Vi fick henne som valp.
Hon var en härlig familjemedlem, klok, lugn och trofast.
När Sara blev dålig så hon fick dö hemma på sin egen matta
och vi begravde henne på tomten sensommaren 1989.
Över hennes grav planterade vi en tall.
Vi bor inte i samma hus mera, fast i samma by,
så tallen påminner oss alltid om Sara.
Fader: Colombo von Babylon
Moder: Skogsvägens Ulrika
Vi hämtade Bessie från Partille när hon var åtta veckor gammal,
hon var snäll och uppfostrades mest av vår labrador Sara.
Bessie var vacker och muskolös så länge som hon var frisk.
Hon var ett praktexempel hur en boxer skall se ut.
men ingenting registrerades på henne ?!?!
Hon tyckte om livet på sjön.
Hon hoppade i direkt från bryggan
och hon var en duktig simmare.
Tyvärr så fick Bessie hjärntumör e.d. och
efter en tids sjukdom fick hon sista sprutan på Ultuna Djursjukhus på våren 1993.
Fader: Vinrojo Highland Image of Steynmere
Moder: Bethmars Anemone
Debbie kom till oss tidigt på hösten 1989 från Örebro.
Vi ville ha en kompis till BESSIE och blev glada när vi hittade Debbie som kallades Baby då. Hon var i passande ålder, 2 år
snäll och tillgiven direkt från början
och anpassade sej bra till livet hemma hos oss
och blev en bra kompis till Bessie.
Debbie var otroligt lugn och fin med barn.
Dom var så lika men olika ändå.
Trots grava problem med höfterna blev Debbie 7 år gammal.
Sista tiden var hon nästan två-bent,
det syntes mest när hon kissade och bajsade
hon hade nästan inga muskler kvar bak
och efter att ha skadat sej i skogen
(sprang i full fart och fastnade i taggtråd med bakbenen !!)
fick Debbie lämna sina dagar på jorden hösten 1995.
Fader: Sahib Vom Okeler Forst
Moder: Engelaiz Kiss me Kate Emma hämtade vi från Västra Frölunda , Kiebas kennel , som 8 veckors valp.
Vid ett års ålder konstaterades att hon hade blåsljud i hjärtat,
Aorta Stenos, grad 5, så hon kunde dö knall och fall, sas det.
Hon hade även svår exem, periodvis över hela kroppen.
Hon genomgick allergitester, ingenting speciellt hittades.
Vi provade olika foder, lagade mat själv med älgkött,
lamkött etc, inte blev hon av sitt exem ändå.
allergisk mot damm.
Salvor, kortisontabletter var vardag för Emma och oss.
Veterinärbesöken blev under åren till 70 stycken,
vi borde haft klippkort dit. Hon fick till sluta sina dagar
hos veterinärerna som hon kände så väl.
Dom hade gjort det så fint med levande ljus i rummet
var Emma fick sin sista spruta, det var i februari 2004.
Emma borde ha fått somna in mycket tidigare men vi var för egoistiska, tänkte mest på oss själva !!
Moder: Chevrolinas MV Agusta Rapido
Vi hittade Asta hos Chevrolinas kennel i Mellösa,
hon var två år gammal och vi var och visade upp oss till i Flen.
Vi blev godkända och hämtade Asta två veckor senare.
Hon hoppade rakt upp på baksätet i bilen och satt med mej/på mej under resan hem precis som det skulle varit helt normalt.
Första kvällen hemma när vi gick och la oss, hoppade hon raka
spåret upp i sängen och la sej mellan oss och där låg hela sitt liv.
Vi testade hund-pang en gång men det gick inte alls.
Hon ville inte vara ensam hemma, ytterdörrarna bär sina spår.
Hon var en riktigt vildhjärna och härlig älskling, den mest kärvänliga boxern hittils, en riktig pussgurka.
Hon fick livmodersinflammation som höll på att ta hennes liv redan år 2006 men efter en hård medicinsk behandling återhämtade hon sej och vi fick behålla henne ett år till.
Vi fick då även veta att hon hade grava förändringar
och pålagringar i höfterna samt ryggraden.
hon hade väldigt ont, det syntes verkligen.
Vi var med henne till Ultuna och behandlingskuren som hon fick
hjälpte inte och på vägen till återbesök , bestämde jag
att hon ej skulle följa med hem igen. Det var det svåraste och smärtsammaste beslutet som jag någonsin har tagit.
Hon blev obducerad och vi fick veta att hon hade även haft inflammation i ryggmärgen
och att beslutet att låta henne somna in var helt korrekt.
han var okastrerad hankatt och kung i byn.
Henry levde med oss 12 år
sedan drog han sin väg.
Innan dess så blev han far
till massa kattungar som föddes i Nysättra
och lämnade alla honkatterna olyckliga.
Han var klok nog och försvann själv från oss.
tillbaka till
första sidan.
Tack att du har tittat !
Kirsti och Bosse.
första sidan.
Tack att du har tittat !
Kirsti och Bosse.