Jättendal: Det antas att Jättendalssjöns namn förr var "Iaetund" el. dyl. Ändelsen -und betecknade vatten eller sjö i fornsvenskan. "Iaeta" är samma ord som jätte; här ev. med hänvisning till ett givande fiske? Enligt nyare funderingar bör namnet vara från tiden då Jättendalssjön fortfarande var en havsvik, och då faller ju den teorin (?). Om fjärden / viken haft ett liknande namn kan den ha fått det från ett gammalt ord för "böld" el. liknande; syftandes på Hällanberget ev. Namnet "Iaetunder" kunde kanske också betyda "fjärden med det givande betet. I dessa båda fall har -dal tillkommit i senare tid.

Harmånger: "Harm-" antas innehålla ett vattendragsnamn med betydelsen stenig; ev. benämning på nuv. Harmångersån: "Harman"? "Har" betyder även stengrund. "Ånger" betyder trång havsvik.

Bergsjö: Den gamla, vanliga förklaringen med "berg + sjö" är numera inte allenarådande, delvis pga det lokala uttalet "Barse" el "Berse". Det finns ett gammalt ord Barse som betydde skogsmark eller jaktmark. Namnet har också tolkats av "edet vid Berge by" = Bergsedet; som med tiden blivit "Berse". I det fallet vore det ju namnet på platsen för kyrkan, vilket är vanligt för sockennamn.

Hassela: Lokalt uttal: "Hassl", "Sörhassel" m. fl. Om namnet kommer av ett tidigare bestånd av hassel eller ej är inte helt avgjort. -a tyder på hänvisning till någon å. En nyare teori är att ordet "hale"; betydandes svans eller lång vik, kan finnas i namnet.

Ilsbo: "Il-" sätts i regel i samband med ett mansnamn, Ibbo, Ighul eller så? -Bo en beteckning på gamla bodar eller en boplats?

Njurunda: "-und": förm. vatten eller sjö; unnr på isländska betyder fortfarande bölja. Njur- antingen formen på Ljungans åkrok vid Njurunda eller en förvrängning av "ny". Med latinsk stavning blir Njurunda, med en av de gamla stavningarna "Niurena", Nivrena. Därav Nivrenaskolan m.m. En annan teori gör gällande att "Nehrwundar"; som betyder den avsmalnande, hopklämda fjärden; varit ett gammalt namn på viken som Ljungan(?) mynnat ut i.

Attmar: "Mar": grund, sumpig vik? Alternativt av stenig mark. Att- av sjöns tidigare namn? Teori två: Att- av en gammal preposition "at" med betydelsen vid; -mar från sjönamnet Marmen.

Tuna: "Tun": stängsel, inhägnad. Namnet "Tuna" betecknar oftast en centralort i förkristen bygd.

Grängsjö: av Gräningssjön eller Gränsesjön? I båda dessa fall förmodligen av läget nära sockengränsen mellan Bergsjö och Gnarp. Bland tidigare stavningar: "Gränssiö" och "Griessia(?)". Grännsjön i närheten antas ha fått sitt namn av gran, äldre uttal "grän", och det är ju inte helt omöjligt att även Grängsjö fått sitt namn härav.

Byn: Förmodligen tidig centralort i socknen. När befolkningen sa att man skulle till "byn" så behövdes ingen vidare förklaring. "Gnarp" i en tidigare form kan ha varit grundnamnet på byn. Har alltid skrivits som "Byn" eller "Byyn". Det är troligt att den första kyrkan i Gnarp; i så fall kanske en stavkyrka; byggdes här.

Bosta: "-sta" som förekommer i många ortnamn i trakten är ett tecken på gammal bebyggelse. Betydelse: "gård eller plats för något". "Bo-" förmodligen från ett mansnamn Bo, Boge, Ibbo eller Bote. Tidigare vanlig namnform även "Boostadh".

Ås: Naturnamn som syftar på byns läge på åsen som följer Gnarpsån genom socknen. Stavades förr "Åås" eller "Åhs".

Frästa: "Frä-" från ett mansnamn Frände, Frej eller Frö. I senare fallen ev. av guden. "-sta" se Bosta ovan. I äldre böcker ofta som "Frestadh".

Vallen: "Vall" betydde i gammalsvenskan "gräsbevuxen mark" eller "slätt". Eftersom bynamnet tycks vara gammalt har det nog inget med betydelsen fäbodvall att göra. Förut stavat "Wallen". I många socknar i landskapet tycks bynamnen Vall, Hov, Vi och Åkern ha en central placering, möjligen samtliga med kultbetydelse.

Berge: Syftar säkert på byns läge, fastklamrande på berget som numera heter Bersberget; en tautologi. Gamla namn bl. a. "Bergie" och "Berje".

Röde: Betyder röjning. Skrevs Rödhe förr. Benämns ibland som Gnarps kyrkby, trots att enligt tradition och kartor kyrkan byggdes på gränsen mellan Frästa, Röde och Berge byar. Säkert för att prästgården byggdes på byns marker.

Gingsta: "Ging-" av något tillnamn? Kanske från något i naturen eller från samma ord som i gå; gingo. "Sta" se Bosta ovan. Ibland skrevs förr byn som "Ginstad".

Ängeby: Förklaringen "byn på ängen" är den enda jag hört. Gnarps minsta och förmodligen den yngsta av dessa byar kända från skattelängder redan på tidigt 1600-tal. Skrevs förr oftast "Engie byy"

Åkne (Åckne): Kan vara en kortform av "Åkrarna". Bland tidigare stavningar märks "Ökne" och "Ockne". Namnformen Ökne har på annat håll tolkats som att det kommit av "ökning", dvs en ökning av byn eller åkerarealen.

Gryttje: "Gryt": sten, stenröse. Byar med namn av typen "Gryttjom" har ibland fått tolkningen stenig dal. En dalgång stämmer bra med Gryttjes läge. Tidigare namnform ex. vis: "Gröttie" och "Gryckie". "Gröt" kan betyda sank mark; ett kvarlevande exempel är Gröten eller Grötmyrorna mellan Vallenbodarna och Årskogen.

Skesta: "Ske-" kan stå för sked-, som en naturliknelse, seger-, i något hänseende, eller för ett äldre mansnamn. "-sta" se Bosta ovan. Förut skrevs byn oftast "Skiestadh".

Rogsta: "Rog-" kan komma av ett mansnamn; föreslagsvis Roar, Roald eller Rogge. Troligtvis dock av "Rok", vilket betydde klippa eller skarp sten i fornsvenskan. "-sta" se Bosta ovan.

Böle: Betyder betesmark, nybygge och/eller nyodling. En liten by med troligen rel. kort historia. Tidigare: "Böhle".

Gällsta: Skrevs tidigare ofta "Gieldstad" eller "Giällstadh". "Gäll-": Alt 1: av ett mansnamn Gestr, Giaesloger, Geir eller Gisle. Alt 2: av en naturföreteelse typ ett namn på Gnarpsån eller en skärning eller så. Alt 3: Av samma ord som gäld; i den betydelsen att det här skulle funnits en gammal helig plats, kanske en ursprunglig kristen plats. "-sta" se Bosta ovan. Alt. 4: församlingen Gällstad har ett förklaringsförsök innebärandes att det kommer av "i Haelgastadhum", som senare bakats ihop. Ytterligare ett heligt namnförslag alltså.

Husta: "Hu-" av mansnamnen Hughi (Huge), Ute eller Une? "-sta" se Bosta ovan. Skrevs ofta "Huusta" förr.

Orrsjön: Troligen så simpelt som av fågeln orre + sjö. I socknen finns även berget Orraklinten.

Annsjön: En teori: av ett mansnamn, ev. Arn eller Anund + sjö.

Trollsved: Ingen aning vad Troll kommer av, men ett vackert namn på en by!

Villsjön: "Vill-" har ofta bildats av ett gammalt ord "Vidh" som betyder skog.

Torringen: Stavades förr ibland "Twäringen". Kan tyda på ett namn av läget, "på tvären", mellan Medelpad och Hälsingland.

Åsnorrbodarna: Byn Ås i Gnarp hade två fäbodar relativt tätt norr om byn. Den södra kallades Åsvallen, den norra, senare, fick namnet Åsnorrbodarna.

Gårdsjön: "Går" eller "gorr" betydde förr dy eller gyttja. Men byns namn är med säkerhet bara synonymt med det namn som sjön fick när "gårdarna", i det här fallet en utby från Frästa, byggdes vid dess strand.

Bälingmyran (vid Gårdsjön): Ursprungligen "Bellingmyran". "Bellingar" är fint skinn från älgskånkor, vilket förmodligen gett myran dess namn av någon anledning. Byn Bäling söder om Gnarp är säkert oskyldig till namnet, då den hör till Jättendal och aldrig haft någon bodvall här.

Mörhög: Skrevs tidigare bl. a. "Mårdhögh", vilket, tillsammans med dess ypperliga läge, kan ge denna gård i Grängsjö ett mycket intressant förflutet. Mård kommer med all sannolikhet från ordet mård som betyder skog. Hög brukar ofta beteckna plats för offerverksamhet eller plats för rådslag och så.

Tomtes: Denna gård i Byn hette förr ibland Tomsta, Tommesta, Tomta m. fl. varianter. Uttalas i senare tid mest "Tömtes". Om namnet är ett gammalt sta-namn eller om det har med tomt eller något gammalt personnamn att göra vet jag ej.

Bäckrans: Förr fanns en gård i Byn som kallades "Bäck". Om detta är samma gård har nog namnet en förklaring i naturen. Folket som bodde "vid bäcken" kallades nog dialektalt "Bäckrarne"; därav kanske gårdsnamnet. (Tack Ellen!)

Hoppskogen: Ingen aning!

Boran: Ingen aning! Ändelsen liknar den på Bäckrans ovan, vilket kan innebära lokal benämning på folket som bodde "på Boan".

Armsjön: Är första delen av ett mansnamn eller från örnen, tidigare "Ari", eller finns det en annan lösning?

Bösjön: Ursprungligen Bölesjön; byn Böle hade här bredvid en fäbod "Bölesboodarna".

Storsveden / Storsvedjan: Namnet av en större svedjesbränning i jakt på ny åkermark, förmodligen på sent 1700-tal.

Årskogen: Många är teorierna på "År(s)-" ursprung! 1. Kungens sändebud, "Arin" eller "Åren" färdades genom skogen på sin väg längs Norrstigen. 2. Namnet kommer av fågeln orre likt Orraklinten och Orrsjön. 3. Namnet har något med tidsbegreppet år att göra. 4. (Min favorit) Det betyder "skogen vid ån", Ljungan. Denna form syns enligt forskare i ortsnamnet Arboga, som betyder åkroken. Förr stavades namnet "Åårs skogen" eller "Aarskogen" m. m. Byn Årskogen hette ursprungligen Krogen, vilket kom av det gamla gästgiveriet på skogen mellan Njurunda och Gnarp. Det var i kyrkböckerna man först, via namnet Årskogskrogen, och när järnvägen kom till byn, som namnet slutligen fördes över även på byn.

Skarhålssjön, -viken: Båda namnen finns på skrift för samma vatten; det beror väl på om man ser den som en vik av Armsjön eller ej. "Skarhål-" ska tydligen syfta på att det någon gång, eller ofta, varit en spricka i isen eller skaren på sjön. Kanske någon gått ner sig här pga den.

Trångsund (öster om Årskogen): Ingen aning!

Havsviken (öster om Årskogen): Ingen aning! Dessa två namn kan i ett fantastiskt infall komma sig av att det en gång funnits ett trångt sund och en havsvik här. Det är dock minst 4000 år sedan, och att de namnen skulle ha överlevt till våra dagar utan att ha varit i en central bygd är osannolik (?).

Oxsand: Förmodligen har man här haft oxar på bete intill sandstranden.

Ragvaldsnäs: Tidigare skrevs platsens namn "Raffwelsnäs". "Ravel" kan betyda stenig mark, stenrammel. Men, namnet Ragvald hade även en äldre form "Raval" och "Ravel". Så vilket som är ursprunget vet inte jag!

Fågelharen: En skvader? Nej, men ett "har" (stengrund, mindre skär, stenig holme) som varit välfyllt med fåglar.

Bäcksand: Här rinner två bäckar ut vid en sandstrand. En av dem kallades nog i regel bara "Bäcken". Sand stod alltid förr för sandstrand.

Moningssand: "Moning" av "mor", tät och / eller sank granskog? "Sand" se ovan.

Dyrån: Denna å kan ha fått sitt namn av dy + å. Den kan också ha fått sin förled, "Dyr", av djuren som ån är känd för, dvs. sina flodmusslor.

Toppbodarna: Ingen aning!

Knallbacken: Berget här ovanför mellan Tjärnvik och Gryttje kallades säkert bara "Knallen" av lokalbefolkningen. Vägen uppför blev Knallbacken och de som bodde här bodde då på Knallbacken.

Haddäng: Egentligen Haddång. Sagan berättar här om en kungason som flydde hit från Norge via bl. a. Haddungsnäs, mellan Hassela och Bergsjö, vid namn Hadung eller Hadd. Denna förklaring kan enligt forskarna mycket väl vara sann! "Ång" här är nog en förkortning av ånger, med betydelsen trång havsvik. För tusen år sedan så gick havet upp till Skinnarmyran i Haddång och Kråpantjärnen.

Norrfjärden: Förut skrevs här på kartorna "Haddhamnen". Betydelse av "Hadd" se ovan. Den ursprungliga Haddhamnen låg förmodligen norr om det nuvarande Norrfjärden; vid Gamla Hamnen.

Vattingen (sydost Norrfjärden): Förmodligen en sorts bestämning av substantivet vatten. Kan vara att det "skvalpat" mycket här.

Sörfjärden: På en äldre karta kallades viken här för "Kyrkfielan", Kyrkfjärden. Sedan kom socknens två vikar att få geografiskt bestämda tillägg; Norr- och Sör-.

Gran (ön): Ingen aning!

Milsbro (vid Gällsta): Ett sent namn, kanske med förleden "mil-" som i den gamla milen. Det är också möjligt att ett namn eller ett geografiskt namn är inblandat. Bron går över Gnarpsån, på väg till det förut så viktiga "Bruket".

Kusgården: En berömd präst, Erik Nilsson, stammar från denna Gällstagård och kallade sig Chusenius. Varifrån förleden kommer vet jag ej. Ellen Nordström har en tänkbar teori att den kommer av inbyggare som kommit från Dalarna, där namnet Kus är vanligt förekommande. En annan är att Kut- i betydelsen puckel eller knalle skulle finnas i namnet.

Hammaren: "Hammar" var benämningen på en skogsbacke eller en framskjutande bergås. Ett annat namn av typen är Hamre.

Tjärnvik: Ursprungligen namnet på ett nordligt hemman i Gryttje by. Namnet efter läget vid den norra spetsen av Gryttjestjärnen.

Kråpan (vid Norrfjärden): "Kropp" betydde klump, förhöjning i terrängen, krön. Uttalas även "Kröpan".

Flärk (vid Tjärnvik): Lokalt uttal: "Flarsk". Flark betyder myrmark; icke mossbevuxen, sank myr omkring tjärn; eller lugnvatten i vattendrag.

Dösjön (nordost Gryttje): "Dö-" kan komma av dö som i dödvatten, stillaliggande vatten; dy som i dyig eller från Dyråns namn; eller av djur eller dyr pga musslor eller annat.

Hartskär (vid Sörfjärden): Teori: "Hardh" betydde fordom torr och stenig mark. "Skär" betyder en ur omgivningen uppstickande skarp sten eller klippa.

Gnarpsskaten: "Skate" eller "Skata" betyder udde.

Lunnsjön: "Lunn-" av lund eller lugn? Kanske något annat?

Vettberget: Här fanns förr en fornborg; senare en vårdkas. I denna landsända florerar oftast ett norskt ord "Viti", med betydelse just vårdkas, på dessa berg.

Gärde: Betyder inhägnat område.

-backe: I södra Sverige oftast ett berg eller en kulle. I norr oftast sluttning av en höjd.

-sand: Förut för en sandstrand.

-haren: Stengrund, mindre skär, stenig holme.

-ören, -örn, -öran: Av grus, sand; alternativt stengrund, sandbank, mindre holme.

-skatan: Udden.

-arn, arn-: Klippa eller grund i sjön, liten holme. Även från gammalt ord för örn.

Namnen Helsingborg, Helsingör och Helsingfors kommer av att det var hälsingar som grundade dessa orter! Detta framförs i vissa äldre skrifter i sann "Bromansk" anda. I fallet med Helsingborg och Helsingör, belägna mitt emot varandra vid Öresund, är det nog troligare att de liksom namnet Hälsingland fått sina namn pga sitt läge vid ett smalnande sund. Vilket det smalnande sundet i Hälsingland är kivas det om, vid den tidigare ön Hornslandet, vid Alnön eller Bottenhavet i stort är några förslag. Däremot syns det som rätt sannolikt att folk från dåvarande Hälsingland, nuvarande södra Norrland kan ha anlagt det som senare blev Finlands huvudstad. De kustnära hälsingarna tillhörde samma folkgrupp som roslagsborna och reste ofta i österled.

Enligt en sägen har några av namnen ovan ett helt annat ursprung: En kungens kurir eller brevbärare blev för länge sedan mördad efter Norrstigen. Man fann en arm av honom vid nuvarande Armsjön, hans postsäck låg uppskuren vid Skarhålsviken och så fann man årorna från en båt som den förmodade rånmördaren använt på Årskogen.....

Ortnamn i Hälsingland * Stefan Brink 1984

Sockenbildning och sockennamn * Stefan Brink 1990

Ortnamn längs E4:an * Birgit Falck-Kjällquist 1986

Ortnamn i Medelpad * Bertil Flemström 1959

Spåren efter kungens män * Maja Hagerman 1996

Blad ur Gnarps sockens historia * Humble

Våra ortnamn och vad de kan lära oss * Hjalmar Lindroth 1931

Ortnamnen i Sverige * Bengt Pamp 1967 + 1988

Tutaryd..... * Fredrik Segerståhl  

Ortnamn och ortnamnsforskning * Harry Ståhl 1976

Svensk Uppslagsbok 1947-55

Något om ortnamnen i Hälsingland (Gammal Hälsingekultur) * A. Vestlund 1935