Reflektioner över Ottsjö

I över 40 år har jagbott i Ottsjö
Jag har sett människor komma och gå,en del
har gått ur tiden.Många roliga figurer bland annat
en granne med mycket humor.
Han hadde en mycket sävlig och gomodig nordsvensk häst.
Som lydde husse i alla lägen.

Han hadde hyrt ut sin stuga. Och han
skojade alltid med sina gäster. En kväll kom han
uipp till stugan med lokselen över axeln.
Och sa med desperat röst: Ni måste komma
och hjälpa mig, hästen ligger!! Jadå, dom klädde
på sig varmt, storm som det var. De gick ner
till stallet där stod hästen lugnt ätade.....

En annan gång körde han turister på sjön med
släde, plötsligt sa han: Nu hopper jag!....
Turisterna skrek förskräckt i släden, efter en
stund stannade hästen lugnt och stilla....

Varje vå så skulle kvinnorna i byn
följa fåren till sommarbetet uppe på grovfjället,
för att få beta sig feta och glada. Med upp föjde
även lammen, och nog sprang dom!
Fåren visste vart det skulle bära väg.
Nätt och jämt kvinnorna hann med.

När jag flyttade hit hadde min svärmor några
kor till husbehov. En dag skulle vi ta
en kviga till tjuren, då sa hon: håll du i svansen!
så håller jag i huvudet.
Med påföljden att kon formligen sparng bena av sig
dit....med mig hängande i svansen,för släppa
det tordes jag inte.....

En kusin till min make tyckte om att
spela fotboll. Så han tog ofta med vår flicka ut
och spelade en stund. Min dotter är
envis och ger sig aldrig. Hon sprang bena av sig
så trött var hon för att spela boll.
Hon var tre år då hon började spela med
David i hegre som han kallades.

Nu har de flesta gått ur tiden. Men ottsjö är kvar.