Att Brunnssällskapets huvuduppgift var att roa sig framgår av den första paragrafen i stadgarna som lyder:
Vid Upsala helsobrunn skola alla bekänna sig endast och allena till glädje och munterhet, hvadan melankoli och dysterhet från brunnens område varda för alltid förviste.
Förena det nyttiga med det nöjsamma var den tidens ideal, och att dricka brunn och arrangemangen kring detta blev något av ett Folkets park. Även om det var medelklassen och högre ståndspersoner som dominerade, så ordnade man genom fattigkassor och insamlingar så att också medellösa som var i behov av vård gavs möjlighet att gå igenom en brunnskur.
Enligt en teckning av Fritz von Dardel kunde en vattenkur uppgå till "36 glas för de stora och 25 för de små".
Förutom källans vatten serverades alla slags naturliga och artificiella hälsovatten, "meddelades elektricitet" till de patienter som var i sådant behov, samt bad i form av översköljning, fotbad och sittbad".
Idag är detta Brunnspaviljongen vid Eklundshof - se web-link Eklundshof
Den gula större byggnaden uppförd på 1850-talet i närheten av brunnshuset var en s k promenoar där man flanerade mellan drickandet av de många glasen. Denna promenoar tjänade även som samlingssal vid de gudstjänster, fester och soiréer som anordnades.
Kranskastning, bollkastning och kallskålskalas (kallskål var en blandning av saft, vatten och vin) var några av de förlustelser som nämns i samvaron vid brunnen.
Utflykter hörde i hög grad till brunnslivet med den medicinska motiveringen att den skakning kroppen utsattes för under transporten var nyttig.
Det gröna Uppsala , Eric Laufors 1987 ,
Uppsala stads historia VI:6 , sidan 81 -83
(sid 81) - - - strax söder om Kap är Kronåsen genombruten av en brant bäckravin, den s k Geijersdalen, tidigare även kallad "Rudbeckens fåfänga". En stig och en bäck har slagit följe i en mjuk serpentin genom dalen. Åshjässans torrmarkstallar har i den fuktiga ravinen fått avlösning av frodigt vuxen ädellövskog.
Man kan fortfarande stanna till i dalen en vacker vårdag, njuta av (82) den skira grönskan, förgätmigejens blåa matta, fågelsången, luta sig mot det stora flyttblocket och instämma i vad Gunnar Wennerberg just här en gång skaldade
"Vad det är skönt ändå - här i naturens sköte ... ".
Här ovanför på den södra sidan låg det i Gluntarne besjungna Eklundshof på 1770-talet namngivet efter traktören Nils Eklund.
Där bäcken svänger av mot norr ligger en lång röd länga där liggtimret här och där skymtar fram i väggfasaden. Detta är brunnshuset som 1818 uppfördes över källan vid Uppsala Hälsobrunn.
Stadgar för Uppsala Brunns Sällskap fanns sedan sommaren 1839. Man höll sig med avlönad brunnsintendent, brunnsläkare och brunnsmästare och säsongen varade normalt från 20 juni till månadsskiftet juli - augusti.
Man kunde boka plats den hästdragna Wursten som ställde upp på Trädgårdsgatan och körde ut till Geijersdalen.
Redan tidigt har kronan anlagt miljösynpunkter på skötseln av Kronparken.
Vid utvidgningen av övningsplatsen 1773 gavs vissa kungliga direktiv om särskilda bestämmelser för skogen, och man menar att Kronparken skulle vara vårt lands allra äldsta naturvårdsobjekt. - - -
(83) Man gjorde utflykter till Liljekonvaljeholmarna, Flottsund, Vårdsätra och Lurbo - fortfarande lockande mål för uppsalaborna.
Västsidan av Kronåsen sluttar ned i en ganska djup åsgrav. Detta område utnyttjades under 1600-talet för fiskodling, varom det gamla namnet Ruddammvretarna vittnar.
När den gamla hälsokällan S:t Olofskällan utvecklades till Upsala hälsobrunn övergick området till att kallas Brunnshagen.
Angränsande Polacksbacken, Kronparken, Artillerifältet och de militära övningsområdena är stora och betydelsefulla grönområden.
Polacksbacken är namnet på den militära övningsplatsen och namnet anses av J Schefferus i Upsalia 1666 ha uppkommit därav att polska soldater, som under konung Sigismunds tid varit förlagda i slottet, blivit utdrivna däirifrån och nedgjorda på höjden mellan detta och Kronparken.
Enligt en annan uttolkning skulle backen ha fått sitt namn av att de polska soldaterna skulle haft sitt läger på denna plats.
När Upplands regemente - I8 - 1957 upphörde hade Polacksbacken genom fyra sekler obrutet fungerat som mönstringsplats och militärt övningsområde. När S 1 i början av 1980-talet flyttade till Enköping upphörde Polacksbacken att vara världens äldsta på samma plats verksamma militära förläggning.
