Berättelsen kretsar kring två lokala uttryck. Det första är lög och är ett milt uttryck för lögn. Den som lög säger inte sanningen, men tillskansar sig inte några större fördelar av sitt tänjande av sanningen. Den njuter av att förbättra en historia. Det ska på en gång påpekas att namnet Lögdeälven på inte sätt har något att göra med dessa milda lögner. Namnet har inte heller med löga, "tvätta sig", att göra, även om också detta ligger nära till hands efter en tävling som årets. På äldre kartor anges älven som Lygdelven och dessförinnan som Lijhe och Lijgde. Sannolikt går detta tillbaka till fornsvenskans lughi (ty licht, eng light). Sandstränderna kom älven att verka ljus och den fick namnet den ljusa älven. Fullt så ljus verkade den inte under tävlingen för dem som ofta tyckte sig vara på "fel" sida av älven.

Först blöta blev nykomlingarna från Sandviken. Friluftsvana, bra utrustning, låg profil och vältränade. De fick skjuts till Fällfors för att inspektera "säkerhetslinan", hängbron nere vid laxtrappan. "Fast ni kommer väl knappast att begagna er av den", sa jag litet prövande innan vi släppte av dem. "Nej" svarade Jens eller Johan, "kommer man ända från Sandviken för att tävla, tänker man knappast använda hängbron." Lugnt, sakligt, utan att visa korten. Dom blir farliga, tänkte jag.

All utrustning var inte med över på rätt sida av älven. Döm om de kvarvarande grillarnas förvåning när en blöt kille kommer tillbaka till målgångsområdet. "Jag ska bara hämta mina byxor", sa Jens eller Johan, och simmade sedan över till startpunkt två igen. Inte dåligt: Två älvövergångar innan tävlingen ens hade börjat!

Det finns fler skäl till att äventurarens berättelse bör tas med en nypa salt. Vi kommer strax till det mest smickrande skälet. Först en fundering om ghillie bara. Ghilliedräkt har förekommit i tävlingen, det finns det bildbevis på. Men den som pratar med tillräckligt många deltagare inser så småningom att kamouflagedräkter av detta slag burits av fler deltagare än vad det officiella snacket gör gällande. Och får vi tro Dennis Jonsson som förknippas med ghillie mer än någon annan, så lyckades han sälja en av sina egentillverkade dräkter till en deltagare i Lögdeälventävlingen.

Mo chih ch'u säger kineserna, japanerna talar om mushin - direkt handling utan bromsande tankar. I svåra situationer det enda sättet att lyckas - förutsatt att kropp och sinne är trimmade till fullständig samverkan. Det närmaste vi fördärvade västerlänningar kommer begreppet är flow, handling i harmoni mellan kropp och psyke. När samklangen uppstår finns inga ord närvarande. Orden får mödosamt konstrueras i efterhand och gör våld på vad som egentligen inträffade. Så varför prata!?

Vad som menas med fri utrustning diskuterades desto mer. Är det till exempel okej att köra bil i Äventuren? Diskussionen fick utrymme tillochmed i resultatlistan och bifogas som tankeruta. Att det är fritt fram för GPS-navigator, mobiltelefon och sextant har stått klart sedan tidigare. Denna gång användes Bilregistret (en lördag?!) för att säkerställa identiteten på dem som sov i röd Volvo FZE 125. Åtskilliga gummiflottar kom också till användning under tävlingsdygnet, de flesta inköpta på Barnens Hus för 198 kr inklusive åror och pump. Andra tog hjälp av livlinan: De gick halvannan kilometer utanför området, ner till hängbron vid Fällfors, och upp halvannan kilometer igen. Fullt förståeligt. På natten var det fyra minusgrader och gräset sprakade av frost. Precis vid den tidpunkten tog sig Mikael och Håkan över älven. Två gånger. Andra gången så nedkylda att Mikael i ett brant strandparti bara orkade hålla sig i en nedhängande gren och inte, inte dra sig upp. Så småningom fick han släppa taget, drogs med strömmen ytterligare en bit ner och kunde sedan, nätt och jämt, ta sig i land. Grabbarna insåg att de var farligt nedkylda och bestämde sig den snabbaste vägen till bilen - och att bryta tävlingen. Snabbaste vägen var rakt över en korvsjö. Förmodligen med något varmare vatten...

Det här var året när Äventurens doktrin formulerades i tre skarpa teser. Ingen går att bevisa, det finns motbevis till alla tre, men sammantagna är de helt och hållet giltiga. De presenteras för dig som eventuellt ser något värde i det ytliga vinnandet: krossandet och förnedrandet av motståndare och uppblåsandet av det egna egot genom att vinna.

I. Det går inte att vinna Äventuren utan att sova.
Motbevisades i mitten på 90-talet av Johan Sjödin och Anders Danielsson, men har fortsatt att äga sin giltighet för vanliga dödliga. Patrik och Olle räknade upp ett antal poängmissar detta år trots sin fina fjärdeplats och avslutade uppräkningen med två konstateranden: "Alla dessa misstag var gjorda efter 00:00. Vi sov ingenting…"

II. Allt kommer fram.
Låt oss inte fokusera på fusk. Ingen sann äventurare sysslar med sånt. Slarv och tapp: Robert och Olle tappade gåvobrevet som de erövrat på en klipphylla ute i tomma luften. Givetvis plockades det med in av ett av jokerparen.

Det tappades mössmärken också. Två stycken närmare bestämt, flera kilometer isär. Båda plockades in, av samma par, TSA. Det här vållade huvudbry. Inte att TSA lyckades plocka in båda märkena, för de är så jokeraktiga som ett par som inte vunnit kan bli. Märkenas kondition. Hälften av märkena var nya, eftersom det var första året vi körde med dubbla märken. Av de tappade märkena saknade det ena stickmärken efter säkerhetsnålar. Den andra hade stickmärken, men av gammalt datum. Hade märkena över huvud taget burits?? Grabbarna med mössmärke 23 hade dessbättre kommenterat tappet på startkortet. Cirka 13.00 och 22.00 påstod de att märkena tappats. Men hur hade de burit märkena!?

Vid prisutdelningen kom förklaringen: De hade tappat säkerhetsnålarna. Goda råd var dyra. Mössmärkena plåstrades fast vid mössan!!

III. Du är som närmast när du är på väg att ge upp.
Att nästan ge upp. Lidandets historia kan bli lång under en så pass extrem tävling. Detta år delades ett 30-poängsavdrag ut för jokerjakt. Tänk dig den sjunkande känslan när du inser att du just tagit motsatsen till storslam och skattjakt. Eller tänk dig motsvarande känsla när du ser den tragiska grå dingla från en gren och just blivit identifierade av det ena jokerparet. Men vi koncentrerar oss på årets båda vinnarpar:

Vinnarna på poäng identifierade inte ett enda par under tävlingens tretton första timmar - och tog bara två kontroller. Därefter kom jokerpar 46 och klappade dem på axeln! Det innebar tre minuspoäng.

Minst sedda blev så nedkylda under natten att de bestämde sig för att bryta tävlingen. De behövde tyvärr göra en älvöverfart till. Men hon vars fötter domnat av kylan fick åka gummiflotte, bogserad i rep av hon som var något mindre frusen. Efter överfarten, värmda av morgonsolen, laddade de för några poängbringande avslutningstimmar.

Sensmoral? Never give up. Ska du ta en inteckning i Äventuren, så tro inte att den bara är att håva in. Du behöver hänga ett tag på förtvivlans brant om du ska tillhöra tabelltoppen...

Två lokala uttryck var utlovade. Det andra är og. Oga betyder "vattenomflutet näs", steget före avsnörning. Men faktum är att även sedan näset snörts av till korvsjö brukar det lokalt kallas oga. Jag associerar till ett gammelsvenskt ord, ogen - motsats till gen. Det har tre betydelser som tillsammans passar hand i handske:

1) om väg o d; icke gen; på vilken man för att komma till ett visst mål måste tillryggalägga en sträcka som är avsevärt längre än det kortaste avståndet till målet.

2) som vållar avsevärda svårigheter, obekväm, ovig.

3) otjänstvillig, ovillig.

Synonymen korvsjö är av nyare datum. Första belägg jag hittat är 1905. Inte så konstigt - det är egentligen först med flygplan i luften som det blir intressant med geografiska företeelser uppifrån.

För att avsluta med ett tredje uttryck, väljer vi en ny äventurenterm. Parnamn. Det var TSA (Team Silent Adrenaline) som startade haussen - med tröja, hemsida och en väl utarbetad målsättning. Oerhört tidigt ute i något som kommer att karaktäriseras som tidstypiskt för 21:a århundradets äventurenupplagor. De hann få två uppföljare i TPP (Team Peak Performance) och ii (förkortningen än så länge inte avslöjad).

Och kampen går vidare.