Hur terrorism ska bekämpas

Inledning

Efter den elfte september 2001 känner alla till ordet terrorism, de flesta hatar det med rätta. Vad är då terrorism? Många skulle nog svara ungefär så här: ”Terrorism är när folk kapar flygplan och flyger in i höghus eller spränger sig själva i luften på platser där explosionen dödar så många oskyldiga som möjligt.”
Det här är inte direkt felaktigt att säga så här, attackerna den elfte september 2001 och de ständiga självmordsattackerna i mellanöstern är naturligtvis terroristhandlingar, men terrorism är så mycket mer än bara det. Vi har inte besvarat frågorna om hur terrordåd utförs, eller vilka som utför dem, varför och framför allt inte hur terrorismen ska bekämpas. Det är just hur man ska bekämpa terrorismen som den här uppsatsen skall handla om.
Nästan1 hela värden är överens om att terrorismen ska bekämpas, men inte om hur detta ska genomföras. Många nationer använder polis, underrättelsetjänster och militär för att, med våld, hindra människor från att utföra terrordåd. Andra menar att våld föder våld och att det bara leder till fler terrordåd. De anser att terrordåden beror på fattigdom och orättvisor2.
Båda uppfattningarna är både rätt och fel, att enbart ge bistånd till de fattiga länderna kommer inte att stoppa en självmordsbombare som bestämt sig för att utföra sitt dåd. Men med enbart militära och polisiära medel kan man inte heller besegra terrorismen på lång sikt. Jag ska svara på några av frågorna om detta, allt för aktuella, ämnet.
Jag ska också ge min definition av terrorism, som är samma som totalförsvarets: ”Användande av våld, hot eller tvång i politiska syften.”3 Denna definition tar alltså med terrorism med handlingar som utförs av stater mot den egna befolkningen, s.k. statsterrorism. Jag kommer dock bara skriva om terrorism som utförs av individer och grupper, främst muslimska extremistgrupper som t ex al-Qaida.

Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att utifrån några exempel diskutera vad som kan göras för att bekämpa terrorismen. För att belysa frågan kommer jag att nämna följande:
1. Vilka åtgärder USA och Storbritannien vidtagit sedan den elfte september 2001, och hur dessa åtgärder förhåller sig till de mänskliga rättigheterna?
2. Hur förhåller sig den svenska staten, samt berörda myndigheter till det inhemska försvaret

Resultatredovisning

Patriot Act är ett regelverk för hur amerikanska myndigheter ska hantera terrorister. Den innebär bland annat att:
  • Människor kan hållas fängslade oändligt länge utan åtal och tillgång till advokat.
  • FBI får göra utredningar om personer utan konkreta orsaker om det är för “intelligence purposes” alltså ungefär ”underrättelse-anledningar.”
  • Privatpersoners kommunikation kan avlyssnas redan vid mycket svaga misstankar.
Min källa är den amerikanska, politiskt oberoende, människorättsorganisationen American Civil Liberties Union4 . Jag tror inte en människorättsorganisation skulle uppge felaktiga uppgifter. Den är alltså den bästa källa som jag kunde hitta utan att läsa igenom det officiella dokumentet Patriot Act, som är på över 300 sidor.

Storbritanniens anti-terrorlagar5 är mer restriktiva och skiljer sig bl.a. mycket i när det gäller när myndigheterna får vidta åtgärder. Gemensamt för alla åtgärder är att de ska vara:
  • Nödvändiga; för att skydda nationens (Storbritanniens) säkerhet, föra att säkra landets ekonomiska välstånd, för att förebygga eller upptäcka alvarlig brottslighet, och;
  • Proportionella; det man uppnår ska starkt rättgärdiga den skada och intrång som den kan åstadkomma, t ex oskyldiga som råkade ”komma i vägen”.
Den som avgör om en åtgärd uppfyller dessa krav är Storbritanniens Statssekreterare (Secretary of State), alltså får man en oberoende granskning av en helt oberoende person.
Min källa är den brittiska underrättelsetjänsten MI5: s officiella hemsida. Om den inte skulle vara helt sann skulle det vara en ren lögn till allmänheten, jag tror inte en demokrati som Storbritannien skulle ljuga, därför bedömer jag den som mycket pålitlig.

Sveriges terroristbekämpning6 är idag [när uppsatsen skrevs] polisens ansvar. Försvarsmakten får bara hjälpa andra myndigheter (t ex polisen) så länge försvarsmaktens personal inte riskerar att utsättas för fara och/eller tvingas att använda tvång eller våld mot enskilda, det får försvarsmaktens personal enligt lag inte göra.
Däremot finns det en proposition om att försvarsmakten ska kunna användas mot enskilda på begäran av rikspolisstyrelsen. En sådan begäran ska kunna göras om polisen inte har möjligheter att klara av att bekämpa terrorism, t ex om polisen saknar tillräckliga resurser, kompetens, utrustning eller liknande. Förslaget innebär att enheter från försvarsmakten ska kunna användas mot enskilda personer. Sådana enheter ska ha militär en chef. Enheten och dess chef ska stå under polisens befäl, polisen ska alltså bestämma över militära enheter.
Min källa är regeringens hemsida, som jag litar på av samma anledning som att jag litar på MI5: s hemsida.

Diskussion

För att förstå vilka konsekvenser terrorism ger ska jag diskutera resultaten av fyra effekter7 som terrorismen för med sig, ju större dessa effekter blir desto större sannolikhet är det att fler attacker inträffar eftersom vinsten av att utföra terrordåd ökar.
Den effekt som slår först och som syns mest i media är den direkta effekten av terrordåd, som är det egentliga terrordådet. Effekterna är en förhållandevis8 liten förlust (från enskilda dödsoffer till några tusen) av människoliv men stor rädsla och skräck hos allmänheten. Den här effekten är inte bra, men det finns tyvärr omständigheter som är mycket värre, om man räknar i människoliv (se fotnot).
Den andra effekten är den direkta effekten av anti-terrorism, som är försvarsaktioner mot terrorismen. Det kan vara allt från underrättelsetjänster, polis till militära insatser. Dessa används främst för att förhindra terrordåd, och det är ju naturligtvis bra.
Eftersom anti-terroristaktioner arbetar i det tysta blir effekten, om man lyckas, att terrordådet undviks och allt fortsätter ”som vanligt” och ingen märker någonting. Om man misslyckas blir effekten av anti-terroristaktioner mycket begränsad.
Den tredje effekten är den indirekta effekten av terrorismen, som till största delen är att allmänhetens beteende förändras. Detta kan få stora ekonomiska konsekvenser, främst när strömmen av turister förändras. Turisterna vågar helt enkelt inte åka till terrordrabbade platser eftersom de tror att platsen kommer att attackeras igen. Eftersom terrorister ytterst sällan slår mot samma mål och vid två olika tidpunkter kan man utgå från att det är lika säkert vid en terrordrabbad plats, några månader efter attacken, som vid andra platser. Turisterna kan därför komma tillbaka när faran var över, men det gör de sällan. Denna effekt kan på längre sikt vara mycket mer förödande för terrordrabbade platser än vad det direkta terrordådet var. Denna effekt beror dels på mänskliga instinkter och på massmedia som förstärker rädslan.
Jag anser att terroristerna är väl medvetna om denna effekt och jag tror att de är ute efter den minst lika mycket som alla andra effekter. Den här effekten kan vi däremot lätt förhindra. Vid ett terrordåd ska man hålla oskyldiga (t ex turister) borta från orten eller landet där terrordådet inträffade för att skydda dem från fler attacker. När hotet om fler attacker är över (några veckor senare) ska man försöka återställa turistströmmen till det den var före attacken, på så vis begränsas indirekta effekten av terrorismen.
En ytterligare indirekt effekt är att de terrordrabbade länderna blir mer benägna att använda otillåtna och grymma metoder för terroristbekämpning, dessa metoder ger i sin tur oftast helt motsatt effekt vilket jag nu ska beskriva:
Den sista effekten är den indirekta effekten av anti-terrorism som är omvärldens reaktioner av de metoder som används för att bekämpa terrorism. Att använda allt för grymma metoder som tortyr och att gripa människor på låg misstankegrad och att inte berätta för dem vad de är misstänkta för kan få dessa konsekvenser:
  • Utomstående aktörer som t ex den egna civilbefolkningen och andra länder som inte stödjer användandet dessa metoder, får en mer hotfull inställning mot den som använder dessa metoder, som t ex USA. Det kan få konsekvensen att dessa länder och deras regeringar mer eller mindre avskärmar sig mot omvärlden.
  • Terrororganisationerna får lättare att rekrytera nya personer eftersom ”fienden” framstår som mycket grymmare och därmed blir fler personer terrorister.

Åtgärder för Sverige

Tidigare i uppsatsen har jag främst diskuterat och internationell terroristbekämpning och vilka metoder som är bra och dåliga, nu ska jag hålla jag mig till vad Sverige ska göra. Sveriges försvar har tidigare varit ett invasionsförsvar som skulle vara så stort och kraftigt att det skulle avskräcka en angripare från att anfalla vårt land. Hotet var stormakter som Sovjetunionen och Nazityskland. De vapenslag som användes var stridsvagnar, artilleri och infanteri i stora kvantiteter.
Nu har hotbilden förändrats, hotet från stormakterna är borta, de hot vårt samhälle består av numera av terroristattacker, naturkatastrofer och andra typer av ”kriser”. För att hantera kriser i allmänhet behövs en krishanteringsenhet som i en katastrof där många svenskar är inblandade (den ska även kunna hantera kriser utanför Sverige) ska styra Sveriges insatser för att vi ska klara oss igenom krisen på bästa sätt. Den ska aktiveras på beslut från riksdagen, för att ett sådant beslut ska tas måste hälften av alla tillgängliga riksdagsledamöter vara överens.Anledning till att jag skriver tillgängliga ledamöter är att det alltid ska vara möjligt att ta ett sådant beslut, om t ex hälften av alla ledamöter skulle dö i den händelse som utlöste krisen, skulle det bli svårt att få majoritet i Riksdagen för ett beslut. Döda ledamöter kommer, enligt min mening, alltid att rösta blankt.
Krishanteringsenheten ska vara direkt underställd statsministern och ska, för att inte hindras av olika myndigheter, tillsammans men honom/henne9 vara det högsta beslutande organet fram till att katastrofen är avklarad. Eftersom den här enheten är ”det högsta beslutande organet” ska det styra både det militära och civila försvaret, polisen, räddningstjänst, sjukhus och andra myndigheter för att kunna samverka dessa för att arbeta så effektivt som möjligt och därmed rädda fler liv. Enheten ska alltså bestämma över andra myndigheter/enheter som polis, militär etc.
Det är viktigt att ha klara och enkla regler för hur man behandlar terrorister. Om de som bekämpar terrorister inte kan komma ihåg reglerna utantill kommer det vara mycket svårt att följa dem i snabba och stressade situationer i fält. Det är praktisk omöjligt att slå upp regler sig en tjock regelbok bara för att kontrollera vad man ska och inte ska göra.
Det ska vara lagligt för enheten att använda militär när/om den vill eftersom det stor risk att för eldstrider när man t ex ska gripa terrorister, därför måste vi använda enheter som kan hantera detta. Alternativet är att den ”vanliga” polisen måste reträttera för att rädda sina liv och på så vis låter terroristerna göra vad de vill.
Vi har redan den Nationella insatsstyrkan (NI) som är en bra enhet som kan förstärka polisen vid enskilda händelser, men de har inte resurser att agera på flera platser samtidigt, därför behöver NI: s resurser ökas. Om NI: s resurser inte räcker till måste försvarsmaktens markförband sättas in. De kan sättas in i större kvantiteter om det skulle behövas. Dessutom har försvarsmakten en helt annan kompetens som polisen saknar, främst förmågan att fortsätta arbeta under stor psykisk press. Att utföra regelrätt strid samt att försvarsmakten har större möjligheter att uppträda på flera platser samtidigt. Dessutom måste man använda militära medel för att bekämpa större fartyg och/eller flygplan, eftersom polisen helt saknar vapen för denna uppgift.
När polis och militär ska arbeta tillsammans ska polisen styra över militäres förband för att undvika oklarheter om vem som bestämmer.
Vidare behöver vi fler spaningsenheter som ska bedriva olika sorters spaning mot terrorister. Det innebär bland annat agenter som arbetar ”under cover”, vilket betyder att agenter infiltrerar fientliga organisationer genom att ”låtsas” vara en del av dem. På så sätt kan man få underrättelser av en helt annan kvalité än med andra metoder. Att använda ”under cover”-operationer är mycket farligt, men att inte använda dem kan vid vissa tillfällen vara ännu farligare eftersom man kan gå miste om mycket viktig information.
Som jag tidigare nämnt har en proposition lagts fram om detta, för mer info se fotnot nr 6.

Kontroversiellt och nödvändigt

De flesta förslag som jag har lagt fram i den här uppsatsen är naturligtvis mycket kontroversiella, men risken är stor att de kommer att behövas förr eller senare. Hårdare tag mot terrorism är alltså i allra högsta grad nödvändiga, men vi ska inte gå så långt som USA och Storbritannien går, det kan ge motsatt effekt, vilket jag redan förklarat. Terrorattacker är en av de olika sorters kriser som Sverige förr eller senare kommer att utsättas för. Flera av de åtgärder som jag har föreslagit kommer att hjälpa oss i alla former av kriser, främst kommer en central krishanteringsenhet hjälpa.
Idag har vi en krisberedskapsmyndighet, men den ska bara ge råd om krishantering när det inte är kris. I en kris har den här myndigheten inget operativt ansvar, eller hur är det konstigt att en ”krisberedskapsmyndighet” inte ska göra någonting när det är kris?
Så lagstiftningen är idag finns det ingen som har ansvaret för krishantering, det är meningen alla som är inblandade; civilpersoner, företag, myndigheter, räddningstjänst o.s.v. ska samarbeta frivilligt, utan någon som bestämmer. Det här systemet ledde till stor förvirring och handlingsförlamning vid tsunamikatastrofen 2004. Jag tror främst att det berodde på avsaknaden av klara regler för vem som ska göra vad och vem som bestämde. Att ingen hade det formella ansvaret för en viss uppgift, t ex att skaffa sig en klar lägesbild, gjorde att den uppgiften gjordes alldeles för sent eller inte alls.
Militär ska få användas för terroristbekämpning, men polisen ska ha huvudansvaret. Polisen har t ex ingen förmåga att ingripa mot fartyg och flygplan. Polisen skulle kunna utveckla en egen flotta och ett eget flygvapen, men att ha två flottor och två flygvapen är både helt löjligt och mycket dyrt.

Sammanfattning

Kortfattat kan man säga att terrorism måste bekämpas med andra metoder än andra hot (militära eller kriminella). Vi ska däremot inte överdriva och använda för grymma metoder och/eller gripa personer trots mycket låg misstankegrad, det kan ge helt motsatt effekt.
För att klara av kriser i allmänhet behövs en krishanteringsenhet som alltid är redo. Den ska styra landet tillsammans med statsministern till krisen är över. Den ska ha stor makt för att göra att beslutsfattande går snabbt och smidigt och därmed kan fler liv räddas.
Terrorismen kommer att drabba oss, och den kommer att drabba oss hårt. Vi måste förbereda oss på detta, ju fortare och bättre, desto fler liv kommer att räddas.

Fotnoter

1. De enda som inte är överens om detta är antingen direkt inblandade i terrorhandlingar eller står utanför den globala världen så mycket att de aldrig kommer att påverkas över huvud taget av terrordåd, exempelvis urinnevånare.
2. Bland annat Bush-administrationen använder mycket våld för att bekämpa terrorism, för mycket och ofta på fel sätt enligt mig.
3. Källa: Min lärare i samhällskunskap.
4. För mer info se www.aclu.org
5. För mer info se http://www.mi5.gov.uk/output/Page77.html
6. Källa: http://regeringen.se/sb/d/6153/a/57457
7. Dessa fyra effekter är något som jag helt själv kommit fram till.
8. Vissa omständigheter dödar många fler människor men är ändå i det närmaste accepterade. Exempel är USA: s vapenliberala politik som gör att cirka tio tusen människor skjuts ihjäl varje år i USA samt kombinationen fattigdomen och HIV/AIDS som dödar många miljoner människor i Afrika, utan att de västerländska länderna gör någonting.
9. Om statsminister inte är tillgänglig, får vice statsministern ta hans/hennes plats, om vice statsministern inte är tillgänglig får krishanteringsenhetens agera själständigt, med sin högsta chef som högsta ansvarig.
10. All information om krisberedskapsmyndighen kommer från www.krisberedskapsmyndigheten.se