Sörbackens ägare finns
dokumenterade bakåt i tiden till 1759, vilket innebär att det gamla
bostadshuset sannolikt är något äldre än Amerikas förenta stater,
USA. I Sverige regerade kung Adolf Fredrik vid den tiden.
Kännare påstår att t.ex. tapeterna i ett rum är från slutet av 1700-talet. Tänk om dom väggarna kunde tala!
Utvändigt har timmerväggarna klätts med stående plank fästade med smidda spikar. Fönsterglasen är fästade med pluggade spröjs utan kitt. Det ursprungliga spåntaket byttes efter en mindre eldsvåda i början på 1950-talet till tegel. Handel, övernattningsställe för forkörare och vinutminutering har förekommit i huset som även har inrymt poststationen i Bispfors åren 1935-1954.
Enligt protokoll från "År 1852 den 2 februari vid Ragunda tingslags Ägodelnings Rättssammanträde å Pålgårds Gästgifvaregård" köpte Carl Jacobsson sannolikt gården 1852 varefter han 1856 bygger ett nytt bostadshus, alltså jämnårigt med svensk posttransport på järnväg (ångvagnstrainerna), fem år innan Abraham Lincoln blev president i USA och det amerikanska inbördeskriget startade, 20 år innan Sverige får sin första statsminister Louis De Geer och dessutom 30 år innan järnvägen kom till Bispgården.
Huset är ett av de äldre bebodda husen i forsområdet och som hela tiden har anpassats efter olika tiders behov och standard. Byggnaden placerades på så sätt att en befintlig jordkällare (1600-tal?) blev en naturlig förlängning av det nya huset.
Ommurning i kök och installation av järnspis omkring 1884, övervåningen har höjts 5 stockvarv, vatten och avlopp dragits in och när arrendatorerna flyttade in på bottenvåningen inreddes en liten lägenhet med kök på övre våningen och i samband med det drogs det in vattenburen värme, på övervåningen, som värmdes med en liten vedeldad kökspanna. Kakelugnar nedplockade (3 st finns delvis kvar) och ersatta med fotogenkaminer, masonitklädda väggar på bottenvåningens köksväggar enligt den tidens mode 30 - 40-tal, toalett på bottenvåningen fanns enligt Olle på backen, son till senaste arrendatorn inte, inte 1948 när de flyttade från gården. Elvärme installerad på 50-talet, 60-70-tal med heltäckningsmattor och mörkgröna vävtapeter. Nytt plåttak ersätter åldrat taktegel i början på 90-tal, sekelskifte igen med rymligt badrum på övervåningen.
I och med att vi, Per och Gunnel tillsammans med barnen Joel, Jens och Beatrice, flyttade in i december 2000, renoveras köket på bottenvåningen, som varit mer eller mindre oanvänt sen tidigt 60-tal, och en altan byggs i anslutning till köket, en täljstenskamin ersätter fotogenkaminen. Varje decennium har inneburit anpassningar till de krav som funnits.
På gården finns i dag bostadshuset från 1856, det gamla 1700-talshuset, en bagarstuga, en ladugård, tre logar, ett härbre, jordkällaren samt två förfallna hölador.
Något aktivt jordbruk har inte bedrivits de senaste 50 åren, då de sista arrendatorerna flyttade. I gårdens egen regi har jordbruk inte bedrivits sedan 1930-talet då redskap och utrustning såldes på auktion.
Ett bekymmer nuförtiden är att man endast bor i ett hus eller på en gård men vid tiden för den här gårdens uppbyggnad levde man på gården.
Därför kan det bli lite konstigt i de här sammanhangen när man pratar om att renovera, gården är och har alltid varit anpassad för ett löpande underhåll!
Det är bara att konstatera att en sån här gård blir aldrig färdig och har heller aldrig varit det.