Resan börjar vid Jättendals kyrka. Bynamnet Frösten, (förmodligen av Fröstuna), avslöjar att detta varit en helig plats redan under hednisk tid. Bredvid kyrkan finns en väl bevarad och restaurerad runsten (bild 1). Jättendal är i vår tid den södra startpunkten för "Kustvägen", en vacker men smal led längs kustavsnittet utanför den väg vi kommer att färdas. Från Mellanfjärden kan man sommartid ta sig ut till Gran, ön som är en av Norrlands yttersta utposter i Bottenhavet. I dess räjonger finns några sälskyddsområden. Vid Håckstatjärn öster om kyrkan har arkeologiska utgrävningar gjorts som visat ett intressant fyndmaterial. Dessutom finns vid tjärnen en spillra kvar av det hasselbestånd som under en varmare tid var allmänt i trakten, och förmodligen gett socknen Hassela dess namn. Byn Kungsgården intill har sitt namn av att den var ett "öd", en plats där kungens uppsyningsman över området höll till under medeltid. Det är mycket troligt att det redan tidigare funnits "statstjänstemän" på orten, men allt innan medeltiden är ju dåligt dokumenterat i bevarade texter. Byn har några begravningsplatser, högar, kvar från sin tid som kungsgård eller öd. I Kungsgården ligger nu Jättendals hembygdsgård.
Två kilometer norrut ligger Bälingsjön. Söder och öster om denna finns ett flertal husgrunder från de första århundradena av vår tideräkning. Här finns tio järnåldersboplatser koncentrerade, tydligen unikt i Norrland. Här finns också några gravhögar, bl. a. för "Spjäll i Fläcka" (bild 2). Tyvärr är dessa minnen ouppmärkta i naturen, men vissa av dem är mycket tydliga när man stöter på dem. Av nyare snitt är motorbanan i Böle, där det körs med motorcyklar både på träning och i tävling. På norra sidan "Bälinghavet" ligger större delen av dagens bebyggelse i området, omgiven av en vacker jordbruksbygd.
Här fortsätter den gamla vägen i vacker natur uppför Knallbacken och ner till byn Tjärnvik. Den gamla bron över Haddängsån kallades Kvarnbron, pga närheten till en kvarn i ån. Gryttjestjärnen är ett välfiskat vatten, speciellt vintertid, men fortfarande dras tiokilosgäddor upp där ibland. På andra sidan tjärnen ligger Salpetersjudartorpet, ett namn som minner om de dagar då man kokade sand från gödselstackar och annat för att anrika salpeter till kruttillverkningen i den svenska krigsindustrin.
Så småningom kommer vi till Dyrån, känd för sina fridlysta flodmusslor. Eftersom ån inte är speciellt dyig är en teori att dess namn på något sätt kommer sig av dessa djur. Efter ca 200 m kommer vi till Vallstigen, en vandringsled som passerar ett tiotal "bovallar" i Gnarp, Bergsjö och Hassela. För den som känner andan falla på kan man här, lämpligen under två dagar, gå denna led och då gärna göra avstickare till tornet på Västansjökullen och Gårdsjöbadet.
Vid Övre Gåstjärnen börjar gamla toppbodvägen. Norr om den, halvvägs till Toppbodarna, ligger myran Hyttan. Som namnet antyder har här järn framställts, av myrmalm företrädesvis. Nästa punkt att nämna på resan är en stig som strax söder om Årskogens by utgår västerut. 500 meter in efter denna stig finns ett stenbrott som nyttjades vid sekelskiftet (bild 3).
Årskogen har ingen lång historia som by, och ännu kortare som ortsnamn. Namnet Årskogen är ju ursprungligen bara namnet på det stora skogsområdet mellan Njurunda och Attmar i norr, samt Gnarp och Bergsjö i söder. På en karta från 1600-talet finns här en fäbodvall, Bölesbodarna, och ett gästgiveri, Årskogskrogen. Av detta kom den blivande byn att kallas "Krogen" i folkmun. När så söder därom började röjas för åkermark fick den delen namnet Storsveden eller Storsvedjan. När en krog till öppnades i den norra delen av Storsvedjan fick den södra delen av byn namnet Sörkrogen, och den äldsta delen av byn Norrkrogen. I kyrkobokföringen och i administrationen skrevs det att man bodde "på Årskogen" var man än bodde här i trakten. När järnvägen kom på 1920-1930-talet namnades stationerna Storsvedjan och Årskogen, och det var i samband med det som namnet Årskogen blev synonymt med byn.
Väl igenom byn kommer korsningen över Bräsmon till Gårdsjön. Nu passerar vi snart länsgränsen, men först kommer minnesmärket av den gamla avrättningsplatsen. Här slutade några dödsdömda sina dagar, den senaste för drygt 100 år sedan. Strax norr om länsgränsen ligger ett område som användes som stenkross och grustag på mitten av 1900-talet. Orraklinten intill erbjuder vid vackert väder en vidsträckt utsikt, från Söråkerslandet i norr till Hornslandet i söder. På närliggande Järnåsbodberget ligger nya Sundsvall Radar, som används av flygledningen på Midlanda. Strax väster därom ligger Västra Järnåstjärnen på 227 meters höjd över havet. Förut fanns här fin röding.
Så fortsätter vi norrut, förbi Åstjärnarna där framförallt njurundafiskare ofta blöter sina revar. Därpå kommer vi till Hökberget, där ett mord skedde år 1684, och som finns omnämnt i tingsprotokoll från Njurunda, bl. a. i Algot Hellboms avskrivningar. Det var två båtsmän från norra Ångermanland som under höstvandringen (!) tillbaka till flottbasen Karlskrona blev osams här och den ene mördade den andre. Året därpå hittades resterna av liket och historien nystades upp. Numera finns ett skjutfält här vid berget. Vägen fortsätter vidare genom Gomaj till Maj med dess flygfält. På 1930-talet när Sundsvalls flygplats skulle anläggas var Maj/Skrängsta och Skeppsholmen i Indalsälven de starkaste kandidaterna, med den senare som "vinnare". Sedan fortsätter vägen genom Myre. Där finns några högar från äldre tid. Här bredvid reser sig Njurunda kyrka, i ovanlig och vacker vit-rosa färgkombination. Förbi Stångå kvarn tar vi oss så vidare till en av de två kyrkoruinerna i socknen (bild 4). Här forslades fram till mitten av 1600-talet resande över med färja till den norra sidan av Ljungan. På denna sida kan man göra ett besök på Dingersjö värdshus, och ta sig lite mat eller fika. Platsen har månghundraåriga traditioner som gästgiveri.
Härifrån kan man via Klockarberget ta sig vidare på "Arkeologstigen" förbi socknens andra kyrkoruin och några gravhögar till den vackra runstenen i Nolby. Men nu är vår resa slut Vill man nu ta sig tillbaka till utgångspunkten rekommenderas Kustvägen via Galtström, med sin gamla bruksmiljö, och fiskelägena Ragvaldsnäs, Norrfjärden, Sörfjärden, Hårte och Mellanfjärden. Här kan naturreservaten vid Sörfjärden och gravrösena längs vägen beses. Kustvägen följer delvis en gammal kustnära stig.
Exempel på litteratur om denna sträcka:
Dagbok öfwer en resa genom Norrland 1758 * Abraham Abr.sson Hülphers
Lapplandsresa (ca 1732) * Carl Linnaeus (alias Carl von Linné)
I kalesch genom Sverige (1806) * Knut Strokirk
Sockenbeskrivningar från Hälsingland 1790-1791 * F.A.U. Cronstedt, N-A. Bringéus och div. kyrkoherdar
Tingsprotokoll från Njurunda del I och II (1600-talet) * Algot Hellbom
Gnarp ( -1900-tal) * Lars Melin
Glysisvallur ( -1700-tal) * Olof Joh. Broman
Färja och broar över Njurunda älv * Algot Hellbom
Från svunna tiders Njurunda * Algot Hellbom, Olof Nordlund m. fl.
