Gk Vallh pr Gandarves Bud
V1575/2001
e. Sheen u. Gro
höftledsstatus: A
Socialt är Bud lugn och mycket kärvänlig. Han älskar alla människor och han har ingen förståelse för att alla kanske inte vill pussas med honom...Hela tiden!
Bland får kan ingen anklaga honom för att vara lugn. Hans sämsta egenskap är stressnivån. Han kan gå nästan hur fint som helst men han kan även stressa upp sig för mycket små detaljer.
Tyvärr har Bud problem med sina tassar :-( Han fick diagnosen artros på nästan alla tåleder redan vid fyra års ålder och det kommer med all sannolikhet att innebära att jag kommer att få förtidspensionera honom ganska snart. Till och från håller han riktigt bra men smärtan gör honom opålitlig och jag vet inte från dag till dag hur han mår. Hans tävlingskarriär är därför avslutad och nu tränar vi bara. Dessutom är han fortfarande förstahund vid de flesta jobb.
Fotograf på de här bilderna är Karin Mattsson:
Bud fortsätter jobba som kurshund och jag har tränat honom lite mer kontinuerligt den här vintern. Tassarna håller bra, visst har han perioder när de ömmar, men de perioderna kan jag nästan alltid härleda till att han sprungit extremt mycket och ofta på hårt underlag. Det verkar som han inte blir sämre för tillfället, men jag vet att det kan vända snabbt... På träning har han överträffat sig själv och gått bättre än på länge men jag hinner inte riktigt med honom. Ibland måste jag ju andas in också, luften räcker inte till hur många "sakta-visslor" som helst ;-)
2007... Tävlingskarriären är avslutad och just nu ser jag ingen anledning att ta med Bud på den kommande Skottlandsresan, men i det senare fallet kan det hända att jag ändrar mig ;-)
Bud har varit kurshund i vinter och det har gått galant. Visst spårar han ur ibland när han inte tycker att eleverna och deras hundar har koll på läget, men han har sprungit och eyeat och mixtrat och stoppat lite här och... Helt enkelt varit till stor hjälp. Det är hans framtida karriär (kurshund) och så ska vi träna lite hemma. För övrigt hoppas vi bara innerligt att tassarna håller...
2006.... Ja, 2005 blev ju inte riktigt vad vi hoppades på när det gällde Bud. Vi får verkligen hoppas att det nya året blir bättre, även om det inte kommer att bli några prestationsmål att mäta emot... Buds ömma tassar och hans mystiska sjukdom ställde verkligen till det för oss under året som gick. För 2006 gäller följande mål för Bud: En härlig Skottlandstripp i mars, där vi hoppas att han slipper ha ont i sina tassar så att vi kan få fullt utbyte av resan. Att han blir en bättre arbetshund - ändra på träningen och försöka träna upp hans slumrande djurkänsla. Sist men inte minst att han blir FRISK! Att han till och från kommer att ha besvär av sina tassar får vi leva med, men jag hoppas att hans immunförsvar repar på sig och att han kommer att må bra för övrigt...
3 juni:
Efter att vi ställt upp på ett par träningstävlingar som definitivt inte gett oss godkänt på någon Hund-i-hand kurs insåg jag att om jag ska fortsätta att träna Bud så måste det hända något radikalt. Klubbens bäste psykolog-instruktör Peter erbjöd sig att hjälpa oss, han hade en idé för Buds träning som han ville stämma av... Ok, vi testar, tänkte jag och åkte till Peter. Han konstaterade inte helt oväntat att Bud inte har det minsta respekt för djuren i den meningen att han inte respekterar dem och läser av dem. Peter föreslog att jag skulle inrikta mig helt på att få Buds attityd mot djur bättre, först pratade han om en månad, senare hela sommaren... Men det får ta den tid det tar, vi ger det här en chans. Förutom Buds attityd till djur så är den stora förändringen att jag inte får bli arg - och om det är svårt att få Bud att respektera djur så lovar jag att det inte är ett dugg lättare att ändra på hans matte... Vi har tränat flitigt senaste veckan och det går långsamt framåt. Ibland går det riktigt ordentligt bakåt också och det är då matte ska hålla sig lugn och inte bli arg. När Bud tar till sina överslagshandlingar och bara springer runt utan att valla driver han mig till vansinne :-( men jag tränar på att behärska mig och intala mig att han inte förstår bättre. Den nya träningen har även gett den effekten att Bud är mycket mer uppmärksam och "frågande" till vardags, jag förstår att vi satt myror i hans lilla hjärna och att han just nu funderar febrilt på vad det är som hänt med hans matte och vad hon vill ha sagt egentligen.
26/11: Bud är i riktigt skaplig form. Han är vaktmästare på vår kurs och då passar han på att överarbeta, stjäla fåren från eleverna, härja runt och framförallt springa, springa, springa och det verkar som tassarna håller. Den här blöta och leriga hösten är guld värd för hans tassar. Till hans försvar kan jag berätta att när kurshundarna fått ordning på sig själva och fåren märker vi inte Bud alls, men så länge kurshundarna inte har koll så är han med och stör... Långa promenader är inte heller något problem men vi får se hur det ser ut när det blir kallt ute och hårt underlag.
.
