Han var en första klassens glädjespridare och var känd av både barn och vuxna, inte minst i Folkets park i Malmö. Efter en över nittioårig levnad lämnade han det jordiska och fick en minst sagt annorlunda begravning.

Varje sommar kunde man se Miko i Folkets park, vevande sitt positiv till allas förtjusning. Han spelade också melodika, ett blåsinstrument med tangenter och favoritnumret var ”På Roine strand”. Även trolleritrick ingick i repertoaren och för sina insatser fick han Malmö Stads förtjänsttecken, medalj och diplom.
Egentligen hette han Göte Forsberg, föddes i Strömstad 1915 i en familj på åtta syskon med en fader som var skutskeppare. Efter folkskolan arbetade Göte, eller Miko som han får heta i fortsättningen, som springpojke på ett slakteri. På fritiden tränade han akrobatik med ”Oriontruppen”. På 1930- talet tog de jobb på fester, oftast till förmån för arbetslösa. De var ju idealister.

Efter ett tag gick Miko till sjöss eftersom att han vantrivdes på slakteriet. Av en händelse fick han höra att någon sökte en partner till ett akrobatnummer i Göteborg. Han blev så klart nyfiken och åkte dit och träffade någon som hette Tore Pettersson. De fick snabbt ihop ett akrobatnummer som kallas för ”Hand i Handakrobatik” med Miko som underman. Med tiden skulle detta bli en skada på hans knän.
Han bar upp Tore i olika positioner. De fick snart engagemang i folkparker, China varietén i Stockholm och på Liseberg i Göteborg. Deras artistnamn blev ”Pierre & Co”. Det blev lite si och så med deras nummer eftersom att det var krigstider och de var inkallade i perioder. Deras första framträdande utomlands var 1945 på Varieté Prater i Köpenhamn där han även träffade Tove Andreasen och det sa ”klick” på direkten. De gifte sig efter en mycket kort bekantskap och varade i fyrtiotvå år. Tove gick bort 1988.

Under en period i Malmö träffade Pierre & Co akrobaterna ”Erikson Brothers” när de tränade i samma lokal. När kriget var över, reste Erikson Brothers” till USA. Efter en tid kontaktade de Göte. De behövde en man i sitt nummer. Miko tyckte att detta anbud lät lockande och 1947 lämnade han Sverige för USA. Tove reste senare över till sin älskade Miko.
”Eriksson Brothers” arbetade vid ”Pollar Bros. Cirkus” på olika idrottsarenor, hallar eller utomhus om vädret tillät. De gjorde uppemot fyra föreställningar per dag, ett mycket krävande jobb. Dessutom fick de stå med de övriga artisterna i öppna bilar och åka kortege efter motorcykelpoliser med flaggor i handen i reklamsyfte.

År 1949 reste Miko och Tove tillbaka till Sverige igen där han tog upp samarbetet med Tore Pettersson och blev åter igen ”Pierre & Co.”.
Hösten 1953 ville Tore avsluta sitt artistliv. Miko fick anställning på Plåtmanufakturen för att kunna försörja sig och sin hustru.
Fotjonglering hade alltid intresserat honom sedan fyrtiotalet, där han arbetade i samma program som en tysk ”antipodist” på en varieté i Köpenhamn. Han började träna och till slut lyckades han med denna svåra konst. Han fick engagemang hos Cirkus Möller, samtidigt tränade han in ett komiskt nummer som vagabond där han utförde en stegbalans-akt.

På femtiotalet reste han även som skådis i Sydsverige med Hugo Franzéns revysällskap där han medverkade i sketcher.
Sommaren 1961 blev Miko engagerad i ”Cirkus Royal” med sitt ”Antipodnummer” där han på pannan balanserade en lång stång där en genomskinlig skiva med fyra vattenglas placerades. Under tiden klättrade han upp och ner för en stege. Stången slog han undan och fångade skivan utan att spilla en endaste droppe medan han jonglerade med fötterna med en tunna, en flaska och en cylinder som var försedd med en lampa. När belysningen släcktes såg man bara en stor lysande ring i manegen. Det hände en gång när han höll på att förlora balansen, att direktören kommenterade det hela med att säga: ”Det där må du göre hver gang Miko!”

Cirkusen hann med att uppsöka 125 platser innan turnén var slut. Även Miko kände sig färdig med cirkuslivet. Men släppte inte artistlivet helt och hållet utan tog engagemang som clown i folkparker och marknader m.m. Han gjorde även sin kända pantomimakt ”Fågelburen”; i kyrkor, församlingshem bl.a. i Härnösands Domkyrka 1993 på en manifestation.

På sin åttioårsdag 1995 blev han ordentligt firad med sång, musik, clownupptåg, kortege med häst och vagn i Limhamn där han var bosatt. Han hade sitt ”vattenhål” på krogen ”Cutty Sark”, där han träffade sina vänner. Sitt sista framträdande som clown gjorde han 2003.
Miko avled 2005

Begravningen blev precis som han själv bestämt att den skulle vara, med massor av clowner som även bar kistan. Även hans älskade positiv och clowndräkt fanns med i kyrkan.
Hans positiv har numera Teatermuseet i Malmö köpt in och finns nu där till beskådande.

För att hedra minnet av denne clown, startades 2006 Mikosällskapet, efter en idé av Ulf Mörling som med Hanne Hjerrild Lundströms hjälp sedan såg till att det även blev verklighet.
Vi är nu ca 100 medlemmar i denna förening och hoppas på ännu fler.

Malmö Stad och Mikosällskapet utdelar en gång om året ett pris till någon som har spridit glädje omkring sig. Detta pris kallas för ”Årets glädjespridare” och är i form av en statyett tillverkad i brons föreställande Miko med sitt älskade positiv. Tillverkaren av denna statyett är Calle Widell, mera känd som ”sockerbagaren från Limhamn”. Även en staty av Miko i Folkets Parks är på förslag.

Jag är så glad och stolt att jag på ”Glädjens dag” på Bio centrum i Limhamn fick läsa upp en av hans favoritdikter ”Cirkus” av Ferlin och sjunga ”Clown/Smile” av Chaplin. Ja, det blev verkligen en glädjens dag som vi i Mikosällskapet anordnat och som förhoppningsvis skall återkomma varje år på Mikos födelsedag.

Ett särskilt tack till Birgitta Engfeldt, Hanne Hjerrild-Lundström och Ulf Mörling för all hjälp jag har fått för att kunna skriva detta.