Februari

Månadens bibelord.

Talet om korset är en dårskap
för dem som går förlorade,
men för dem som  räddas
är det en Guds kraft
(Första kor 1:18)

20120124

Nu var det verkligen ett tag sedan jag skrev något här som någon mejlare påpekade härom dan, så det kanske är läge för en liten rapport från Kakelösa igen. Orsaken, ja det har väl inte varit så mycket att berätta, eller också har det varit mycket att göra, så att jag helt enkelt inte haft tid. det som har hänt är att jag har haft en hel del gudstjänster och förrättningar i Landvetter och Härryda. Det 'är trevligt att  få vara med, men det kostar ju också i förberedelser. Som syns på bilden här intill blev det ju äntligen vinter den 21 kom den och lyste upp tillvaron med vit fin snö. Det var väl på tiden kan man säga. Våren har ju nästan varit på väg ett tag. Lökarna börjar titta upp. Under december och hela januari har vi glatt oss åt  julrosen som blommat på hela tiden. Bilden härintill togs på Lucia och sen dess har den fått tre nya blommor. Underbart, man blir glad varje gång man kommer hem och den står där vid ingången och hälsar välkommen. Under tiden har vi väntat på vår nya tvättmaskin. Den gick ju sönder i mitten på december. det var ett försäkringsärende som segade sig fram med Experts försäkringsbolag. Efter många turer får vi nu en ny. Den blir större  då det inte fanns någon likvärdig. 7,5 kg. Det blir några tusen i mellanskillnad. men förhoppningsvis är den bra och det bästa är att den vi slipper att köpa torktumlare, den är allt i ett. Vårt utrymme i tvättstugan är ju begränsat. I morgon onsdag kommer den. Sen fick vi något batterifel på vårt larm som vi har hållit på och jagat larmgubbar som skall fixa det. Sen kan vi kanske  såsmåningom åka till Uppsala och teologifestival och känna oss trygga för inbrott. Ja, ja det händer saker.

Måste få tipsa om en sevärdhet. Idag gick jag till Wettergrens för att köpa några kontorsprylar. På hemvägen tog  jag vägen över Åby och kom då att  gå över Söderleden på den gångbro som finns  där. I 25 år har vi bott i Mölndal men aldrig har jag gått den vägen. Det var en liten sevärdhet kan man säga. Trevligt att stå där och titta på flödet av bilar under mig.

Juholt gick ju som partiledare med buller och bång så nu har vi väl en vår framför oss med ständiga rapporter i media om hur socialdemokraterna skall klara av att ersätta honom. Det känns lite tröstlöst. Det verkar ju som om det är livsviktigt för Sverige att dom klarar av det. Men vi har ju en regering som har skött och sköter sig bra så låt sossarna vara i fred med sitt partiledarval. Vi klarar oss nog ett tag till utan dem. Kanske är det verkligen ett ordentligt paradigmskifte på gång i politiken nu när  både vänsterpartiet och  miljöpartiet fått ny vind i seglen och att socialdemokraterna får svårt att ta igen förlorad mark. Vi får väl se framöver. Men låt oss vara i fred  för alla kommentatorer och all politikerjakt ett tag. En annan sak som jag inte förstår är varför vi  ständigt dag efter dag skall matas med hur det går för  de republikanska kombattanterna I  om vem som skall utmana Obama. Vi klarar oss bra utan  dessa ständiga rapporter. Det räcker gott med någon liten notis nu och då. Det intressanta kommer ju först i höst. Och ute i världen tycks  den nordafrikanska våren ha förbytts i någon slags höst där de islamistiska  krafterna ser ut att ta över  och de kristna i dessa länder känner av ett allt större tryck och motstånd. En ny martyrera står kanske för dörren i kristenheten. Dagen skrev i slutet av förra året att 100.000 kristna torteras, förföljs och dödas  varje år. En ofattbar siffra om ett ofattbart lidande bara för att man tror på Jesus. Ofattbart! Men i Sverige  fortsätter migrationsverket på dem naiva linjen att skicka tillbaka flyktingar som är kristna till Irak och andra muslimska länder mot en säker förföljelse och död. Och Hafed Assad i Syrien ger sig inte. Gud sig förbarme över människorna som längtar efter frihet och fred. Låt oss verkligen be för dem.

Så har ekumeniska Alpha börjat igen. På torsdag skall jag  hålla ett föredrag där om "Vem är Jesus" Det är roligt att konstatera att intresset för att veta mer om Kristen tro håller i sig, trots allt motstånd.  På söndag skall vi fira Jonathan, vårt barnbarn i Backa Han fyller  4 år. Tänk vad tiden går fort. Själv blir jag 75 i år. Margareta har fortsatt bekymmer med sina höfter och mycket värk med svårigheter att gå någon längre sträcka. Nu har hon fått en röntgen på den vänstra höften i Mölndal. Förhoppningen är att det skall resultera i en höftledsoperation framöver. Men vi vet ju hur lång tid det kan ta, så det gäller att beväpna sig med tålamod. Be gärna för Margareta att  det skall lösa sig fort.  

20120210

så har vi varit i Uppsala på teologifestival och samtidigt hälsat på familjen Målqvist. Det är alltid lika gott att få vara tillsammans några dagar med dem alla. Jag var anmäld till den s.k. teologifestivalen som ägde rum  3- 5 februari. När vi skulle åka upp till Uppsala hände en liten malör. Jag hade beställt biljetter från SJ per tel. som sedan hämtades ut och betalades på internetbanken. Jag visste ju vilken vecka jag hade beställt och tittade därför inte på biljetterna  ordentlige förrän vi kommit upp på tåget. Då uppdagades det att våra platser var upptagna av personer  som hade biljetter med samma platser. Det visade sig då att  SJ hade bokat oss en vecka senare. Jag är övertygad om att jag hade beställt denna vecka så misstaget måste ha varit bokarens. Men här måste vi ge SJ en eloge. De fixade så att vi kunde fortsätta med det tåg vi hade gått ombord på och när vi sedan kom fram till Uppsala hade de förberett att vi kunde gå in på SJ bokningen på Uppsala central och få biljetterna ombokade till  återfärd en vecka tidigare. Allt skedde väldigt smidigt. Så vi skall inte skälla på SJ i fortsättningen i alla fall när det blir problem med tågen.

Teologifestivalen var ett fint och intressant arrangemang. Det inleddes på fredagkväll den 3/ 2 med en mässa i en fullsatt domkyrka (ca 1200 personer var anmälda). I Universitetets foajé hade man sedan buffé  för de anmälda innan inledningsföredragen  i aulan tog sin början med tre mycket bra föredrag som hade sin  utgångspunkt i temat "För att världen skall leva" med underrubriken "teologiska strömmar". Lördagen ägnades åt ett antal diskussionsseminarier med inledande föredrag. Jag hade valt att delta i "strömmen" högmässans teologi och spiritualitet som ägde rum i Missionskyrkans stora sal. Biskop em. Jonas Jonsson höll ett strålande inledningsföredrag och därefter  tog diskussioner och samtal vid  i olika rum. Det kanske mest intressanta och givande  vid ett sådant här tillfälle är möten med andra "teologer" och personliga samtal oss emellan. En tes som framfördes redan  från början var att vi egentligen alla som tror på Gud är teologer i någon mening.

Festivalen avslutades med högmässa med ärkebiskopen på söndagen. Två Palestinier predikade och  gav lite slagsida åt gudstjänsten genom förtäckta anklagelser mot Israel som inte  kunde respondera. Det kändes inte bra även om man förstår frustrationen och sorgen hos palestinierna. I en gudstjänst  måste den goda balansen i tilltalet få finnas.

Efter gudstjänsten deltog jag i ett POSKmöte som planerats in i samband med festivalen. Det ägde rum i Universitetets lärosal 10. Den salen  ger  särskilda vibbar för mig. Det var där jag först fick ögonen på Margareta. De första ord vi bytte med varandra skedde i trappan upp till sal 10 vi den korta pelare som syns på bilden t.v.. Trappan uppåt på bilden leder till sal 10. Ja det finns härliga minnen med Uppsala som binder oss samman än idag.

Vistelsen i Uppsala  blev kall. Kanske var detta den kallaste perioden i år med  minus 21 grader en av morgnarna när jag skull i väg till seminarierna. Men som sagt det blev goda promenader och  en god samavaro med familjen. Varje morgon under skoldagarna följde jag med Mira till skolan och hämtade henne efter skolans slut. det blev långsamma promenader med en flicka som hade väldigt mycket att tala och fundera över.Tänk vad sådant känns meningsfullt. De små frågorna  och den nära gemenskapen tangerar de stora som avhandlas i seminarier och föredrag. Man känner at Gud är nära och älskar oss.(på bilden Zacharias)

Hemfärden på tisdagen gick som smort. När vi kom till Uppsala central stod det inställt på vårt tåg till Stockholm med anslutning till Göteborg. Först bestörtning. Hur skulle vi nu komma hem. Men på SJ bokningen fick vi veta att vi skulle få åka  snabbtåget från Sundsvall som gick några minuter före det tåg vi skulle ha åkt med. Det visade si dessutom vara ett av SJ:s allra nyaste tåg som börjat gå sträckan bara några dagar tidigare. Det var flott. Vi kunde se på en skärm att vi vissa sträckor åkte över 200 km i timmen. Vi kom fram 20 minuter innan vårt egentliga tåg skulle ha kommit fram och behövde inte jäkta mellan tågen för att hinna med. Resten av resan gick som smort och vi kom till ock med in före tidtabell så att vi kunde hinna med en tidigare 771 till Mölndal. Det kändes som om Gud hade planerat allt detta för oss.

Häromdan när jag tog en promenad över kyrkogården höll man på att såga ner några tallar som skräpade väldigt mycket på gravkvarteren under dem. När jag kom föll den sista toppgrenen ner och arboristen  där upp såg ut som  en stor hackspett på stammen.

Vi hörs snart igen

Hälsning från