nämnda mått förande Fartyg av
H. Herr Brukspatronen G. Grill" vartefter följer en specifikation av stängernas dimensioner m.m.
"Summa 515 järnstänger väga tillsammans i bergsvikt 55 skeppund, 3 Lispund och 13 skålpund,
alla Stänger hela och stämplade med GG, förbinder jag mig att genast med första tjänliga vind avsegla
till Göteborg och så framt Gud lycklig resa förlänar, i lika oskadat skick avlämna dem till C.A: Wärn,
vartemot mig i frakt betalas efter så fullgjord leverering Tjugo Skilling Banco pr. Skeppund.---"
Till Göteborg levererades efter kanalens tillkomst drygt hälften av årsproduktionen. Resten såldes
till bl.. Blommedal, Motala manufaktur, Motala smeder samt till Motala verkstad.
Omkring år 1840 synes rörelsen ha börjat sacka bakåt. Gustaf Grill frågade sig i likhet med de
värmländska brukspatronerna, om det inte vore bättre att låta skogarna växa till sågtimmer,
upphöra med kolningen och direkt utskeppa malmen och tackjärnet. "Förgäves invänder man
att de arbetare som nu användes för järnhanteringen skola bliv brödlösa.
" Driften uppehölls dock ännu en tid
, från 1851 med brorsonen Howard Grill såsom ägare
fastän under svåra förhållanden, som förorsakade honom förluster på både skog och järn.
År 1886 avvecklades rörelsen efter en 100-årig existens.

Claes Grill 1705-1767
Anthoni d.ä. (1610-1675) Född i Amsterdam, riksguardie i Stockholm gift med
Catharina Staërtz fick fem barn: 1. Rosina (död före 1679) gift med H.Leschorn
2. Elisabeth (död 1693) gift med S.Meijtens 3. Anthony d.y. (1640-1703)
Riksguardie i Stockholm gift med Anna von Slingeland 4. Gertrud gift med D.Meijtens
5. Balthazar (död 1697) Ledare inom glasbruksindustrin gift med Elisabeth Faltz.

Grills Godegård



(Märta Grills EX LIBRIS)


Grilllska Ostindiska Trana med den årliga gräshoppan i näbben



Johan Abraham Grill (död 1792)och hans maka
Ulrika Lovisa Lüning (död 1824)



Fredrik Grill (död 1861)


Andreas Grill (död 1889)


Theodor Grill och Märtas bröllop


Ulla och Karin Grill på Godegård 1922


Baltzar Grill och Evas bröllop 1927


Godegård Grillarna 1954



Fru Maj Grill och Brukspatron Baltzar Grill 1956


Menuett på Godegård


Kungligt besök var vanligt på Godegård



Maj Grill vid den årliga kräftmiddagen
i Kinesiska matsalen,


Claes Grill, f 1886
direktör, konsul, kennelman av Gerdhem.
Vd 1939 i Ångf. AB Göta Kanal
Preses i ÖstgötaAkademien.
Hedersledamot i Sv. Kennelklubben.

Under konstruktion
Skultuna Messingsbruk
Världens äldsta och fortfarande aktiva mässingsbruk och företag, beläget i Skultuna, Västmanland, anlagt 1607 av Karl IX.
Skultuna Messingsbruk är ett av de företag i Sverige som längst arbetat med ett och samma material.
Bruket troddes vara anlagt 1611 till dess att privilegibrevet med Karl IX signatur återfanns i Riksarkivet.
Produktionen pågår fortfarande i liten skala inom de fyra olika produktområdena; Classic, Modern, Jewellery och Christmas.
Innehåll [göm] 1 Historia 1.1 Skultuna Bruk grundas av Karl IX 1.2 Sveriges största mässingsbruk 1.3 Svenska Metallverken bildas 1.4
Gränges säljer Skultuna till Wachtmeister 1.5 Nutid och 400-årsjubileum 2 Extern länk Historia [redigera]
Skultuna Bruk grundas av Karl IX [redigera] Skultuna Bruk anlades år 1607 av Karl IX.'
Bakgrunden var att Sverige under Gustav Vasas och Erik XIV:s tid blivit starkt skuldsatt gentemot Hansan.
Genom att förädla koppar till mässing skulle importen av mässing kunna minskas, exportinkomsterna ökas
och därmed förbättra rikets ekonomi. Att mässingsbruket kom att anläggas just vid Skultuna berodde på att där fanns tillgång
till Svartåns vattenkraft och att avståndet till Falu koppargruva inte var alltför långt. Dessutom fanns det i området gott om skog
för träkolstillverkning. Skultunas förste arrendator blev Jacob Johansson, Mäster Jacob Mässingsmakare.
Han och hans närmaste efterträdare hitkallades från mässingsindustrin i Tyskland och Nederländerna.
Produktionen vid bruket var fördelad på olika verkstäder och smedjor. I beredarverkstaden tillverkades ljusstakar, krukor,
kittlar, skålar, väggplåtar m.m. av mässingsplåt och i krongjutarverkstaden bl.a. mortlar, klockor, ljusstakar och ljuskronor.
Den äldsta bevarade ljuskronan från Skultuna finns i Vårfrukyrkan i Enköping och daterar sig från 1619.
Sveriges största mässingsbruk [redigera] År 1669 blev kammarrådet assessorn i Bergskollegium Isaac Cronström ägare till Skultuna Bruk.
Flera förbättringar i driften genomfördes under hans tid. Man började nu även med varumärkesstämpling av produkterna.
Vid en svår eldsvåda1790 förstördes så gott som hela bruket. Återuppbyggnadsarbetet leddes av den dåvarande
brukspatronen Carl Jacob Adlerwald. Till de tekniska förbättringarna hörde att man övergick till den s k zinkmetoden.
Metoden innebar att metallisk zink tillsätts kopparen istället för galmeja. Under 1800-talet var
Skultuna den ojämförligt största producenten i Sverige av manufakturvaror i mässingshusgeråd och prydnadsföremål.
I en prislista från 1830 upptas inte mindre än 213 artiklar. Det fanns exempelvis 63 olika ljusstakar och ljuskronor,
alltifrån enklaste modeller till 40- pipiga kyrkljusstakar. Adlerwalds efterträdare Carl Wilhelm Hammarsköld kom
att satsa betydande summor på mässingsbruket. Dessa var dock för det mesta felsatsningar, vilket slutligen ledde till att
Hammarsköld flydde från konkursen genom att lämna landet 1849. Svenska Metallverken bildas [redigera]
Efter en lång rättslig process fick olika släktingar till Hammarsköld äganderätten till bruket 1857. De ombildade
Skultuna till aktiebolag 1860 under namnet Skultuna Bruk AB. Verkstäderna och utrustningen vid bruket var dock hopplöst omoderna.
Reinhold Theodor Björklund anställdes som verkstadsingenjör, och började omedelbart modernisera anläggningarna och
produktionsmetoderna. Redan 1862 kunde ett nytt tråddrageri tas i bruk. Björklund fortsatte under ytterligare 30 år att
köpa in patent, höja den tekniska nivån och inte minst öka uttaget av vattenkraft ur Svartån. Under Stockholmsutställningen 1897
kom Skultunas monter att vara en av de mest uppmärksammade. Företagets vinst var emellertid fortfarande svag.
Situationen förvärrades närmast ytterligare i samband med att Nordiska Metallaktiebolaget bildades 1897 i Västerås.
Produktionen där kom att bestå av vissa metallhalvfabrikat, främst koppartråd för den elektriska industrin. Detta kom att inkräkta på Skultunas produktionsområde.
Efter långdragna diskussioner med konkurrenten i Västerås, samt Granefors mässingsbruk i Blekinge bildades en gemensam försäljningsorganisation.
1907 gick de tre företagen slutligen ihop för att bilda Svenska Metallverken AB. Vid Skultuna Bruk tillverkades då enligt en företagspresentation "…alla
slags kokkärl och husgerådsartiklar av koppar, aluminium och mässing och ren nickel samt större kopparslageriarbeten
för tekniska och industriella behof. Inom sistnämnda kategorin märkas helsvetsade aluminiumkärl, aluminiumrörledningar m.m.
" Gränges säljer Skultuna till Wachtmeister [redigera] Svenska Metallverken förvärvades 1969 av Trafik AB Grängesberg-Oxelösund
(senare namnändrat till Gränges AB). Verksamheten omstrukturerades och fick 1971 namnet Gränges Essem.
Gränges Essem delades i sin tur upp i fyra företag 1974. Förutom den traditionella tillverkningen av mässings- och kopparprodukter,
kom även produktion av aluminiumfolieprodukter och stötfångare att lokaliseras till orten. Gränges omorganiserades under slutet av
1970- och början av 1980-talet, vilket ledde till att dåvarande VDn Ian Wachtmeister 1983 övertog tillverkningen av bruksföremål i
Skultuna via sitt industriföretag The Empire. Ett annat företag som startades samma år på det gamla bruksområdet var Skultuna Gelbgjuteri AB,
idag största underleverantör till Skultuna Messingsbruk AB. De andra tillverkningsenheterna inom Gränges i Skultuna har därefter successivt
funnit nya ägare. Den sista enheten, folietillverkning, såldes 2003 till ett italienskt företag. Bland företag verksamma i Skultuna som har sitt ursprung
i det gamla bruket kan Skultuna Flexible AB, Skultuna Ytbehandling AB och Skultuna Folie AB nämnas. Nutid och 400-årsjubileum [redigera]*
Skultuna Messingsbruk AB ägs numera av det svenska bolaget Askembla Asset Management. Produktionen, som fortfarande pågår i liten skala
består främst av montering, polering, stämpling, kvalitetskontrollering och paketering av nytillverkade mässingsföremål.
Skultuna har idag fyra olika produktområden; Classic, Modern, Jewellery och Christmas. Inom Classic finns många äldre modeller som
Kontorsljusstaken och Ljuskronor med 5 och 7 armar. Sedan 2007 är Peder Lamm konstnärligt ansvarig för den klassiska linjen med målet
att förnya den på ett klassiskt men spännande sätt, det första resultatet av samarbetet är den gustavianska Jubileumsljusstaken, framtagen
efter gamla förlagor till 400-årsjubileet 2007. Skultuna har även en modern designlinje med produkter framtagna i samarbete med ledande
svenska designers som Thomas Sandell, Claesson Koivisto Rune och Olof Kolte. Inom det tredje produktområdet, Jewellery, finns välkända
produkter som Skultunas klassiska manschettknappar med kunglig krona samt smycken som Skultunapärlan. År 2006 lanserades produktlinjen
Christmas där den franska designern Koray Ozgen och svenska designern Charlotta Hamrin tolkat julen åt Skultuna. I de gamla brukslokalerna i
Skultuna finns det idag förutom produktionen Skultuna Fabriksbutiker samt café och museum. Skultuna Messingsbruk är ett av
Västmanlands största turistmål med ca 150 000 besökare om året. Kronprinsessan Victoria besökte Skultuna Messingsbruk 14 juni 2007
I samband med 400-årsjubileet den 14 juni 2007 besökte kronprinsessan Victoria Skultuna Messingsbruk och invigde ett minnesmärke
över grundaren Karl IX. Minnesmärket som restes av Skultuna Messingsbruk med bidrag från lokala företag står vid nerfarten till bruket
och består av en bronsplatta föreställande Karl IX fäst på en massiv stenstod av glavaskiffer. Bronsplattan är utförd av skulptören
Ernst Nordin som även gjort många svenska mynt.
-
Ian (Melcher Shering) Wachtmeister af Johannishus, har varit verkställande direktör i
Oxelösunds Järnverks AB 1970-78, Gränges Aluminium AB 1978-83.
CEO The Empire AB, Vd. RUBBER BARRON AB.


under bearbetning
A2-109
SPARRE

Röfors bruk

Ägarinan av Röfors bruk
Brukspatron Hedvig Sparre
gift med baron Carl Johan Sparre
sönerna Axel och Sixten ägare av
Wedevåg bruk

Wedevåg bruk är landets älsta existerande järnmanufakturverk som på
1700-talet var landets största, enligt kungen "den svenska industrins moderverk"

Bruket är beläget i Linderbergs kommun ( Lindes soken).
Vadstena kloster fick hyttemark av Bo Jonsson Grip, Koverboda 1383
blev sedan Wedevåg ägd av Magnus Eriskson 1345. Från 1300-talet
tillverkade bruket osmundjärn i öpna blästerugnar och senare i mulltimmermasugnar.
I Gustaf Vasas jordebok i Lindes bergslag
1539 fanns 28 järnhyttor i gång och 194 bergsmän.

Axel Sparre
Från 1860 sköttes bruksrörelsen av Axel C:son Sparre
vilken genom arv blev delägare tillsammans med brodern

Sixten Sparre(1850) som skötte egendommen.
---
1861 gifter sig Axel Sparre gifter med

Nanny Ulfsparre och bodde
i bruksherrgården under 40 år.

---
1880 Axel Sparre i kretsen av Wedevågs
bruks arbetare.

bredvid baron sitter verkmästaren Fr. Canell

Stångjärnstillverkningen bedrevs vid bruket från 1865
enligt franche-comté-metoden.
Bröderna Sparre började utvidga svartsmidet för att omfatta handredskap
yxor,spadear, skyflar, billar, grepar, hackor och högaflar.

Bruket behöll handsmidet och fram till 1895 förekom stångjärnssmide.
Wedevåg blev genom Axel Sparres stora inflytande rörelsens huvudort i Bergslagen
och vid dess midsommarmöten strömmade folk till i tusental från hela Bergslagen
sedan järnvägen öppnats 1871. Ca 6000 personer deltog vid mötena där familjen
Sparre deltog, Axel Sparre ledde själv sången och den musikaliska delen av programmet.
Baron Sparre initierade föreningsbildning och vid 1870-talet bildades den första
sjuk och hjälpkassan som fick stor anslutning.

Vid en fest pingsten 1900 lämnade Baron Axel Sparre bruket som han skött i 40 år,
och kunde då utdela Patriotiska Sällskapets guldmedalj till 17 av brukets trotjänare.
6 månader senrae avled han i Stockholm, 1923 dog hans fru Nanny Sparre,
född Ulfsparre, med orden "kom ihåg att älska, lyda och tjäna.
De är begravda i Wedevågs kyrkogård.
---
Porträtt finns i Susanne af Burén ägo vars mamma, Barbro Ulfsparre,
(far John Ulfsparre, mamma Maria Axelsdotter Sparre)
morfar var Axel och Sixten Sparre.


Tamm
(uppdateras innom kort)



Brukspatron Per Adolf Tamm
f 1774 d 1856 på Österby Bruk

( kommer snart att uppdateras)










©
1967
Webbred:
O. Rosenstierna
Achen
All our rights reserved AKADEMIEN No part of our web site publication may be used,
reproduced or transmitted, in any form or by any means, electronic, mechanical,
photocopying, recording or stored in any retrieval system of any nature,
without our prior written permission.