VIVID in the press 1985-2001

"Nästa band på scen var Vivid, vilka spelade sin mörka hårdrock med tunga, malande basgångar och undergångsstämningen som hämtad från det tidiga 70-talets undergroundshårdrock. Deras bästa låt var dock den melodiös, betydligt muntrare "The Year Of Rock ’n Roll""

"Gitarristen Tryggve Knutsson på sologitarr är ett ämne för framtiden, kanske är hela gruppen det…"

"Vi tycker ni låter djävligt bra…"

"När Vivid intog scenen förbättrades ljudet markant – även om det var väl högt – och "Flatas" hårdrockshjältar genomförde en fin spelning. Den här gruppen har ett utpräglat sinne för stämningsfulla melodier och visade att de kan gå långt…"

"Vivid spelar mäktig, tung hårdrock med bitvis mycket starka melodier. De bästa låtarna, som t.ex. "A New Dawn", "Wings Of Love" och "Year Of Rock & Roll", är riktiga pärlor som man gärna lyssnar på mer än en gång – mycket beroende på den personliga stilen på musiken samt det dynamiska soundet. En sak som verkligen är roligt med den här tapen är att samtliga låtar utom "Epokerna skiftar" är egna alster, och att det finns en viss variation på gruppens repertoar. Vivids texter är lite ojämna – men i sina bästa stunder är det rocklyrik som har nånting viktigt att säga, och som känns äkta. Vivid är ett klart lovande gäng – och de har potential att kunna utvecklas till något riktigt stort."

"Nu närmar sig det stora genombrottet för hårdrocksgruppen VIVID…"

"Vivid var den grupp som juryn ansåg bäst. Gruppens breda musikstil visar att de har utvecklats mycket den senaste tiden. Anna-Karin Lindberg heter Vivids nya sångförvärv, och hon visade vad som menas med sångresurser. Denna tjej kommer sannolikt att föra gruppen till prispallen i finalen."

"Vivid's music can be labelled as dark and progressive."

"The band plays melodic metal with some progressive inclination. The compositions are very good. The album is varied is offers straight metaltracks (Stone of Izantar which contains the theme of Edvard Grieg's 'Hall of the mountain king', When the twin suns rise), a mystical rocker (Time of Revelations), two great ponderous tracks (Son of a hobgoblin, Gehenna), one epic melodic progrock-track (Dawn of glory), a sensitive ballad (Crying) and even one rock 'n' roller (Year of rock 'n' roll)."

"For example take the epic jewel Lost to the wind ... great composition…"

"Vivid, a six-piece metal force form Sweden has re-united after ten years apart from each other musically. Since I'd heard about these guys before, after having one of them as e-friend for a while, I was curious of how the band sounded.

"I had been told that the references was very much about Iron Maiden... and as I put the CD on, those rumours were confirmed. First track, the acoustic "Prepare My Friends" was a total reminder of Bruce Dickinson's intro thing of the Seventh Son album, as well as the closing outro "Farewell My Friends". Other references that comes to mind is Accept's "Burning" in "Year of Rock n' Roll", Pretty Maid's "Back to Back" in "Dealer In the Night".

One tune of this album that quickly found its way to me, and into the category of favourite songs was "Lost To the Wind", which is a fast but still pompous rock song, that I'd like to compare with symphonic AOR legend Zeno Roth (brother of Uli). This tune, I'd really want to hear live...

Beautiful moments can be found in the intro of "A New Dawn", which is followed up by heavy riffing guitars.

In general this album is an entertaining, a bit stiff though, but really interesting release."

"An interesting one, this. Vivid were in existence with various names and line ups from 1982 - 1989 when they finally went their separate ways. Ten years later over a beer they decided to get back together to record the album they never made in the eighties. And eighties prog-metal is where it's firmly rooted.

Which is not a criticism in any way. When Vivid hit the mark as on "Son Of A Hobgoblin", surely the title of the year, they are very very good. However, things like "Year of Rock ‘n’ Roll" is pedestrian in the extreme. Then you remember how good "Stone of Izantar" was with its Hall of the Mountain King interlude, and all is forgiven. My personal favourite is "A New Dawn" which, even at 6 minutes long, is over far too quickly, and is a direction I would want to see them pursue, with some excellent keyboard work, intricate time changes and an almost Maidenesque romp.

There's 15 tracks on offer here, and shorn of three this would have been an excellent CD. As it is, it's very good, recommended to all lovers of power and prog metal, and hopefully it won't take them another seventeen years to get back in a recording studio."
CD review: Vivid "Time of Revelations"

"Svensk hårdrock! Jag ska börja med att denna platta är omöjlig att betygsätta. Den är egentligen inte sämre än någon annan, men det är en samling låtar som är skrivna mellan åren 1984-89 då bandet splittrades. VIVID spelade in dessa sånger förra året och ger nu ut dessa favoriter. Denna platta ska ses som en byggsten i den tidiga svenska hårdrockens mur, och som sådan är den ovärderlig. Jag tycker att man visat på tok för lite intresse från medias håll och fans för tidig svensk heavy metal. Flera band har ju faktiskt gått i bräschen för den internationella metallen. Tyvärr är dessa grupper i mångt och mycket idag bortglömda. Här blandas friskt mellan stilarna men en hel del guldkorn går att upptäcka och gruppen gör helt rätt i att släppa plattan. Stilarna varierar från "raggarriff" till NWOBHM och flera låtar påminner om storheter som DEMON, WITCHFINDER GENERAL med flera från de brittiska öarna. Det är upp till var och en, men i min samling finns alldeles för lite gammal svensk hårdrock, alltför lite…."

"Swedish band that cites the classic bands like Sabbath, Heep, and Purple as major influences. From the early 80s until '89 the band had undergone several personnel changes and had collected a vast amount of original songs - none of which were ever released before the band split in '89. As the story goes the band reunited in '98 and decided to record a number of their better-known tracks for this release. The band's sound is certainly derived from the classic 70s bands, but with more modern keys. The rhythm section of Jorgen Ronnqvist and Leif Thorpemo is a big part of the band's sound, giving them a somewhat Sabbathy quality as on "Stone Of Izantar" darker cuts like "Son Of Hobgoblin" and "Gehenna".

The band also has lighter and softer moments such as on the stand out ballad "Crying". "Dawn Of Glory" is another decent cut, a slower paced heavy rocker with a definite Rainbow feel to it [ala the keyboards], and perhaps the best guitar break here courtesy of Goran Landgren. The album is aptly titled after the epic track that closes out the disc [aside from a little acoustic farewell piece]. All tracks are written or co-written by guitarist Greger Ronnqvist, and the band is rounded out by keyboardist Jon-Henric Andersson, and guitarist Tryggve Knutsson. Lyrically and musically appealing to those into the old Rainbow style as well."