På den här hemsidan hittar du både arbetsuppgifter, som du ska göra och text om vikingatiden, som du kan läsa, skriva ut och använda i ditt arbete samt länkar till andra hemsidor i ämnet vikingatiden.
Du tycker kanske att det är lite svårt, men du får ju hjälp och du lär dig i alla fall en hel del som är nyttigt och intressant. Lycka till!
Klicka på det avsnitt du vill komma till:
Text och karta om vikingatiden
Arbetsområden som du kan välja:
Hämta information om vikingatiden från:
kom från Norden
Vikingarna levde för ungefär tusen år sedan. De bodde i Norden, i det område som nu är Danmark, Norge och Sverige. Där levde de som bönder. I slutet av 700-talet e.Kr. började de att lämna sina hemtrakter. Det berodde bl.a. på att de hade blivit för många. Fler människor ville ha egen jord, men det fanns inte tillräcklig mycket av god jord i Norden. Då måste de finna någon annanstans att bo. De började att bygga skepp och segla ut på havet. Vikingarna var inte bara bönder som sökte nytt land, utan också handelsmän. Men en del var krigare och de anföll och plundrade i andra länder. Det var nog många som tyckte att de var riktiga rövare.
var handelsmän
De kunde få varor från hela världen, eftersom de nådde de arabiska marknaderna. Araberna handlade själva med Kina.
En del av vikingarna var handelsmän som ville finna nya platser där de kunde köpa och sälja. De stora handelsstäderna var Birka i Sverige, Kaupang i Norge, Hedeby i Danmark, York i England, Dublin på Irland och Kiev i Ryssland.
Själva hade de med sig järn, timmer och pälsverk som de bytte mot andra varor, som t.ex. vin, salt, guld, siden och slavar.
for både västerut och österut
De for västerut, över Nordsjön och genom Engelska kanalen. De seglade uppför Europas stora floder - Rhen, Seine, Rhone och Loire. Till England kom de och härjade redan i slutet av 700-talet. Det första plundringståget vi känner till, skedde år 793 mot ett kloster på Englands nordöstra kust. Klostret hette Lindisfarne. Många vikingar slog sig ned för gott där. Det var mestadels danska vikingar som bosatte sig där.
På 900-talet anföll vikingar Paris i Frankrike och bosatte sig så småningom där. Med tiden blev de kristna, gifte sig med kvinnorna från trakten och glömde bort sina vikingatraditioner. Norska vikingar flyttade till Island. De tog med sina familjer, husdjur och tillhörigheter. Ända till Spanien kom vikingarna på 800-talet, men de blev besegrade av araberna. Andra vikingar nådde ända fram till Medelhavet.
De for även österut. Svenska vikingar for till Ryssland. Från Östersjön seglade de uppför floderna Volga och Dnepr och kunde på så sätt nå ända fram till både Svarta havet och Kaspiska havet. Sedan nådde de städerna Bagdad och Konstantinopel. Det var svårt att ta sig fram eftersom det fanns många forsar. Men vikingarna drog upp sina skepp ur vattnet och bar dem eller rullade dem på stockar. Man vet att vikingarna har varit där, för de lämnade efter sig vapen, runstenar och smycken. Det har inte berättats lika mycket om plundringståg österut som västerut. I stället bytte handelsmän pälsverk mot siden, silver och kryddor.
De var upptäckare. Norska vikingar upptäckte Island år 870 och bosatte sig på kustområdena där. Grönland upptäcktes av vikingar som hade seglat på fel kurs, när de egentligen skulle fara från Norge till Island. En del vikingar från Island slog sig ned på Grönland. Den norske vikingen Leif Eriksson upptäckte Färöarna och Amerika som fick namnet Vinland.
var duktiga
skeppsbyggare och sjömän
En del av dem var goda skeppsbyggare och duktiga hantverkare. De visste hur man skulle använda sig av järnet och kunde smida både vapen och verktyg.
Man vet hur deras skepp såg ut, tack vare att de begravde sina rika i skeppen. De var gjorda av trä och var långa. Ett av de längsta skeppen man har hittat var ungefär 23 meter långt och 5 meter brett. (Uppgift: mät ett av dina långa steg, stega sedan upp en så lång sträcka att det blir 23 meter och be en kamrat stega upp 5 meter på samma sätt). De långa och smala skeppen användes i krig. Andra användes för frakt och var rymligare. Man byggde också fiskebåtar, färjor och roddbåtar.
När de skulle bygga ett långskepp, så gjorde de först en stor, kraftig köl av ekträ. Den skulle vara gjord i ett stycke och kunde vara så mycket som 18 meter lång. De fäste för och akter vid kölen. Därefter spikade de plankor, s.k. skeppsbord, på varandra. De förstärktes med tvärstag som gav båten dess form. Till sist satte de dit däcksplankor.
Skeppen kunde både seglas och ros. De roddes av många män. Det kunde vara 20 man, men också ända upp till 50 man på ett krigsskepp. De satt på de kistor som de förvarade sina saker i. Skeppen hade också segel, oftast ett fyrkantigt. Det styrdes med hjälp av en styråra. De var byggda för att segla både på grunt vatten och i öppen sjö. Det behövdes inga hamnar för skeppen att lägga till vid. De kunde lätt dras upp på stranden och de kunde gå inåt land i vattendrag.
Så långt det var möjligt seglade vikingarna med land i sikte, men ibland måste de segla på öppna havet. Då navigerade de med hjälp av solen och stjärnorna. De rättade sig också efter vinden genom att se i vilken riktning vindflöjeln, som de hade på skeppet, blåste.
och krigare
Vikingarna var skickliga på att tillverka vapen i järn, med dekorationer i silver och koppar. De använde yxa och spjut, både kastspjut och stötspjut. Pilbågen användes också. Svärdet var favoritvapnet. Och de skyddade sig med en sköld och en hjälm. Skölden var gjord av trä och överdragen av läder. Längs kanten fäste man järn och i mitten fanns en buckla, också den av järn. Hjälmen var oftast gjord av läder. Den såg sällan ut som vi vanligen har trott, med två horn. I stället var den helt enkelt en läderhuva. När fienden var starka kämpade man sida vid sida bakom en mur av sköldar.
Vikingarna ansåg att den som var modig var bäst. Krigaren måste alltid följa sin herre eller kung i krig, på handelsfärd eller i plundringståg. Varje kung hade ett följe av krigare. När det var tid för långa färder till andra länder samlade flera kungar samman sina följen och reste tillsammans.
var duktiga på
att väva och göra smycken
Det var mest kvinnor som spann ull eller lin och vävde familjens kläder. Männen var klädda i byxor och mantel, kvinnorna i fotsida dräkter av linne. De hade skor som var gjorda av läder. I stället för blixtlås och knappar använde de nålar eller spännen att fästa ihop kläderna med. Deras smycken var praktiska. Ofta var det broscher eller spännen som man fäste ihop kläderna med.
Både män
och kvinnor bar smycken. Det var halsband, armringar och ringar
på fingrarna. De rika hade smycken av guld och silver, medan de
fattiga hade smycken gjorda av brons eller tenn. Ibland satte man
pärlor, bärnsten eller glas i smyckena.
bodde i långhus
Husen var oftast byggda av timmer. Taket var täckt med björknäver och grästorv. De var avlånga med jordgolv och en eldstad i mitten. I taket fanns ett hål, men det var ändå rökigt inomhus. Längs salens väggar fanns långa bänkar som folket satt på och sov på. Det fanns också kistor som man förvarade sina saker i, om man inte hängde dem på väggen.
På vardera sidan av den långa salen brukade det finnas små rum som användes till kök, lagård eller spinn- och vävrum. Det fanns inte många möbler i husen, kanske bara en säng för husbonden och hans fru.
åt
det som jorden gav, som vete och korn att baka bröd av, grönsaker, bär och frukt. De rika åt bröd bakat på vete, medan de fattiga åt kornbröd. De hade får, svin och kor, höns och gäss. De jagade alla slags djur, som hare, hjort, björn och älg. De fiskade också. Kött och fisk lagrades över vintern genom torkning och saltning.
skrev med
bokstäver som kallades runor
Deras alfabet hade 16 bokstäver. Bokstäverna kallades runor. De skrevs med lodräta streck. Därför var det lätt att skriva i trä, för då följde bokstäverna ådringen i träet. Det är tungt att rista i sten och det tar lång tid, men bokstäver som skrivs med lodräta streck är ändå lite lättare att skriva med än sådana bokstäver som våra. Man ristade minnesrunor på stenar över de avlidna. Man skrev också runor på stavar av trä och på benknotor. Det kan ha varit namnskyltar, brev och dikter. Papper använde man inte att skriva på.
hade barn som inte gick i skolan
Barnen gick inte i skolan utan arbetade i stället i jordbruket, satt och spann eller vävde. En del av dem lagade mat.
ägnade sig åt idrott, lek och spel
precis som vi. Man ordnade hästkapplöpningar och hetsade hingstar mot varandra. Man lärde falkar och andra rovfåglar att jaga och döda andra vilda fåglar och djur. Brottning tyckte man om. Trevligare sysselsättningar som rodd, segling och simning förekom mycket. Löpning, hopp, tävling i att skjuta med pil och båge. Man fäktades, klättrade i berg och lyfte tunga vikter.
På vintern åkte man skidor och skridskor. Skridskorna var gjorda av ben och bands om en lädersko.
Man spelade också spel, där man använde spelbord och pjäser av keramik eller benbitar.
använde slavar som arbetskraft
Slavarna kallades för trälar. Det fanns tre olika slag av trälar. De kunde vara:
Trälarna var tvungna att arbeta hårt. De kvinnosysslor som var tyngst på gården var att bära vatten och att mala säd med handkvarn. Sådant måste trälkvinnorna göra.
Det gick att köpa sig fri om man arbetade mycket hårt och länge.
trodde om världen
att i början var kaos, tomhet. Ingenting fanns utom ett gapande svalg, Ginnungagap. Det låg mellan det kalla, isfyllda Nifelheim i norr och det heta Muspellheim i söder. Världen skapades genom att jätten Ymer kom till av att isen från norr och gnistorna från söder blandades i Ginnungagap. När Ymer svettades föddes en man och en kvinna ur hans vänstra armhåla och av hans ben föddes en son. De var jättar, rimtursar. Kon Audhumla kom till av rimfrostens droppar. Hon slickade saltstenar som då fick mänsklig form. Så kom Bure till. Hans son Bor fick barn med jättekvinnan Bestla och dessa barn var gudarna Ode, Vile och Ve.
Gudarna dödade Ymer och skapade världen av hans kropp. Av hans kött blev jorden till, av hans blod blev haven till, av hans ben blev bergen till och av hans hår blev skogarna till. Skallen blev till himlavalvet och hjärnan blev moln.
Gudarna hittade två trädstammar på en havsstrand. Av dem gjorde de ett människopar som hette Ask och Embla. De gav dem liv och andedräkt, förståndet och de fem sinnena.
I mitten av världen fanns Asgård, gudarnas boning. Där stod trädet Yggdrasil som bär upp världsalltet. Vid Yggdrasils rot finns en källa, Urds brunn eller Mimes brunn. Den innehåller ett vishetsvatten som gav förmåga att se in i framtiden. En drake som hette Nidhögg gnager på trädets rot och en hjort äter av dess grenar, så det kommer inte att leva för evigt. En örn sitter i trädets topp och en ekorre, Ratatosk, löper ständigt mellan örnen och draken.
Kring Asgård låg Midgård, människornas boning. Det fanns en regnbågsbro mellan Asgård och Midgård. Den bron hette Bifrost. Midgård var inringad av Midgårdsormen som låg i ett hav fullt av monster. Utanför Midgård låg Utgård, där jättarna bodde. Hotet från Utgårds kaosmakter fanns ständigt. Jättarna var både starka och visa.
En gång i framtiden ska jättarna segra över gudarna i en strid. Det blir världens undergång. Denna kallas Ragnarök.
bad till olika gudar
Man trodde på många gudar. De tillhörde två familjer, asar och vaner. Några av de viktigaste gudarna var:
Tor, åskans gud. Han var storväxt och hade rött skägg. Han blev mycket lätt arg och blev fruktansvärd om man retade honom. Det var han som gjorde så att det blev åskväder. När det åskade, så var det Tor som for med sin vagn som drogs av två bockar. Han hade en hammare som hette Mjölner. Det var vanligt att vikingarna bar en sådan hammare som skydd mot olyckor. Den skyddade bl.a. mot de jättar och dvärgar som fanns i berg och stenrös. Det var Tor som såg till att jättarna inte tog för mycket plats i världen. Han kämpade ofta med dem. Då var det bra att ha Mjölner. Den kastade han mot jättarna och när den hade fullgjort sitt verk, kom den tillbaka till honom. Han dyrkades av bönderna.
Oden. Han var vis, men var också krigarnas gud. Han var enögd och red på en åttafotad häst som hette Sleipner. Oden hade också två korpar, Hugin och Munin, som flög ut i världen på morgonen och kom tillbaka på middagen för att berätta vad som hade hänt. Även två vargar följde honom. De hette Gere och Freke (=den glupske).Det märkvärdiga med Oden var, att han kunde byta gestalt. Då låg kroppen och sov, medan han själv blev en fågel, fisk, orm eller ett fyrfotadjur. Sin visdom fick han genom att dricka en klunk ur Mimers brunn. Då måste han ge sitt ena öga i pant. Därför var han enögd.
Han lyckades ofta att få igång krig genom att så split mellan kungar. Hans stridsjungfrur, valkyrjorna, valde ut de krigare som skulle dö i striden för att komma till hans Valhall. Han dyrkades av hövdingar och krigare.
Balder var den klokaste och godaste av gudarna. Han var son till Oden och Frigg. Han dog av en pil gjord av mistel, som sköts mot hans häl, den enda sårbara delen av hans kropp.
Loke var en särling. Svekfull och ondsint. En gång skar han håret av Tors hustru Siv.
Heimdall (=den över världen lysande) var gudarnas väktare. Han hade god hörsel. Han kunde höra hur ullen växte på fåren och hur gräset växte och han kunde se lika bra dag som natt. Det blir han som ska blåsa i Gjallarhornet för att samla gudarna till strid inför Ragnarök.
Frö. Han var fruktsamhetens och barnafödandets gud. Han såg till att det blev regn, solsken och att det växte i jorden. Han var också fredens gud.
Idun var en gudinna som hade till uppgift att förvara de äpplen som gudarna måste äta för att bevara sin eviga ungdom.
trodde på ett liv efter döden
Krigarna som dog i strid kom till Valhall efter döden. Det var en stor hall i Asgård, himmelriket, där Oden bjöd på mat och dryck. Valkyrjorna för med sig krigarna dit från slagfältet. De var kvinnor som Oden hade i sitt hov. Varje dag äter krigarna av grisen Särimners fläsk, dricker mjöd och strider mot jättarna.
Om man inte dog i strid, utan i sin säng, kom man till en otrevlig plats, som kallades Hel eller Nifelhel. Den fanns under jorden och en blåsvart kvinna som hette Hel härskade där.
En annan plats som man kunde komma till var Helgafell, ett heligt berg. Där levde man med sin släkt på samma sätt som man hade gjort under jordelivet. det var en ljusare plats än Hels rike. Det var framför allt på Island som man trodde att man kom till Helgafell.
Man begravde den döde med gravgåvor. Det kunde vara vapen, vagn, köksutrustning, mat och dryck. Det skulle den döde använda i dödsriket. De rika begravdes i sina skepp. Andra begravdes ofta i gravar med stenar omkring, så att det liknade ett skepp. En del lik brändes.
En del människor kunde bli gengångare efter döden. Det var oftast sådana som hade varit ondsinta under livet. De ville hämnas efter sin död. De visade sig nattetid och skapar sjukdom, vansinne och död. De var inga andeväsen, utan visade sig som den kropp som begravdes, märkt av livet i graven. Kroppen kunde t.ex. vara blöt och jordig. Olika sätt användes för att få bukt med dem. Man kunde bränna liket, spetsa det med en påle eller hugga av huvudet och placera det vid fötterna, så att det inte skulle växa fast igen. Eller höll man en rättegång mot gengångarna. Då kunde de försvinna.
Böcker om vikingarna som jag har använt:
Vikingar, ur serien FAKTA I NÄRBILD (S. Margeson, BonnierCarlsen, Stockholm, 1995)
Vad vet man om vikingarna (H.M. Martell, Valentin förlag, Stockholm, 1993)
Vikingarnas värld (Steinsland/Sörensen, Ordfront förlag, Stockholm, 1998)
Nordisk hedendom (Folke Ström, Akademiförlaget, 1985)
Bilder av olika föremål från vikingatiden: http://www.rashm.se/shm/Klenoder/viking.html
Fem runstenar i Närke:
http://home5.swipnet.se/~w-51373/run/sidaett.htm