Historien om låtskrivarna

Burt Clinton & Jim Slim

I början av 60-talet satte Lars E. Carlsson och jag igång med att skriva låtar. Lars stod nästan alltid för musiken och jag för texterna som då alltid var på engelska. På den tiden bodde vi båda i Örebro och ett par gemensamma bekanta sammanförde oss.

Naturligtvis skulle vi göra internationella karriärer, så vi började skicka våra låtar till artister och skivbolag i England. På den tiden sände man noter. Demoinspelningar var ytterst ovanliga även bland ”de stora” låtskrivarna. För att kunna arbeta internationellt tyckte vi att våra riktiga namn inte dög. Därför började vi använda pseudonymerna Burt Clinton (Lars) och Jim Slim (Jörgen).

Det gick trögt med den internationella karriären. En första framgång på hemmaplan fick Lars när Gunnar Kinchs orkester spelade in ”Ozark”, som Lars hade skrivit. Men om inte Muhammed kommer till berget, måste berget komma till Muhammed. Därför annonserade vi i The New Musical Express (en tidning som alla musikintresserade med lite självaktning läste) efter en grupp som var intresserad av att spela in några av våra låtar och få chansen att ge ut dem, i varje fall i Sverige. Jag minns inte om flera grupper nappade, men det blev i alla fall The Micros Of Oxford som hyrde en studio i England och på egen bekostnad spelade in ”Feed That Monster” (Burt Clinton) och ”Guitars Beyond The Moonglow” (Burt Clinton – Jim Slim).

Vid det här laget hade främst Lars fått en del kontakter på skivbolaget Cupol som också hade skivetiketten Nashville. Skivan gavs ut på Nashville men den blev aldrig någon säljare. Sologitarristen i gruppen avled senare i en bilolycka och så vitt jag vet upplöstes The Micros Of Oxford.

Hur gick det då för de båda låtskrivarna med internationella ambitioner? Ja, vi fortsatte att skriva tillsammans flitigt till i mitten av 60-talet. Vi (främst Lars) gjorde några produktioner med grupper från Örebro som gavs ut på etiketten Dollar. Vid det laget hade Lars börjat arbeta som producent på Cupol, men ägde detta fristående skivmärke tillsammans med Åke Söhr. Jag började studera historia och engelska vid Uppsala Universitet och blev så småningom lärare inom vuxenutbildningen i Sandviken. Lars fortsatte att skriva med andra textförfattare och kompositörer och fick flera hundra låtar inspelade, bl. a. Med Anna-Lena Löfgren, Vikingarna, Thorleifs, Wenche Myhre, Lasse Stefanz och många andra. En lista över detta finns för övrigt i ”Stora Dansbandsboken”.

Helt slutade vi inte att samarbeta. På en LP som Forbes gjorde hade vi med två melodier som vi gjort tillsammans, ”Shades” och ”Sweet Kiss Of Fire” (text). Den senare var B-sida till gruppens eurovisionsschlagerlåt ”Beatles” 1977.

Tillsammans har vi fått ca. 25 låtar inspelade. Våra mest framgångsrika låtar är "Alfred E. Goes Surfin'" (text) och ”Rambler” (text) med The Madmen och "Christmas Present" med The Chicks. Den låt vi är mest stolta över är ”Sunshine And Rain” med Jean William.

Lars E. Carlsson bor sedan många år i Norrköping, där han har musik som hobby. Sedan några år tillbaka har vi återupptagit låtskrivandet, om än i mindre skala och ibland tillsammans med andra kompositörer.

Storvik 040614

Jörgen Sjöstedt

(Jim Slim)