Hur vi fick Nataly, del 1

Här är vår dagbok där vi berättar om hur det gick till när vi skulle få Nataly, från det att vi bestämde oss för att adoptera ett tredje barn, tills det var dags att resa och hämta Nataly.

? ?

April 1998: Det är snart ett år sedan vi fick Jakob och vi har bestämt oss att det vore bra roligt med ett barn till! Vi sätter upp oss i kö hos AdoptionsCentrum. Vi kontaktar också kommunen om att få göra en hemutredning, men vi får reda på att det dröjer sex månader innan de kan börja.
Sommar 1998: Vi väntar, men det går an att vänta när man redan har två barn som det är full fart på.
28/10 1998: Vi har vår första träff med vår "utredare", hemma hos oss. Hon känner oss vid det här laget. Har vi blivit godkända två gånger förut, borde det väl gå bra nu också. Vi har tänkt ansöka om ett barn i åldern 0-2 år. Precis när hon ska gå hem säger Viktor: - Vänta, jag har ju inte hunnit visa inuti garderoberna än!
13/11 1998: Träff nr 2 med hemutredaren, denna gång på hennes kontor. Det var meningen att vi skulle fixat barnvakt, men det krånglar till sig. Vi får ta med barnen till kommunhuset. På något sätt lyckas vi klara intervjun samtidigt som vi stoppar barnen från att riva i hennes papper och trycka på hennes dator. Vi siktar på att få med vår ansökan till nämndemötet den 21:a december.
1/12 1998: Det visar sig vara svårare än vi tänkt att få friskintyg från läkare. "Vi gör inte sån't längre", säger vår företagshälsovård. På vårdcentralen är det flera veckors kö. Det får bli privatläkare.
21/12 1998: Hemutredningen är klar. Våra vänner har sagt vackra saker om oss i referensbreven. Idag ska beslutet tas på kommunen.
2/1 1999: Nyårsafton har passerat. Vi har fortfarande inte hört nägot frän kommunen, men vi antar att vi är godkända. Vi läser på ACs hemsida att det har blivit korta väntetider (ca 6 månader) i Colombia för familjer som vill ha svarta barn via ICBF. Kan det bli resa av i höst kanske...?
18/1 1999: Japp! Nu har vi för tredje gången blivit godkända adoptivföräldrar! Vi fyller direkt i adoptions-ansökan till AdoptionsCentrum och skickar in den. Vi skriver i ansökan att vi vill ha ett barn från ICBF Colombia igen.
21/1 1999: Vi får snabbt svar från AC att vi direkt kan ansöka till ICBF. Vi är lika snabba att skriva under avtalet och betala avgiften. Viktor meddelar att han helst vill ha en stora-syster!
22/1 1999: Det blir inte en stora-syster men väl en lilla-syster! Eftersom vi redan har två pojkar blir vi "bara" godkända för en flicka av ICBF. Det är roligt att redan nu kunna börja fantisera om en liten brun flicka.
17/2 1999: Äntligen: Det har tagit oss tre och en halv vecka att få ihop alla intyg, blanketter, rekommendationsbrev och foton, som ska bifogas en adoptionsansökan till ICBF. Vi skickar allt på kontroll till AC i Stockholm.
23/2 1999: Vi har fått bakläxa på flera av papprena, bl.a. för att det saknades fullständiga namn. Tack och lov var fotona godkända, men vi får ta en runda till med läkaren, socialen, m.fl. Hå hå ja ja.
2/3 1999: En vecka senare har vi skrapat ihop alla nya dokument. Vi skickar dem på kontroll igen och hoppas på det bästa.
6/3 1999: Viktor fyller 5 år och vi har "Poliskalas".
10/3 1999: Nehej, det blev bakläxa igen på en blankett. Efter ett par samtal med skattemyndigheten och AC visade det sig dock att blanketten inte gick att få på något annat sätt.
19/3 1999: Igår fick vi tillbaka alla papper, med nya fina stämplar och sigill, från Notarius Publicus. Det slumpar sig så att Anders ska till AC i Stockholm över helgen, så han tar med de "dyrbara" dokumenten dit. Det har tagit två månader att få ordning på alla papper - att det ska behöva ta sån tid. Vi är nu klara med vår del av pappersarbetet (i alla fall på en bra stund) och nu är det bara att vänta.
29/3 1999: Våra handlingar är nu skickade till Colombia! Nu kan vi börja räkna månader. Vi hörde om en familj som bara fått vänta fyra månader ... det blir slutet av juli det ... Men det är inte värt att hoppas för mycket - vi kan få vänta många månader längre också.
24/5 1999: Papprena har varit i Colombia i nästan två månader och vi har inte hört ett ljud, men det var väl inte väntat heller.
2/6 1999: Vi har blivit gokända av ICBF (Instituto Colombiano de Bienestar Familiar = Familjevårdsmyndigheten i Colombia)! Vi är godkända att få adoptera en flicka i 2-års-åldern. Det måste betyda att hon redan finns ... någonstans i Colombia ... kanske på ett barnhem och väntar på oss ...
12/6 1999: Jakob fyller tre år.
Juli 1999: Våra papper har nu varit fyra månader i Colombia. Vi har inte hört något från AC, så vi njuter av semestern som vanligt. På TV-nyheterna har det dock varit en hel del tråkiga rapporter från Colombia.
24/8 1999: Nu har det gått nästan fem månader. Det börjar bli tungt att vänta. Borde vi inte ha hört något nu? Vi hoppas att Kajsa på AC skall ringa och säga att våra papper skickats vidare till någon stad i Colombia.
7/11 1999: Drygt sju månader och inga nyheter. Vi pratar med Kajsa på AC och hon gissar på att vi inte kommer iväg till Colombia i år. Vi drar igång med en utbyggnad av huset för att få plats med lillasyster och för att få något annat att tänka på.
17/11 1999: Äntligen händer det något! Våra papper har skickats till Cali, samma stad som Viktor kommer ifrån. Kan vi hoppas på barnbesked före jul och resa i januari kanske?!
30/11 1999: Vi har fått barnbesked!!! Kajsa ringde på förmiddagen och berättade att vår dotter heter Nataly Madrigal Cuero och är född 1/10 1997. Hon är alltså drygt två år gammal. Det känns fantastiskt och overkligt! Vi vet inte när vi får åka och hämta henne. Ska vi fira milleniumskifte i Colombia ...?
11/12 1999: När det värsta glädjeruset har lagt sig har vi fått en del praktiska saker att ordna med. Vi har fått skaffa fram några nya intyg, för vissa handlingar har hunnit bli för gamla. Igår tog vi papprena till Notarius Publicus och postade dem sedan till AdoptionsCentrum. Vi har också varit och vaccinerat Jakob mot gulsot. Vi andra har redan fått alla sprutor som behövs. Vi har inte fått reda på något mer om Nataly ännu, men vi har skickat en liten julklapp till henne.
26/12 1999: Julafton har passerat. God fortsättning förresten. Nu har det gått nästan en hel månad sedan vi fick barnbesked och vi har inte fått reda på något mer! Vi har bara fått beskedet att de har mycket att göra i Cali och vi måste ha tålamod. Lättare sagt än gjort... nu när vi vet att hon finns och väntar på oss.
13/1 2000: Äntligen händer det något: Vi har fått ett foto av Nataly!!! Visst är hon gullig! Vi har också fått läkarrapporten. Nu borde det väl inte dröja länge innan vi får åka.
15/1 2000: Vi skickar fax till Colombia att vi hemskt gärna vill bli Natalys föräldrar.
18/1 2000: Vi besöker vår utredare på socialnämnden och hon skriver ett s.k. samtycke till att vi får fortskrida med adoptionen av Nataly.
19/1 2000: Vi tar socialpapperet och en fullmakt till Notarius Publicus och får en fin stämpel. Sedan skickar vi dokumenten till AC i Stockholm.
22/1 2000: Det har gått en dryg vecka sedan vi fick fotot av Nataly och nästan två månader sedan vi fick barnbesked. Vi väntar och väntar ...
25/1 2000: Vi fick ett brev med några fler foton av Nataly. Då har vi i alla fall något fint att titta på medan vi väntar.
27/1 2000: JIPPI! Nu har socialrapporten och det viktiga brevet, där det står att vi är officiellt utsedda till Natalys föräldrar, kommit från Colombia! Nu kan vi söka visum till Colombia. Kajsa på AC undrade om det passar oss att åka till Colombia nästa helg! Klart att det passar!! Vi får troligen definitivt besked om resdag imorgon.
28/1 2000: Måndagen den 7:e februari kommer vi att få vår dotter Nataly!!! Vi reser till Colombia nästa lördag! Vi kastar oss på telefonen och bokar flygbiljetter.

Läs i del 2 om vår adoptionsresa.