Swedish ladies on tour 2007

Min och Zekes resa började redan den 29/4 med att jag tog Peugeoten till Mariefred där jag packade om och "hittade" en Passat som förde mig söderut. Ständiga reskamraten Gunnel befann sig redan i Halen, Olofström så vi skulle sammanstråla där och hennes kompis skulle ta den här Passaten hem igen. Ständigt denna logistik... Jag sov några timmar i bilen utanför Vetlanda och fortsatte sedan till Halen, rastade hunden i lugn och ro, åt lunch och packade om bilen igen.

Sådär; klara för avfärd. Zeke i buren i bagageutrymmet, Gunnels Kvikk (Lilleman) och Suck i det fällda baksätet och med väskorna i takboxen. Det blir mycket packning med allt från vinterjacka till shorts, regnkläder, gummistövlar och hundmat i massor. Att börja resan i södra Sverige gjorde otroligt stor skillnad, visade det sig senare under natten. Den långa, långa resan genom Tyskland gick så himla bra när vi hade femtio mil mindre i bagaget... Första anhalten var veterinär Carin utanför Ängelholm som skulle behandla hundarna inför resan. Det gick galant. Vi hade med preparaten så det behövdes bara stämplas och signeras i hundpassen. Sedan tog vi sikte på Helsingborg och färjan, fikade lite på färjan och knallade iväg genom ett Danmark som också har eldar på Valborg. Nästa färja till Puttgarden  tar lite längre tid så där hann vi äta och sedan var det bara att fortsätta genom Tyskland. Klockan ett stannade vi och sov utanför Leer (nära gränsen till Holland). En mycket obekväm sömn, eftersom det var ganska trångt i bilen. Gunnel delade baksätesutrymmet med två hundar och jag låg tvärs över framstolarna som inte gick att fälla bakåt. Vi stod ändå ut till klockan sju när vi rastade hundar, gav dem lite mat (snart dags för lång färjetur så de fick bara små portioner) och åt medhavd frukost. Mot Holland! Vi hade ordentligt med tid på oss så vi stannade och fikade när vi åkte över havet i Holland. Hundarna fick sträcka på benen och vi med.

...

Vackert, vackert... Eftersom vi hade så gott om tid stannade vi i en by strax utanför Amsterdam och spatserade. Det var marknad och full kommers i byn så våra bonnhundar var mäkta förvånade. Nåja, ska man ha sparsamt med socialträning så kan man i alla fall få den i Holland istället för på hemmaplan. Nu hade vi avverkat ungefär 100 mil från veterinären. Det blev lite spännande när vi närmade oss Amsterdam och följde färjeskyltarna - plötsligt stod vi vid ett färjeläge med en pytteliten färja? Hoppsan, hur långt hade vi åkte fel nu? Men det var ingen fara, vi åkte över med den lilla färjan och kom fram till Ijmunden.

Incheckning - dålig organisation. Vi var tvungna att köa med hundarna tillsammans med alla andra passagerare. Zeke och Suck hade överskottsenergi och började busa/brottas i kön. Ganska häftigt att två jämngamla hanar sätter igång och leker på det sättet och de roade kön (de som stod närmast och hade morrande hundar runt fötterna såg inte helt roade ut men alla andra...). Avfärd 18:00 med King of Scandinavia. Mycket dyrt på båten och jag kände av vätskebrist efter en lång dag och gick och lade mig en timme. På King of S. fanns hundkenneln på samma plan som bildäck och Gunnel hade hittat en olåst dörr dit så hon försökte rasta hundarna men blev genast ivägschasad av någon som tyckte att hon inte fick vara på bildäck. För en gångs skull bra att ha en hund som inte är så noga med var han pinkar ;-)

Fick en lugn natt till havs och jag var piggare efter att ha vilat och ätit lite. Klockan nio lokal tid angjorde färjan Newcastle. Vi körde fel ut ur Newcastle och fick ta en liten omväg men var framme hos Julie Hill vid lunch. Julie höll på att återhämta sig efter en migränattack så vi drack lite te och gick sedan en promenad och sonderade terrängen. Fantastiskt ställe! Vi gjorde oss hemmastadda i Julies gästrum och på eftermiddagen fick vi hjälpa till att sortera tackor med lamm som skulle flyttas. Julie flyttar och sorterar får mycket mer än vad jag trodde. Tackor som ska ha tvillingar går på en kulle vid huset så att hon har uppsikt över dem och hennes får är uppdelade i hefts "familjer" som hör hemma på olika hills. De tackor som tas hem till gården märks alltså så att de kommer tillbaka till sin "familj" sedan. Vi tog en rundtur med fyrhjulingen och Julie visade oss markerna... Andlöst vackert! Vi tränade själva på ett gäng ungtackor på en liten kulle. Hundarna var pigga och hade mycket spring i benen. Dessvärre skickade jag Zeke på ett högerhämt som han strulade till. Ibland är jag mer envis än smart så det slutade med att jag fick gå upp till toppen på den lilla kullen själv och efter den promenaden förstod jag att hundarna hade ont i benen de kommande dagarna. Ofta ser det inte långt ut alls till toppen, men när man kommer till "krönet" visar det sig att man har två tredjedelar kvar och brant är det också...

..............Fullständigt underbara omgivningar förstås....

..

..

..

På torsdagsmorgonen var det lamm-strul. Julie kom hem med två dödfödda lamm med deras mammor i vagnen och drog iväg till grannen och skaffade ett par nya lamm. Sedan adopterades de friska lammen bort genom att de dödfödda lammen flåddes och ny friska lammen fick en "jacka". Tackorna tog emot lammen utan större problem och efter några dagar togs jackan av. Gunnel provade att göra en jacka och här är resultatet, lammet ser ganska nöjd ut.  

Vi fick flytta pigga tvillingar från kullen vid huset till ett annat fält. Sedan tränade vi lite själva och kollade sedan lammade tackor - allt ok. Dagens hjälte var Suck som hämtade två tackor med lamm långt uppe på Nethill. Tanken var att jag och Gunnel skulle ägna fredagen till att gå över hela kullen och leta på dem och ta ner dem till rätt ställe. Idag fick vi syn på dem när vi kom med fyrhjulingen och Suck flyttade dem till rätt ställe. Det tackade mina ben för! ;-)

Fredagsmorgonen var en bättre morgon, Inga döda lamm som behövde nya jackor men Julie hämtade tre reservlamm hos grannen som fick vara flasklamm tills det fanns nya mammor till dem. Vi flyttade tackorna från skjulet där de klena och adopterade lammen fanns till en hage bakom huset där Julie hade uppsikt över dem. I den hagen höll även en fasan till.

Ny tur med fyrhjulingen, sedan sorterade vi ut de tackor som inte lammat på ett stort fält och tog hem dem till gården. Nu var det så få tackor kvar som inte lammat att vi kunde ta hem dem och slapp därmed några turer med fyrhjulingen varje dag. Här är vi nästan nere vid gården med dem, bilderna är tana med mobilen:

..

Olammade tackor flyttas enklast och bäst av människan och så använder man hunden till att styra och passa. Ovärderliga erfarenheter för våra hundar.

Julie tog med oss på en sightseeing på biken på Nethill. Jättestort och jättebrant! Stackars Lilleman som var med och sprang bredvid var ordentligt trött när vi kom tillbaka och vi hade kramp lite varstans av att ha klamrat oss fast och "burkat" på fyrhjulingen. Där ville man inte ramla ner... De flesta utsiktsbilderna högre upp är tagna på den turen. Efter ganska mycket jobb var det dags för träning igen ;-) Vi tränade och klättrade upp på kullen för att få kontakt med omvärlden. Mobilerna hade ingen täckning nere vid gården med undantag för något enstaka sms som plingade till ibland. Julie åkte till Bobby H. på kvällen och vi tog hand om flasklammen och kollade nyfödda tvillingar.

På lördagsmorgonen var det dags för adoption igen. Två av flasklammen fick nya mammor (och jackor). Sedan gjorde vi oss klara för dagens jobb; samla de tackor som gick på de stora fälten och ta in dem i en fålla, märka lamm, avmaska lamm, kastrera bagglamm, kupera lammens svansar och frisera lortiga svansar på tackorna stod på programmet. Här är Lilleman och grannen Chris klara för avfärd: ..

och här ligger Zeke och väntar på jobb:

En del av flocken samlad:

Allt klart för jobb:

En annorlunda lammräknare: Bagglammsvansar i den ena och tacklammsvansar i den andra, bara att räkna svansar så vet man hur många lamm man har :o)

Ungefär 50 lamm var det i det här gänget och efter lunch upprepades proceduren nere vid gården med ett sextiotal tvillinglamm. Det är lite pyssligt med tvillinglamm eftersom en del tackor nöjer sig med ett lamm och glömmer bort det andra om det blir stökigt, så det gällde att alla fick leta på sina mammor i lugn och ro innan vi kunde lämna dem. På kvällen tränade vi igen och nu började Zeke ta ut utgångarna :-) Vi hade läst på i Julies bok och försökt använda hennes tips och något fick polletten att börja hitta ner för nu såg det bättre ut. Ska jag vara helt ärlig var det väl så att han började bli lite för vid :o)

På kvällen skulle vi ha avskedsparty men vi var ganska mosiga efter dagens jobb så vi tittade på foton från Julies förra jobb och babblade lite.

Söndagen började med jobb redan före frukost. Här gällde det att hinna med så mycket som möjligt... Vi sorterade och flyttade pigga tvillingar och sedan tog vi hem ett gäng olammade tackor till gården. De märkta lammen och deras mammor fick gå upp på Nethill, de visste precis var de skulle men vi var med och styrde och såg till att lammen blev med och att de hittade på sina mammor när de kom fram. Efter lunch var det dags för avfärd :-( Vi hade gärna stannat några dagar till och vi tror att Julie var glad att ha oss där. Det kan inte vara lätt att ta dit gäster och inte veta om de ska vara till någon hjälp...

...... Tråkigt men sant. Dags att åka vidare. Nu tog vi sikte på Threlkeld i norra England eftersom vi skulle träna hos Derek på måndagen. När vi kom fram åt vi middag, promenerade med de stelbenta hundarna och hade hotellkväll på Horse & Farrier. Tidig kväll igen, det tar på krafterna att fara omkring.

Här poserar pojkarna framför pensionatets skylt

Måndag morgon. Tänk att vi bara varit borta en vecka och har hunnit uppleva så himla mycket! :-)

Vi åt frukost på pensionatet och beställde "packed lunch", checkade ut och drog iväg på vägar som bara blir smalare och smalare fram till Dereks place. Vi tränade själva på hans träningsfält:

..

En stilstudie av CMMs Suck, en hund att se upp med på tävlingsbanorna framöver:

- - - - 

Vi gick tillbaka och åt lunch och pratade lite med Derek som erbjöd oss att gå upp "on the hill" och träna fritt där. Han hade studerat oss på avstånd och godkände hundarna ;-) Det var ju ett erbjudande som inte gick att motstå, hur mycket det än värkte i benen... Alltså knallade vi iväg. Nu gällde definitivt "lättast möjliga last" så kameran fick stanna i bilen men de här bilderna är tagna med mobilen:

- - 

Suck gjorde ett mäktigt hämt däruppe, tvärs över en sänka upp på nästa kulle... Oj, vad imponerade vi var! Zeke gjorde flera kortare hämt, här hittade vi får lite varstans och Lilleman hämtade några märkliga får som visade sig vara herdwicks. Bild kommer senare men de var speciella får...

Om vi var trötta i benen - och det var vi ;-) så kan man kanske föreställa sig hur hundarna kände sig. Vi var inte uppe på hillsen så länge, de orkade helt enkelt inte längre. Vi åkte in till Keswick för att fika och shoppa lite och senare begav vi oss mot nästa mål. Åter till Skottland och till Ettrick Valley.

Vi åt middag efter vägen och kom fram till Bobby och Shiela på kvällen. Vi drack lite te och promenerade hundarna (ännu stelare nu) och stupade i säng med krampande ben och kokande hjärnor. Nu gällde det att ställa om till Bobbys dialekt ;-)

Tisdag morgon. Frukost och sedan tog Bobby med oss ut till lilla träningsfältet för att titta på hundarna. I såporna kallar de sådana här dagar för "bad hair day"... Jisses! Småhundarna var tröttare än oss och deras hjärnor var fullständigt överhettade. Bobby tittade klentroget på oss och undrade nog hur i hela friden vi hade fått hjälpa till med någonting hos Julie, så stökiga som de hundarna var. Vi försökte övertyga honom om att det inte brukade vara så illa - jag är inte helt säker på att vi lyckades... Det blev träning med mycket press på båda småhundarna. Suck tog inte många kommandon rätt men svarade bra på att Bobby och Gunnel lade press på honom. Zeke som började tightare än någonsin försvann med hukande stil ut i periferin när vi pressade honom. Hm, från tight till alldeles för vid på tre sekunder... Han gick i alla fall runt fåren ordentligt nu men han gillade inte att Bobby var med och styrde och definitivt inte att han hade en longerpiska i ena handen... Tro nu inte att Bobby spöar hundar med longerpisken, men det vinande ljudet från den i kombination med Bobbys pondus blev lite för mycket för Lillehund (inte helt oväntat).  Lilleman uppförde sig väl men var oerhört stel i benen. Han fick fråndriva omkring på The Brae en stund, sedan sade Bobby att de här hundarna behöver vila. Ni får följa med på en fyrhjulingstur på eftermiddagen om ni vill. OK, så fick det bli! Jisses, vilka ytor! Här vill vi träna någon gång!

På kvällen kollade vi när Bobby tränade sin kommande stjärna Ben. En fyraårig otränad hund som han trodde mycket på.

På onsdagen var vi tillbaka på lilla tävlingsfältet igen. Här skulle tränas utgångar! Zeke sprang visserligen runt men han sprang mycket långsamt och han såg i ärlighetens namn ganska eländig ut. Det är ju hans sätt att hantera press - springa långsamt och försiktigt så hinner det i alla fall inte bli så mycket fel... Vi gjorde även några utgångar på träningsfältet vid gården för att byta miljö lite och för att hundarna skulle få springa på något som var i alla fall nästan platt. Efter lunch fortsatte vi och nu var Zeke jättevid. I synnerhet till vänster där han tappade kontakten med fåren helt. Suck stannade plötsligt kort till höger, nästan varje gång. Sådärja, nya problem att lösa. Hundträning i ett nötskal!

Sedan gick vi upp på telefonkullen och ringde. 45 minuters promenad upp, upp, upp. Jag lovar att det kändes i knäna... Efter middagen tränade vi lite till...

Torsdag - tillbaka till lilla tävlingsfältet. Vi fortsatte putsa och Zeke var nu helt ok till höger men för vid till vänster, där han "letade" rushies att runda och tappade kontakten med fåren. Lilleman fortsatte att gå och gå med får på The Brae. Han såg inte så imponerad ut. Vi fortsatte efter lunch och nu ville inte Zeke gå in på träningsfältet ens. Det här var inget kul ställe, tyckte han. Nåja, han tränade och det såg inte så tokigt ut, men han var väldigt låg. Dessutom blev han väldigt påverkad när Gunnel pressade sina hundar. Lilleman fick träna flanker och fållade och delade. Lite omväxling kunde han väl behöva. När vi flyttade till träningsfältet vid huset sprang Zeke på lite bättre. På kvällen tittade vi på de fem bästa ekipagen från International 2006 och blev inte imponerade. Vilken soppa - våra hundar är nog inte så tokiga, trots allt!

På fredagen lossnade det lite. vi var i träningshagen vid huset och nu pinnade Zeke på mycket bättre. Suck gick också riktigt bra. Lilleman hämtade högst upp i högra hörnet på The Brae - dit är det lååångt.

På eftermiddagen fortsatte de att gå bra och vi var på The Brae med alla tre. Suck hämtade högst upp med lite dirigeringshjälp och Zeke var 1/3 upp och gjorde fina utgångar till både höger och vänster. Fortfarande vid till vänster men nu skyndande han sig :-)

Sedan var det dags för telefonstund igen. Gunnel skulle skicka lycka-till-sms till en kompis som skulle göra vallhundsprovet i Hedemora. Uppför kullen igen... tungt! När vi kom upp började det spöregna och förutom att det betyder att man blir blöt så betyder det att det blir dålig mottagning. Jag fick kontakt med omvärlden ibland men Gunnel hade ingen täckning alls... :-(  Vi gick runt däruppe och letade efter något ställe där vi skulle få kontakt och höll på att gå vilse på kuppen. Det ser precis likadant ut åt alla håll däruppe...

På lördagsmorgonen hade Bobby flyttat ut tävlingsfåren, 150 stycken, till The Brae och nu skulle det tränas. Perfekt! Zeke fick göra några hämt 1/3 upp (hela flocken) och han skötte sig fint men han jobbade för kort i flankerna när han skulle ta ner fåren. Han är bortskämd av fåren hemma som är extremt lättstyrda och även om blackface är väldigt lättflyttade så tar de inte omedelbar styrning när hunden är snett bakom. Zeke befann sig i en solfjäder av får gång på gång när jag inte hjälpte honom... Suck fick hämta uppe i högra hörnet, jisses vad fint han gick! Lugn och balanserad bakom fåren och tryckte precis lagom - hoppas att han fortsätter så när han kommer hem...  Efter lunch vilade vi lite och kollade på film (vallning, förstås) innan vi begav oss ut igen. Tränade vid lilla hagen vid huset, hundarna trötta. Vi tog en ordentlig promenad efter vägen så de skulle mjukas upp lite, sedan fick det räcka för den dagen.

På söndagsmorgonen åkte vi tillbaka till alla fåren på The Brae. Suck hämtade i högra hörnet igen och Zeke var ungefär halvvägs upp nu. På sådana ytor gör det inte så mycket om hunden är vid... Lilleman fick göra flera dubbelhämt med fyra olika flockar och sedan gick han stora tävlingsbanan där. Han borde vara kvar en vecka till och tävla...

Efterlunch åkte vi tillbaka och nu möttes vi av en underbar syn. Fåren var spridda över hela The Brae. Här skulle samlas! Suck tog vänsterhalvan och Zeke höger. När han tog sikte på de första fåren han kom till sade jag "gå bort" och han hittade genast fler. sådär höll vi på ända tills han var längst upp i hörnet (!) och sedan gjorde jag likadant för att få honom att fortsätta i sidled och täcka hela halvan. Häftigt! Efter det gjorde vi flera halvlånga hämt kors och tvärs och nu sprang han på och han var hela tiden beredd att sticka på en utgång igen istället för att ligga ihoprullad bakom någon buske och gömma sig.. . Härligt! Vi blev t.o.m. så kaxiga att vi skickade honom på får som gick åt mitt håll och även om han tvekade så gick det att hålla igång honom så att han verkligen rundade. Yes! På kvällen körde vi ett kort pass till och nu var Suck kalasfin. Han borde också vara kvar och tävla...

På måndagen var det dags för examen på The Brae och alla tre hundarna skötte sig fint. Jag fick börja flanka Zeke ur balans på långt avstånd. Det var svårt men han köpte det. Mallig! Sedan var det dags för tidig lunch, packning och avresa mot Newcastle och färjan. Vår underbara semester var slut... Hur gick det till?

Här avslutar jag den officiella versionen av vår resa. Hemresan var kantad av diverse strapatser så den besparar jag er ;-)

Bilder från Ettrick Valley:

Några bilder från telefonen:

och här är grabbarna som var med:

Till sida med restips

Åter till första sidan