Tim 110

Född 1978-06-01 död 2006-10-30

e. Tyko 8

u. Arabella 685

ue. Lun 16

Den här sidan handlade från början om Tim och Windy.

Min vapendragare Tim och Windy som var foderhäst hos oss för att hålla honom sällskap. Det var några år sedan och idag är båda döda. Kvar finns Tintomara, kallad Tinto, som kom till oss i samband med att Windys mycket långa liv var slut.

Tim - älskade vännen som lämnade oss, 28 år gammal. En häst som lämnar så många härliga minnen efter sig. Nu är hans spilta tom och oavsett om det kommer att flytta in någon ny häst så kommer aldrig någon att ta hans plats. Mitt i vår sorg efter en kär vän poppar det upp minnen som får mig att le genom tårarna:

Tänk när han och jag tokgalopperade genom djupsnön och vurpade. Gamla hästar och vuxna människor borde begripa bättre men vi dök på öronen i skarsnön, jag skrapade sönder ansiktet så att arbetskamrater kom med diskreta tips om kvinnojouren men Tim reste sig bara upp och hans ögon sade "ska vi springa mer?!" Alla gånger som jag gett honom galoppskänkel och känt hur hela han laddat och om jag släppte på tyglarna bockade han i ren glädje för att sedan dra iväg som ett litet tuffande godståg. Alltid ärlig, ställde alltid upp till 100% oavsett om det handlade om att passera faror eller dra hem timmerstockar. Jag tog hans tillit och förtroende för givna men ibland visade han andra människor att hans förtroende måste man vinna - gjorde man inte det struntade han helt sonika i dem och gick hem. Jag minns även den där sista barbackaturen på sensommaren - vilken härlig promenad det var! Jag kan höra dånet i backen när många fjordingkilon på korta ben kommer störtande i galopp i hagen för att jag ropat. Det kunde ju vankas godis... Till och med i måndags eftermiddag, när han var så sjuk, kliade han mig på ryggen med tänderna när jag kliade honom mellan frambenen. Han och jag - ett riktigt team. Vad jag unnar honom att beta grönt gräs och springa ifatt med Windy på ständigt gröna ängar... Men det är tomt efter honom.

Men det är så här jag helst vill minnas honom; med den där härliga vinterpälsen (långa strån som fanns precis överallt när han fällde) som man kunde borra ner sig i och med öronen helt täckta av vinterpäls. Stora mörka, så kloka, ögon och världens lenaste mule. Alltid snusande efter något ätbart...

Tintomara  "Tinto"

korsning arab/connemara

född 1979

mer info kommer!

Windy

Den 15 mars 2003 slutade ett tappert hjärta slå. Windy avlivades här hemma på gården 33 år gammal efter att hon magrat kraftigt sista veckan. Vi saknar henne och hennes glada gnägganden mycket, men efter ett fantastiskt långt liv var hon värd att slippa bli en sjuk och klen gammal häst. In i det sista var hon pigg och nyfiken och hon hade kvar sin stora integritet. Med Windy gjorde man inte som man ville - hon hade en bestämd uppfattning om det mesta. Det fanns inget ont i henne men hon visste vad hon ville oavsett om det gällde var hon skulle klias eller om hon skulle ha täcke... En mycket speciell och personlig häst som lämnar ett stort tomrum efter sig.

Sov gott, Windy. Hoppas att du har det bra och betar frodigt grönt gräs där i hästhimlen!