Nu var det dags att börja ringa och kolla flygtider, samt ta litet nya sprutor. På våra jobb blev de litet förvånade att det blev resdags så plötsligt. Fredagen den 2:a maj bar det av till Colombia. Den här gången hade vi inte så bråttom som första gången, utan vi passade på att stanna och se på huvudstaden Bogotá över helgen. Bogotá var en spännande stad, med bland annat guldmuseum, vackra hus och linbana upp till en kyrka med magnifik utsikt över staden.

Måndagen den 5:e maj 1997 var den stora dagen när vi fick hämta Jakob på ICBFs kontor i Medellín. Vi var inte riktigt lika nervösa den här gången som när vi fick Viktor, för nu visste vi åtminstone hur det gick till. Men nog var det bra pirrigt ändå att sitta och vänta. Vi väntade och vi väntade på en bänk i kontoret innan Jakob äntligen anlände. Han var värd att vänta på! Han var så fin och gosig och han såg välmående ut. Det var roligt att se att även Viktor såg mycket lycklig ut över att få se sin nya lillebror. Jakob själv såg litet avvaktande ut, men blev åtminstone inte rädd för oss.

Vi åkte taxi tillbaka till hotellet, nu med Jakob i knät (inga bilbarnstolar i Colombia inte). Vår familj bestod nu av fyra personer!