ÖVRE TÅSJÖDALENS FRAMTIDSFÖRENING

Så här kom föreningen till:

Historik

Under en lång tid har området lidit av hög arbetslöshet och en kraftig utflyttning, vilket naturligtvis med tiden ger upphov till en sned åldersfördelning. Området saknar större privata arbetsplatser. De arbetstillfällen som finns hittar man huvudsakligen inom äldrevård, skola, barnomsorg, vattenkraft, skogsnäring samt privata enmansföretag. Vattenkraften sysselsätter idag ett tiotal personer, vilket kan sättas i relation till anläggningstiden (50- och 60 talet), när kraftverket hade ca 1 000 man på avlöningslistan.

Hösten 1986 tog några arbetslösa personer från Norråker kontakt med arbetsförmedlingen (AF) i Hoting och uttryckte sin oro över den aktuella situationen på arbetsmarknaden och inte minst de ännu dystrare framtidsutsikterna. Man föreslog att AF skulle bjuda in ett antal beslutsfattare till ett offentligt stormöte i Norråker där frågan skulle kunna diskuteras.

AF nappade på idén och utlyste ett möte till den 17:e december 1986. Kallelse till allmänheten skedde via gruppkorsband och annons. Emellertid ansåg de personer som initierat frågan hos AF att man borde göra en mera aktiv information om mötet. De ansåg att man genom en stor uppslutning av deltagare kunde förstärka frågans betydelse hos de inbjudna debattörerna. sålunda beslöt man sig för att genomföra "operation dörrknackning", genom att åka runt till så gott som samtliga hushåll i området och berätta om mötet och varför det skulle hållas. Många som tidigare ansett att frågan inte berörde dem, då de hade arbete eller var pensionerade, tänkte nu om och beslöt att delta. Ett relativt stort antal uppgav också att de inte uppmärksammat budskapet i gruppkorsbandet utan kastat det, i tron att det var "någon reklam". Även många ur denna kategori blev nu intresserade.

AF å sin sida hade inbjudit och fått klartecken från de viktigaste aktörerna, nämligen:
Strömsunds kommun
Länsarbetsnämnden
Skogsarbetareförbundet
Utvecklingsfonden (nuvarande ALMI) samt lokala politiker.
Naturligtvis deltog man även själv i mötet.

Resultatet blev att över etthundra personer kom till det utlysta mötet och fyllde lokalen till bristningsgränsen. Under kvällen diskuterade man bland annat myndigheternas roll, olika förslag på företagsamhet, utbildningar, ekonomiskt stöd m m. Vissa löften om hjälp gavs också av panelen. Efter mötet samlades ett antal intresserade människor för lite "eftersnack". Detta utmynnade i att man bildade en interimstyrelse för en lokal intressegrupp. Efter ett antal möten och diskussioner bildades slutligen Övre Tåsjödalens Framtidsförening den 15:e april 1987.

linje.gif (2284 bytes)

Versamhet

Föreningen fick som mål att försöka hejda utflyttningen, uppmuntra till inflyttning, stimulera företagsetableringar, bevara och utöka samhällsservicen, förbättra kommunikationer m m.
Inledningsvis arrangerade man en hel del små trivselarrangemang för att "få fart" på området och informera om sin existens och vad man ville. Ånyo genomförde man en uppsökande verksamhet och besökte folk i deras hem. förutom en allmän information om föreningen gjorde man också en idéinventering, vilket innebar att människor gav förslag på verksamheter som skulle kunna skapa arbetstillfällen i bygden. Bärförädling, kooperativt jordbruk, småskalig turism, fiskodling, frisör var några av de förslag som lämnades.

Under våren 1987 påbörjade man en stor kartläggning av utflyttade där man med hjälp av kyrkböcker spårade personer vilka hade flyttat från bygden mellen 1955 och 1986. Samtliga personer som man fann fick ett brev med information om bygdens utvecklingsarbete samt en inbjudan till arrangemanget "Hemvändardagarna". Ursprungstanken var att få några att vilja flytta hem igen och helst "ta med sig" ett företag eller en affärsidé. Hemvändardagarna arrangerades första gången 1989 (med ungefär 1 000 deltagare!) och har sedan anordnats regelbundet i juli vartannat år. Hemvändardagarna har utvecklats som arrangemang och ahr nu mera karaktären av en folkfest än ett sätt att locka till sig företagare. Arrangemanget tilldrar sig under en helg och innefattar: grillkväll vid stranden med uppträdande, marknad, gratis musikuppträdanden, helikopteruppstigningar, matservering, dans tävlingar m m. Många utflyttade väljer att förlägga hela sin semester i området de somrar när Hemvändardagarna arrangeras. Märkbara omsättningsökningar rapporteras då av byns Konsumbutik och bensinstation.

En diskussion om ett fiskodlingsprojekt initierades av föreningen, detta fick till följd att en särskild ekonomisk förening bildades som drev projektet under några års tid innan det senare såldes till ett privat företag i området. Under perioden när den ekonomiska föreningen var huvudman var allt arbete ideellt och intäkterna från försäljningen användes till att bekosta stora utsättningar av öring i Tåsjön. fisk.gif (1075 bytes)

Strax söder om byn finns en vägsträcka på ca 7 km som var (ö)känd för sin dåliga standard. Efter ett intensivt lobby-arbete med uppvaktningar hos Landshövdingen och kommunalråd, skrivelser samt en massiv "vykortskampanj" byggdes denna sträcka om och asfalterades.

Föreningen såg jakt och fiske som något som kunde utvecklas, detta ledde fram till att man satte samman s k jaktpaket och sålde till jägare, företrädesvis från Södra Sverige men även från övriga Norden samt Mellaneuropa. Dettta lämnade en del intäkter i bygden samt fungerade som en drivkraft för ytterligare satsningar.
Turismen behövde utvecklas, bl a fanns det praktiskt taget inte någon logimöjlighet för turister i trakten. föreningen engagerade sig starkt i denna fråga och kunde 1989 bidra med en summa pengar (överskott från jaktarrangemangen) till en annan förening som då byggde upp en turistanläggning som kallas Bävercampen.

Nedan följer exempel på aktiviteter som föreningen medverkat i eller till:

  •  Lokala utbildningar
  •  Årliga bystädningar
  •  Uppförande av informationstavla över byn

  •  Anläggande av rastplatser samt uppskyltningar av lokala sevärdheter
  •  Arrangemang av guidade blomstervandringar och guldvaskning
  •  Genomfört jakt och fritidsmässa

  •  Ordnat årliga julbord till självkostnadspris
  •  Bidragit med pengar till ett scenbygge i ortens biograf
  •  Haft surströmmingsskivor för bybor

  •  Arrangerat särskilda kvinnofestivaler
  •  Genomfört tårtfestival
  •  Berett platser för olika AMS-åtgärder

  •  Inventerat tomma fastigheter genom enkäter till utboägare
  •  Intervjuat äldre personer, sammanställt detta material och givit ut en bok
  •  Startat en butik där man säljer hemslöjd från slöjdande medlemmar

  •  Agerat på olika sätt för att hindra försämringar av den offentliga servicen
  •  Arrangerat familjedag med våffelservering på Midsommarfjället
  •  Köpt f d ICA-butiken (numera Idéstugan), fyllt den med aktiviteter

Många positiva saker har hänt i området efter föreningens tillkomst, ett flertal av dem är av den karaktären att man inte direkt kan ange vem som givit upphov till dem. Oavsett svårigheten att utnämna någon utlösande faktor har devarit av betydelse för området. Lika väl som man brukar prata om en ond cirkel finns det också en god cirkel. enskilda positiva händelser bereder mark för andra.

Här följer några exempel:

  •  En gruppbostad för äldre har byggts i byn
  •  Upprustning av samlingslokaler i Norråker, Karbäcken och Skansnäset
  •  Uppförande av Bävercampen (turistboende, timmerstuga, husvagnsplatser)
  •  Stora fiskevårdsåtgärder i Tåsjön
  •  Anläggande av tennisbana (kommunens bästa)

  •  Anläggande av minigolfbana
  •  Förbättring av badplats
  •  Daghem och fritidshem har öppnat
  •  Upprustning av ungdomslokalen "Skidstugan"
  •  Ca 80 km snöskoterleder har färdigställts

  •  Vägbelysning till Parken har satts upp
  •  Nya landsvägsbroar över Saxälven och Sjougdälven
  •  Nytt reningsverk
  •  Dessutom en rejäl privat satsning på ett bygdemuséum och en stugby i Skansnäset
  •  Under åren 1993--1995 noterades en inflyttning på 49 personer

linje.gif (2284 bytes)

Idéstugan

Genom försäljning av medlemskort, kommunala bidrag samt egna aktiviteter lyckades föreningen ordna en finansiering så man kunde hyra nedervåningen på den f d ICA-butiken i byn. Den första tanken var att man skulle hyra den temporärt tills någon småföretagare skulle flytta in. Idéer fanns om hantverkshus, textilverksamhet, lättare träslöjd, frisör, data- eller telemarketingföretag.
Två nystartade små företag som sysslade med presentförsäljning och second-hand verksamhet förlade under en kortare period sin verksamhet i lokalen. Av olika anledningar upphörde denna verksamhet efter en tid.
Utvecklingsgruppen fick nu kontakt med en frisör från en närbelöägen ort i Västerbotten. Hon lovade att bedriva verksamhet en dag i veckan i Norråker om föreningen kunde inreda en lokal till henne. Genom olika ideella insatser ordnade föreningen detta, byborna kunde nu för första gången på många år klippa sig på hemmaplan, istället för som tidigare åka minst 10 mil för denna tjänst.
Nu föddes också tankarna på att föreningen själv, i avvaktan på att någon småföretagare hörde av sig, skulle ha hemslöjdsförsäljning i sin lokal under semesterperioden. Man kontaktade ett antal lokala slöjdare och fick en viss försäljning till stånd.

Den f d ICA butiken döptes till "Idéstugan" och kom mer och mer att utvecklas till en allmän serviceplats i byn. Genom ekonomiska insatser från medlemmarna köpte föreningen så småningom hela fastigheten där "Idéstugan" inrymdes i bottenplanet. Det övre planet hyrs ut som bostad till privatpersoner.

Idag erbjuder Idéstugan följande aktiviteter:

  •  Frisör (en dag varje vecka)
  •  Turistinformation
  •  Hemslöjdsförsäljning
  •  Biblioteksfilial
  •  Kartförsäljning

  •  Massör (en dag varannan vecka)
  •  Möjlighet att utnyttja fax, kopiering och dator
  •  Lokal för studiecirklar
  •  Lokal för tillfällig affärsverksamhet, s k "uppackning"
  •  Kansli för föreningen och ytterligare en förening (Norråkers IF)

linje.gif (2284 bytes)

Personal

Föreningen har förutom frivilligt arbete haft mellan en och tre personer anställda på sk lönebidrag. Detta innebär att personer med något handikapp anställs med kostnadstäckning från staten (90%) och kommunen (10%). för särskilda projekt har även ALU-anställda kunnat nyttjas. Graden av frivilligt arbete har varierat över tid, ibland har stora insatser utförts och ibland har insatsen varit begränsad till möten och diskussioner. Tack vare den anställda personalen har en kontinutet i verksamheten kunnat upprätthållas. De flesta ärenden som föreningen drivit har också inneburit många telefonsamtal med tjänstemän inom den offentliga sektorn, vilket kräver att man kan agera under dagtid.

linje.gif (2284 bytes)

Kontakter med myndigheter

Föreningen har i sin verksamhet många kontakter med olika myndigheter, exempelvis:
Länsarbetsnämnden, kommunen, SUAB (kommunens utvecklingsbolag), arbetsförmedlingen, Länsstyrelsen m fl. Relationerna till dessa är goda. Dock kan en förändring urskiljas över tid. I början när föreningen var nybildad, och själva begreppet byutveckling var okänt, var det svårare att diskutera med dem. Man upplevde att företeelsen var så ny att myndigheterna inte riktigt visste hru de skulle reagera.
Myndigheterna ville sortera in föreningen i något fack men kunde inte hitta något som passade. Tidigare hade de vana från att hantera religiösa föreningar, idrottsföreningar, nykterhetsföreningar, hembygdsföreningar med flera som har en smalare, mera greppbara mål. Byutveckling innebär att man blandar sig i nästan alla företeelser i ett samhälle. I princip kan man säga att allt som påverkar en bybos liv ingår i uppgifterna för en utvecklingsgrupp. I takt med att alltfler utvecklingsgrupper dök upp gav vi dock draghjälp åt varandra och myndigheterna vande sig snart med företeelsen.

linje.gif (2284 bytes)

Arbetsmetoder

Föreningen består av en styrelse på sju personer, medlemsantalet är idag ca 250 personer.Styrelsen sammanträder normalt ca 4--7 gånger per år. Några gånger varje år hålls s k öppna möten vilket betyder att alla medlemmar kan delta. I praktiken kommer kanske 5-10 medlemmar. I början var det tätare mellan mötena, då var det heller inte ovanligt med 30 personer på de öppna träffarna. En gång per år hålls ett årsmöte dit alla medlemmar är välkomna. Deltagarantalet brukar variera mellan ungefär 10 och 30 stycken.
Personliga kallelser utgår till både ordinarie ledamot och till suppleanter inför varje möte.Medlemsmöten annaonseras på anslagstavlan i byn, årsmötet annonseras också i ett lokalt annonsblad. Varje år skickas verksamhetsberättelsen ut till samtliga medlemmar. förslag från medlemmar kan lämnas direkt till någon i styrelsen eller till kansliet. I viktiga frågor har föreningen även använt sig av gruppkorsband, vilka når varje hushåll.
Inför särskilda arrangemang, exempelvis Hemvändardagarna och julskyltning brukar man kalla en representant från de mest aktiva föreningarna i området för att diskutera igenom åtgärder, arbetsfördelning, finansiering m m. Normalt kommer då 7--8 föreningar.
Vid särskilda aktiviteter, typ städkvällar när man "snyggar upp" byn kallas intresserade via anslag. Flera föreningar delar då på kostnaden för att bjuda på fika.
Noterbart är att träffar där man skall utföra något konkret, göra en arbetsinsats, alltid drar fler medlemmar än ett rent diskussionsmöte.

linje.gif (2284 bytes)

Erfarenheter

Övre Tåsjödalens Framtidsförening har nu verkat i över tio år som byutvecklingsgrupp, man har under den tiden samlat på sig vissa erfarenheter som redovisas nedan.
Många byutvecklingsgrupper har "tunga" målsättningar som att ordna nya arbetstillfällen, öka inflyttningen etc. Detta är naturligtvis viktiga mål, men man måste komma ihåg att aven ägna sig åt mindre frågor som kan lösas mera direkt. Grupperna behöver, både för sin egen skull och andras, få känna att man kunnat ta sig an konkreta frågor och lösa dem på relativt kort tid. Vid jämna mellanrum kan man sedan summera vad man gjort och skriva ner det i någon form.

Trivselarrangemang är viktiga, människor behöver få umgås i "lättare" sammanhang och inte bara under arbete. dessutom har det visat sig att många bra idéer dyker upp under sådana trivselarrangemang. det är viktigt för en bygd att människor är tillsammans, om var och en sitter hemma hos sig händer inget.
Information är oerhört viktig. Det kan förmodligen inte informeras för mycket. Med för lite information är risken stor att missuppfattningar sprids, och utvecklingsarbetet blir lidande. Mycket energimåste då ägnas åt att i efterhand förklara och reda ut saker och ting istället för att kunna koncentreras i konstruktivt arbete. Det har också visat sig att människor har en väldigt skiftande förmåga att ta till sig information, därför är det bra om man kan använda sig av många olika sätt att sprida sin information på. ett enkelt informationsblad varje månad, anslag, informationsmöten är några tänkbara medel.
Olika former av erkännanden från myndigheter skänker legitimitet till föreningen. Det är viktigt att utomstående på något sätt visar att man tycker föreningens arbete är viktigt. Ett sätt, som några kommuner anammat, kan vara att införa ett system där man årligen utser årets by. Vinnaren får då en mindre summa pengar samt ett erkännande av sitt arbete. Utmärkelsen vandrar år från år till olika byar.

Ovanstående information är hämtat från ett kompendium som är sammanställt 1997-11-12 av:
Jörgen Lithander
Joacim Möhlnhoff
Hillevi Lithander

Tillbaka till Framtidsföreningens startsida


Designat i HtmlEdit 5.1 - din Svenska HTML-Editor!