The scottish tour 2008

Dags igen för en lång resa österut med bilar, hundar och packning. I år var det fyra tanter, sex hundar och två bilar som tog sikte på Zeebrugge.

Lisbeth hade med sig Kep och Blad, Gunnel hade med Kvikk "Lilleman" som tyvärr var skadad och fick prova på Skottland som rehabland och Suck, Anna hade med Razz och så var det jag och Zeke. Ska jag vara riktigt ärlig var det tre bilar som avgick mot Skåne eftersom Anna hade egen bil dit.

Efter att ha packat ihop oss lämnade vi uppsamlingsplatsen i Mariefred, gjorde en omväg över Strömsholm och det obligatoriska veterinärbesöket och tog sedan sikte på första anhalten Helsingborg. Vi blev lite sena iväg och veterinärbesöket tog lång tid innan allt var på plats men vi hade ju gott om tid så det var ingen fara. kö hos veterinären

Plockade in Anna och Razz i en av bilarna och iväg med färjan. Fika på färjan och sedan fokus mot Rödby. Äta på färjan och sedan gällde det att hålla sig vaken så länge som möjligt... Utanför Bremen slog vi läger bland långtradarna och sov några timmar för att fortsätta tidigt måndag morgon. Vi hade fortfarande gott om tid. Resan till Zeebrugge känns avsevärt längre (det är den också) än att åka till t.ex. Amsterdam men det rullade på bra och vi hade ju gott om tid.

Nytt för i år var att vi skulle försöka oss på att vara lite moderna. Anna hade lånat en GPS så den skulle hjälpa oss hitta rätt på färden. Den gjorde ett fantastiskt bra jobb men i utkanten av Antwerpen var den lite för snabb. Sväng vänster nu, sade den och första bilen svängde. Vi i följebilen noterade att enligt skyltarna skulle vi svänga vid nästa avfart men det var lika bra att hänga på. Antwerpen http://sv.wikipedia.org/wiki/Antwerpen har knappt en halv miljon invånare och mycket trånga gator. På dessa trånga gator fanns det väldigt mycket folk, cyklister, barnvagnar, spårvagnar och för tillfället även två svenska bilar. Att ta sig ut ur staden visade sig vara hopplöst svårt och GPS:en som visade närmaste vägen anvisade oss mot enkelriktat... Nåja, ut kom vi men plötsligt hade vi inte så gott om tid längre. Vi behövde shoppa, tanka och rasta hundar innan vi checkade in på båten. I alla fall behövde vi tanka och rasta hundar... Hamnområdet i Zeebrugge är en mardröm om man är sent ute. Det är stort och det står Car Ferries åt alla håll i rondellerna. Som ni ser på den här länken innehåller den dessutom ganska många olika terminaler http://www.zeebruggeport.be/content.asp?p=11 och säga vad man vill om belgare, men skyltning är de dåliga på. Vi behöver i alla fall rasta hundarna, noterade vi... En mycket snabb hundrastning, ingen shopping och ingen tankning senare stormade vi in i rätt (!) terminal med tio minuters marginal tills incheckningen stängde. Pust!

Zeebrugge - Rosyth med Superfast ferries har en del fördelar. Hundarna åker riktigt bra, till exempel. Vi hade bokat både hundhytt och plats i kenneln. Kenneln befann sig på tionde däck vilket har den fördelen att man kan titta till hundarna så ofta man vill utan att ta hjälp av besättningen och dessutom kan man rasta dem (hundarna alltså) på däck. Våra hundar fick bo i hytterna och det märks att flera av dem börjar bli riktigt resvana. Det blev en tidig kväll efter en dyr buffé. Stress tar på krafterna...

På tisdagen ankom vi Rosyth och nu gällde tre viktiga saker: 1) köra på vänster sida av vägen 2) rasta hundar så fort som möjligt (alla hundar har inte ett så öppet sinne till var det är ok att uträtta sina behov som Zeke som klarar långa båtresor med glans) och 3) tanka Gunnels bil som hade visat tom tank länge nu... Dieseln är billigare i Belgien än i Storbritannien men det var inte mycket att göra åt. Första Service-skylten passerades ungefär samtidigt som vi fattade att där borde vi svängt. Vi svängde av motorvägen och rastade hundarna och en stund senare hade vi pratat med en mängd trevliga människor, hittat flera bensinstationer varav i alla fall en sålde bensindunkar, Anna hade tagit en stärkande promenad och till slut var Caddyn fulltankad. Sådärja, den här resan går ju fantastiskt bra hittills ;-)

Nu tog vi sikte på Heriot och Carcant Farm. Första veckan skulle vi tillbringa hos Julie Hill och Bobby Henderson. Vilka fantastiskt rara människor! Hela veckan präglades av massor av skratt och underbar atmosfär. Carcant Farm ligger otroligt vackert och det finns hur mycket erfarenhet som helst att hämta både för oss människor och för hundarna.

På onsdagen tog Julie och Bobby med oss till Scotsheep http://www.nationalsheep.org.uk/index.php?option=com_content&task=blogsection&id=13&Itemid=112 Jisses, så många fårprylar det fanns! Allt från kläder, stavar, utställning av fårraser, fårhusinredningar och en whisky som heter Sheep Dip http://www.scotchwhisky.net/pure/sheep_dip.htm. Mitt i alltihop bevittnade vi en vallhundstävling också. Zeke på Scotsheep

Resten av veckan gick snabbt. Gunnel blev utlåst av Lisbeth en kväll och vi lärde oss många nya ord och fraser under kvällssurret med Bobby och Julie. På lördagen var vi anmälda till tävling i Peebles. Det var ganska svårt ;-) Bobby Dalziel blev diskad med alla sina tre hundar, Julie blev också diskad med alla sina hundar... Ojojoj, vi var i alla fall i gott sällskap. Gunnel och Suck tog sig runt men vi vet inte än idag om de blev diskade vid delningen eller om tiden var slut. Lisbeth och Annas hundar försökte försvara sig mot anfallande får vid fållan och blev diskade och Zeke tappade ut en tokig tacka i framdrivningen. Så var det med det! Men det var roligt att uppleva. Förutsättningarna med ovallade får i en stadspark med picknicande familjer var annorlunda mot vad i alla fall jag och Zeke är vana med ifrån IK-1 :-) På vägen hem från tävlingen hämtade Julie och Bobby sina nya stjärnor, Shay och Skid.

Lisbeth, Bobby, Gunnel, Anna och Julie

På söndagskvällen bjöd vi våra värdar på middag och på måndagen var det dags för avresa till nästa destination, Ettrick Valley och Roweburn. På vägen skulle vi passa på att handla lite men det ville sig inte nu heller. I Selkirk var allt stängt utom en liten pub där Anna och Lisbeth inte ville sätta sin fot eftersom klientelet såg minst sagt suspekta ut. De sade något om att vi skrämt bort katten när vi gick ut?! Vi tog sikte på Hawick istället men insåg när vi var på väg dit att klockan skulle hinna bli sex så förmodligen skulle allt vara stängt där också, så vi åkte direkt mot Ettrick och åt på den lilla puben i Ettrick Bridge. När man bor hos Sheila och Bobby på Roweburn behöver man i alla fall inte bekymra sig om mat. Frukost, lunch med dessert, fika och middag med dessert serveras varje dag och skulle man vara sugen mellan måltiderna (och det är man inte) så finns det godis och fika. Det finns ingen täckning på mobiltelefonerna så när man vill ringa får man ta en rejäl promenad på en timme upp på en kulle. Efter det kan man äta igen med gott samvete :-)

I slutet av veckan kompenserade vi vårt tidigare usla handlande med att åka till Moffat på fredagen och till Langholm på lördagen. I Langholm finns en affär med Border Collie Fine Arts där man kan spendera väldigt mycket pengar... Kolla den här länken så förstår ni vad jag menar http://www.enesco.co.uk/catalogues/catalogues-bfa/bfa-classic-jan08.pdf eller http://www.enesco.co.uk/catalogues/catalogues-bfa/bfa-studio-jan08.pdf

Gunnel, Lisbeth och jag på puben. Bara glada miner :-)

På tisdagen var det dags för hemresa. Den här gången såg vi till att vara vid terminalen i god tid. Visserligen gastade GPS:n sin standardramsa "Gör en u-sväng nuuu" när vi närmade oss hamnen men skottarna är duktiga att skylta och vi hittade Rosyth utan problem. Hemresan över kontinenten gick hyggligt smärtfritt. Vi fick vänta länge på att komma av färjan i Zeebrugge och det tog lång tid att ta sig ut på motorvägarna och strax före Essen fick jag för mig att vi skulle ta en annan väg för att slippa värsta röran. Det innebar förstås att vi åkte åt fel håll och till slut ändå hamnade i... Essen. Affärerna stängde och Supermarketarna stängde och vi hade fortfarande inte handlat med oss några starkvaror hem. Det fick bli på färjan... Vi lämnade Tyskland och Puttgarden vid tvåtiden på natten och fortsatte sedan oförtröttligt vidare genom Danmark (vilket var en stor lögn eftersom både jag och Gunnel drabbades av Den Stora Tröttheten men ännu ett märkligt vägval av GPS:n fick oss att vakna till igen) och när vi rullade in på svensk mark igen var det tidig morgon och vi var trötta. Det fick bli en timmes sömn i Skåne innan vi skildes från Anna som skulle fira midsommar där. Sedan hämtade vi upp en löptik som skulle följa med Gunnel och framförallt Kvikk hem och på torsdag eftermiddag var vi tillbaka i Mariefred. Trötta och mycket nöjda styrde jag och Lisbeth kosan norrut.

Undrar om de andra också funderade på när (inte om, utan när) vi kan komma iväg nästa gång?

De som var med:

Razz Lilleman