Istället hoppar vi till den magiska dagen när vi fick ett telefonsamtalet från AC:
"Ni har fått en pojke. Han är 6 månader gammal."
Och nästa samtal från AC:
"Det har kommit bilder på honom. Han är jättegullig!"
Sedan skulle det fixas mer papper och Viktor blev sjuk, så han kunde inte få någon läkarrapport. Gissa om vi ville kasta oss på flygplanet och åka till honom då! Det dröjde ett par outhärdliga månader innan vi äntligen fick resbesked. Under tiden nötte vi nästan ut fotona vi fått av honom.
Den 29:e september 1994 reste vi med Avianca från Frankfurt till Bogotá i Colombia. Efter en övernattning flög vi vidare söderut, över vackra berg, till Cali. Där var det härligt varmt. Vi blev hämtade av en chaufför och skjutsade till vårt hotell Stein. I vårt rum stod en liten spjälsäng ...
Helgen fördrev vi med shopping och att prata med andra blivande eller nyblivna adoptivföräldrar på samma hotell.
Måndagen den 3:e oktober 1994: Dagen V som i Viktor. Kl. 09.45 blev vi hämtade med taxi och skjutsade till ICBF's kontor, där vi skrev på några papper. Sedan var det dags... Skulle vi känna igen honom från bilderna, skulle han skrika när han såg oss...? Vi fick gå in i ett speciellt rum och så kom de in med Viktor. Han var precis så gullig som på bilderna och han såg glad ut! ICBF-personalen gick ut och så fick vi vara själva med honom en stund. Det var helt overkligt!Sedan fick vi åka hem till hotellet och nu var vi tre i familjen!